Om den stad jag älskar så, en nyårsdikt och en slutpunkt…

Efter mer än tvåtusen krönikor och texter – varav mer än tusen i min roll som kommundirektör i den stad jag älskar så – överraskar jag läsaren med att avsluta det här mer än 10-åriga bloggskrivandet med en dikt.

Diktens form är förvisso både lite skrämmande och främmande för mig. De som följt mig genom åren vet att det är samtalet och reflektionen i krönikeform som är det jag känner mig mest hemma med. Men vad vet man… här i dikten kanske jag har en framtida karriär.

Och vad passar bättre en nyårshelg och som ett sista ord efter 40 år i yrkeslivet om inte just en dikt.

Orden är mina egna, känslorna mina egna men inspirationen har jag hämtat från den fina irländska sången ”The Town I Loved So Well”. Text och musik av Phil Coulter.

Men det var en av mina musikaliska följeslagare genom åren som inspirerade mig – Kevin Rowland och hans finstämda version från albumet ”Let The Record Show; Dexys Do Irish and Country Soul”

Och vad blir en bättre slutpunkt på skrivandet – där jag varje vecka genom åren också tipsat om bra musik – än att skriva de klassiska orden den regelbundne läsaren känner vid det här laget; den här veckan lyssnar jag på…Kevin Rowland.

————————-

Den stad jag älskar så

Jag minns skolgården där vi spelade boll
vi skrattade i kör med fabriksvisslorna och smedernas slag
vi kunde förnimma röken och svetten

Jag gick hem över Djurgården när det började skymma
Det var lyckliga dagar på så många sätt
i den stad jag älskade så

Men det kom en annan tid
när våra pappor förlorade sin stolthet på fabrikernas golv

De kämpade utan att klaga
för inombords brann en låga
i den stad jag älskade så

Musiken var en del av stadens luft,
ett språk vi alla förstod
Jag minns hur jag till toner träffades av kärlek,
tillbringade min ungdom med att berätta sanningar om världen
i den stad jag älskade så

Jag minns hur jag tjänade min första lön i den traktorfabrik som präglat vår stad,
hur ung och oskyldig kärlek blev en familj
i den stad jag älskade så

När jag reste så var det med sorg,
men också med insikt att om jag ville förändra så krävdes mer
Jag lärde om livet och människors drömmar

När jag återvände öppnades mina ögon,
ett nedbrunnet hotell och förlorade jobb,
våra barn växer upp med svikna förhoppningar och förlorade framtidsdrömmar
i den stad jag älskade så

Men musiken spelar något nytt
stadens själ är inte förlorad
Våra hjärtan är oförstörda
i den stad jag älskar så

Drömmar förvandlas till liv
Hopplöshet förvandlas till bildning, nya torg och modernitet
Industrins vissla skiftar till ettor och nollor i digitaliseringens värld
Ett vi och dom blir till ett tillsammans
i den stad jag älskar så

Jag går sakta hem genom staden
Det skymmer men månen och gatljusens sken lyser upp
som en slags förnimmelse,
en föraning om att något annat är möjligt
i den stad jag älskar så

Den lille killen har en boll under armen
där han går på den skolgård som är hans
i den stad som kommer att bli en del av honom
och som han kommer att älska så

Musiken slår an ett nytt ackord
vi har hittat hem
i den stad vi älskar så

Pär Eriksson nyårshelgen 2018

---

Ta hand om den här staden.

Här kommer slutpunkten…eller också finns det inget slut…bara en fortsättning.

Allt gott till er i era liv. Vi möts säkert i andra sammanhang.

Gott nytt år till Er alla!