Han hette Bertil.


Kanske heter han Bertil…eller också får han stå som symbol för…

Jag lärde känna honom på 1990-talet och utan att han vet om det blev han ett föredöme för mig. Om inte annat väljer jag att lyfta upp honom så här 25 år senare och berätta om honom för er.

Han klev i början av 1960-talet in som ung lärare på en av de skolor som jag många år senare var chef för. Där arbetade han sedan under hela sitt yrkesliv.

Jag minns också att han undervisade sin sista eftermiddag och vi hade svårt att få honom att komma till lärarrummet för avtackning inför pensionen.

Att vara i Bertils närhet innebar ofta skratt och glädje. Känslan av att skolan var viktig. Det var som att han syresatte sin omgivning och den luft vi andades.

Han var mycket omtyckt inte bara hos kollegorna utan framförallt bland elever och föräldrar och han hade hunnit med att ha båda generationerna som elever.

Kärleken till lärandet
Mitt huvudbudskap är inte att Bertil arbetade på samma skola under hela sitt yrkesliv – även om det signalerar att han trivdes – utan den passion han visade för skolan, för lärandet och för eleverna.

Jag har under åren funderat på vad det var han utstrålade – med fara för att jag efterrationaliserar – och noterar att han var bärare av det som den moderna skolforskningen förmedlar.

Han såg eleverna, han nämnde dom alltid vid namn, han var noga med att alltid se dem i ögonen. Han byggde relationer till var och en av dom.

Jag hade förmånen att vara med på några lektioner och förstod senare att han hade en särskild metodik för att ställa öppna frågor och locka fram reflektion och lärande hos eleverna.

Och naturligtvis var det lugn och ro i hans klassrum.

Det vardagliga ledarskapets betydelse
Läsaren kanske reagerar och invänder att så märkvärdigt var det inte väl med Bertil. Och det ligger något i det. Han var inte unik. Han var inte vare sig snabb i talet eller alltid så där intressant som de allra bästa pedagogerna kan vara.

I den meningen var han inte vare sig briljant eller särskilt karismatisk. Däremot var han alltid gedigen och rejäl – sann mot sig själv och uppdraget. För honom var bildning och kunskap själva livets själ. Han utstrålade att han gillade eleverna.

Bertil var ganska vanlig. Och det är också därför jag lyfter upp honom därför att vi har hundratals, ja tusentals duktiga och bra pedagoger i våra skolor.

Och det är er jag vill lyfta fram. Ni är så viktiga för den här stadens utveckling. Jag vill att ni förstår det.

Vikten av att bli en bra skolstad
Eskilstuna är en stolt industristad med en 400-årig tradition av produktion. Vi har under stora delar av 1800- och 1900-talet levererat världsledande produkter.

Men vi har också fått känna av 1980- och 1990-talets strukturomvandling med befolkningsminskning, tappade sugar och bristande självförtroende som följd.

All erfarenhet från liknande städer som genomgått vår resa är att då blir bildning och utbildning särskilt viktigt.

Eskilstuna behöver bli en än starkare skolstad.

Och sakta men säkert är vi på väg dit. För några år sedan låg vi lågt i olika kommunrankingar. Ofta bland den sista fjärdedelen av landets 290 kommuner.

När vi idag tar del av kunskapsmålen så har vi förflyttat oss till genomsnittet, på väg mot de övre regionerna.

Naturligtvis återstår mycket men tendensen är tydlig. Det är viktigt att vi förstår det. Det är viktigt att inte bara våra medarbetare i skolan förstår den här utvecklingen utan att föräldrar och Eskilstuna- och Torshällaborna förstår vad som skett.

Min erfarenhet efter att ha haft nära samarbete och också varit ansvarig för den kommunala skolan under många år är att kunskapsresultaten skapas tillsammans.

Det finns inga snabba vägar utan det krävs långsiktighet, uthållighet och tålamod. Att orka håll i oaktat hur det blåser.

Det krävs politiska beslut som pekar ut färdriktningen och slår an tonen att skolan är viktig. Låt oss ödmjukt påminna oss om att politikerna också ska ta ansvar för alla kommunens verksamheter, hela samhället.

De prioriteringar kommunfullmäktige gjort på skolan är värd respekt. Fråga mig som genom åren också sett annat.

Det krävs skolledningar och rektorer som förmår entusiasmera och stödja, organisera och skapa bra förutsättningar. Peka ut mål och färdriktning.

Det behövs fackliga organisationer som lyssnar men som också blir lyssnade på. De har ofta något viktigt att berätta. Men de behöver också drivas av att skapa förändring och utveckling och ha som ambition att vara en konstruktiv kraft.

Det krävs samarbetspartners – socialtjänst, kultur och fritid, organisationer och näringsliv – som stöttar och bidrar till skolan.

Det krävs föräldrar som pratar väl om skolan och som vid köksbordet visar intresse och engagemang.

Men framförallt krävs det goda pedagoger. Bra lärare och skolpersonal som likt Bertil brinner för eleverna och lärandet.

Och jag tror att läsaren förstår vad jag kommer att skriva – våra elever.

Det är dom som ska ha det yttersta berömmet. Det är deras arbete, deras ansträngning som är resultaten.

Jag vill att alla som är involverade i skolarbetet – och vi är några tusen i Eskilstuna – förstår att det bara är tillsammans vi når framgångar.

Det betyder inte att vi inte ska vara kritiska eller påtala brister. Inte alls. Men min erfarenhet är att det inte får överskugga möjligheterna. Det skapar ingen energi och glädje och eleverna känner av det.

Välkommen tillbaka till skolan och ha ett riktigt bra läsår.

Bertil hälsar. Han var alltid noga med det.

Ha en bra vecka!

 

Annonser
Skrivet av: Pär Eriksson | augusti 16, 2018

Veckan som gått – w 33

På jobbet
Sakta men säkert återupptas arbetslivet. Det blir än tydligare nu när skolorna startar nästa vecka.

Detta skrivet med insikten att den gamla logiken som styrde bonde- och senare industrisamhällets somrar har luckrats upp och blivit något annat.

Krav på service och tillgänglighet, skiftjobb, kvälls- och helgöppet och alla viktiga offentliga verksamheter som inte tar paus gör att arbetslivet är igång året runt. Jag hoppas ändock att ni haft en skön sommar.

Torkan och bränderna har satt avtryck i min sommar – men då mer som tankar kring klimatförändringar och den sårbarhet som finns där i det ofta genomorganiserade samhället.

Samtidigt blir jag imponerad över den kraft som finns hos oss som människor när vi utsätts för allvarliga kriser och händelser. Det är också min erfarenhet efter att ha arbetat i tre stora kommuner och varit med om allvarliga händelser såväl i våra verksamheter som mer indirekta händelser som Estonia och Tsunamin.

Jag tror inte att vår sårbarhet minskar i framtiden. Tvärtom. Det är viktigt att vi förmår bygga upp en bra krisorganisation och verksamhet som både kan förebygga allvarliga händelser och förmår möta det som sker.

Tack till er alla som bidragit under den här sommaren. Jag har tidigare särskilt lyft upp våra medarbetare inom räddningstjänsten och vård och omsorg. Jag gör det gärna en gång till och lägger till – tack all ordinarie personal och våra vikarier i alla våra verksamheter för en fin sommar.

Lagom till att sommaren tackar för sig så skönjer vi en spännande höst för Eskilstuna.

Efter ett väl genomfört Friidrotts-EM för juniorer 2015 har vi fått förtroendet att vara värd för Friidrotts-SM. Jag är uppvuxen på och runt Ekängen så det är med extra stort hjärta jag kommer att följa nästa helgs tävlingar.

Helgen efter invigs den nya tågdepån i Gredby. Efter många års hårt och envetet arbete så förvandlas Gredby till en av Sveriges – Europas (?) – modernaste anläggningar för service och underhåll. Det skapar arbetstillfällen och det ger energi till vår stad.

I valtider ska väl en kommundirektör vara extra återhållsam men jag tar mig friheten att lyfta fram den samstämmighet som funnits över partigränserna kring satsningen på Gredby. Det är viktigt att komma ihåg att såväl Örebro som Stockholm var andra heta och lämpliga kandidater.

Jag dristar mig också att lyfta fram vår medarbetare Per Idesten som ihärdigt arbetat med den här frågan under många år från start till mål. Tack också till Janne Rundgren och Berndt Arehäll  och hela det fantastiska team som funnits i den här frågan.

En kommun måste ständigt vara på tårna när det gäller såväl internationella kontakter som bra relationer med grannkommuner och andra svenska kommuner. Det är ett sätt att driva viktiga frågor tillsammans. Det är ett sätt att lära men också att lära ut.

Den här veckan hade vi besök av tjänstemannaledningen från Falun. Samtalet kom att kretsa kring ledar- och medarbetarskap och styrning.

Den här veckan träffas länets kommundirektörer tillsammans med landstinget och Reginförbundet. Vi har en bredd av frågor på agendan – elförsörjningen i regionen, digitalisering, arbetsmarknaden och kompetensförsörjning samt hur man styr och följer upp kunskapsorganisationer.

Vi ska också hinna med frågan om regionbildningen 2019 och frågan om likvidering av dagens Regionförbund. Det låter nog värre än det är.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Jag har skrivit det tidigare – Eskilstuna är en idrottsstad. Jag är stolt över det.

Sist det begav sig för något av våra seniorfotbollslag – SM-guld 1921

Många av våra idrottsföreningar bär en hundraårig historia – City, IFK och Guif. Samtidigt som vi har en stark bredd så bär vi också på eliten. Jag tänker på Smederna, EGF och våra skytteföreningar för att nämna några. Jag tror också att vi bara inom några år får lägga till vårt hockeylag Linden eller varför inte vårt innebandy- eller basketlag på den listan.

Och kom ihåg var ni läste det först – Guifs damer vinner SM-guld under 2020-talet.

Vi har också ett antal yngre föreningar som ger energi till Eskilstuna. Jag tänker på våra fotbollslag United, AFC och Syrianska men också viktiga föreningar inom kraft- och kampsporterna.

Idrotten ger kraft och framtidshopp till såväl enskilda som olika lag och föreningar men också till den ort eller bygd de verkar i – och en hel stad. Idrotten skapar stolthet. Kanske än viktigare i dessa tider.


Gamla Stadens musikklasser

Men samtidigt som vi är en idrottsstad så skulle jag också vilja se en tydligare kulturstad. Vi har så många och viktiga musikutövare, grupper, körer och orkestrar. Om inte annat har vi fått bevis på det under sommarens alla uppträdanden på Fristadstorget.

Vi behöver bli än fler dansare, skådespelare, författare, konstnärer, poeter…för jag vet att det pyr av engagemang i studieförbund, källare och lokaler.

Vår egen Musikskola och vårt Stadsbibliotek blir än viktigare som ankarplatser för bildning, musik, konst och litteratur.

Ett Eskilstuna där idrotten och kulturen blir drivmotorer för utvecklingen. Vi har så mycket spännande och kul framför oss.

På hemmaplan
Barnbarnen har åkt hem och sommarfikat med vänner och kompisar inskränker sig nu till en blank kopp kaffe med hustrun. Men så ska det också vara.

Sommaren har bjudit på mycket läsning och jag sätter ett extra plus till Kerstin Ekman, Theodor Kalifatides, Ulf Lundell, Dick Harrison, Lena Andersson och duon Annie Hellqvist och Fatemeh Khavari. Inga dåliga följeslagare.

Avrundande semestern med att köra Cykelvasans 45 km. Kapade förra årets tid med nästan en halvtimme och känner mig stark inför hösten. Eloge till mina arbetskamrater Mats, Mehmed och Ulf som alla tre gjorde oerhört fina lopp. Det finns hopp!

Annars lyssnar jag på Tina Turner och hennes Proud Mary. Sommarens bästa enskilda händelse var att få DJ:a på Fristadstorget med min arbetskamrat Martina Manneh. Vi spelade musik som betytt något där jag trodde att mitt 1960-tal skulle möta Martinas 2000-tal.

Även om det inte blev som vi trodde så vet ni som var där att Martina gjorde succé med just Proud Mary. Tack Martina för att du bjöd på dig själv. Och vilka föräldrar du har…som översköljt dig med Springsteen, Jefferson Airplane, Clash och just Tina Turner.

Ha en bra vecka!

Skrivet av: Pär Eriksson | augusti 9, 2018

Sommarpärspektiv IX 2018

Tack alla medarbetare inom räddningstjänsten. Tack alla medarbetare – fast anställda och vikarier – som jobbat i sommar.

Vi är på väg mot slutet av årets semesterveckor.

Snart startar skolorna och det är som att samhället och livet går in i ett nytt läge.

Jag hoppas att ni haft en bra sommar. Det här året kan vi inte skylla på att det varit regnigt och kallt. Snarare tvärtom. Värmen har varit påtaglig med allvarlig torka och skogsbränder som följd.

Det är som att naturen reagerar och vill påminna oss om att vara mån om denna enda planet vi har att leva på. Meteorologerna och forskarna är noga med att poängtera att vädret är en sak – klimatet något annat.

Mycket tyder på att en temperaturökning över tid på några få grader förändrar förutsättningar och livsbetingelser.

Jag tror att vi alla förstår att skogsbränderna var allvarliga och att vi tackar alla involverade för deras viktiga insatser.

Även vår egen Räddningstjänst i Eskilstuna var delaktiga i arbetet i Dalarna och jag passar på att tacka alla er medarbetare som gjort ett mycket bra arbete i en svår situation. Eskilstuna är stolta över er.

Värmen slår också hårt mot våra äldre vars fysik är sämre förberedd på extrem hetta. Även om det varit tufft så har jag i skrivande stund inte nåtts av några allvarliga händelser inom vård och omsorgsverksamheterna. Jag hoppas att det blir slutsummeringen när vi snart går in i hösten.

En kommun tar aldrig ledigt. Den är igång jämt. Räddningstjänst, socialjour och just vård och omsorgen. Dygnet runt – året om.

Jag har följt dessa verksamheter på nära håll under många år och blir imponerad över just det uppdraget – 24 timmar om dygnet.

Det betyder också att vi inför varje sommar är starkt beroende av vikarier. Ofta unga människor med stort hjärta men kanske med mindre yrkes- och livserfarenhet.

Och ändå fungerar det. En stor del beroende på vår ordinarie personal som förmår agera vägledare och kan stötta.

Ett stort tack till alla våra medarbetare – såväl ordinarie personal som vikarier. Ni betyder så mycket.

En kommun skall alltid göra rätt för sig men kanske det under sommaren ibland blir ett och annat ogräs som inte blir rensat. Ett och annat misstag begås som en följd av orutin.

Jag hoppas att vi har överseende med det. Att vi förmår vara lite mer förlåtande, lite mer förstående och att vi förmår hjälpas åt.

Stötta varandra. Vattna det som växer, se den goda intentionen. Att vara människa. Detta utan att förlora det kritiska ögat. Men då som ett tecken på att vilja förbättra inte att trycka till.

Men sommaren har också inneburit glädje. Ett tillfälle att lite mer otvunget umgås med familj och vänner.

Eskilstuna har präglats av kultur i sommar. Teater, underhållning, sång och musik.

Picnic i Parken har blivit en succé och det var tusentals som lockades till vår fina Stadspark under några juliveckor och njöt av artistutbudet. Bra jobbat Micke Byström och Peter Thorsén. Håll i!

Och som om framgångarna under sommaren inte var nog. Gymnasten Jonna Adlerteg kom hem med ett EM-silver, Smedernas Fredrik Lindgren vann SM-guld på hemmaplan och skyttarna Kalle Olsson – som också är en av våra medarbetare – och Marie Enqvist kom hem med en hel säck med SM-medaljer.

Det är också en del av Eskilstuna.

Jag har arbetat i mer än fyrtio år och borde om jag räknar rätt haft lika många semestrar. Jag har alltid gått tillbaka till jobbet med glädje.

Det kan ju bero på att semestrarna varit bra och vilsamma men kanske framförallt därför att jag tror på att välstånd och utveckling sker genom arbete.

Det kan ju tyckas något lutheranskt och präktigt men människans förmåga att överleva årtusenden och också svåra umbäranden har handlat om arbete.

Och kanske vi där har svaret på att vara människa. Viljan till utveckling, till förändring. Och att det är just i balansen mellan arbete och ledighet som vi fungerar som bäst.

Känslan av att ha för mycket att göra tär på oss. Precis som att vara understimulerad, att inte ges möjlighet att bidra också tär på oss.

Det är kanske därför jag känner den där lusten. Att hitta den där balansen.

Det är onekligen en extra intressant höst med riksdags-, landstings- och kommunval.

Vi har en värld framför oss där spänningarna finns där även om vi också kan läsa in positiva tendenser.

Eskilstuna inleder hösten med ett friidrotts-SM på Ekängen, vi inviger den nya och viktiga Gredbydepån som ska serva och underhålla tågen i Mälardalen, fler etableringar av företag och förhoppningsvis en minskad arbetslöshet, fortsatt bostadsbyggande och stora satsningar på nya förskolor, skolor och äldreboenden.

Lägger vi då till en regionbildning som bl a inbegriper landstinget och länskommunerna, byggandet av en ny högskola och förbättrade kommunikationer så klarnar bilden.

Vi har så mycket framför oss! Det är ännu så mycket som är ogjort.

Ha en bra höst!

Skrivet av: Pär Eriksson | augusti 6, 2018

Sommarpärspektiv VIII 2018

Årtal har en tendens att etsa sig in inte bara i våra minnen utan också som tidsmarkörer i en berättelse om viktiga händelser.

Jag ger er 1080, 1654, 1832 och 2023…

Nu begär inte jag av läsaren att alla dessa årtal sitter som gjutna men som Eskilstunabor borde vi vara pålästa.

Med hopp om att ni orkar med lite folkbildning. Ni kommer att förstå. Och mitt budskap är enkelt…2023 händer något viktigt som väl kan väga sig mot de övriga årtalen.

Historieintresserade och mer kunniga än jag kan säkert invända men jag menar att det är tre årtal som är särskilt viktiga för Eskilstunas utveckling.

År 1080 avlider missionären St Eskil. Enligt berättelserna så kom han från England för att omvända våra förfäder. Hans predikningar utmanade den tidens asa-tro och han stenades i Strängnäs efter att Blot-Sven dömt honom till döden.

Han bärs hem till det som skulle komma att bli Eskilstuna.

Först på 1100- och 1200-talet blir berättelsen om Eskil levande och sprids runt Mälardalen. Samtidigt bygger johannitmunkarna ett kloster vid nuvarande Slottsskolan till Eskils ära och det är också under den här tiden platsen börjar kallas Eskils Tuna.

Vi skriver 1654 och kung Karl X Gustav ger uppdrag i form av ett sk privilegibrev till Reinhold Rademacher att etablera smidesverksamhet i Eskilstuna.

Det var starten på det som skulle bli våra smedjor och som lade grunden till att vi blev den industristad vi är än idag.

Vi skriver det tredje årtalet – 1832. Theofron Munktell från Stockholm startar en mekanisk verkstad i det som vi idag kallar just Munktellområdet.

En flytt och en verksamhet som skulle få stora konsekvenser inte bara för 1800- och 1900-talen utan är direkt avgörande för dagens Eskilstuna. Antagligen inget BM eller Volvo CE och otaliga underleverantörer utan Munktell.

Eskilstunas själ och DNA är Munktell. Jag menar att han kanske är den viktigaste personen av alla i vårt historiska galleri.

Jag tror att läsaren anar vart jag är på väg.

Man kan säkert värdera skeenden och händelser annorlunda men jag menar att dessa tre årtal och dessa tre personer är de som betytt mest för vår stad. Detta skrivet med stor respekt för andra drivande och historiskt intressanta personer. Och alla dessa tusentals duktiga smeder, hantverkare, fabriksarbetare, familjer, infödda och inflyttade.

Utan 1080, 1654 och 1832 så hade vi varit något annat. Inte givet något sämre men vi hade inte varit det vi är idag.

Nu skriver jag 2023…men jag är osäker på den sista siffran. Den skulle kunna vara en 1:a eller en 5:a.

Jag pratar om att Mälardalens högskola blir universitet.

I mitt sätt att resonera så är det lika viktigt som de övriga händelserna.

Den kritiske läsaren kan säkert invända med att årtalet borde vara 1977. Det vill säga när högskolan etablerades i Eskilstuna och Västerås.

Det ligger något i det. Det var en tidsmarkör som tog Eskilstuna åt ett nytt håll.

Men med djup respekt för högskolans tillblivelse…det är först nu vi börjar skönja kraften och har den djupa förståelsen för högskolans betydelse för vår stads utveckling.

Jag har på nära håll följt högskolans utveckling under snart 30 år och jag ser allt mer vilken betydelse den har inte bara för sina värdstäder Eskilstuna och Västerås utan för hela regionen.

När – jag tar för givet att det blir så – Mälardalens högskola blir universitet så stadgefästs att den här delen av Mälardalen är viktig för Stockholmsregionens framtida utveckling. Ja för hela Sverige.

För mitt i den här regionen sker en stor del av utvecklingen inom den moderna exportindustrin. Jag pratar energisektorn och fordonssektorn.

Jag noterar också att en av världens största e-företag väljer att etablera sig i Katrineholm, Eskilstuna och Västerås. Batteritillverkaren Northvolt etablerar sig i vår grannstad Västerås.

Just därför är det så viktigt att vi också har ett universitet i regionen. Det skapar bättre förutsättningar för forskning och examinationsrättigheter. Det skapar också ett driv i våra kommuner, våra företag och i vår region.

Och att inte förglömma – dagens högskola har ett brett utbud av viktiga utbildningar som förskolelärare, lärare, socionom, sjuksköterska, ekonom, civilingenjör, datavetenskap, kommunikation och design.

Att bli universitet är inte en lek med ord. Det förpliktigar också. Att vi har en högskola med högt vetenskapligt och pedagogiskt kunnande.

Men också ett omgivande samhälle – en kommun, ett näringsliv och invånare som förstår att vi i så fall skriver en ny tid…

Väl i linje med 1080, 1654 och 1832. Jag är säker på att St Eskil och familjerna Rademacher och Munktell skulle hålla med.

Ha en bra fortsatt augusti!

Skrivet av: Pär Eriksson | augusti 3, 2018

Sommarpärspektiv VII 2018

Jag har berättat om det vid andra tillfällen.

Jag träffade en kulturgeograf för några år sedan och när hon fick klart för sig att jag arbetade som kommundirektör i Eskilstuna så stannade hon upp i steget…

– Om det skulle byggas en ny stad idag så skulle den placeras precis där Eskilstuna ligger idag, började hon entusiastiskt.

– Kanske lite förskjuten norrut mot Mälarens stränder, fortsatte hon.

I vårt samtal hann hon med att beskriva att Eskilstuna låg helt rätt i förhållande till Stockholm. Tillräckligt långt ifrån för att inte vara en sovstad men tillräckligt nära för att vara en del av huvudstaden.

Jag har burit med mig det där korta meningsutbytet under de här åren.

Jag tror nämligen att hon har en poäng. Eskilstuna ligger precis där det ska ligga.

Inte bara att vi finns mitt i Mälardalen som en del av Stockholm utan också att vi omges av stora och starka noder som Örebro, Västerås, Uppsala och Norrköping.

Vi har ett nära och bra samarbete med våra grannstäder Västerås, Enköping och Strängnäs i det vi kallar 4-Mälarstäder.

Och vi ligger i det vackraste av län med goda relationer till våra Sörmländska kommuner.

Jag förstärks i mitt resonemang när jag tar del av Anders Lidströms, professor i statsvetenskap vid Umeå universitet, tankar om det framtida Sverige 2030.

I en intervju i DN (27 juli 2018) pekar han just på att regionerna blir allt viktigare för att lösa de stora samhälleliga frågorna.

Han bjuder också på en tänkt karta som Sverige kommer att se ut 2030 om befolkningens storlek i de olika arbetsmarknadsområdena är proportionerliga till ytan.

Det som här kallas Stockholm-Solna sträcker sig över fyra län med en befolkning på 3.5 miljoner invånare.

Och utan att läsaren tycker att jag blir för hemmakär – men var är själva medelpunkten på kartan…

Kanske den där kulturgeografen hade en poäng. Hon var inte bara artig.

Nu är det här möjligtvis en lek med siffror, befolkningsstatistik och en simulerad karta. Men låt oss ändock reflektera och tänka efter vart vår stad är på väg.

Vi känner våra utmaningar.

Behovet av fler jobb och fler i jobb, ännu bättre och snabbare kommunikationer, smarta miljölösningar, bra utbildningsmöjligheter från skola, yrkes- och vuxenutbildning till en bra högskola…eller universitet, bostadsbyggande och förmågan att skapa intressanta och spännande miljöer, ett bra kultur- och idrottsutbud.

Just därför är det så viktigt var vi ligger rent geografiskt.

Och tydligen har vår tusenåriga historia gett oss en plats att förvalta.

Vi behöver förstå det än mer när vi diskuterar visioner och framtidsbilder.

Och du kulturgeografen…du är smart du…

Ha en fortsatt fin sommar!

 

Older Posts »

Kategorier