Skrivet av: Pär Eriksson | december 1, 2016

Vecka som gått – w 48

På jobbet
Regionfrågan hamnade i frysboxen.

eskilstuna30
 Flertalet av fotona i veckans blogg är från vår medarbetare Elenor Anderssons kamera

Förslaget om att bilda en Svealandsregion – där bl a Sörmland ingår – tog sig inte fram till riksdagsbeslut. Det betyder med stor sannolikhet att regionfrågan i den här tappningen är avgjord för den här gången.

Samtidigt så kvarstår frågorna. Hur ska vi öka samarbetet när det gäller kommunikationer, arbetsmarknad, utbildning och hälso- och sjukvård?

Oaktat en Svealandsregion eller inte så är min vecka ändå fylld av frågor som i högsta grad är regionala. Jag träffade representanter från 4M – dvs de fyra Mälarstäderna Eskilstuna, Strängnäs, Enköping och Västerås.

Och jag ska också hinna med ett möte i huvudstaden med Mälardalskommunerna som samlas kring Stockholm Business Alliance.

eskilstuna20

Under veckan har vi också hunnit diskutera våra framtida kommunikationer, tågdepån i Gredby, samarbetet med Mälardalens högskola och utvecklingen av Kvicksund i samarbete med Västerås. Så nog lever regionfrågorna men får nu ta en annan organiserad riktning.

Vi sätter ljuskäglan starkt på att skapa fler jobb i Eskilstuna. Vår arbetslöshet är allt jämt hög även om vi ser en liten tendens till minskning. Framförallt för ungdomar 16-24 år.

Kommunfullmäktige beslutade förra veckan om att satsa ytterligare ca 11 mkr på insatser som minskar arbetslösheten. Vi pratar yrkesutbildning och satsningar på sk trainee som ska kunna leda till ökad erfarenhet av arbete inom t ex skola, vård och omsorg.

Den här veckan var det introduktion av nya chefer.  Våra nya chefer kom från såväl Flen, Kungsör, Arboga och Västerås som polisen, försvaret och IT-branschen. Och också från våra egna led. Det är precis den mixen vi söker.

Och jag ser er nog…1980-talisterna kliver in än tydligare som chefer i vår kommun. 1990-talisterna är frontsspringare och är redan på väg in i medarbetarskapet. Om bara några år kommer den förste 2000-talisten. Vi har allt framför oss.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Jul i staden. Jag tycker att det är viktigt att Eskilstuna är estetiskt vacker. Året om. Men kanske än viktigare så här inför jul- och nyår. Det ska lysa både som en påminnelse om de helger vi går mot men också att en stad måste få gestalta att den är fin, något att vårda o0ch värna.

eskilstuna27

För det är så jag känner. Det finns en ovana för en del av oss Eskilstunabor att tänka på staden som något annat än en arbetsplats, ett centrum man passerar.

En del av svaret ligger i vår historia. Industrierna låg i centrum och vi barn och familjer bodde en bit utanför. Pappa och mamma cyklade in till centrum. Det var ingen plats för de unga eller barnfamiljerna.

Det är kanske också därför det bara bor ca 1500 personer i själva centrumkärnan. På sikt kommer det att bo 5…ja kanske 700o i centrum.

Nu uppmärksammas Å-stråket och vi får utmärkelser för hur vackert, öppet och tillmötesgående det är från Skjulsta till Gasverksbron.

Fristadstorget har blivit mer levande. Tro mig som har daglig insyn och överblick från Stadshuset. Jag har förståelse för de som längtar tillbaka till det gamla torget med korvkiosken och bussgatan och att det var bättre förr. Det kanske var bättre förr – för vissa. Men vi kanske kan vara överens om att nu är det något annat. Allt har sin tid. I sorgen över att tappa det invanda växer en ny stad fram.

Arbetet med att bygga och planera för en estetiskt vacker stad är en av framgångsfaktorerna för att skapa en modern och attraktiv stad. Det finns till och med forskning som understödjer det.

eskilstuna31

Så låt julbelysningen lysa. Låt oss påminna oss om att vi lever i en fredlig del av världen.

På hemmaplan
Mina kollegor på Jobbcentrum Gianna Troyses och Andreas Sweströms utmaning att köra ett MMA-pass blev både roligt och ömmande. Jag tog med hela familjen med barn och barnbarn och körde 90 minuter. Så roligt att pröva sin kropp och sitt psyke.

pare9

Jag gillar också Giannas och Andreas både kunnighet och värderingar. MMA – Mixed Martial Arts – är inte helt enkelt för en äldre man som är en ingrodd löpare. Det är inte riktigt en del av mitt rotsystem. Men de gjorde det både begripligt och tydligt.

Skönt att gå in i december även om väntan på jul kan kännas lång. Barnbarnet i Stockholm berättar att hon redan klätt granen med morfar och mormor…jo jag tackar…

Annars lyssnar jag på klassiska hiphopgruppen Infinite Mass. Det är min gamla arbetskamrat Hans Ollman som adresserar mig bra musik. Topp!

Ha en bra helg!

Skrivet av: Pär Eriksson | november 27, 2016

Om en förbundskapten, en spelare och vikten av att vara en god kamrat

Jag lyssnar på fd förbundskaptenen i fotboll Tommy Söderberg.

tommy-soderberg1

Han får frågan från publiken vilka spelare han tycker betytt mest under hans tid.

Och svaret är intressant. Naturligtvis nämner han Zlatan. Det är vår störste fotbollsspelare genom tiderna och det vore anmärkningsvärt om Söderberg inte lyfte upp honom.

Men det intressanta är att han också nämner en annan spelare.

– Det är den störste människan. Jag har aldrig hört honom prata illa om någon med- eller motspelare eller en tränare. Han var verkligen en god kamrat.

Jag gillar den här attityden. Uppenbarligen såg förbundskaptenen något bortom målgörarna, bortom passningsspelet, bortom taktiken. Han såg en god kamrat som genom sitt sätt att agera på och utanför plan antagligen tillförde energi och ytterst resultat.

eskilstuna-united7
Idrotten innehåller så mycket lärande av att vara en god kamrat

Jag funderar mycket på det här. Jag har rört mig i hägnet av ledar- och medarbetarskap i snart 40 år och det som slår mig är att de arbetskamrater och chefer som gjort starkast intryck på mig har varit de som förmått agera moget och reflekterande även i pressade och svåra situationer. Som stått pall när det blåst motvind.

Det emotionellt mogna ledar- och medarbetarskapet
Jag har också gjort en annan intressant iakttagelse. Under åren har jag noterat att det ledarskap som oftast hyllats i såväl media, litteraturen som bland medarbetare har varit det karismatiska ledarskapet. Chefer och ledare som alltid är tydliga, pekar ut riktningen och bär visionerna. Ofta är de kommunikativa och snabbtänkta.

Leicester3
Mod är idrottens själva själ

Missförstå mig rätt – det här är egenskaper som är viktiga och centrala. Men bilden och insikten som växt fram hos mig är att de som idag tenderar att lyckas bäst, skapa resultat och bli omtyckta och respekterade av sina medarbetare är snarare de mer lågmälda, de mer reflekterande.

Jag tror att det bland annat har att göra med att vi lever i en tid som är turbulent och osäker. Världen och samhället är allt mer svårtolkat. Precis i det läget avkrävs vi mer av förmågan till att se helheten, förmågan till samarbete och konsten att tänka efter.

Det är ett nytt ledar- och medarbetarskap som växer fram. Det emotionellt mogna.

Det finns inte plats – om det nu någonsin gjort det – för att vi blir egocentriska personer som sätter oss själva och vår arbetsgrupp i centrum. Det finns inte plats för att peka finger åt andra, klandra och kritisera utan att samtidigt våga rikta blicken mot oss själva.

Leicester7
Ett kommunalt arbetslag

Det finns inte tid för att gå i väggen och gå i taket, bli arg och försmådd eller uppleva sig kränkt. Så utmanande är det.

Och samtidigt är har vi fel och brister och bär våra tillkortakommanden. Det är det som är att vara människa.

Jag menar att en viktig egenskap i det moderna ledar- och medarbetarskapet är just förmågan att vara en god kamrat. En person man kan lita på. En person som man vet inte pratar illa om sin omgivning.

Varje gång vi hör någon misskreditera någon så kan vi vara säker på att det är om oss det pratats nästa gång. Det är en tuff insikt.

Varje gång jag själv pratar illa om någon så misstänker personen som lyssnar att det är om henne jag pratar nästa gång.

Ett autentiskt ledarskap
Jag gillar och respekterar Tommy Söderberg. Han står för ett nära och autentiskt ledarskap. Han känns sann.

Och han har också nått stora framgångar. I slutändan skall vi skapa resultat. Han har tränat stora och framgångsrika klubbar, han tog AIK till SM-guld 1992, han har varit förbundskapten för U 21- och A-landslaget, varit med i EM- och VM-slutspel.

tommy-soderberg
Att aldrig ge upp sitt rotsystem

Han får frågan om vad han gör just nu. Han berättar att han är involverad i ett arbete med föräldar och hur man som vuxen förhåller sig till idrotten, föreningen, domaren och sina barn.

Utöver det så träffar han regelbundet socialt vingklippta ungdomar som är omhändertagna.

Han lever budskapet.

Den gode kamraten
Vem var han då? Den här landslagsspelaren som förbundskaptenen valde att lyfta upp.

Det behåller jag och vi som var där och lyssnade för oss själva.

fotboll4

Men ni får gärna tänka efter och komma med en gissning. Tills dess så kan du fundera på om din chef, dina kollegor, dina kompisar berättar om dig som en riktigt god kamrat.

Där – precis där har vi en del av livets själ. Och kanske mening. Att betyda något för någon annan.

Ha en bra vecka!

 

 

Skrivet av: Pär Eriksson | november 24, 2016

Veckan som gått – w 47

På jobbet
Att möta och introducera nya medarbetare är en av de roligaste uppgifterna i mitt jobb.

25-arsgavan

Möjligtvis att det konkurrerar med att celebrera de som arbetat 25 år i kommunen.

Jag vet inte hur många sådana här tillställningar jag varit med om genom åren men varje tillfälle är unikt.

Den här gången var det de medarbetare som började arbeta hos oss 1991. Precis åren då Berlinmuren fallit och Nelson Mandela skulle om några år bli den förste demokratiskt valde presidenten i Sydafrika. Världen andades optimism.

Det var också år då det ekonomiska läget var tufft med besparingar och effektiviseringar. Och nu står dom där våra 25-åriga jubilarer. Och jag möter bara glädje och stolthet en sådan här kväll med gåva, tal, mat och underhållning.

Det här är också en del av det kommunala livet och dess själ. Stort tack till er alla dryga hundra jubilarer. Ni är så viktiga för Eskilstuna. Och lycka till framöver. Ni behövs i en svår tid och turbulent värld.

digital-service
Digitaliseringen blir allt viktigare i en modern stad – tema för kommunstyrelsens au

Den här veckan var det dags för kommunstyrelsens arbetsutskott. På agendan stod bl a Torshälla, samlad måltids- och restaurangverksamhet, flyktingmottagande, kultur- och idrottspolitiska handlingsplaner, naturreservat, unga tjejers psykiska hälsa, arbete mot hedersförtryck, digitalisering, p-garage Munktell, upphandling…när en kommun är som bredast.

Den här veckan hade vi träff med polisledningen. Jag har haft ett nära och tätt samarbete på olika nivåer hela mitt yrkesliv med polisen. Jag vågar skriva – samarbetet mellan Eskilstuna kommun och polisen är mycket bra. Vi har olika roller och klarar också av att ställa krav på varandra men det präglas av en god ton och en förståelse att ska vi skapa en trygg stad så behöver vi gå tillsammans.

Jag uppskattar när jag blir inbjuden till olika föreningar och organisationer i Eskilstuna. Den här veckan så möter jag engagerade Kafjärdenbor. De har en förening som kallas Kafjärden Kultur och biblioteksförening. Sådant förpliktar. Jag målade upp en fin kulturbygd men som likt sin moderstad också är i förändring.

Senare i veckan är jag inbjuden till Hyresgästföreningen. En viktig folkrörelse och röst i Eskilstuna. Ska säkra att jag är extra förberedd.

eskilstuna20

Oaktat vilka jag träffar så är mitt budskap enkelt och tydligt – vi behöver förstå att den här staden fått sina smällar men att vi alltid rest oss och gått vidare. Eskilstuna är i stark utveckling just nu och vi behöver skapa en ny typ av förståelse för vad det kräver av oss.

Det duger inte att stå vid sidan om, att peka finger åt andra, att leta syndabockar – om vi nu gör det. Det är tillsammans som gäller. Alla kan bidra att prata väl om den här staden. Bidra med sin del.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
När jag växte upp så var Eskilstunaån något som bara rann genom stan. Detta skrivet med all respekt för dåtidens invånare, beslutsfattare och stadsplanerare.

Men min bild är att ån är inget man då betraktar som vacker eller något man flanerar kring. En stor del av å-utrymmet är också långt in på 1990-talet tvåfilig bilväg i vardera riktning.

Jag skriver inte det med någon ledsam ton. Det var så vi säg på det då…

eskilstuna-an

Idag är vår klassiska Närje å – som den historiskt en gång hette – något annat. Eskilstunaån och dess miljö är vacker. Inte bara att den förbinder två stora sjösystem – Hjälmaren och Mälaren – utan idag är den också en del av en vackrare och synligare stad.

Därför blir jag också extra stolt när Sveriges Arkitekter i Sörmland uppmärksammar vårt åstråk och ger oss ett pris för en estetiskt vacker miljö.

Stor eloge till de politiker och tjänstemän som målade upp visionen för något decennium sedan. Eloge till dagens politiker, stadsplanerare, arkitekter och involverade som genomfört det i praktiken.

Så bygger man en stad. Tillsammans.

På hemmaplan
Så var det då dags. När jag träffade vårt Jobb-centrum för några veckor sedan så förärades jag som tack ett MMA-pass  – Mixed Martial Arts.

Våra medarbetare Gianna Tryse och Andreas Sweström kommer att leda passet. Jag vet inte vad jag gett mig in på men de säger ju att man ska vara modig. Vår familj mönstrar upp med barn och barnbarn, min arbetskamrat Mehmed och jag själv…ett oerhört starkt lag.

Vi skriver första advent och jag hör på de minsta i familjen att det börjar krypa i kroppen. Snart jul.

Annars lyssnar jag på Imperial State Electric. Gamla Hellacopters tänker den musikkunnige. Absolut men här varvar de med lite country. Och sådant går ju hem bland den Erikssonska musikskatten.

Ha en bra helg!

– Vet du vad Barnkonventionen är för något?

bonnie-och-ellen2

Det är mina yngsta 7-åriga barnbarn som bara så där helt apropå frågar.

Och jag tänker vilket samhälle vi lever i. Vilken fantastisk skola vi har.

Jag har svårt att tänka mig att jag och min skolkompisar i slutet av 1950-talet överhuvudtaget skulle klara av att formulera en samhällsfråga till vår farfar eller morfar.

Jag är inte ens säker på att mina 1970-talister till barn reflekterade över en sådan viktig fråga när de växte upp.

falkenberg9

Jag tror att läsaren anar vart den här krönikan är på väg.

Lär av Harlem
De som följer mig regelbundet vet att jag genom åren hämtat mycket inspiration från rektorn Lorraine Monroe. Hon var under några viktiga år på 1990-talet rektor för Fredrick Douglass Academy i Harlem New York.

fredrick-douglass

En skola som var fylld av problem och svårigheter. Knark och kriminalitet varvades med oro och otrygghet. Om jag minns rätt så var skolledningen tvungen att installera metalldetektorer och vakter för att återskapa lugn och säkra de vuxnas inflytande över skolan.

Men framförallt så förändrade Lorraine Monroe och hennes team skolans kultur och inriktning. Monroes viktiga budskap var att ”skolan skall inte vara en återspegling av samhället – skolan skall gestalta det samhället vi vill skapa”.

fredrick-douglass2

Läs gärna om det där. För mig handlar det om ledarskap. Det handlar om förmågan att formulera en vision och idé om vad vi vill med skolan.

Jag förstår alla som ivrigt påtalar att det som sker i skolan bara är en återspegling av vad som sker i samhället. Jag kan till och med sympatisera med idén. Inte desto mindre så är det defensivt och tenderar att bli urskuldande.

Jag älskar Lorraine Monroes ansats – skolan skall gestalta det samhälle vi vill skapa. Jag önskar att än fler lärare, skolpersonal, elever, föräldrar, rektorer och kommundirektörer blev impregnerade av det sättet att förhålla sig.

fredrick-douglass1

Och kanske vi också kan lära av Fredrick Douglass Academy. För deras strategi var just att involvera lärare och skolpersonal i visionen och ambitionen.

Och kanske det viktigaste – elever och föräldrar gavs ansvar. Bemyndigades och gavs en roll i den nya skolan. Du är ansvarig för ditt lärande. Du är ansvarig för ditt barns lärande. Vi lovar att hjälpa och stötta men det är du som äger din egen lärprocess.

Resultaten lät inte vänta på sig. Några år senare var skolan en av de skolor i USA som hade högst andel elever som gick vidare till fortsatta studier.

Det här är naturligtvis en förenklad beskrivning och bortom orden döljer sig ett hårt och mödosamt arbete, bakslag och framgångar.

Att prata väl om skolan
Jag tillhör de som tror på den svenska skolan. Jag har varit elev och förälder. Jag har arbetat i skolan och också varit ansvarig för den kommunala skolan och nu följer jag mina barnbarn. Jag har naturligtvis också ett stort ansvar i min nuvarande roll som kommundirektör.

skola2
En lärare jag tror att vi alla vill ha – titta på hennes ansikte…

Jag ser svårigheterna och problemen. Tro inte annat. Jag ser hur lärare och skolpersonal anstränger sig och kanske också med rätta frågar sig om de har samhället och föräldrarnas stöd.

Men jag ser också framgångarna bakom rubrikerna om kris.

Jag skulle vilja se fler vuxna som pratade väl om skolan. Det duger inte att sitta vid köksbordet och ondgöra sig över att lärare, skolan och kommunen är dåliga. Perspektivet måste skifta från ”mitt barn” till hur det går för hela skolan – för alla elever.

Vi föräldrar, far- och morföräldrar måste än mer engagera oss i vad som händer i skolan.

grupp

Vi behöver än fler lärare och skolpersonal, fler fackligt aktiva som utstrålar stolthet över sitt yrke och sitt uppdrag. Detta utan att ge avkall på att påtala det som inte fungerar.

Vi måste återerövra passionen och ”commitment” för lärandet och pedagogiken.

– Vet du vad Barnkonventionen är…frågan står där obesvarad.

Jag hann inte svara innan de där 7-åringarna var i full gång med något annat.

Men jag ska svara dom så fort de hämtat andan.

Och jag ska säga till dom;

– Vad glad jag blir att ni går i skolor och har lärare som väcker er nyfikenhet och som pratar med er om hur barn har det i Sverige och världen. Vilka bra lärare ni har.

– Ni vet att ni är viktiga för mig. Ni vet att jag tycker om er. Och just därför är det så viktigt att ni och era kompisar också får växa upp i en värld, i ett samhälle som tycker att barns rättigheter är något vi ska ta på allvar.

ellen-och-bonnie

Och jag tror att de kommer att skratta och säga att du morfar och farfar du pratar du…jaga oss om du törs…vi är läskiga spöken.

Ha en bra vecka!

 

 

 

Skrivet av: Pär Eriksson | november 17, 2016

Veckan som gått – w 46

På jobbet
Om en organisation skall utvecklas så måste den tänka kvalitet varje dag i varje moment.

aldreomsorg

Det är därför vi så ofta poängterar mötets betydelse – dvs när vi som medarbetare möter invånarna, eleverna, de äldre, kulturbesökarna, hyresgästerna, kunderna, familjerna, personerna med funktionsnedsättning.

En kommun är inte sitt stadshus – även om det också är viktigt. En kommun är alla dessa hundratusentals möten som sker varje dag.

I den meningen finns inga ”dom” i kommun.

ledarkspa1

Ett kvalitetsarbete betyder att vi söker en systematik, en metodik om hur vi förhåller oss i mötet men också allt som sker dessförinnan i form av analyser och diskussioner via politiska beslut till själva genomförandet.

Under några år har vi medvetet arbetat med kvalitetsarbete och också använt former av det som på organisationsprosa kallas SIQ. Idag är det ett vedertaget begrepp och ryms inom ett institut som stöttar och hjälper företag och offentliga organisationer.

Den här veckan var vi värd för nio större kommuner som ingår i ett SIQ-nätverk. Syftet var lärande och erfarenhetsutbyte men också att Eskilstuna gavs möjlighet att berätta om våra erfarenheter.

Jag var inbjuden att träffa våra medarbetare som arbetar med arenor och föreningsstöd. Och att inte förglömma – våra kulturarenor.

Jag blir imponerad över det utbud vi har i Eskilstuna i form av hallar, planer och anläggningar.

skidor

Den nya satsningen på ett skidcentrum i Vilsta är så bra och stor eloge till Kultur och fritidsnämnden, förvaltningen och Tunafors SK som drivit på den här frågan. I de bästa av världar kommer vi att ha en 3 km-slinga – välpreparerad och åkvänlig redan vid någon minusgrad.

Jag bidrog i veckan till det arbete som görs för att öka antalet män i förskolan. Vi har spelat in en film som riktar sig både till föräldrar och blivande medarbetare. Försökte säga några kloka ord. Det är viktigt att en kommundirektör förstår den här frågan och finns i ryggen på de som driver det här framåt.

Jag blir stolt när våra medarbetare uppmärksammas i olika sammanhang ute i landet.

För någon vecka sedan så mottog fritidspedagogen Frida Hake en utmärkelse av Lärarförbundet. Nu i veckan så uppmärksammades vår socialchef Mehmed Hasanbegovic på Framtidsgalan i Stockholm. Bland 400 nominerade unga chefer var Mehmed en av de fem slutkandidaterna i kategorin Årets Unga Chef.

Det är bra att vi syns ute i landet och att vårt ledar- och medarbetarskap uppmärksammas. Ett gott betyg!

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Vårt Stadsmuseum har verkligen blivit en framgång.

Här gestaltas bl a vår fina och genuina industrihistoria som är värt ett besök i sig. Jag betonar med eftertryck att här finns 60 000 föremål och 300 000 fotgrafier.

Men muséet har också tagit nya steg.

lilla-stadsmuseet

Lilla Stadsmuséet – som riktar sig till barn – har blivit en succé och antalet besökare har stigit till flera hundra dagligen.

Inom ramen för muséet finns också det som kallas Jobbcirkus. Det är en permanent utställning som riktar sig till äldre elever som börjar göra viktiga vägval vad gäller utbildning och yrkesval.

Just nu pågår också en utställning signerad vår musikbibliotekarie Stefan Wistrand som skildrar delar av Eskilstunas moderna pop- och rockhistoria.

För mig så symboliserar Stadsmuséet den förnyelse som nu genomförs i vår kommun.

Med stolthet tittar vi tillbaka på det vi gjort samtidigt som vi gestaltar det nya. Tack Stadsmuséet för ert arbete.

På hemmaplan
Och så blev det så att Kent och jag möttes.

Kent3

Jag hoppades på att de skulle komma till mig i vår egen hemstad men ibland flyter inte flodfåran i den riktning man vill.

Min allra äldsta kompis Krister ringer och har en biljett till konserten i Örebro. Det finns en stark symbol att det just är Krister som hör av sig. Det är klart att det är han och jag som skall lyssna på Kent. Lyssna på ljudet av vår stad. Den stad vi bär i våra hjärtan.

Annars lyssnar jag passande på Den sista sången…kanske också en signal om att nu är industrikrisen över och att vi är på väg in i något nytt. Kent har betytt oerhört mycket för Eskilstuna. Men nu är det klart.

Helgen erbjuder också ett besök hos gamla IFK:are i numera klassiska Klubb 13. Tänker lyssna på fd förbundskaptenen Tommy Söderberg och också själv berätta något om vad som händer med Eskilstuna och dess idrott just nu.

Jag tror att de IFK:are som nu bor i andra delar av Sverige kommer att bli förvånade…

Ha en bra helg!

 

 

 

 

Older Posts »

Kategorier