Om förändringens nyckel och vikten av nyfikenhet för att skapa förståelse

Du kan inte förändra en annan människa. Bara dig själv.

Jag hör att det kan låta banalt och en portion vardagspsykologi men det är en livserfarenhet jag bär.

Den regelbundne läsaren vet vid det här laget att jag har min yrkesmässiga bakgrund i det sociala arbetet med socialt vingklippta ungdomar.

Det jag lärde mig de åren som ung socialarbetare har jag burit med mig inte bara i mina olika yrkesroller utan också i livet som son, pappa, make, kompis och arbetskamrat.

Min erfarenhet är att vi ofta bär på synsättet att vi genom att tala någon till rätta, förkunna, vädja eller kanske än värre ge dåligt samvete, skälla på någon, trycka till en person eller att använda påtryckningar kan få någon att förändra sig.

Det går säkert i det korta perspektivet men min erfarenhet är att det sällan skapar långsiktig förändring på djupet. De ungdomar och deras familjer jag arbetade med lärde mig det.

Därför är min erfarenhet på ett sätt enkel – vi agerar utifrån vår förståelse för en situation eller händelse.

Lägg då till aspekten att du bara kan förändra en annan människa – eller i vart fall påverka den – genom ditt sätt att agera och vara. Din förändring, ditt sätt att se på en annan människa påverkar direkt er relation och förhållande till varandra.

Din förändring är nyckeln.

Alla läsare har kanske inte samma erfarenheter men ge mig ytterligare några rader för att utveckla mitt resonemang.

Förmågan att vara nyfiken
Om vi utgår ifrån att alla agerar utifrån sin förståelse och att endast ditt sätt förändrar så behöver vi närma oss varandra på ett delvis annat sätt än det vi är fostrade till.

Synsättet att vi agerar utifrån vår förståelse bär i sig mycket av humanism. Det sättet att se på livet och människan bjuder in till dialog och samtal eftersom vi då måste förhålla oss nyfikna om vi själva ska förstå händelser, skeenden eller andra människors tankar, känslor och erfarenheter istället för att gissa eller skapa bilder av hur en annan människa tänker.

Vi människor är experter på att överföra  känslor och tankar på andra, oftast utan att reflektera över det. En form av projektion skulle psykologerna uttrycka det.

Därför bör vi lägga oss till med en frågvis attityd och en arsenal av frågor utan att vi uppfattas som påflugna.

Det är likadant med moderna organisationer – oaktat om det är ett företag, en förening eller en kommun – dess kultur känns igen på nivån av samtal och dialog.

Jag tror mig efter några minuter i ett klassrum, i fikarummet på ett äldreboende, under ett föreningsmöte, i ett stadshus eller i ett kamratgäng kunna avgöra dess kultur genom att lyssna på samtalet och fånga hur många frågor som ställs och som har till syfte att väcka intresse och engagemang.

Pröva gärna själv. Hur många dialoger och samtal för du under en dag? Hur mycket predikar du och hur mycket lyssnar du?

Endast ditt sätt förändrar
Om vi förmår leva det här budskapet och sättet att se på verkligheten och varandra så händer något med de grupper vi agerar i, våra arbetslag förändrar karaktär, våra familjer får en annan rytmik och du själv hittar en ny ton i dig själv.

Jag säger inte att det här är enkelt. Tvärtom är det ett evigt övande eftersom vi så lätt förlorar oss och återgår till det mer bekväma argumenterandet, att övertyga någon, rätt eller fel. Ställer oss själv i centrum.

Så är det också med mig. Ofta på grund av rädsla eller osäkerhet. Eller att jag inte kan härbärgera min känslor.

Förmår vi kombinera den här lärdomen med insikten att endast mitt sätt förändrar en annan människa så börjar vi närma oss ingredienserna i den moderna kunskapsorganisationen.

Modigt ledar- och medarbetarskap
När jag genom åren vurmat för systemteorin – som just sätter ord på hur saker och ting hänger ihop i cirkulära rörelser och mönster – så bygger det på insikten om nyfikenhetens betydelse, samtalet och dialogens betydelse för att utveckla både arbetsplatser, organisationer och oss själva.

I Västerås kallades det Klart Ledarskap. I Eskilstuna går det under rubriken Modigt Ledar- och Medarbetarskap.

Tiden börjar bli knapp för mig i min roll som kommundirektör. 40 års yrkeslivserfarenhet läggs till handlingarna.

En ny generation av ledare och medarbetare måste få forma sin samtid. Livet och verkligheten förändras. Jag tror ingen läsare kan missta sig på mitt budskap genom åren.

Men kanske…kanske finns det universella erfarenheter som bär över tid. Oaktat om vi skriver mitt eget unga 1970-tal med ungdomarna eller det snart stundande 2020-talet.

Och kanske den erfarenheten är just insikten och förmågan att vara ständigt nyfiken och frågvis. För att förstå sitt uppdrag, sitt kall och sin mission – att ständigt förbättra och förändra den värld och samhälle som vi kallar vårt eget.

Endast tre veckokrönikor kvar….av mer än tvåtusen skrivna. Och alla med samma budskap – vikten av förändring, vikten av förflyttning.

Vikten av att lyssna på varandra.

Ha en bra vecka!

Annons