Skrivet av: Pär Eriksson | juli 22, 2017

Sommarpärspektiv VI 2017

Till det yttre framstår Birka och Björkö som vilken Mälarö som helst.


En tänkt Birkastad för mer än tusen år sedan

Ett vackert turistmål, en restaurang, ett muséum.

Men bakom idyllen döljer sig en berättelse om Sveriges rotsystem och vår historia.  Det är en hisnande tanke att just här – på det vi kallar Birka – så har det levt människor i mer än tusen år.

Och just här låg det vi kan kalla Sveriges första stad. Vi  skriver 600-700 talet.

Jag vet inte om det är lagbundet att man med åldern också blir mer historiskt intresserad. Jag tänker på mig själv och ser på 1970- och 1980-talen en ung man som lever väldigt mycket i nuet och som med tiden – kanske att det då hade att göra med att jag fick egna barn – utvecklade förmågan och intresset att tänka framtid.

Men det är som att den tredje tidslinjen lät vänta på sig. Att se sin historia, sin bakgrund.

Min livserfarenhet genom livet är att vi människor behöver förstå och leva våra tre tidsdimensioner på en och samma gång. Det är då vi blir hela människor.

Den som bara lever i historien och alltid blickar tillbaka och menar att allt var bättre förr blir lätt nostalgisk och inte tillräckligt öppen för modernitet och förändring.

Den som bara lever i nuet blir lätt inskränkt och ser bara vad som sker i det omedelbara. Vi får svårt att förstå skeenden och händelser som bär långsiktiga konsekvenser.

Samtidigt kan den som lever starkt i framtiden lätt bli blåögd och naiv. Vi ser bara visioner och framtidsutopier om hur livet borde vara.

Förmår vi se alla tidslinjerna samtidigt ökar våra möjligheter att bli levande och autentiska människor.

Och vi behöver inte åka till Birka för att känna styrkan och förnimmelsen av människans historia. Det räcker med att gå ner på stan här i vårt eget Eskilstuna.

Tänk er området mellan Klosters kyrka, över Eskilstunaån – eller Närje å som den en gång hette – bort förbi Nybrogatan och in på nuvarande Fristadstorget.

Precis där har det bott människor i mer än tusen år. Det är en häftig känsla.

Och just nu är det vi som lever här som bär ansvaret att ta den här staden, den här platsen framåt. Att vörda den, att akta den, att vårda den…med perspektivet att på den här platsen ska det leva människor i tusen år till.

Vi har vår stad till låns. Den är inte vår. Vi kan inte behandla den som vi vill. Prata illa om den, hata, hota, förstöra, missköta. Eskilstuna är en egen person – har en egen själ – skild från oss som råkar leva här just nu.

Det är den förståelsen som skapar respekt för alla som levt här, som lever här nu och som i framtiden kommer att kalla sig Eskilstunabor.

Det har skrivits och illustrerats många bra böcker om vår stad. En som jag bär särskilt i mitt minne är den som beskriver just den här utvecklingen. Århundranden efter århundraden. Årtusenden efter årtusenden.

Jag tänker på Stefan Möllers och Mikael Törnkvists vackra, illustrativa och folkbildande bok ”Eskils Tuna vid Näria å”.

Med vackra färglagda kartbilder med noggrant inritade gatunät skildras hur vår stad växt fram.

Så går det också att berätta om sin stad. Att känna stolthet över vår historia samtidigt som vi också förstår att såväl nuet som vår framtid bärs av det som varit.

Och tvärtom – historien skrivs alltid i förståelsen för nuet och framtiden.

Ha en fortsatt fin sommar!

 

 

Skrivet av: Pär Eriksson | juli 20, 2017

Sommarpärspektiv V 2017

Sommaren tillhör böckernas värld.

I vart fall för de som älskar orden, berättelserna, fantasierna och mordgåtorna.

Jag bär en bild av att böckerna är än viktigare i dessa tider. En tid då sociala medier – som också fascinerar mig – bjuder in till några korta texter och några snabba kommentarer. Ibland oreflekterat och skjutet direkt från höften.

I sämsta fall skapas motsättningar och hårda ord i något vars syfte var något annat. Samtalet, eftertanken och nyanserna går allt för ofta förlorade. Vi hittar inte in till varandra.

Vi lever i en tid då ”fake news” blandas med reklam, marknadsföring, propaganda, information och vetenskaplig fakta. Vad som är vad suddas ut och vi blir själva ansvariga för att reda ut hur saker och ting förhåller sig.

Kanske vi inte bara ska beklaga oss över den utvecklingen. Bakom det döljer sig också fördelar. Var och en av oss ges en aktiv roll. Mina ord blir synliga, min röst hörs jämfört med ett samhälle där ”någon annan” getts mandatet eller monopolet på sanningen.

Samtidigt avkrävs vi var och en av oss ett allt större ansvar att orientera oss i detta nya landskap. Cementerade åsikter ersätts av nyfikenhet men också av ett allt mer ifrågasättande öga och omdöme. Vi måste bli våra främsta kritiker till påstådda sanningar och levererade budskap.

I den nyorienteringen är jag övertygad om att det är än viktigare att stärka det vi kallar forskning och vetenskap. Den breda akademien – högskolor och universitet – blir till fyrbåkar i en värld där sanningen blir ifrågasatt.

Det är bl a därför jag brinner för vikten av att bildning och utbildning. Särskilt i en stad där studievanan och pluggkulturen historiskt sett inte alltid varit stark.

Att städer likt Eskilstuna numer har en etablerad högskola är en av livsnerverna för vår utveckling.

Att det nu byggs en ny högskola i Sverige de närmaste 20-25 åren – och den är hos oss – handlar inte ”bara” om att det är prestigefyllt eller att det ger stora möjlighet till välutbildade medborgare. En väl fungerande högskola är själva garanten för att demokrati och humanism stärks.

Och så dessa böcker…som är så viktiga. Att skapa en läsande kultur – framför allt hos våra barn och ungdomar – är en bra framtidsinvestering och en del i arbetet för att stärka det demokratiska och humanistiska samhället.

Så när du själv ger boken och orden en chans, släpper in det i ditt liv så öppnas också oändliga möjligheter till att skapa nyfikenhet, förmåga att reflektera och bli en självständig människa i en värld som ibland som tenderar att dela in oss i ”vi och dom” och som driver på att vi ska förstärka våra skillnader.

Jag är extra stolt över den satsning som Eskilstunas skolor och bibliotek genomför tillsammans – Läsprojektet – och som har just till syfte att skapa nyfikenhet för läsandet, för orden, för boken.

Vi behöver det mer än någonsin.

Det finns hopp både för en stad och för våra unga.

Ha en fortsatt fin sommar!

 

Skrivet av: Pär Eriksson | juli 17, 2017

Sommarpärspektiv IV 2017

Musik ska byggas av glädje. Av glädje bygger man musik.

Jag tror att många känner igen den lite oansenliga textraden i en av Lill Lindfors sånger.

Och samtidigt innehåller orden så mycket klokhet.

Jag har funderat på vad det är som gör oss så fascinerade av kultur – oaktat om vi pratar om musik, dans, teater, konst, poesi eller litteratur.

Jag tror att en del av svaret är att den förmedlar glädje.

Vi människor har ett behov av att känna meningsfullhet och det är där kulturen spelar en sådan fantastisk roll. Att få skratta, att få le, att få känna igen sig, att känna gemenskap.

En av människans inneboende drömmar tror jag handlar just om att känna glädje. Därför så är också diktaturernas, terroristernas, extremisternas och de kriminellas ambitioner – oaktat vilka -ismer, färger och flaggor de viftar med dömda till att gå under. Deras hat, hot, våld och syn på livet vinner aldrig folkmajoritetens gillande.

Det är möjligt att läsaren tycker att jag drar för stora växlar och att min analys är något grund – men pröva själva och fråga er vad glädje spelar för roll i ert eget liv.

Kanske är jag ute på tunn is när jag ger kulturen en sådan särskild och speciell roll  i att sprida glädje i det samhällsklimat vi står mitt uppe i så här i början av ett nytt sekel.

Men kanske det inte är någon tillfällighet att musiken och glädjen står i fokus under en sommar.

När jag reser i landet och passerar städer, kommuner och orter jag inte ens visste fanns så fylls anslagstavlorna av inbjudningar till festivaler, konserter och musikkvällar.

Jag kan överblicka nästan 60 år av sommar i Eskilstuna. Jag vågar påstå att jag aldrig sett maken till utbud.

Från Mozart till Rix-FM, från klassiskt till folkmusik från världens alla hörn, från rock och pop till jazz, från Loreen och Miss Li i Torshälla till spännande Amanda Bergman och Amason, från nya succén Pic Nic i Parken till indie-inspirerade Gainsville och fina Parkfestivalen, från Sean Banan och Kapten Röd i Parken till Laleh och Per Gessle i Sundbyholm.

Det kan vara en tillfällighet. Men i min stilla fantasi tänker jag – vi bjuder in till något annat, vi bjuder in till glädje.

Vi är människor. Vi vill känna närhet och gemenskap.

Musik ska byggas utav glädje. Av glädje bygger man musik.

Ha en fortsatt fin sommar!

 

 

Skrivet av: Pär Eriksson | juli 13, 2017

Sommarpärspektiv III 2017

Det är naturligtvis hundratals, ja kanske tusentals små beslut, initiativ och ageranden som förändrar en stad.

Men några beslut är mer övergripande och tar en stad åt ett håll som vi kanske först i efterhand förstår.

Jag pratar om Eskilstuna men skulle lika väl kunna berätta om Strängnäs, Enköping, Västerås, Norrköping, Sundsvall eller Gävle.

Några stora avgörande beslut som gör att flodfåran rinner i en viss riktning.

Det är bl a det här kommunpolitiker och tjänstemän ägnar sig åt på dagarna. Att se mönster, att se system, hur saker och ting hänger ihop.

Jag hör att jag kan låta lite krävande och kanske slår jag an en folkbildande ton. Men jag tror att vi medborgare måste fördjupa vår kunskap att städer byggs, förändras och bevaras av beslut som kanske har ett hundraårsperspektiv. Ibland ännu längre.

Detta skrivet med all respekt för oss alla som ser det där nybyggda äldreboendet eller förskolan, en ny väg eller ny mark som ett intrång i vårt kvarter, i vår hemvävda miljö.

Jag skriver inte de här raderna med någon ironisk underton utan mer för att visa respekt för att förändring är inte alltid är enkel.

Och kanske vi också kan vara lite ödmjuka mot varandra och inse att ingen är emot allt men det finns alltid några som är kritiska i en särskild fråga. Därför att den berör och påverkar oss.

Om politikerna lyssnade på varje nyans och varje andning i detta motstånd – hur litet det än må vara – så är min erfarenhet att det inte sker någon utveckling. Alla kan inte vara nöjda – samtidigt.

Det är därför vi har politiker och partier. Att kanalisera värderingar och idéer. Men också att våga fatta övergripande beslut – efter analyser, diskussioner och samtal – som påverkar oss i mer än hundra år.

Nu i veckan fyllde Mälardalens högskola 40 år. Samma vecka invigdes nya Citybanan i Stockholm.

Det här är två skolboksexempel på vad jag menar med övergripande politiska beslut som förändrar en stad.

Idag är det knappast någon av oss som höjer på ögonbrynen. Det är klart att vi ska ha en högskola och det är givet att vi ska satsa pengar på Svealandsbanan och förbättra våra kommunikationer med Stockholm.

Låt oss vara ödmjuka i stunden. Inget av dessa beslut skedde utan friktion. Som Eskilstunabo minns jag invändningarna.

Vem ska åka tåg till Stockholm? Vi har väl inga sådana behov. Förstöra Forsparken…

Vi behöver ingen högskola. Våra jobb finns inom industrin. Eller mer i närtid – rör inte Sporthallen och Vattenpalatset.

Fullt rimliga invändningar.

Tur då att vi hade politiker och tjänstemän som stod upp för idén om att utveckla kommunikationerna och att Eskilstuna behövde en högskola. Tack till företag och näringsliv som såg bakom hörnet. Tack alla invånare som stött och blött frågorna, vridit på argumenten och landat att vi behöver bygga och forma en ny stad.

Den spännande och utmanande frågan behöver nu ställas till våra unga. De  sena 70-talisterna, 80-, 90- och 2000-talisterna.

Vilka är era viktiga frågor för era liv, era familjer eller blivande barn?

Lyssna gärna på oss äldre. Vi vet en del om livet. Men forma er framtid. Er stad.

Utmana.

Ha en fortsatt bra sommar!

Skrivet av: Pär Eriksson | juli 10, 2017

Sommarpärspektiv II 2017

Sedan 1997 genomförs en sk förtroendebarometer.


Sifforna är från 2015 men tendensen håller i sig även 2017.

Dryga 1000 personer runt om i Sverige svarar på vilket förtroende de känner för samhällets olika institutioner. Myndigheter, kommun, landsting, media, politiska partier, företag och ideella organisationer.

Vad kan vi då lära av årets undersökning? Ett enkelt svar är att förtroendet för samhället i bred mening är bra men det minskar.

Det är viktigt att se den här tendensen och tar den på allvar. Den indikerar att förtroendet finns där men att tiden börjar blir knapp.

I ett läge med stora samhälleliga problem och svårigheter är det än viktigare att vi som medborgare känner tillit till samhällets funktioner. Annars finns en fara att odemokratiska och extrema rörelser vinner terräng.

Intressant att notera i årets undersökning är att sk public service – radio och TV – åtnjuter stor förtroende. Detta jämfört med en del av betalkanalerna och kvällspressen.

Universitet och högskolor, sjukvården, polisen, Skatteverket och Systembolaget är andra institutioner som röner stort förtroende. Jag hoppas att ni noterar att polisen finns på den listan. Och Systembolaget och Skatteverket…hoppsan.

Jag noterar också att ”kommunen där du bor” ligger någonstans i mitten. En indikation på att vi har mycket kvar att göra.

Det är möjligt att en sådan här typ av undersökning blir en del av ett dagligt nyhetsflöde och sedan glöms bort. Jag tror att vi ska ta den på större allvar eftersom den också säger något om läget i vårt samhälle.

Vi lever i en tid då tidigare givna värderingar som demokrati och humanism ifrågasätts. Vi lever i en tid då fakta och vetenskap blandas med information, propaganda, reklam och allmänt tyckande på social medier.

Det uppstår ett vakuum att fylla och det arbetet eller den kampen pågår varje dag. Antingen fylls det uppkomna vakuumet av extrema, auktoritära idéer och ideologier eller också stärks de demokratiska krafterna.

I det spänningsfältet är förtroendet för det politiska systemet, näringslivet, media och de offentliga organisationerna avgörande.

Men det förtroendet kommer inte av sig själv. Där har alla vi som ser oss som en del av det ett stort ansvar.

Det känns märkligt att behöva skriva det 2017 i ett modernt samhälle. Men människor måste känna och se i praktiken att det finns en ärlighet, en vilja att göra gott, en autenticitet och närhet som går att känna igen.

Att vi står för och lever samhällets grundläggande värderingar. Att vi lever budskapet i allt vi gör.

Det är bland annat det en kommunal organisation ska stå för.

Ha en fortsatt fin juli!

 

 

Older Posts »

Kategorier