Skrivet av: Pär Eriksson | augusti 25, 2016

Veckan som gått – w 34

Jag ägnar en del av veckan åt det vi kallar regionfrågan.

Regionkarta2

Axel Oxenstiernas länsindelning av Sverige från 1600-talet är under omprövning. Nu finns det ett förslag att det bildas en Svealandsregion där Södermanland, Västmanland, Örebro, Uppsala, Dalarna och Gävleborgs län blir ett.

Sex landsting, sex länsstyrelser blir ett.

Det finns naturligtvis för- och nackdelar med det här och det råder också en viss politisk oenighet om det här är klokt.

Regionkarta3

Efter att snart ha arbetat fyrtio år i tre stora kommuner så är min erfarenhet att något behöver göras. Detta skrivet med all respekt för Axel Oxenstierna.

Nya arbetsmarknadsregioner, nya pendlingsströmmar, teknikens utveckling, behovet av än mer universitets- och högskoleutbildning och behovet av utbyggda kommunikationer sätter en ny agenda.

Lägg då till behovet av att utveckla hälso- och sjukvården och teknikens nästan obegränsade möjligheter inom specialistvården gör att de gamla organisatoriska gränserna utmanas.

Den här veckan träffas kommuncheferna och landstingsdirektören i Sörmland. Vår agenda är fylld av viktiga frågor och det visar att också Sörmland – det lokala och nära – också är viktigt.

Äntligen…äntligen så kan Mälardalens högskola påbörja byggnationen av en ny högskolan. Överklagandet av upphandlingen om vem som ska bygga beviljades inte.

Mdh2

Det här är oerhört viktigt för Eskilstuna. Vi är en stad som behöver en levande och framåtsyftande högskola.

Högskolan har naturligtvis gjort ett bra jobb så här långt men nu ges än mer energi.

Min bedömning är att det byggs en ny högskola i Sverige de närmaste 20-25 åren…och den ligger hos oss.

Vi Eskilstunabor behöver öka vår förståelse om högskolans betydelse. Majoriteten av Eskilstunaborna som har en akademisk utbildning har fått den på Mälardalens högskola.

Högskolan är också ett av de lärosäten i Sverige som har flest studenter från sk studieovana hem – dvs att föräldrarna saknar akademisk utbildning. Det här är på allvar och betyder så mycket för vår stad.

Mdh3

Jag har verkat i Västerås i nästan 20 år och kunnat följa samma utveckling. Inledningsvis en viss skepsis från Västeråsarna…så viktig är väl inte högskolan. De är några som är på besök.

Och debatten i lokaltidningen handlade bl a om att det försvann parkeringar från Arosvallen när VSK spelade.

Känner vi igen oss…

Jag skriver inte det med någon ironisk underton utan mer som ett lärande. Förståelse växer i takt med att vi blickar framåt med högt huvud. Det är då vi förmår orientera oss.

Och vilken start för högskolans nye rektor Paul Pettersson. Han känner högskolevärlden väl och är också bekant med Västerås och Eskilstuna. Och han tar vid det som var förre rektorn Karin Rödings adelsmärke – samarbete. Allt gott till Paul. Du är mycket viktig för våra städer och regionen.

Blir så glad när jag tar del av gymnasieskolans betygsresultat. Sakta men säkert tar vi oss framåt. Bra jobbat alla elever, föräldrar, skolpersonal, lärare och rektorer. Och alla medarbetare som arbetar med sociala insatser och annat stöd till våra skolor. Eskilstuna när vi är som bäst. Kodordet är tillsammans.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Lagom till att OS avslutats så laddar vi för mer idrott – men nu lokalt.

Hösten innebär alltid en spännande avslutning på fotbollsserierna. United utmanar i år inte Rosengård och Linköping men ligger ändock där i topp och slåss för en viktig tredjeplats.

Eskilstuna United2

Och för första gången i Eskilstunas historia spelas Champions League på Tunavallen. Vem hade trott det för 3-4 år sedan?

Det stora snackisen i fotbollskretsar är annars den eventuella sammanslagningen av AFC United från Solna och vårt eget City.

Jag tror inte det hänt i svensk idrottshistoria att ett lag flyttat till en ny stad och till en ny arena.

Om vi inte räknar in mitt kvarterslag Östermalm IS som flyttat till Sundbyholm.

Det här är i första hand en fråga för medlemmarna och föreningarna – men vi i kommunledningen har uttryckt att vi kommer att understödja den här processen om den blir verklighet.

Det handlar bl a om träningsmöjligheter och Tunavallens utformning för att klara spel i de högre divisionerna.

GUIF1

Höst innebär också handbollspremiär. Ett nytt och spännande GUIF ställs på benen. Både herr- och damlaget står inför att bygga upp något nytt.

Den kritiserade Skjulstahallen – vare sig lokalmedia eller rösterna på sociala medier har varit nådiga – står nu redo att under en säsong ta emot elitlagen.

Tänk om den här tillfälliga hallen blir en mardrömsarena för motståndarna. För innanmätet är riktigt bra.

Och kanske viktigast – nu står det en ny hall till förfogande för våra idrottsföreningar de närmaste decennierna.

Nästa år står sedan en av Sveriges modernaste idrottsarenor färdig. Det kanske i slutändan inte blir så dåligt.

Tack till alla som stått upp för det här när det blåst som mest. Föreningsaktiva, enskilda supporters, politiker och alla medarbetare som bidragit och jobbat på.

Jag vet att ni vet vilka ni är. Ni har varit så viktiga för oss som arbetat med det här. Det kallas visst för ledarskap när det behövs som mest. Så bygger man också en stad.

En kul idrottshöst blir det i alla lägen.

På hemmaplan
Fina sensommardagar skänker balsam till våra själar. Ibland är det skönt att bara få vara hemma.

Hustrun pratar om att vi är lediga i helgen. Men det har vi ju varit i sommar, invänder jag.

Jaså…kontrar hon.

Annars lyssnar jag på Frank Oceans nya.

Ha en bra helg!

Ibland pratar min mamma och jag om ensamhet.

Ensamhet3

När jag är orolig för henne är det oftast hon som får trösta mig när det borde vara tvärtom.

Ensamhet är inte farligt, brukar hon säga. Det är en del av livets gång, en del av åldrandet.

Det är ni som står mitt i livet som är oroliga och rädda för ensamheten, tillägger hon. Det är möjligt att hon har rätt.

Att öva ensamhet
Jag hade möjligheten – eller törs jag skriva förmånen – att under några dagar vara helt själv några sommardagar.

Det var inte så att jag var mitt i vildmarken men jag var ändock avskuren från mänsklig kontakt. Jag hade bara mig själv.

Ensamhet2

Och lärdomen var intressant. När jag tänkte efter så kunde jag inte hitta att jag under mina dryga 60 år i livet varit helt själv flera dagar. Jag har alltid varit omgiven av föräldrar, mina barn, kompisar, hustrun, vänner och arbetskamrater.

Det är som att vi sällan får öva på ensamhet.

Det överraskade mig att jag också kunde tycka att det var skönt. Tyst – inga krav på samtal och dialog, att tycka något – bara få vara.

Vikten av att någon tänker på oss
Det som slog mig var att ensamheten inte var farlig men – och här är en del av lärdomen – jag klarade av att vara ensam några dagar därför att jag visste att det fanns de som tänkte på mig, saknade mig och någonstans älskar mig.

Äldre

Och kanske vi där fångar ensamhetens logik. Det är inte ensamheten som är farlig – apropå min mammas bestämda synpunkt.

Det är snarare känslan av att det inte är någon som bryr sig. Det är ensamhetens ensamhet.

Och här finns också lärdomar för oss i vår roll som föräldrar eller far- och morföräldrar och också i vår yrkesroll – vår förmåga att visa andra närvaro och empati.

Jag kanske låter flummig – men det handlar om att tycka om sina närmaste, sin familj, sina vänner, sina arbetskamrater.

Hjärta3

Att visa uppskattning, att vattna det som växer, att berömma, att synliggöra. Det är exempel på gott föräldraskap, syskonskap, kamratskap och ett gott ledar- och medarbetarskap.

Att hälsa på var tredje person
En av mina arbetskamrater under åren i Västerås brukade säga att vi borde forma ett samhälle där vi i snitt hälsar på var tredje person.

Han var kanske naiv och jag minns att jag ibland tyckte att han var tjatig.

Socialt arbete

 

 

 

Men så här i backspegeln så tror jag att han satte fingret på ett av samtidens viktigaste frågor – förmågan att bygga relationer. Vänskap och kamratskap.

I en tid där teknikens utveckling både utvecklar och tär och då vi likt gamnackar stirrar ner i mobiltelefonens döda display är det kanske än viktigare att återerövra förmågan till djupa sociala relationer.

Då motverkas också ensamheten. Oaktat om det är en äldre person eller ett barn eller ungdom som upplever den.

Och den upplevda ensamheten kan bara delvis dämpas att professionen. Socialsekreterare, kuratorer, psykologer, vård- och omsorgspersonal, lärare, barnskötare, fritidspedagoger och fritidsledare är viktiga men…

Kvinnor

…känslan av ensamhet möts i första hand av oss människor. Att vi ser andra. Att vi är intresserade, frågvisa och stödjande.

I ett samhälle och en värld som står mitt uppe i kraftiga motsättningar och spänningar. Mitt uppe i krig, terror och förföljelser. Mitt uppe i en miljö av hot och hat. Mitt uppe i stenkastningar och bilbränder.

Precis i den miljön så har vi som enskilda människor ett viktigt val att göra. Valet för att behålla människovärdet. Och det är insikten att vi klarar oss inte utan varandra.

– Var inte ledsen min son, säger min mamma och smeker mig på kinden.

Ensamhet1

– Det är inte farligt att vara ensam. Ensamheten är aldrig farlig om vi känner att det finns några som tycker om oss.

Ha en bra vecka!

 

Skrivet av: Pär Eriksson | augusti 18, 2016

Veckan som gått – w 33

På jobbet
Det bor en höstmänniska i mig.

Höstlöv

Med all respekt för sommaren, en fin vårdag eller vinterdag men det är något särskilt med hösten som tilltalar mig.

Skolan är igång, föreningsaktiviteter startar upp, drömmar och planer skall förverkligas i träningslokaler, på utbildningar och i familjelivet.

Och så jobbet…

Skola9
Det är för Eskilstuna vi jobbar

Jag vet att det kan låta både uppfodrande och lutheranskt men jag har under mina snart 40 år i yrkeslivet uppskattat att gå till jobbet efter sommaren. Kanske för att jag känt att jag fått bidra, göra en skillnad för människor.

Jag vet att jag kan missuppfattas när jag skriver att sommaren varit bra i Eskilstuna. Men jag menar det.

Bortom rubriker om stenkastning och sociala oro, misshandel, droger och till och med ett mord så finns också andra bilder av hundratals aktiviteter för barn, ungdomar och vuxna.

Bortom det svåra så finns också skratt och kramar, utveckling och bra verksamhet.

Jag kan inte nog tacka alla vikarier som arbetat hos oss i sommar. Ni är så viktiga.

Parken Zoo10
Mer än 200 ungdomar ges möjlighet att arbeta i Parken Zoo

Och alla nästan tusen ungdomar som haft feriepraktik eller andra anställningar. Tack för att ni bidragit.

Och alla våra chefer och medarbetare som agerat handledare och stöd till de mer oerfarna och unga. Tack.

Och naturligtvis ett tack till alla våra medarbetare som arbetat i sommar och bjudit till när det gäller semesterplanering.

Jag vet att det till och från varit tufft i våra verksamheter. De som arbetar i vård och omsorgen, socialtjänsten och andra sommaröppna verksamheter vet vad jag talar om.

Jag tänker särskilt på alla medarbetare som varit involverade i händelserna i Fröslunda.

Med hopp om att ni inte missförstår mig, det är lätt att vara indignerad i sociala medier eller vid fikabordet och kräva enkla lösningar på komplexa problem, till exempel att stenkastarna ska låsas in och jag noterade också att någon tyckte att de ska skjutas. Några lägger dessutom ansvaret på de boende och ett helt bostadsområde för handlingar som en handfull personer har utfört.

Jag vill vara tydlig. Det är inte acceptabelt med stenkastning mot räddningstjänst och polis. Kriminella handlingar ska lagföras. Samtidigt är det våra medarbetares ansvar att i vardagen möta de här ungdomarna, oaktat vad vi anser om deras beteende.

Jag har arbetat med socialt vingklippta ungdomar i många år och vet vad det krävs av tålamod, tuffhet, engagemang och mod att ta sig in de här miljöerna.

Därför skriver jag med stora bokstäver – TACK för att vi har Ung Fritids fritidsledare, socialtjänstens fältassistenter och socialsekreterare, skolans och Kommunfastigheters medarbetare och att inte förglömma – våra medarbetare i Räddningstjänsten som står där ute och släcker bilbränder och förskolor som sätts i brand.

Polisen1

Och naturligtvis alla våra samarbetspartners i form av polis, arbetsförmedling, näringsliv och organisationer. Och alla bra vuxna, föräldrar och ungdomar. Ni är så viktiga.

Och det är också här vi har en del av svaret på vad vi har att göra.

Kodordet är tillsammans. Vi är många och framförallt står det offentliga samhället och de civila krafterna för något gott, något som går att bygga på.

Att bränna ner sina syskons förskola eller grannens bil skapar ingen sympati eller framtidskraft. Tvärtom skapas endast avståndstagande och att arbetet för ett bättre samhälle går trögare.

Eskilstuna ån4

Vi har en viktig höst framför oss.

Mitt Eskilstuna – mitt Eskilstuna
Lagom till att scener och tält tagits bort efter en lyckad Parkfestival med mycket musik så är det i helgen dags för nästa begivenhet – Gainsville.

Ska jag tro Martin Roos – vilket jag gör – så sprang han av en slump på musikarrangören Janne Kleman. Gainsville arrangerades senast 2012 i Stockholm och nu letade Janne en ny fosterfamilj för festivalen.

Jag har skrivit det tidigare – Eskilstuna är en musikstad och jag är glad över att vi på olika sätt lever upp till det epitetet.

Både med vår fina musikskola, Balsta Musikslott, grupper, dans-, rock- och jazzband, studieförbund, alla körer och instrumentalister.

Att Gainsville nu gästar Eskilstuna är en del i det och vi håller tummarna för vädret.

Och artistlistan imponerar för oss som gillar musik – bland annat Amanda Bergman, José Gonzales, Mikael Wiehe, Plura och Ebba Forsberg och så mina favoriter Local Natives.

På hemmaplan
Hustrun uppmärksammar mig på att det var första gången efter sommaren som vi tänder kökslampan när vi äter frukost. Vindarna viner lite hårdare, det är lite mörkare…men inte i våra hjärtan.

Barnbarnen tar nya steg. Nu var det dags att bli ”första-dassare” och vår äldsta kan kalla sig gymnasielev. Och min mamma har hunnit fylla respektfulla 95 år. En familjs livscykel.

Annars lyssnar jag just på Amanda Bergman från fina Gagnef.

Ha en bra helg!

 

 

 

 

 

 

Jag befinner mig mitt i den vackra Ljungandalen.

Ljungan

Jag står mitt på gården där min mamma växte upp och där jag själv tillbringade varje sommar under min uppväxt och delar av min tonårstid.

Mormor och mormor finns inte kvar och den hundra år gamla ladugården där kor, höns och grisar samsades är idag något annat.

De vackra ängarna är sedan länge igenväxta och timmerflottningen på Ljungan är ett minne blott.

Ljungan1

Även om sågverket lever och verkar gå bra så står samtidigt några av byns hus tomma eller är på väg att förfalla.

Kommunen minskar i befolkning och den tidigare stolta centralorten sliter med sin identitet. Några av de offentliga institutionerna lyser med sin frånvaro eller har begränsade öppettider.

Det kommersiella utbudet i form av handel och service är begränsad jämfört med det jag minns.

Det kan tyckas som att jag målar upp en dyster bild av en del av Sverige och mina iakttagelser är inte särskilt revolutionerande i sig.

Men häng kvar – jag har ett budskap som jag tror att vi kan dra lärdom av.

Stockholm 1950-tal

Förståelse för längtan tillbaka
I en värld och ett samhälle som känns otryggt och svårtolkat är det lätt gjort att längta tillbaka.

Jag förstår det. Om inte annat så blir jag vid det här besöket varse om mina egna känslor…och längtan tillbaka.

Jag ser min mormor och morfar framför mig där på gården mitt i sina vardagssysslor.

Jag ser mina egna föräldrar – kraftfulla och levande – skrattande och på väg till något viktigt.

Jag ser mina släktingar, kusiner och byns barn. Det var verkligen ett Bullerbyn – fast på riktigt.

Det är naturligt att längta tillbaka. Att bli nostalgisk. Att hävda att allt var bättre förr och kanske det i någon mening också var det.

Men de här känslorna kan också spela oss ett spratt. Den lilla pojken vare sig såg eller förstod att det också fanns problem och svårigheter.

Eskilstuna Fristadstorget 1950-tal

De som hävdar att det var bättre förr – i världen, samhället, i arbetslivet, i vår stad eller i vårt kvarter glömmer lätt det som dåtidens samhälle brottades med.

Dåtidens utanförskap, dåtidens fattigdom och dåtidens orättvisor.

Det var annorlunda
Vi behöver förstå att det inte var bättre förr. Men det var annorlunda.

Jag lyfter det här temat medvetet eftersom jag tycker mig se en tendens att många av dagens politiska visioner – oaktat om de kommer från höger eller vänster – verkar utgå ifrån att vi skall tillbaka till det gamla samhället. En tid då vi upplevde eller tror oss minnas att det var bättre.

imagesJZN3CCAO

Jag dristar mig också att påstå att delar av det nyvunna intresset för religionen – oaktat vilken Gud vi tillbedjer – går att söka i en längtan tillbaka.

I dessa tider av osäkerhet och sociala oro är det än viktigare att se den här processen och den här längtan tillbaka.

Inte klandra eller påtala att det är fel att längta tillbaka. Men förstå och också erbjuda motbilder för att få oss att reflektera.

Modern teknik

Att berätta om nuet och vilka framgångar samhället och mänskligheten tagit i form av hälsa och välfärd, tekniskt kunnande, medicinska upptäckter, demokrati, humanism, barn och kvinnors ställning i samhället.

Det betyder inte att det inte finns problem
När jag säger att vi har fler demokratier än någonsin så går det att invända att det är krig i Syrien.

förändring

När jag säger att det aldrig varit så många barn och ungdomar som får gå i skolan så går det att invända att så är det inte i Afghanistan.

När jag säger att vi aldrig kämpat ner så många folksjukdomar som nu så går det att invända att zikaviruset sprider sig.

När jag påtalar att vi aldrig haft en sådan bra hälso- och sjukvård och äldreomsorg som just nu så går det att invända att vi möter ensamhet och stressade medarbetare.

Eskilstuna ån5

När jag menar att Eskilstuna aldrig varit så estetiskt vackert som just nu så går det att invända att det växer ogräs i parker och planteringar.

Vi behöver förstå att alla dessa bilder är sanna. Sanna för betraktaren.

Det går liksom inte att debattera eller diskutera vem som har rätt.

Men vad vi behöver göra är att se helheten. Att skapa förståelse för sammanhangen.

Det är först då vi kan förbättra det som är. Det är först när vi kan erkänna att samhället blivit bättre som vi kan längta tillbaka och hämta det goda in i nutiden.

Att utveckla Eskilstuna
Vi står inför stora utmaningar i Eskilstuna. Arbetslösheten ger inte vika, vi ser social oro och ökade spänningar. Alla mår inte bra eller känner att de är en del av samhället.

Eskilstuna ån4

Det kan inte primärt mötas av samhälleliga visioner om att allt var bättre förr.

Vi behöver skapa idéer för det moderna samhället.

En del i det är att vi formar en modern kommunal organisation som hämtar inspirationen från nuet och framtiden.

En modern skola, vård och omsorg, socialtjänst, kultur och fritid, samhälls- och stadsplanering, energiproduktion och administration.

Och jag undrar om det inte är det rådet mormor och morfar skulle ge oss som nu står där mitt på gårdsplanen och minns.

Forma ett modernt samhälle, en modern stad och en modern by mer än att längta tillbaka till det Bullerbyn som gav oss barn så mycket men som också innehöll så många problem och utmaningar som vi inte alltid förstod eller insåg.

Men vackert var det och jag är nära till tårarna. Det här är mina rötter. Det här är en del av min barndom och säkert drivhuset för en del av mina grundläggande värderingar.

Men framtiden…nja den finns i något annat.

Vi har allt framför oss!

Ha en bra vecka!

 

 

 

 

Skrivet av: Pär Eriksson | augusti 10, 2016

Sommarsummarum 2016 – …å inför denna höst

Obönhörligen tackar sommaren snart för sig.

Fristadstorget14

Det blir mörkare lite tidigare och vindarna är inte längre lika varma. Hösten gör sig påmind och snart kläds naturen i vackert gult, brunt o rött. Men också med regn och rusk.

Var och en av oss bär egna bilder och minnen av sommaren. För min egen del så blandades familj och barnbarn, Sälens fjäll och mountainbikeleder med ett fint Norrlandsbesök och sökandet av mina rötter längs den vackra Ljungandalen.

Samtiidgt har det varit en tuff sommar ute i världen. Krigen och flyktingströmmarna ser ännu inget slut.

Vi har tagit del av terrorn här i Europa. I Nice, i tyska städer och den makabra avrättningen av en katolsk präst mitt i det heligaste kyrkorummet.

Försök till statskupp i Turkiet, en omskakande Brexit-omröstning i Storbritannien och ett förestående osäkert presidentval i USA tecknar en värld med utmaningar.

Det är viktigt att vi ser omvärlden och förstår vad som sker eftersom det påverkar våra liv och vår egen stad.

Annars blir det som sker obegripligt och sociala mediers försök att föra ett reflekterande och lärande samtal verkar vara i det närmaste omöjligt. Där frodas snarare hatet, det snabba, vikten av att trycka till och att söka syndabockar.

Samtidigt har det paradoxalt nog varit en fin sommar i Eskilstuna. Jag hoppas att den bilden håller i sig.

Mer än tusen ungdomar har getts möjlighet till sommarjobb. Tack alla företag och Eskilstuna kommun för att ni öppnat upp era arbetsplatser.

Och naturligtvis påverkas en stor kommunal organisation av att det är sommar. Många – inte lika erfarna – skall ersätta våra sommarlediga medarbetare.

Tack till alla sommarvikarier för ert fina arbete.

Och tack till alla chefer och medarbetare som agerat vägledare och handledare. Så byggs gemenskap och ansvarsfullhet.

Och Eskilstuna har också präglats av många evenemang. Musik, kultur, teater, vandringar, torgaktiviteter och en lyckad festival.

Tack till alla som gjort detta möjligt.

Och ändå är det något som gnager. Jag tror att vi alla med rätta upprörs av den oro, bråk och kriminalitet som vi sett i såväl centrum som i några av våra bostadsområden.

Vi ser det i flera av våra större städer och det bekymrar för framtiden. Samtidigt finns det ingen annan väg än att samhället i bred mening håller ihop.

För den överväldigande majoriteten av oss vill leva i lugn och ro. Därför är det också så hoppfullt när föräldrar, ungdomar, boenden och föreningar krokar arm tillsammans med politiker, polis, näringsliv och kommunens alla verksamheter.

Jag är så glad över alla våra medarbetare som stått upp i sommar och inte vikit ner sig vare sig mot kriminaliteten eller de som hotar och hetsar.

Eskilstuna ån5

Vi har så mycket att göra i höst. Det är ett tufft uppdrag som ligger framför oss.

Vi behöver stå bredvid varandra – skuldra vid skuldra – hjälpa och stötta, vattna det som växer, berömma och uppmuntra.

Och hålla extra hårt i principerna om demokrati och humanism. Bli lite mer människa i hur vi förhåller oss till varandra. Men då krävs förståelse för vad som sker, rätt åtgärder och insatser, civilkurage och framtidstro.

Det är så man bygger samhällen och moderna städer.

Och historien är likt årstiderna obönhörlig i sina lärdomar – det kommer att bli bättre.

Ha en bra höst!

 

 

 

Older Posts »

Kategorier

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 8 185 andra följare