Vårt arbetsliv blir mer och mer komplext.

Inte nödvändigtvis att ni ska tolka det som svårt utan mer att vi avkrävs att kunna samarbeta med vem som helst när som helst.

I den meningen så har arbetslivet och samhällsklimatet förändrats. Bilden av den trygga arbetsplatsen med tydliga rutiner, arbetsbeskrivningar och samma arbetskamrater och chef omkring sig utmanas.

Den utvecklingen har en baksida som kan skapa stress och känslan av otillräcklighet. Min erfarenhet är att en del av svaret på de höga sjukskrivningstalen går att söka här.

Idag är våra arbetsplatser i ständig rörelse. Behov från brukare, elever, äldre och invånare skiftar över tid. Ökade valmöjligheter från brukarnas sida som kanske tidigare inte fanns skapar behov av att vi är mer flexibla.

Ledigheter, nya krav på schemaläggningar, möjlighet till önskad sysselsättningsgrad, projektanställningar, praktikanter, studenter och större rörlighet bland medarbetare och chefer skapar nya typer av arbetsplatser. På gott och ont.

Att möta det nya
Samtidigt har vi inget val. Vi måste i det nya och moderna arbetslivet – som också har stora fördelar – anpassa oss, söka nya metoder, ny teknik och förhållningssätt som gör att vi klara av att möta de nya kraven.

Ett av svaren är att större organisationer måste bäras av en idé som genomsyrar verksamheten oaktat vilken skola, äldreboende eller kommunal verksamhet vi arbetar på.

Tiden då varje arbetsplats – om den någonsin funnits – gör som den själv finner bäst är över. Processkartläggningar, policys och gemensamma visioner och arbetssätt genomsyrar snarare dagens arbetsliv.

Ibland kan vi uppfatta det som en inskränkning i vår längtan av frihet. Jag förstår det och har stor respekt för våra medarbetare som kan tycka att ledningen eller politiken är klåfingriga.

Samtidigt behöver vi alla öka vår förståelse för varför det har blivit så viktigt att organisationen går i takt, att vi bemöter och arbetar på likartat sätt.

Men jag vill vara tydlig – ledningen vill forma en modern organisation som i sitt grundspel går att känna igen. Oaktat var du bor, vilken skola du går i eller vilket stöd du har eller ansökan du lämnar in så ska det gå att känna igen Eskilstuna kommun.

Vi får inte vara rädda för standardisering, gemensam arbetsmetodik, IT-stöd och andra gemensamma stödsystem. Eller gemensamma värderingar och synsätt.

Vikten av det enskilda mötet
Men i själva görandet – i mötet med de vi är till för – vill jag se stor frihet för medarbetarna att vara sitt rätta jag. Använda sin personlighet, sin kompetens, vara besjälad och engagerad. I mötet.

Det är bland annat så vi klarar att möta de nya kraven.

Det är också därför vi så starkt betonar det vi kallar Modigt-konceptet. Det är egentligen inget konstigt än mindre en religion.

Modigt bygger på en metodik om hur vi förhåller oss till varandra och våra brukare. Det är ett sätt att tänka och förhålla sig som bygger på att vattna det som växer, att lära sig vara rak och konstruktiv, vara behjälplig, ge stöd men också efterfråga stöd. Att kunna samarbeta med vem som helst när som helst.

Sakta men säkert formar vi den nya moderna kommunala kunskapsorganisationen.

Så bygger man också städer. I vetskapen om att stadens kommunala organisation vill väl och är redo att göra allt för att invånarna ska vara nöjda…och att vi alla som Eskilstunabor är redo att hjälpa till, ta vårt ansvar. Inte titta på eller sitta på läktaren.

Att delta. Det har aldrig någonsin varit viktigare än just nu när det blåser en karg narig vind över samhället och världen.

Ha en bra vecka!

 

Annonser
Skrivet av: Pär Eriksson | september 14, 2017

Veckan som gått – w 37

På jobbet
Historiskt är Eskilstuna en del av Bergslagen. På kartan så låg vår identitet på en nord-sydlig axel.

Bildresultat för eskilstuna karta

Malmen bröts i gruvorna och råvarorna transporterades ner till våra smedjor och första industrier.

Idag är det knappast någon som identifierar oss som en del av Bergslagen. Vi är inte bara sörmlänningar utan allt mer Mälardalsbor – en del av huvudstaden.

Vi lever snarare våra liv på en väst-östlig axel.

Det är viktigt att förstå den här geografiska och mentala förändringen som kanske tagit nästan hundra år.

Eskilstunas framtid handlar om vår förmåga att stärka banden med Västerås samt Mälardals- och Stockholmskommunerna samtidigt som vi är en del av Sörmland och har närhet till de större städerna Norrköping, Örebro och Uppsala.

I den meningen ligger vi perfekt för framtidens utveckling.

Men prat och analys måste också omsättas i praktisk handling. Det är därför Mälardalens högskola är så viktig. Precis som samarbetsforumen Mälardalsrådet och Stockholm Business Alliance.

Det är också i det perspektivet vi ska se samarbetet mellan de sk 4-Mälarstäderna – Eskilstuna, Strängnäs, Enköping och Västerås.

Den här veckan träffades kommunstyrelserna i de fyra kommunerna. Frågorna kretsade kring vikten av än starkare samarbete i frågor som rör kommunikationer, utbildning, näringsliv och arbete, Mälaren, turism och kultur.

Bildresultat för eskilstuna handel innerstad

Näringslivskommittén är ett viktigt samarbetsforum där kommunen möter representanter från näringslivet och högskolan. Den här veckan diskuterades bl a hur vi kan stärka handeln i Eskilstuna.

Jag har skrivit det tidigare – det är en ynnest att få arbeta som kommundirektör. Den här veckan påbörjade vi dialogsamtalen med repsektive förvaltningsledning. Syftet är att summera hur perioden januari-augusti gått med avseende på kvalitet, mål, ekonomi och medarbetarläget.

Vi har våra utmaningar och problem – inte tu talt om annat – men huvudsidan är så bra. Jag blir imponerad över den kvalitet som våra medarbetare levererar i skolan, i socialtjänsten, på gatu- och parkavdelningen, i räddningstjänsten, på bibliotek och kulturinstitutioner, i äldre- och gruppboenden, hemtjänst och fritidsgårdar.

Så bygger man också en stad.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Har jag skrivit det förut – är vi en idrottsstad eller är vi en idrottsstad?

Ibland blir det mycket fotboll och handboll i den här staden. Det är en del av vår själ.

Men lika stark är vår speedway. Klassiska Smederna – vilket fint namn på ett speedwaylag – bildades 1951 och sedan dess har det körts speedway i Eskilstuna.

Först på anrika Snälltorpet uppe vid Tunavallen och sedan i början av 2000-talet ute vid Gröndal.

Med all respekt för världsstjärnorna Billy Hamill, Mark Loram och Nicki Pedersen men pratar vi speedway så pratar vi familjen Jansson.

Grand old man Joel Jansson har betytt så mycket både som förare och ledare. Han har också ett SM-guld i parspeedway från 1954 i prisskåpet och om jag minns rätt lagSM-guld 1973 och 1977 som ledare.

Bildresultat för eskilstuna smederna Joel Jansson
Tommy Jansson – en legendar när vi pratar speedway i Eskilstuna

Och mina genrationskamrater Bosse och Tommy Jansson. Vi gick i skolan tillsammans och Tommy skulle fyllt 65 år i år men hann knappt börja det vuxna livet innan han förolyckades på Gubbängen i Stockholm under en match 1976.

Och så detta barnbarn till Joel – namne med kommunstyrelsens ordförande och Guifs handbollslegend – Jimmy Jansson.

En genuin Eskilstunabo som tycker om sin sport och sin stad. Inte bara en bra förare utan också en bra ledare och om jag ska tro hans berättelser och visioner så står nästa generation Jansson där vi startbanden och gasar.

Man behöver inte vara speedwayfrälst för att beundra och visa Smederna respekt. De är en del av vår historia. De har något att berätta om vår stad.

Och så står dom nu där 2017 efter att ha kastats ut ur elitserien med en havererad ekonomi 2010 och åker för SM-guldet.

Det är Eskilstuna…kommer alltid igen. Alltid.

På hemmaplan
Hösten tränger sig på och sommarens minnen blir allt otydligare. Dags att ta in sommarmöblerna att ta den sista gräsklippningen.

Annars lyssnar jag på David Urwitz i en fin duett med Caroline af Ugglas.

Ha en bra helg!

 

– Förra gången jag var här var jag nervös och inte så förberedd. Idag är jag påläst och har mer kunskap och förståelse för frågan.

Ungefär så uttryckte sig en av våra medarbetare på ett möte. Och jag blev både glad och imponerad.

Inte så att jag mindes att medarbetaren gjorde dåligt ifrån sig förra gången men uppenbarligen var det så hen kände.

För mig var den här meningen uttryck för mognad och kanske uttryck för att vi har en kultur i vår organisation där man tillåts uttrycka sig.

Det sagda och osagda
En lärdom i mitt yrkesliv – både som mångårig medarbetare men också som chef – är att det sagda är sällan problemet utan snarare de outsagda.

Jag har suttit i tusentals samtal med medarbetare och chefer genom åren och pratat styrkor och svagheter, det som fungerar bra och det som behöver utvecklas.

En lärdom är just att det känns enklare att berömma, att lyfta upp det goda. Och den som läser mig mer regelbundet vet att jag ofta hyllar principen om att vattna det som växer.

Det är klokt och skapar energi. Men det förutsätter att vi också samtalar och lyfter upp det som är mindre bra, det som inte fungerar, det som skapar friktion.

Och det är oftast svårare. Ett felvalt ord kan tolkas som missnöje eller att någon kan känna sig kränkt av ett omdöme eller ett ord vars syfte är att peka på vad som behöver förbättras.

Därför behöver vi alla – var och en av oss – bli bättre på att både ge och ta emot kritik.

I Modigts anda
I vårt koncept Modigt lär vi oss att prata i jag-budskap. Vi lyfter upp konkreta händelser och skeenden istället för att prata ”man säger, man gör…” eller gör svepande påståenden om att ”du gör, du tycker…” som låter som att jag alltid är sådan och alltid gör fel.

Men jag har också lärt mig att det sagda är sällan farligt. Om vi som medarbetare är medvetna om våra tillkortakommanden, våra brister – för att vi just är människor – så är det sällan ett problem.

Det sagda blir synliggjort. Medvetenheten finns där både hos mig själv men också hos betraktarna.

Problemet blir när jag inte ser mig själv i andras ögon. Mina svagheter blir osagda. I sämsta fall ser omgivningen bristerna men inte jag själv.

Vikten av att söka mognad
Läsaren tycker kanske att jag blir väl filosofisk men för mig är det här en av mina djupaste lärdomar under åren.

Den som vågar och har modet att se sig själv och sina brister – ofta vet redan omgivningen om dom – utvecklas inte bara i jobbet utan också som människa.

Jag har genomfört hundratals anställningsintervjuer och varit föremål för några där jag själv varit i fokus.

.

På frågan om vilka utvecklingssteg du behöver ta – underförstått; vad har du för svagheter – är min erfarenhet att många svarar att de är otåliga eller något liknande på samma ofarliga tema.

Jag har respekt för det svaret men ger det någon vägledning? Otålig är vi väl alla till och från. För mig signalerar det snarare att jag inte riktigt vågar möta mig själv.

För att vara tydlig – jag har också svarat så. Det var säkert mitt svar när jag genomförde intervjun inför mitt nuvarande jobb som kommundirektör.

Men så möter man dom där medarbetarna som reflekterar och tänker efter och bjuder på verkliga brister eller låt oss kalla det behov av utveckling.

Kanske någon säger; till och från blir jag otydlig, jag blir rädd och osäker i bland, jag viker undan ibland när det blir svårt och tar emot…men jag är medveten om det och jobbar med det.

För mig så är det beviset på att man har en mognad. Man ser sig själv i spegelbilden. Saker blir sagda och synliggjorda och paradoxalt nog i samma stund är det inga problem.

Den här attityden och inställningen förutsätter en trygg och mogen organisationskultur. En kultur där vi tillåts att vara sårbara utan att det tolkas som en svaghet.

Vem törs berätta att man är otydlig ibland om konsekvensen blir att man inte får jobbet. Då är det tryggare att ”vara otålig…”.

Det var precis det här vår medarbetare gav uttryck för. Att stå upp för att det inte blev så bra som hen ville att det skulle bli.

– Förra gången jag var här var jag nervös och inte så förberedd. Idag är jag påläst och har mer kunskap och förståelse för frågan.

Precis så fungerar en modern organisation.

Modig, rak och ärlig men ändå ödmjuk och inlyssnande.

Ha en bra vecka!

Skrivet av: Pär Eriksson | september 7, 2017

Veckan som gått – w 36

På jobbet
En måttstock på hur en stad växer och mår är byggandet av nya förskolor.

Genom åren har jag verkat i tre stora och expansiva kommuner och förskoleutbyggnaden har alltid varit signalen om tempot i utvecklingen. Så också i Eskilstuna.

Vi växer och med det följer många barnfamiljer. Den här veckan invigdes en ny förskola i Fröslunda och ytterligare några står på tur.

Jag har haft förmånen att följa förskolans utveckling – från en god tanke om dagis till mer av pedagogisk verksamhet. Från ett 1970-tal då vi unga föräldrar inte var garanterade någon plats utan fick trixa med far- och morföräldrar, kompisar och grannar. Till dagens förskolor med hög kvalitet och moderna lokaler.

De första decennierna i förskolans historia var verksamheten ofta organiserad inom socialförvaltningen och det var först en bit in på 1990-talet som förskolorna blev en del av skolan och fick en egen läroplan 1998.

Jag har haft förmånen att ansvara för den kommunala förskolan under ett antal år och jag bär på så många positiva och ljusa minnen från både Västerås och nu i Eskilstuna. Bra och engagerade chefer och medarbetare. Ni är så viktiga för våra barn och deras framtid.

Från förskola till äldreomsorg. Det är också en av tjusningarna med att verka i en kommun. Den här veckan arrangerades en stor konferens om framtidens äldreomsorg med fokus på det nödvändiga samarbetet mellan kommun och landsting.

Det är som att Eskilstuna är populärt för konferenser och möten just nu. Den här veckan arrangerade vi tillsammans med föreningen Kvinnolobbyn en konferens om integration och arbete med fokus på jämställdhet.

Om två veckor är det dags för den viktiga Sverige Mot Narkotika med invigningstal av drottning Silvia.

Och om ytterligare någon vecka – 22-23 september är det dags för årets höjdpunkt om ni frågar mig – den stora Eskilstuna Inspirerar i Stiga Sports Arena där den kommunala verksamheten visar upp sig både inför alla medarbetare men också för sina invånare.

Den här veckan var jag inbjuden av Sparbanken Rekarne för att föreläsa om Eskilstunas utmaningar och läge just nu. Jag uppskattar de här initiativen och våra banker är viktiga. En bransch som växt de senaste åren – och som är ett exempel på att staden är på väg mot något nytt – är just bank- och finanstjänster.

I svallvågorna av storstadens möjligheter lever vi också med det som inte är bra. Under de senaste dagarna har vi kunnat tagit del av bränder och skottlossning. Fullständigt oacceptabelt. Vi får aldrig börja vänja oss, att se det som en del av vardagen. Aldrig.

Vi måste arbeta än mer målmedvetet. Polis och rättsväsendet har ett extra stort ansvar men de måste känna stöd av kommunen och dess invånare, föreningar, föräldrar och ungdomar.

Lärargalan delar varje år ut pris till de bästa lärarna och pedagogerna i Sverige. Och viktigt – det är elever som nominerar.

I år är vi extra stolta när Malin Gill – lärare på Faktoriet – nu i veckan tog emot priset inom kategorin språkutveckling.

Jag hittade en artikel från SVT som jag bjuder på;

Vi har träffat 18-åriga Nathalie Lundgren från Eskilstuna. Hon hade tidigt svårt med läsningen i skolan och redan i tredje klass fick hon diagnosen grov dyslexi. Men det var först i högstadiet som vändpunkten kom.

– Det var de bästa tre år i mitt liv. Jag träffade läraren Malin Gill, hon är värd allt. Hon betyder så mycket för mig, säger Nathalie.

Stort grattis Malin. Jag blir varm i hjärtat när jag läser den betydelse en lärare kan ha för en elev. Du får stå som symbol för allt gott arbete som görs av dig och dina kollegor.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Jag vet inte om St Eskils gymnasium är särskilt bra på att fostra partiledare.

Om det nu blir Ulf Kristersson som träder in som ny partiledare för Moderaterna så är det den tredje partiledaren/språkröret som gått på Högre Allmänna Läroverket eller St Eskil som vi säger numer.


Johan Ahlqvist och Gunilla Björk och några av alla dessa St Eskilare…

Sven Wedén var folkpartiledare 1967-1969 men avgick av häloskäl. Wedén var stark antinazist under 2:a världskriget och bar en stark tradition som finns bland liberalerna i Eskilstuna. Han var också ledamot av stadsfullmäktige.

Maria Wetterstrand var språkrör för Miljöpartiet 2002-2011 och hade också varit med att bilda Grön Ungdom några år innan dess. Maria flyttade som ung från Eskilstuna och var kommunalpolitiskt engagerad i Göteborg.

Och så nu då Ulf Kristersson – förvisso född i Lund – men uppvuxen i Torshälla. Ulf har hunnit med att vara kommunpolitiskt engagerad i Strängnäs och också varit socialförsäkringsminister.

Tre starka politiker. Tre fostrade och danade i Eskilstuna och Torshällamyllan. Och vi höjer på hatten för St Eskil som uppenbarligen bär på något som stavas samhällspolitiskt engagemang.

Breddar vi sedan paletten även till ministrar från Eskilstuna så blir listan lite längre. Den legendariske Svante Lundkvist – kommunikations-, civil och jordbruksminister åren 1967-1986 är kanske en av våra mest meriterade politiker från Eskilstuna.

Fd försvarsministern åren 2012-2014 Karin Enström, född i Uppsala får vi också räkna som Torshällabo.

Har jag glömt några…fyll gärna på listan.

På hemmaplan
Under mer än 25 år har jag och mina Västeråskompisar träffats för att besegra de högsta bergstopparna eller för att genomföra längre fjällvandringar.

Den här helgen träffas det sk Keb-gänget – utläses Kebnekajse – på Fårö. Lite plattare, lite lättare men alltid med samma entusiasm och glädje.

Smederna kör semifinal, AFC slåss för kontraktet, United ångar på, Siv och Perseus Karlström gör fina insatser i Finnkampen och Guifs damer och herrar förbereder seriepremiär. Och – kom ihåg var ni läste det först – jag tror att vårt hockeylag Linden tar steget upp i seriesystemen.

Är vi en idrottstad eller är vi en idrottsstad…

Annars lyssnar jag på New Jersey-bandet Real Estate. Gillar allt som är gitarrbaserat.

Ha en bra helg!

 

Hösten väcker nya frågor.

Vi lever i ett mer rörligt arbetsliv. Kanske någon skulle säga rörigt. Tiden då arbetslaget var intakt år efter år är i någon mening över.

Det finns en förlust i det. Kontinuitet, trygghet och igenkännande ersatts av nya mönster. Ständiga omflyttningar och rörelser bland annat därför att brukarnas, elevernas och de äldres antal och behov ständigt skiftar över tid.

Vi lever och verkar i en stad som växer. Vi ställs inför nya frågor och krav på lösningar.

Vi har att förhålla oss till detta nya läge.

Krav på ökad förståelse
I det förstone kan det tyckas slitsamt och stressigt. Och så är det. Livet och samhället är i en rörelse som saknar motstycke. I vart fall i det 40-åriga tidsperspektivet jag kan överblicka över arbetslivet.

Samtidigt är det nu vi behövs när utvecklingen snurrar extra fort och arbetslivet är extra turbulent.

En motkraft är att skapa förståelse. Vi behöver som chefer och medarbetare förstå att det är tufft nu. Det finns ingen att peka fingret mot. Vare sig mot arbetskamraterna, cheferna eller ens politikerna.

I det här utmanade läget behöver vi trygga chefer som förmår lyssna på medarbetarnas oro. Vi behöver pedagogiska chefer som kan förklara och synliggöra. Men också vara tydliga med färdriktningen och som klarar av att fatta svåra beslut när det blåser motvind.

En utsträckt hand
Men vi behöver också ta ett eget stort ansvar i våra roller som medarbetare. Vi behöver hitta balansen mellan att få ge vår röst hörd, känna att det är högt i tak, ges möjlighet att uttrycka både glädje och frustration.

Och samtidigt ta ansvar. Att stötta och hjälpa.

Det är extra viktigt att sträcka ut en hjälpande hand till sin kollega när det tar emot. Vi är olika erfarna, vi har kanske olika utbildningar och kompetenser, vi är olika gamla och lever olika liv.

Det är mitt i den utmaningen den utsträcka handen är så viktig. Jag hjälper dig. Du hjälper mig.

Inte klandra, prata illa om eller misstänkliggöra. Eller prata om ”dom andra” som inte förstår på den andra arbetsplatsen eller dom man förväntas samarbeta med.

Vattna det som växer. Stärk det goda utan att bli inställsam eller att blunda för problemen eller det som inte fungerar.

30- och 60-åringen är lika viktiga
När vi nu kliver in i hösten så är det också många nya chefer och medarbetare på våra arbetsplatser. Inte alla – men många är unga.

Nu släpper vi in 1980- och 1990-talisterna och snart knackar 2000-talisterna på dörren.

Just därför behöver vi en ännu starkare samarbetskultur. De yngre kommer in med energi och ny kunskap. De har hela livet framför sig.

Vi äldre behöver bistå med vår klokskap och erfarenhet. Det är alltid vi äldre som har huvudansvaret för att samarbetet fungerar.

Livet är konstruerat så. Den äldre i familjen, i föreningen, i kvarteret och på en arbetsplats har ett större ansvar i egenskap av sin erfarenhet och mognad.

Det är en gyllene livsregel som vi alla får pröva och ta ansvar för. Så rättvist är livet.

Du som är ung och ny – utmana oss. Vi har anställt dig för att hjälpa oss att bli ännu bättre. Lyssna, ta in, var ödmjuk men gå inte med på att någon svarar ”så här har vi alltid gjort”.

Och du som kliver in som ny i chefskapet. Njut av att du får utvecklas som människa. Men lär dig också att ta stöd.

Kliv fram och tydliggör ditt och gruppens uppdrag. Vik aldrig från det men ta hjälp. Dina bästa rådgivare sitter precis framför dig.

Och vi alla – vi har ett av de allra viktigaste jobben i samhället. Vi gör skillnad för tusentals människor.

Just därför behöver vi skapa en modern och framåtsyftande kommun.

Kodordet hos oss är – tillsammans.

Så svårt, så utmanade men också så enkelt och så underbart.

Ha en bra vecka!

 

Older Posts »

Kategorier