Skrivet av: Pär Eriksson | juni 22, 2017

Veckan som gått – w 25

På jobbet
Vi skriver midsommarvecka och jag påminns om att tiden går för fort. Det är så mycket ogjort.


Midsommar i det vackraste av Sundbyholm

I min roll som kommundirektör har jag en fördel – eller kalla det ynnest – att få vara med och se helheten. Det är få förunnat att få följa både förskolan, demensvården, konstutställningar, bostadsbyggande och säkra att vi har rent vatten.

En lärdom är att man blir ganska ödmjuk när man möter den här helheten. Det växer en förståelse för att det är både en komplex och bra verksamhet vi driver. Förståelsen ökar om att resurser måste fördelas och avvägas ur ett helhetsperspektiv.

Kanske jag själv var ivrig när jag var yngre och ”bara” såg min verksamhet. Politikerna och cheferna borde väl förstå…om dom bara kom ut och jobbade i just min verksamhet så skulle dom…ja vad skulle dom egentligen? Jag hade nog inga svar.

Samtidigt har jag stor respekt för alla medarbetare och chefer som finns där i vardagen och möter en verklighet där vi ser att det skulle behöva göras mer. Varje dag i de där viktiga mötena med Eskilstuna- och Torshällaborna.

Men det är kanske så man bygger en modern organisation. I djup förståelse och insikt att alla behövs. Att vi har olika roller och uppdrag men att vi alla har en god intention att göra gott.

Jag är mitt uppe i individuella samtal med förvaltningscheferna och direktörerna. Fokus är hur första halvåret fungerat och vad vi ska fokusera på i höst.

Jag förstärks i min bild att det görs mycket bra men också att vi har viktiga utmaningar. Och den regelbundne läsaren känner dom – arbetslösheten, bostadsbyggandet, känslan av social oro, utbyggnad av vård och omsorgsboenden, förskolor och skolor, miljö- och energismarta lösningar, kommunikationer, rekrytera medarbetare och förbättra arbetsmiljön.

Vi är mitt uppe i arbetet med att bilda Region Sörmland. I praktiken handlar det om att landstinget, kollektivtrafikmyndigheten och Regionförbundet går samman i en organisation.

På pappret ett enkelt penndrag men svårare och mer komplext i verkligheten. Uppdrag och politiska styrformer behöver tydliggöras, relationerna mellan kommunerna och regionens institutioner behöver synliggöras. Det är också en del av demokratin.

Den här veckan avtackade vi två av mina närmaste medarbetare.

Vår näringslivsdirektör Mattias Rossköld flyttar ”hem” till Halmstad. Mattias är ung och har allt framför sig och vem vet…om några år är han tillbaka. Vi önskar Mattias stort lycka till och tack för de här åren.

Samtidigt går Gudrun Nyqvist i pension. Hon är en av dessa serviceinriktade, engagerade och nästan alltid glada personer som Eskilstunas kommunledning omger sig med.

Gudrun har varit samordnare för frågor som rör kommunledningen, representation, internationella besök eller när kommunen agerar mer formellt. Gudrun är en sådan där medarbetare som jag tror att alla organisationer behöver. Stort lycka till med ditt nya liv Gudrun.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Vi skriver GENSE – Gustaf Eriksson NySilverfabrik i Eskilstuna. Ett av alla dessa företag som tillverkat knivar och bestick. 1856 startade Gustaf Eriksson en smedja som sedan skulle utvecklas till ett världsledande företag.

När vi nu tar del av informationen att Gense upphör med sin verksamhet så är det också en epok som går i graven. I någon mening en markör att den klassiska historiska industriproduktionen med rötterna i Renihold Rademachers smedjor är över.

Det sker naturligtvis med viss sorg i hjärtat då vi vet vad den tiden betytt för vår stad. Samtidigt så är det också en naturlig utveckling. Det som tidigare var en viktig ingrediens i varje hem och en slags symbol för hushållets status – knivar och bestick av bästa märke – är idag förbruksmaterial.

Så kanske vi ändock inte ska gråta över Gense utan tacka Gustaf och hans familj och alla medarbetare som bidragit under mer än hundra år.

Samtidigt som vi tackar alla dessa smeder, mästare, gesäller, ingenjörer och konstruktörer, fabriks- och industriarbetare för att de tog vår stad framåt.

Nu får EKA-knivar och vår vapensmed Jan Peter Hammar i Rademachersmedjorna hålla ställningarna och påminna oss om vår stolta tradition.

Kanske det också är en stark symbolisk händelse att Gense gjort sitt samtidigt som ett av världens ledande e-företag Amazon etablerar sig i Eskilstuna.

Så bygger man också en modern stad. Stolthet över vår historia men blicken riktad framåt.

På hemmaplan
Midsommar är starten för sommaren. Även om det inte är dags för ledighet för familjen än så är det en stark markör att sommaren är i antågande.

Jag behöver öka antalet mil på cykeln om jag ska vara väl förberedd inför Cykelvasan. Känner att jag är lite slarvig och tror mig klara det lätt i år…

Annars lyssnar jag på Jason Isbell. En sådan där amerikansk folkrockare som passar mig.

Ha en bra midsommarhelg!

 

 

Livet är svårt.

Det kan tyckas som en märklig inledning på veckans krönika men jag tror att det är viktigt att vi till och från förmår stanna upp och reflektera över sakernas tillstånd och hur vi har  det.

Det är kanske särskilt viktigt i en tid då världen och samhället är svårtolkat och utvecklingen har en tendens att flyta i sina egna flodfåror. I sämsta fall känner vi att vi har små möjligheter att påverka eller också stärks vi i vissheten att allt är möjligt och att var och en av oss har skyldigheten och möjligheten att påverka oss själva och omgivningen.

Jag tror att läsaren redan nu anar att jag kommer att bli något mer filosofisk än vad brukligt är. Jag hoppas att ni har tålamod och överseende med det och ger den här texten en chans.

Att fångas av sina livserfarenheter
Livet är svårt. Jag kommer tillbaka till det.

Under mitt liv så har jag fångats av erfarenheter, händelser, samtal, möten, böcker, artiklar och enskilda texter som påverkat mig starkt. Ja till och med enskilda citat, meningar eller ord.


En underbar summering…

Det är som att de etsar sig fast i mig och blir en del av mig och mina värderingar.

Livet är svårt är en av dessa mina livserfarenheter.

Först kanske man inte höjer på ögonbrynen. Tre ord som också kan uppfattas som meningslösa.

Men smaka på dem lite mer på djupet…livet är svårt. Om vi tillåter oss att ta den utgångspunkten så påverkar det också vårt sätt att se på livet, omgivningen och oss själva.

Vänd på resonemanget – livet är lätt.

Om det är så färgar det också mitt seende. Ytterst är livet lätt att leva och de människor som finns runt mig förväntas också att se så på livet och underlätta mitt görande.

Jag hamnar mitt i centrum och de som rör sig runt mig finns för min skull. Må vara min familj, arbetskamrater, chef eller personen jag möter i kassan i affären eller i receptionen. Eller en lärare, socialsekreterare eller medarbetare inom hemtjänsten. De förväntas att serva mig…så att livet blir lätt att leva.

Jag kanske blir en krävande person. Livet är ju i grunden lätt. Bara min omgivning förstår det och agerar som jag anser bäst så blir det bra både för mig och för andra.

Men gör tankeleken igen. Livet är svårt.

Livet är komplicerat. Vi är olika, har olika erfarenheter, bär olika värderingar och vi är olika personligheter.

Vi är dryga 7 miljarder människor som ska leva på samma avgränsade yta. Så trots skillnader så ska vi ändock i slutändan orka leva med varandra. Det är en utmaning som heter duga.

I årtusenden har människosläkter klarat det. Om än med stora spänningar, motsättningar och ytterst krig och elände.

Livet är svårt att leva. Det är underbart att vara människa men det gör också ont. Det kräver mycket av var och en av oss.

Att se den andre
Om vi ser världen och samhället med de ögonen så behöver vi hjälpa varandra. Vi behöver sträcka ut en hand. Inte vara så dömande, inte vara så kategoriska, inte vara så egocentriska och sätta oss själva i centrum.

Min familj och mina arbetskamrater är viktiga men de är egna självständiga individer och grupper. De finns för sin egen skull inte för mig.

Den där affäranställde eller läraren gör så gott hon eller han kan utifrån sina förutsättningar.

Alla agerar utifrån sin förståelse för ett skeende eller händelse. Få är i grunden onda eller omöjliga att ha att göra med.

Mänsklighetens framgångar
Människosläktet är en märklig grupp men ack så framgångsrik. Den första människan levde för mer än 2 miljoner år sedan. Den moderna människan har funnits i 125 000 år.

Under alla dessa år har vi utvecklats, tagit steg framåt, spänningar och motsättningar har minskat.

Vi som lever nu får vara med om att den öppna fattigdomen trängs tillbaka, de stora folksjukdomarna är snart besegrade, kravet på utbildning och bildning växer, det har aldrig varit så många barn som går i skolan som just nu, kvinnorna och de ungas ställning stärks runt om i världen.

Det betyder inte att vi inte har problem. Vi står mitt uppe i en värld där krig, terror och flyktingströmmar dominerar berättelserna om vad som sker. Miljö- och klimatfrågorna har aldrig varit viktigare. De klassiska grundvärderingarna demokrati och humanism utmanas och ifrågasätts.

Så nog har vi människor att göra.

Jag hoppas att läsaren kan följa mitt resonemang om än lite omständigt.

Om vi på djupet förstår att livet är svårt då bli vi också aningen ödmjukare inför varandra. Vi ser den andres goda intention. Vi vattnar det som växer.

Och om vi förstår att livet är svårt så behöver vi också något att hålla oss i. Ett fundament som står pall när det blåser motvind eller när vi känner oss modfällda.

I min värld så stavas det just demokrati och humanism. I allt vi gör.

Naivt invänder någon…ja kanske men vad är alternativet?

Ha en bra vecka!

 

 

 

 

Skrivet av: Pär Eriksson | juni 15, 2017

Veckan som gått – w 24

På jobbet
Vilken bra vecka.

Representanter från studentkårsstyrelsen Dania Mehho och Joel Lindsten tar det symboliska spadtaget

I måndags togs första spadtaget för bygget av den nya högskolan. Det kommer att betyda så mycket för Eskilstuna som stad men framförallt för alla våra unga. Det ger energi till näringslivet och oss i kommun och landsting som behöver välutbildade medarbetare.

Men en högskola har också en allt viktigare roll i ett samhälle där fakta, information, reklam och propaganda blandas. Världen behöver mer av vetenskap och forskning.

Veckan fortsatte så bra. Vi välkomnade 600 feriepraktikanter till våra verksamheter. Utöver de klassiska sommarvikariaten så erbjuder vi 16-18 åringar möjligheter att pröva på att arbeta i våra verksamheter.

Det kändes så kul att få träffa alla dessa ungdomar. En liten blygsamhet kunde skönjas i deras ögon men framförallt nyfikenhet och glädje.

Och mitt budskap känner den regelbundne läsaren – bestig de högsta bergstopparna, vandra de snårigaste stigarna, rid de vildaste hästarna, segla på de sju världshaven, lyssna på dina föräldrar, äldre syskon och kloka vuxna men följ alltid ditt hjärta. Lev dina framtidsdrömmar. Var ditt bästa jag och lär dig att samarbeta och passa tiderna…

Veckan följdes av årets viktigaste politiska dagar. Kommunfullmäktiges beslut om årsplan, budget och ägardirektiv 2018.

Eskilstunabon höjer kanske inte alltid på ögonbrynen. För oss som arbetar i en kommunal organisation och tillhör dess tjänstemannaledning så är det här årets viktigaste dagar.

Jag passar på att ge en eloge till de politiska partierna. Seriösa och väl genomarbetade planer och idéer om vad de vill med Eskilstuna. Och så i slutändan så tar demokratin över och ledamöterna röstar på de förslag som de finner bäst.

Jag är glad att genom åren fått vara en del av den här demokratiska infrastrukturen. Något vi kanske bara tar för givet. Något som människor världen över är redo att kämpa för och försvara med sina liv.

Som om inte veckan var nog så avtackade vi vår HR-direktör Annika Tjernström. Hon börjar i höst som ny generalsekreterare för Svenska Ridsportförbundet. Och jag är så glad att vi fått arbeta tillsammans under några år. Annika har arbetat under en tid då behovet av medarbetare aldrig varit större samtidigt som vi också brottats med ohälsa och stress i våra verksamheter.

Jag kommer att sakna Annika när hon nu sadlar om…(sic!) men vet att det kommer att bli bra.

Samtidigt välkomnade jag några nya medarbetare i vår organisation. Det är alltid lika roligt. Nu pratar vi energi och blickar som är riktade framåt.

Och det är så det kanske ska vara. Vi hjälps åt, våra vägar korsas, vi skiljs åt i nya uppdrag men alltid med inställningen att vi gör något gått. I en kommun, i ett ridsportförbund, i ett kommunfullmäktige, i ett äldreboende, på en förskola…själva livet.

Veckan innehöll också interna möten med kommunkoncernens ledningsgrupp, kommunledningskontoret och förvaltningscheferna. Det är också en del av en kommundirektörens vardag. Att leda…och låta sig ledas.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Det är något visst med alla torg.

Jag är så glad att Eskilstuna äntligen har ett nutida och modernt torg att vara stolt över. Detta skrivet med stor respekt för Fristadstorgets fina historia. På just den här ytan har det bott och levt människor i mer än tusen år även om det kanske var först på 1700-talet som torget tog den yttre gestaltning det bär än idag.

Och dess namn som knyter an till vår fina och stolta historia – Fristaden.

Få torg i Sverige bär den inramning vårt torg har med sina tre väggar och ett vackert stadshus i södra delen.

Och så denna fontän Arbetets ära och glädje. Kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson brukar vara noga med att betona hela namnet…ära och glädje. Det ligger onekligen något fint i det.

Och så denna nya skapelse – Pin Point – som en sändare till och från världen. Jag gillar den symboliken. Eskilstuna är uppkopplad.

Nu i sommar arrangeras fyra Sommartorg – Fristadstorget, Bibliotekstorget, Östa torget i Torshälla och Fröslunda.

Och som om det inte var nog så blir det också torgaktiviteter i Lagersberg, Nyfors, Årby och Skiftinge. Det är så imponerande och tack till alla som möjliggjort det här. Musik, kultur, uppträdanden och aktiviteter. Är vi en modern stad eller…

Själv ska jag bidra genom att vara DJ och spela musik torsdag nästa vecka 22 juni 12.00 på Fristadstorget och min varudeklaration lyder;

”Jag älskar musik och det är en viktig del av mitt liv. Jag lyssnar på mycket ny musik men har rötterna i engelsk pop och amerikansk rock. Den här gången blir det garanterat 60-tal och jag ska försöka berätta och åskådliggöra på skivtallriken vad som hände när det nya och moderna samhället gjorde entré och om hur de första tonåringarna skapades och hur deras musik förändrade en hel värld.”

På hemmaplan
För 17:e året är dags för ”Uti de blå…” Hustrun och jag är värdar för en hemlig resa tillsammans med några av våra bästa vänner. Vi har sett nästan hela Sverige…men av någon anledning glömt bort den här lilla..ja vad då?

Det börjar pratas mer och mer semester i familjen. Än återstår några veckor men visst behöver hjärna och hjärta få lite paus.

Jag ser att hustrun jobbar hårt just nu. År ut och år in står hon där tillsammans med så många kompetenta socialarbetare, fritidsledare och lärare i det allra svåraste om hur socialt vingklippta barn och ungdomar har det. Att aldrig ge upp. Se möjligheter som inte alltid är synliga.

Då är det enkla att vara kommundirektör jämfört med det. Stor respekt till er alla som bidrar i ett tufft läge. Så bygger man också en stad. Tillsammans.

Ha en bra helg!

Året är 1971 0ch jag står tillsammans med mina föräldrar och skolkompisar på St Eskils skolgård.

Vi har gått 12 år i skolan och vi är den första årskullen som går ut det nya gymnasiet.

Det har inte riktigt gått 50 år men det är mer än 45 år sedan så kanske minnet sviker mig. Men min omedelbara känsla är framtidsoptimism. Världen låg framför oss.

En stad och värld som andas optimism
Eskilstuna hade precis blivit en ny storkommun där sju självständiga delar blivit ett. Vi hade passerat 90 000-gränsen när det gäller antalet invånare. Våra pappor hade jobb och våra mammor hade precis tagit steget ut i arbetslivet. Arbetslösheten var ca 5-6% och betraktades då som mycket hög.

GUIF kom 8:a i allsvenskan i handboll och året innan hade juniorerna i IFK Eskilstuna blivit svenska mästare i fotboll efter finalseger mot meriterade Djurgården. Få uppmärksammade vid den tiden damfotbollen och det skulle dröja ytterligare några år innan BK Sport och Tunafors SK satte en ny agenda för framtiden

37 statliga verk flyttade ut från Stockholm och några hamnade hos oss här i Eskilstuna. Om två år – 1973 – skulle Eskilstuna bli utsedd till Årets Stad. Om ytterligare två år tog Vietnamkriget slut efter nästan 20 års krigande och 1977 avled Elvis som en slags markering att efterkrigstiden var över.

I Polen strejkade hamnarbetarna – som en föraning om att något större skulle ske med ett helt politiskt system – och USA och Kina spelade en pingislandskamp i Peking. Några månader senare valdes Kina in i FN.

Samma framtidslängtan
Jag berättar inte det här för att göra er nostalgiska utan för att ge en bild av hur det kunde vara att stå där på skolgården. Känslan av att framtiden hade allt att erbjuda vad gällde utbildning, resor och upplevelser.

2:a världskriget kändes långt borta och de spänningar som fanns i världen tycktes kunna hanteras. Detta skrivet mer stor respekt för de väpnade konflikterna som vi den tiden dominerade nyheterna.

Bildresultat för studentmössa

Jag tänker på det här när jag ser dagens studenter stå där på St Eskils skolgård. Jag ser samma förväntan, samma framtidslängtan, samma…men ändå inte

Min bild är att de är mer välutbildade än vad vår generation var. Låt mig påminna läsaren om ca 30% av dåtidens ungdomar gick ut gymaniset i början på 1970-talet.

Min bild är också att dagens generation är något lite mer mogna och reflekterande än vad jag och mina kompisar var.

Och ändå…så möter de en svårare värld där frågan om arbete, studier och bostad tränger på.

Känslan av att bli vuxen i en makaber värld där kvinnor inte ges samma förutsättningar utan hålls tillbaka. En värld som de senaste åren dominerats av religiös och politisk extremism. En värld där terror, hot och hat klivit in mitt på våra gator och torg, mitt i våra städer och i sämsta fall i de demokratiskt valda parlamenten runt om i Europa.

Och ändå så är jag optimistisk. För bortom hörnet, i den där gläntan som vi knappt ser med blotta ögat växer något annat fram.

Och det är precis i den tiden våra gymnasieelever kliver ut i livet. Precis som vi gjorde. Det är deras tur nu. Det är dom som måste få forma sin framtid, sin stad, sitt kvarter, sin miljö.

Vi äldre kan bistå med klokskap och erfarenhet men aldrig att vi kan stå i vägen. Vi må längta efter det gamla och inövade. Det vi med rätta upplever som tryggt. Vi må längta efter den gamla Sporthallen, det gamla Fristadstorget, det fina IFK och City, det gamla BM, den gamla fina och stolta industristaden.

Allt detta är förståeligt och behjärtansvärt. Men det får aldrig vara det vägledande för att bygga det nya Eskilstuna.

Berätta de nya berättelserna
Vårt bidrag en sådan här dag, i en sådan här tid då skol- och studentavslutningarna dominerar stadsbilden är att sprida framtidsoptimism. Att ge berättelserna som gör att våra ungdomar blir nyfikna på att växa upp till mogna och ansvartagande vuxna.

Och jag vill säga till er unga – besegra de sju världshaven, bestig de högsta bergen, gå de svåraste och mest spännande stigarna, rid på de vildaste hästarna…lev livet…bygg din framtid.

Ställ dig över bitterheten, det som sägs vara omöjligt. Ställ dig över hoten och hatets kultur.

Lyssna på dina föräldrar, dina äldre syskon, de kloka vuxna lärarna – men gå din väg. Följ ditt hjärta.

Jag hör att jag bli väl bombastisk men sådana här dagar måste vi bli lite mer humanister, lite mer framtidsinriktade, lite mer människa.

Och jag minns luften, jag minns känslan när jag stod där på St Eskils skolgård. Den där ljumma sommarvinden, de ljusa färgerna. Stolta föräldrar…och så en 16-årig tjej som lade blommor runt min hals. Föga anade jag då att hon skulle bli min fru, min bästa vän och mamma till mina barn.

Allt var möjligt. Den där skolavslutningsdagen i juni 1971. Inte riktigt för 50 år sedan men mer än för 45 år sedan.

Ha en bra vecka!

 

Skrivet av: Pär Eriksson | juni 8, 2017

Veckan som gått – w 23

På jobbet
Jag har förståelse för de som kanske rynkar på näsan när organisationer, företag och kommuner pratar visioner.

Bildresultat för Eskilstuna Vision 2030

Många gånger upplevs budskapet och framtidsriktningen som skild från den verklighet vi har att hantera. Och så kan det nog vara.

Men tänk tvärtom – att arbeta och verka i en organisation som inte har en framtidsidé, som inte förmår formulera en tanke om vart vi ska, hur stimulerande är det?

2007 formulerades visionen om Fristaden. Ett framtida Eskilstuna som hämtade energi ur sin historia – må vara från 1700-talet. En stad som präglades av friheter och en stark vilja till engagemang bland invånarna och dåtidens företagande.

Visionen om Fristaden förstärktes med ord som stolthet och att våga vara modig.

Jag minns själv när jag började arbeta i Eskilstuna att jag fångades av hur många som tog det budskapet på allvar. Jag gillade den attityden. Det visade att jag kommit till en organisation som ville något, som hade ambitioner. I många stycken så har jag också mentalt vägletts av det sättet att se på Eskilstunas utveckling

Nu närmar sig 2020 som var själva utgångspunkten för visionen. Nu tar vi spjärn mot 2030. Politiken har gett oss uppdraget att se över och utvärdera Den Stolta Fristaden 2020.

Vi har precis påbörjat det arbetet och det blir än mer publikt under hösten. Bl a med över tusen gymnasieelever engagerade men också föreningar och organisationer, företag och sammanslutningar.

Den här veckan träffar jag ett 40-tal medarbetare som kommer att vara särskilt utsedda ambassadörer för arbetet. Deras roll är att vara pålästa och också fånga in synpunkter.

Bra där Eskilstuna. Du är så seriös…

Den här veckan träffades vi till en temadag kring digitaliseringen. Ett nytt ord för samma sak som vi pratat om? Nja, något har hänt i samhället med teknikens möjligheter. Vi tar del av allt fler appar som underlättar vår vardag. Musik och filmer kan överföras med en lätt knapptryckning. Vi ser mer och mer att kluriga IT-lösningar inom vården och inom skolan. Robotik och smarta tekniklösningar sätter en ny agenda.

Vi blir mer och mer digitaliserade. Det här påverkar samhället, demokratin, ekonomin och välfärden.

Vi tar nu ett steg för att formulera en tydlig strategi och handlingsplan för hur vi som kommun ska möta det här och se till att det blir något bra för invånarna. Så spännande.

Den här veckan är det också styrelsemöte i Samhällskontraktet. Vi har nu haft det här samarbetet mellan Mälardalens högskola, Eskilstuna och Västerås i snart åtta år. Och sedan tre år tillbaka tillsammans med Sörmlands läns landsting och Region Västmanland.

Jag blir så glad att alla fem parter uttryckt att de vill fortsätta samarbetet ytterligare en fyra-årsperiod. Politikerna i vårt eget Eskilstuna har varit noga med att poängtera att det här är viktigt för vår kommun. Och med tillägget – arbetet och forskningen måste ge än mer resultat i verksamheterna. Bra där.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Jag är ute och tränar inför Cykelvasan och jag har en sådan miljö att välja på.

Trots att jag är född och uppvuxen här och bott en stor del av mitt liv i Eskilstuna så är de allra nordligaste delarna av vår kommun inte helt bekant för mig. Ja inte så att jag inte känner till området från Kvicksund, via Torshälla, Vallby, Sundbyholm, Jäder och till Björsund. Snarare att jag inte varit där så ofta. Sundbyholm undantaget.

Men kanske den allra vackraste delen är den som kretsar kring Jäder. Jag tänker på det när jag i hyfsad träningsfart tar mig igenom det vackra landskapet.

Här skulle jag vilja ha levat på 1600-talet. Om inte annat för att få ett prat med Axel Oxenstierna.

Han är en av de största statsmännen i svensk historia. Han arbetade under tre kungar och en drottning och var också arkitekten bakom länsindelningen som vi lever i än idag.

Vi kan också tacka Axel Oxenstierna för att Sverige har en stark kultur av tydliga roller mellan politik och tjänstemän – tidigare mellan monarkin och tjänstemän. Oxenstiernas idé om den ”oförvitlige tjänstemannen” som bistår med underlag, analys och säger vad han eller hon tycker är en del av vår starka demokrati.

Axels föräldrar Gustav och Barbro bodde på Fiholms slott – mitt i den vackra Jädersbygden. Och i Jäders kyrka ligger också familjen begravd.

Det här är också en del av Eskilstuna. Historien möter nutiden och påverkar oss mer än vi tror. I vart fall när en cyklist får filosofera…

På hemmaplan
Vilken fin helg det blev. Invigning av nya arenan, Världsmiljödagen i Torshälla och brett nationaldagsfirande. Många talare lyfte upp stoltheten med Sverige. Våra demokratiska fri- och rättigheter, jämställdheten och förmågan att lyssna på varandra. Det föds alltid positiva motkrafter när det ibland blåser motvind.

Helgen fylls av födelsedagskalas. Barnbarnet i Stockholm fyller år och på samma dag hennes mamma. Så passande.

Hon önskar sig – barnbarnet alltså – en monster high-docka. Nu är jag inte riktigt med…svärdottern önskar sig en gjutjärnspanna. Det känns tryggare.

Ännu ingen nedräkning till semestern i den Erikssonska familjen. Det återstår så mycket mer att göra innan dess.

Annars lyssnar jag på Janice med rötterna i Tensta Gospel Choir. Så många bra soulröster vi har. Gillar det jag hör.

Ha en bra helg!

Older Posts »

Kategorier