Skrivet av: Pär Eriksson | juni 20, 2018

Veckan som gått – w 25

På jobbet
Jag blir imponerad över den här kommunen.

Nu under sommaren tar vi emot 600 ungdomar i våra verksamheter. De får genom sk feriepraktik pröva på att arbeta inom t ex förskolan, vård och omsorg, fritid, parkskötsel, administration och service.

Jag tror att de flesta av oss minns hur viktigt det där första sommarjobbet var.

Utöver det tar vi emot ”ordinarie” sommarvikarier – framförallt inom vård och omsorg men också andra verksamheter.

Lägg då till att vi har ca 1000 (!) medarbetare inom ramen för olika insatser för att stärka individens möjligheter till ett fast arbete. Extra tjänster, traineeanställningar eller arbeten och sysselsättning för personer med en funktionsnedsättning.

Och då har jag inte räknat med alla studenter eller annan yrkespraktik.

Eloge till våra politiker som priorieterar det här och avsätter resurser.

Samtidigt är det några som tar emot alla dessa. Och jag tänker på chefer, medarbetare och handledare. Ni är värda ett stort tack. Er öppenhet, er attityd och vilja till att bidra är värd så mycket. Jag vill att ni ska veta det.

Så bygger man också samhällen och städer. Tillsammans. Ansvarsfullt.

Jag tror inte att det undgått någon regelbunden läsare att jag värnar samarbetet med vår högskola. Det är inte av artighet – vilket också är viktigt – utan av den anledningen att jag ser högskolan som en avgörande framgångsfaktor för Eskilstunas utveckling.

Nu har vi precis tecknat en överenskommelse med högskolan om att starta ett nytt utbildningsprogram kring datavetenskap och digitalisering. Det har fokus på industri, hälso- och sjukvård men också att det ska påverka andra utbildningar på högskolan.

Fabriksföreningen har varit en viktigt pådrivare och på sikt kommer också landstinget – blivande Region Sörmland – att bli en aktiv intressent.

Jag menar att det här är unikt i utbildningssverige. Det här är Eskilstuna när vi är som bäst.

Apropå högskolan – i veckan träffade vi representanter för högskolans studentkår. Det här är ett viktigt samarbete. Jag tror att vi i samband med att nya högskolebyggnaden är klar kommer att få ett mer levande studentliv i staden.

Eskilstuna förändras. Sakta men säkert. Frågan är om vi hänger med?

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Efter en fantastisk majmånad med högsommarvärme verkar det som att juni påminner oss om hur det brukar vara.

En midsommar som kan komma att kännas liten kulen om vi ska tro väderprognoserna.

Men känner jag vårt kynne och starka tradition rätt så står vi där på festplatsen och dansar runt midsommarstången. Äter vår sill och tvekar om vi ska sitta ute eller inne.

Jag tänker på alla dessa tusentals föreningar och sammanslutningar som arrangerar stora och små tillställningar. I det lilla blir midsommar vårt bevis på att vi kan själva.

I mitt midsommarbibliotek bär jag tillställningarna på Djurgården. Jag tror att jag var där alla år fram till jag var ca 15 år. Sedan återkom jag som förälder med mina barn. Några av oss minns nestorn Bengt Larsson som höll i lekarna och musiken.

Sundbyholm är också för evigt inskriven bland mina midsommarminnen. Jag har nog deltagit i både regn och rusk men också i stekande sommarhetta.

Jag minns också alla år familjen åkte till Julita. Mitt i den sörmländska idyllen precis vid den vackra Öljarens strand.

Så njut av årets midsommar. Ett uttryck för längtan efter den där sommaren som snart är i antågande och att vi får umgås och förhoppningsvis hämta kraft i en värld som ibland tycks vara i obalans med sig själv. Men som också är både underbar och fantastisk att leva i.

Särskilt på midsommar.

På hemmaplan
Det går inte att inte bli påverkad av fotbolls-VM. Särskilt för mig som bär ett stort hjärta och passion för fotbollen.

Det är som att hela världens engagerar sig. Det är en härlig insikt att vi delar samma upplevelse om än under några korta veckor. I New York och på kafeérna i Paris, i Damaskus barer och i Johannesburg, i Brasiliens favelor, på Pekings universitet och på Seychellerna. I Flen och i Årby.

Eller hur var det Liverpools ledare Bill Shankly sa; en del människor tror att fotboll är en fråga om liv och död. Jag kan försäkra er om att det är mycket allvarligare än så.

Annars lyssnar jag på den amerikanska gruppen California Honeydrops. Så märkvärdigt det kan bli.

Allt gott till er läsare – ha en bra midsommarhelg!

Annonser

Jag kan inte riktigt sätta ord på det.

Men det är som att de där skolavslutningarna griper tag i mig.

Kanske det är minnen från min tid på Djurgårdsskolan och St Eskil som väcks till liv. Glädjen, lyckan.

De första årens minnen av att det var en ocean av tid. Sommar var liktydigt med att åka till mormor och morfar. En slag Bullerby-tillvaro för en stadspojke.

De senare gymnasieåren innehöll en större portion allvar men också ren glädje. Allt låg framför oss. Kärleken, studier, arbete, kanske familj och barn.

Jag minns inte att framtidsplanerna var så tydliga då men de låg där och grodde. Det var dags att bli vuxen. Att få ansvar men också att ta ansvar.

Jag tänker på allt det här när vi nu precis haft skolavslutning i Eskilstuna. Och glädjen går inte att ta miste på. Om inte annat så översköljs vi av sångerna på studentflaken. ”Vi har tagit studenten…fy f-n vad vi är bra”.

Dagens ungdomar är de bästa…hitintills
Och låt oss stanna upp där en stund. För det är precis vad jag tycker dagens ungdom är. De är förbaskat bra.

Ibland låter vi oss förledas av rubrikerna och blir nedstämda. Vi tar del av ett samhälle – för att inte prata om bilden av en skola i kris – som bara tycks erbjuda elände. Och mitt i det står våra ungdomar och identifierar sig med rubrikerna.

Jag vet att jag kan misstolkas men utsätter men ändock för den faran.

Vi har aldrig någonsin i världshistorien haft så många barn och ungdomar som går i skolan just nu. Extremister som vill förbjuda flickor att gå i skolan till trots. Utbildningsexplosionen är på riktigt.

Vi har aldrig någonsin haft så låg barnadödlighet i världen. De stora folksjukdomarna är redan besegrade eller är på väg att trängas tillbaka. Läs gärna folkhälsoprofessorn Hans Roslings bok ”Factfulness” i sommar om ni inte tror mig.

Vi har aldrig haft så frimodiga, kritiskt klokt tänkande och mogna ungdomar som just nu. Detta skrivet med stor respekt till alla oss föräldrar, far- och morföräldrar. Det var inte bättre förr även om vi gärna vill tro det.

Det var möjligtvis annorlunda.

Allt detta fråntar inte budskapet att vi också har problem och svårigheter. Vem tror något annat?

Men att lägga skulden och hitta syndabockarna i ungdomsgenerationen är inte bara oartigt utan direkt felaktigt.

Viktigt budskap som andas hoppfullhet
På måndag och tisdag möter jag hundratals feriepraktikanter. Jag ska hälsa dom välkomna till sommarjobb i kommunen.

Jag kommer att berätta för dom vars liv knappt ens har börjat att vi vuxna tyvärr erbjuder en söndrad och konfliktfylld värld. Att vi inte riktigt tagit vårt ansvar när dom tvingas möta mobbing, sexism, droger, kriminalitet, extremism och omoral.

Men jag kommer också att berätta att de växer upp i den bästa av världar. I vart fall vad vi hitintills känner till i världshistorien.

Jag kommer också att berätta att de ska lita på att vi vuxna försöker, att samhället försöker men också att de har ett stort eget ansvar för sina liv.

I bästa fall kan vi vuxna förbereda, kanske kratta manegen, stötta och heja på men matchen måste de själva ta. Ingen kommer att förverkliga deras framtidsdrömmar åt dom. Det är deras ansvar att bli en bra människa i en tuff värld.

Jag kommer att avsluta med orden;

Bestig de högsta bergstopparna
Sök orkanen
S
egla på de djupaste och svåraste haven
Rid de vildaste hästarna
Utmana dig själv och andra

Men…var alltid sann mot dig själv, dina drömmar och grundläggande värderingar
Bli den du är. Bli en god människa.

Precis så kommer jag att säga.

Och dom kommer att undra vad det är för farbror som står där framme.

Och någonstans kommer de att förhoppningsvis bli påverkade, känna framtidstro och tänka att de har allt framför sig. Kärleken, arbete, studier och kanske familj och egna barn. Vänskap och meningsfullhet.

Cirklar sluts.

Ha en bra vecka!

Skrivet av: Pär Eriksson | juni 14, 2018

Veckan som gått – w 24

På jobbet
Vi går mot sommar och med det också tid till att summera första halvåret.

På den internationella scenen står det och väger. Antingen avspänning och förhoppningsvis ett tydligare slut på krigen och konflikterna som tär på oss människor. Eller ökade spänningar med fortsatt terror och eskalerat handelskrig.

I Sverige tycks högkonjunkturen fortsätta med bostadsbyggande, stora infrastruktursatsningar och en förhållandevis låg arbetslöshet.

Samtidigt spår många bedömare en något lägre tillväxt de närmaste åren, ett uppbromsat byggande och en svagare efterfrågan på svenska varor och produkter.

Och kanske det är så här normaltillståndet ser ut – snabbare svängningar mellan hopp och förtvivlan, mellan framgång och motgång, mellan hög- och långkonjunktur.

Jag inleder veckans text med den här spaningen eftersom det direkt påverkar också vad som sker i Eskilstuna. De snabba växlingarna kräver ett mer flexiblet ledarskap – såväl i politiken som bland oss tjänstemän och ytterst i verksamheterna. Snabba kast mellan satsningar och det vi känner av och upplever som neddragningar.

Vi som medborgare och i vår roll som medarbetare behöver lära oss förstå hur det internationella och nationella läget direkt påverkar våra kommunala verksamheter. Om vi inte förstå det så hamnar vi lätt i kravställandets logik. Det är därför det är så viktigt att vi har en ansvarsfull kommunfullmäktige som ser till helheten och kan göra långsiktiga bedömningar 2025…2030…ja till och med 2040.

Och vilken utmaning vi har. Eskilstuna växer och demografiskt blir det fler barn och unga under 20 år samtidigt som de över 80 år också blir fler.

Precis i den insikten ligger också våra framtida utmaningar. Vi behöver etablera 70 nya förskoleavdelningar, 6-7 nya skolor och lika många nya äldreboenden fram till 2030. Man behöver inte vara vare sig statistiker eller ekonom för att förstå att det är en utmaning utöver det vanliga.

Ju snabbare vi förstår det här läget ju bättre kommer det att gå för oss. Där har de politiska partierna och tjänstemannaledningen ett extra stort ansvar men min erfarenhet är också att vi i vår roll som medborgare, brukare och medarbetare behöver fördjupa vår insikt.

Jag lyfter upp det här för att skapa förståelse för vad vi håller med i Stadshuset just nu. Under onsdag och torsdag sammanträder kommunfullmäktige till vad som jag anser är årets viktigaste möte eller kalla det gärna match.

De lokala partierna presenterar, debatterar och argumenterar för att i slutändan besluta om hur de anser att kommunen ska använda de dryga 6 miljarderna som de har till förfogande.

Kan något vara viktigare?

Den här veckan hade vi träff med de fackliga organisationerna. Vi gav oss tid till att resonera om de här utmaningarna och vad det kräver av oss i våra olika roller. Jag har alltid uppskattat relationerna med de fackliga. Vi är öppna och raka mot varandra, vi lyssnar på varandra och förstår varandras roller men vi sitter inte i varandras knän. Om man nu brukar göra det.

Samtidigt är vi också samarbetspartners och dra åt samma håll. Det som är ”våra” medarbetare är de fackliga organisationernas medlemmar.

Tack till alla som engagerar sig ute på arbetsplatserna. Ni är viktiga för Eskilstuna och våra verksamheter.

Den här veckan tecknade kommunen, högskolan och landstinget Sörmland tillsammans med Fabriksföreningen en viktig överenskommelse som bygger på idén att etablera en tydligare satsning på datavetenskap och digitalisering på Mälardalens högskola.

Under en treårsperiod sponsrar bl a Eskilstuna kommun uppbygget av en ny utbildning. Min bedömning är att det här är lite unikt i högskolevärlden.

Jag blir stolt över att det finns en ökad medvetenhet i Eskilstuna om högskolans betydelse.

Har jag skrivit det tidigare…det byggs en ny högskola i Sverige de närmaste 25 åren…och det är i Eskilstuna.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Eskilstuna och Torshälla är mer än sina centrumkärnor, bostadsområden och ytterområden. Eskilstuna och Torshälla är också sin landsbygd.

Ingen stad eller huvudort klarar sig utan sin landsbygd. De två är för evigt förbundna med varandra.

Jag skriver det gärna tydligt – vi har väldigt fina områden. Tillräckligt långt från staden men ändå tillräckligt nära.

Näshulta är ett sådant område. En sockenkyrka från 1100-talet, en ort som nämns i de historiska skrifterna redan på 1200-talet, en skola som har rötterna från slutet av 1800-talet och ett kommunhus daterat 1928 som idag är något annat.

Det går inte att ta miste på den fina historien och att de nuvarande Näshultaborna kan med rätta känna stolthet. Men en bygd kan inte enbart leva på sin historia. Jag skriver då en aktiv skola, 25 föreningar, en levande hembygdsförening, en fotbollsförening och en stor portion framtidstro.

Och det är också därför jag väljer att lyfta upp Näshulta. Veckan efter midsommar 25-30 juni arrangeras för trettonde året de så kallade Näshultadagarna med musik, kultur och underhållning. Håll utkik efter program.

Så byggs en stad och dess landsbygd. Tillsammans och med en stor portion engagemang.

På hemmaplan
Helgen erbjuder stor familjesamling. Om alla är på plats så tror jag att vi mönstrar ett 25-tal. Och som en insikt – både härligt och lite läskig – jag är äldstefar.

Nu kommer äldsta barnbarnen på besök till oss för lite mat och lite prat. Och nu är det bil som gäller. Det känns så rätt…och ändå så främmande. Om dom har bil…hur gamla är då deras föräldrar och hur gamla är då deras…vi nöjer oss så.

Tidigare i år tipsade jag om Sarah Klang. Nu kliver det in ytterligare en sådan där underbar röst på soul- och pophimlen – Annie Angel. Svensk musik stå sig väl.

Ha en bra helg!

 

Veckans krönika tar sin utgångspunkt i hur en kommunal organisation fungerar och det är möjligt att läsaren känner sig föga intresserad.

Men hav förtröstan för jag tror att det finns ett lärande inte bara i yrkeslivet utan också i föreningen och faktiskt i våra familjeliv.

Men låt mig inleda i kommunens innersta kärna – alla våra arbetsplatser.

En hyfsat stor och komplex kommun
Om vi tänker oss en stor kommun så innehåller den hundratals olika arbetsplatser och skulle vi räkna varje arbetsgrupp så kanske vi landar på tusen.

Den här mikrostrukturen är i sin tur organiserad i enheter. I Eskilstuna drygt 400. Det vill säga en förskola, en skola, ett socialkontor, ett äldreboende, en fritidsgård men också en räddningstjänst, ett växthus, en bygglovsavdelning, en miljöenhet….fyra hundra stycken.

Dessa i sin tur är inrangerade i ett antal förvaltningar och kommunala bolag. Totalt åtta respektive fem.

Dessa i sin tur samlas under den kommunala hatten – kommunkoncernen.

Det är möjligt att jag ännu inte fångat läsarens intresse.

Några av alla viktiga 9 000 medarbetare och kanske blivande medarbetare

Men mitt syfte är att skapa förståelse för hur man får den här organisationen med sina 9 000 medarbetare, tusendet arbetsgrupper, 400 enheter, åtta förvaltningar och fem bolag att inte bara göra sitt jobb och klara sitt uppdrag utan också att hyfsat gå i samma takt, åt samma håll.

Slagordet ”det är väl bara att…” eller ”hur svårt kan det vara” eller det uttjatade ”gör om gör rätt”- som ibland används i debatten och samtalet – är som ni förstår överspelat sedan många år.

En kommunal organisation är komplex som det heter på organisationsprosa. En kommun är ett system som hänger ihop där ett beslut i ena ändan påverkar ett annat eller ännu fler. I vår roll som medborgarare, brukare eller kund kan vi näppeligen avkrävas att vare sig se eller på djupet förstå den helheten.

Som medborgare möter vi ofta kommunen i en enskild fråga och förväntar oss med rätta att bli bra bemötta och få vårt ärende löst eller erhålla det där stödet. Sällan eller aldrig avkrävs vi i den rollen förmågan att överblicka helheten.

Varför ska det gå en väg utanför mitt hus eller varför ska det byggas ett äldreboende granngårds? Eller varför behöver ett torg moderniseras eller en Sigurdsristning tillgängliggöras? Varför får vi inte de resurser vi behöver på just min förskola? Måste det vara ett hem för missbrukare i vårt område? Varför ska Sporthallen rivas som är så fin? Varför tas inte det där ogräset eller snöhögen bort? Måste vi ha en fontän?

Jag hoppas att läsaren inte tycker att jag är vare sig utmanande eller ironisk. Jag försöker skapa förståelse för vad som kallas levande system, för hur stora sammansatta organisationer fungerar.

Och kanske vi också där har svaret på varför vi ibland gör fel och fattar beslut som uppfattas som obegripliga. Vi lyckas inte alltid se alla konsekvenser av ett beslut. Den som har facit i efterhand är mer segerviss och självsäker än de som skall fatta de svåra och ibland oöverblickbara besluten.

Att se samhället från olika utkiksplatser
Vi ser vår stad och vår kommun från olika utkiksplatser. Ingen av dom är vare sig felaktiga eller särskilt dum att stå på. Problemet är att vi för sällan pratar om vad vi ser.

Logiken blir lätt att den som inte ser det jag ser bli en motståndare som skall övertygas. Vi blir kanske själva ifrågasatta därför att vi ser något annat från vår utkikspunkt än vad den andre ser. Den som då tror att vi ska hata, hota, ironisera eller förlöjliga hamnar obevekligen fel. Särskilt om han eller hon tror att det skapar förändring.

I det här sammansatta och allt mer komplexa samhälle vi nu lever i krävs mogna och reflekterande chefer och medarbetare som förmår förstå att helheten påverkar delarna och vice versa. Ingen verksamhet lever i ett isolerat vakuum.

Våra chefer måste ta på sig rollen att förmedla den här helheten – till exempel om hur en stad utvecklas och hur en kommun fungerar. Jag vet att jag kräver mycket – men också vi som medarbetare som är anställda av Eskilstuna kommun – måste ges möjlighet och ha ett eget intresse av att sätta in vårt viktiga arbete i en större kontext.

Förstå att det inte finns några ”dom i skolan, ”dom på soc”, ”dom på Kfast”, ”dom i stadshuset” eller ”dom politikerna”.

Det finns bara ett ”vi”. Detta utan att sopa undan motsättningar och meningsskiljaktigheter.

Men – och här är mitt budskap – i rollen som medborgare, brukare och kunder, elever och äldre – måste vi vara redo att ta vårt ansvar.

I de flesta fall är vi medproducenter i kommunens värdeskapande. Det är barnet som lär sig läsa, det är den äldre som får stöd, det är missbrukaren som blir nykter, det är kulturbesökaren som upplever, det är den boende som förfogar och ansvarar för sitt boende.

Att gå tillsammans
Jag vet att jag kan misstolkas – men en kommun är inget man får något av eller ska ha något av…

Det ensidiga kravställandet som växte sig allt starkare under några decennier tillhör en svunnen tid där medborgaren i sämsta fall reducerades till enbart en kund och mindre av ansvarsfull medborgare.

En kommun är ingen hotellreception eller en affär. Vi är en lärande organisation som åtgärdar, stödjer, coachar, lär ut, erbjuder, utreder, analyserar, föreslår och skapar förutsättningar för medborgarna att leva sina liv.

I den meningen skapar våra medarbetare och medborgarna värdet tillsammans.

Jag begär inte att läsaren skall se världen och samhället från min utkikspunkt. Jag respekterar att det finns andra tolkningar både om samhället och hur en kommun ska fungera.

Men kanske vi kan förenas i visionen att vi ska skapa något tillsammans.

Politiker och sådana tjänstemän och makthavare som jag ska granskas, värderas och får leva med att det ”tycks om”. Men tron på att några ska ordna och besluta medan vi andra tittar på vid sidan av är över. Om den tiden ens funnits.

Jag hoppas ingen misströstar. Men det är därför jag så envetet skriver och pratar om ansvar. Mindre oförsonlighet. Mindre av sökande efter syndabockar och leta fel och istället en öppen attityd av att vilja hjälpa till.

Hur kan jag bidra till att vår stad och våra kommunala verksamheter blir än bättre? Ge förslag, uppmuntra, var kreativ utan att ge upp rakhet och en kritisk ådra.

Och det är kanske där lärdomen finns i våra liv, i våra familjer och bland våra vänner. Där utgår vi oftast ifrån att alla vill väl, att alla vill gott. Där har vi en förlåtande attityd när partnern, barnen, mamma, syrran eller bäste vännen gör ett misstag.

Vi vattnar det som växer även när ens barn gör fel eller kladdat ner tapeterna med färg.

Vi ser människan.

Sällan hatar vi eller blir oförsonliga i samtalet. Sällan trycker vi till eller ironiserar.

Därför att vi tycker om vår familj och de närmaste. Vi vill väl.

Går det att tycka om en kommun? Nja kanske inte. Möjligtvis är det förunnat en kommundirektör.

Går det att tycka om en stad, en plats, en ort? Ja, jag tror det.

Och det är dit vi måste komma. Hitta en känsla som stavas respekt för alla som lever och verkar här. Och för dom som levt här i tusen år och alla dom som ska leva här om tusen år framöver.

Det är ledarskap. Verkligt vuxet ledarskap. Eller rättare sagt – det är att vara människa.

Ha en bra vecka!

Skrivet av: Pär Eriksson | juni 7, 2018

Veckan som gått – w 23

På jobbet
Denna industristad som kan stoltsera med att vara en av Sveriges bästa och mest miljömedvetna städer.

Det kan låta som skryt men det finns siffror och statistik på det. Inte bara att vi 2012 utsågs till Sveriges bästa miljöstad utan att vi också hållit i och ofta rankas topp-10 bland landets 290 kommuner.

Samtidigt är det lätt att tappa farten och kanske bli lite självgod. Andra städer hänger på, kommer i fatt och till och med passerar oss.

Samtidigt är jag så hoppfull för Eskilstuna. Vi har ett energibolag som ligger i framkant vad gäller återvinning, avfallshantering och många andra frågor. Vi har ett kommunalt bostadsföretag som tillsammans med privata fastighetsägare bygger allt energismartare.

Vi bygger ut cykelbanor och stimulerar till miljötänkande i vår mat- och restaurangverksamhet i förskolor, skolor, äldreboenden och gruppbostäder.

Vi kör kollektivtrafiken på biogas och el.

Den här veckan firades Världsmiljödagen. Det är ett initiativ av FN och har som syfte att sätta ljuskäglan på miljö- och klimatfrågorna. Vad passade bättre än att förlägga aktiviteterna till vårt ReTuna. Återbruksgallerian som alltjämt är lite unik och renderar både många besök och internationellt intresse.

Vi skriver början av juni och det är tillfälle att summera det första halvåret.

Det känns som att det står och väger på världsscenen. Ökade spänningar i form av fortsatt krig och väpnade konflikter, begynnande handelskrig eller avspänning och tendenser till en lugnare värld. I bästa fall trängs extremismen och terrorn tillbaka samtidigt som de demokratiska krafterna växer.

Vi går onekligen mot ett riksdagsval som är mer ovisst än på länge.

Sverige går på högvarv. Arbetslösheten ligger på en förhållandevis låg nivå samtidigt som företagen och offentlig sektor söker välutbildad arbetskraft. En tendens i storstäderna är att bostadsbyggandet och den heta efterfrågan på nya bostäder verkar mattas.

I vårt eget Eskilstuna sjunker arbetslösheten – om än från en hög nivå. Nu under 12%.

Nästa vecka beslutar kommunfullmäktige om budget, årsplan och ägardirektiv 2019. Förslagen som ligger innehåller den största investeringsramen någonsin. Vi pratar om miljardinvesteringar i förskolor, skolor, äldreboenden, bostäder, gator och vägar under de närmaste åren.

Jag som verkat i två andra växande kommuner – Örebro och Västerås – känner igen rytmiken. Nödvändigheten av att bygga staden klokt samtidigt som det alltid smyger sig in en oro i en tjänstemannalednings sinne. Alla investeringar ska betalas. Och svaret är lika enkelt som svårt. Det förutsätter att vi arbetar och utbildar oss.

Det finns inte plats för social oro, missbruk eller kriminalitet. Eller att vi smiter från skatten eller andra viktiga samhälleliga åtaganden. Eller sprider spänningar och misstänkliggörande mellan grupper eller mellan oss människor.

Jag vill vara tydlig med det. Alla måste bidra om vi ska utveckla den här staden och bygga något bestående till våra barn. Vi har en sak gemensamt som förenar oss – vi är Eskilstuna.

Samtidigt som vi blickar framåt och ser framgångarna ska vi lyssna på våra medarbetare och de fackliga organisationerna. De har något viktigt att berätta om läget i våra verksamheter. Känslan av otillräcklighet, stress och viljan av att göra mer.

Alla förstår att resurserna är begränsade. Det gäller att se till helheten. Hjälpa och stötta varandra. Inte klandra. Peka ut syndabockar, skälla, hata eller ironisera.

Det behövs bli fler som träder fram och tar ansvar. Företagare, organisationer, föreningar, föräldrar, enskilda och samhällets offentliga institutioner.

Kodordet känner vi – tillsammans.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
För tusen år sedan så var vi ett vikingasamhälle. Tor, Oden och Freja stod högt i kurs.


St Eskil på väg – här i vackra Forsparken

Vi vet att vår anfader och missionär St Eskil från England berättade och förkunnade om en annan gud. Vi vet att det skedde precis här på den platsen som senare blev benämnt efter hans namn. Vår stad.

Vi vet också att det fanns vikingabyar runt Mälaren. I Sundbyholm gick vattennivån lite högre upp än idag men jag tror att vi kan visualisera livet i vikingabyn en bit upp där slottet ligger idag. Med hopp om att ni kan föreställa er vikingahyddor, lekande barn, kokande grytor och ett stort antal båtar.

Vi vet med ännu större säkerhet att de också lämnade ett meddelande till oss i form av den fina Sigurdsristningen vid Ramsundsån på vägen mot Mora by.

Om jag minns rätt så är det en av Sveriges största runor direkt på hällen.

Det är en hisnande tanke att Sigurdsristningen funnits i tusen år. Det inger respekt.

Jag har genom åren både förtjusats och förvånats när jag besökt ristningen. Förtjusats av dess klarhet, dess berättelse och förmåga att överleva generationer.

Förvånats att miljön varit illa skött. Detta skrivet med en ton av självkritik mot mig själv som under mina år som kommundirektör underlåtit att påtala vikten av Sigurdsristningen som en inte bara en historisk markör utan också ett turist- och utflyktsmål.

Jo då…jag har suttit där på en murken bänk och fikat med mina barnbarn. Ackompanjerad av få eller inga insändare som påtalat bristerna.

Att Eskilstuna kommun äntligen beslutade att rusta upp miljön kring ristningen var helt rätt och nödvändig. Jag ser en framtidsbild av en attraktiv mötesplats med information som skapar nyfikenhet på vår historia.

Jag ser inte bara historieintresserade vuxna utan också skolklasser som besöker området. Jag hoppas att personer med funktionsnedsättning, familjer med barnvagnar och äldre med rullatorer ges möjlighet att besöka Sigurdsristningen.

Samtidigt gick något fel trots att alla ville väl. Den som besökt området under våren tror jag delar bilden av att det blev för ”överväldigat”, för stort med stenpartier och träramper som inte harmonierade med dagens ögon och uppfattning om hur det borde se ut. I den meningen har kritiken varit både bra och nödvändig.

Nu är vi på väg att göra om och ställa till rätta. Detta utan att överge visionen om en Sigurdsristning som omges av bättre information, parkeringsmöjligheter och en förbättrad tillgänglighet.

Lärdomen är lika enkel som svår. Ibland blir en god intention inte bra. Men det finns också en annan lärdom – saker och ting går ofta att återställa.

I bästa fall lär vi för framtiden. För det kommer att göras fler fel och misstag när vi bygger ett samhälle. Vi är människor.

Frågan är om vi i det moderna och det stressade samhället ges tålamodet att stötta och hjälpa varandra. Kanske vara lite extra ödmjuka när allt inte blir som det var tänkt.

Så bygger man också en stad. Tillsammans.

På hemmaplan
Oj så härligt…koltrasten med familj har bosatt sig precis vid vår uteplats. De kvällskonserter som erbjuds håller hög klass.

Visste ni förresten att koltrasten är Sveriges nationalfågel.

Som av en slump som ser ut som tanke lyssnar jag på Beatles….vackra och finstämda Blackbird.

Blackbird singing in the dead of night
Take these broken wings and learn to fly
All your life
You were only waiting for this moment to arise
Blackbird singing in the dead of night
Take these sunken eyes and learn to see
All your life
You were only waiting for this moment to be free
Blackbird fly, blackbird fly
Into the light of the dark black night
Blackbird fly, blackbird fly
Into the light of the dark black night
Blackbird singing

Ha en bra helg!

Older Posts »

Kategorier