Skrivet av: Pär Eriksson | november 15, 2018

Veckan som gått – w 46


På jobbet
Den här veckan träffas kommundirektörerna i Sörmland. Och det är ett viktigt forum.

De som läser mig mer regelbundet noterar att jag ofta lyfter samarbetet med Stockholm- och Mälardalsregionen. Det fråntar inte faktumet att våra kommungrannar i länet också är viktiga.

Historiskt är vi för evigt förbundna med varandra. Axel Oxenstierna gjorde oss till sörmlänningar på 1600-talet och det arvet bär vi vidare. Vi delar också länsstyrelse och ett gemensamt landsting.

På agendan står bl a diskussion med SKL kring digitalisering.

Hälleforsnäs – en del av svensk brukshistoria

Det är extra roligt att vi är i Hälleforsnäs på klassiska bruksområdet. En del av vår familjegren har sina rötter just där och det känns fint att påminnas om just det.

För tionde gången och tionde året träffas alla chefer till den årliga träffen. Vi kallar det 350-gruppen eftersom det för tio år sedan var ca 350 chefer i den kommunala organisationen. Idag har Eskilstuna vuxit och fler verksamheter gör att vi nu är mer än 400.

Den här gången träffas vi i vår fina Stiga Sports Arena och varje chef deltar tillsammans med en medarbetare eftersom temat under dagen kommer att kretsa kring ledar- och medarbetarskap. Och naturligtvis sätter kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson och vår nye kommundirektör Tommy Malm agendan för framtiden. Precis som det ska vara.

Att det är min sista träff med den här gruppen gör det personligt extra viktigt och känslosamt. Vart tog de där tio åren vägen…

Det så många spännande projekt och utvecklingsfrågor som knackar på dörren. Eskilstuna pratar kongress- och kulturhus, allaktivitetshus, satsningar i Kjula och Logistikparken, Energicentrum, nya förskolor, skolor och äldreboenden, förbättrad och turtätare tågtrafik, rekrytering av medarbetare…bygga staden.

Vem skulle inte vilja vara med…men kära Eskilstuna jag kommer att finns med dig om än i nya roller…

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Med rätta så blir det naturligtvis mycket fokus på skola, vård och omsorg i en kommun. Och det är inget konstigt då mer än 80% av det vi sysslar med i vardagen handlar om det.

Och samtidigt så är tjusningen med en kommunal organisation dess bredd. Konstutställningar och räddningstjänst. Bygglov och miljöinspektioner. Skötsel av parker och idrottsanläggningar. Fritidsgårdar och arbetsmarknadsinsatser.

Lägg då till våra verksamheter som drivs i bolagsform. Rent vatten, el och värme. Turism och evenemang, etableringar och fler arbetstillfällen.

Och våra kommunal bostäder.

Nu fyller vårt fastighetsbolag Kommunfastigheter 20 år och jag är så stolt över deras arbete. Kfast har sitt rotsystem i det som Eskilstuna känner som Hyresbostäder.

I den meningen har Kast och deras äldre föregångare varit oerhört viktiga för Eskilstunas utveckling. Många av de stora bostadsområdena som byggdes på 1960-1980-talen bär Kfast prägel.


Familjens första boende. Så viktigt.

När jag och hustrun blev föräldrar – inte mer än drygt 20-år fyllda – så var det Kfast som kunde och vågade erbjuda oss en lägenhet i Råbergstorp.

När jag idag följer Kfast ser jag ett finansiellt starkt bolag som återigen får rollen att bygga det nya Eskilstuna. Och som tar ett stort socialt ansvar.

Grattis tuffa 20-åring. Nu är du vuxen och du betyder så mycket för oss. Grattis alla medarbetare, ledning och styrelse. Och ägarna – Eskilstuna- och Torshällaborna.

På hemmaplan
Hustrun är offensiv. Nu har hon anmält sig till kurs i nya populära racketsporten Padel och toppar med yoga. Själv skall jag lära mig baka och barnbarnen har redan beställt frukostbröd. Bådar gott. Yoga och padla på du hustrun…men vad slår en frukostfralla?

Annars lyssnar jag på Junior Brielle. Det sägs att det aldrig mer kommer ett nytt Kent…i Eskilstuna ja. Men i Jämtländska Brunflo växer två bröder upp med Kent i blodet och hörlurarna och blir Junior Brielle 2018. Bra säger jag. Skickar ett tack till min vän Börje som tipsade.

Ha en bra helg!

 

Annonser
Skrivet av: Pär Eriksson | november 11, 2018

Om en kopp kaffe, det svåraste mötet och vikten av att ta initiativ

Jag hade bara jobbat några månader som ny kommundirektör 2009 när Maria Andersson och Christina Romeström tog kontakt med mig.

De berättade att de arbetade på äldreboendet Trumslagargården och ville träffa mig. De hade ett viktigt budskap att förmedla och de lovade också att bjuda på en kopp kaffe.

Lite nyfiken som jag är så tyckte jag att det lät spännande och om jag minns rätt så blev det också lite hembakt till det där kaffet.

Vi skriver 2009 och Power Point-bilderna hade ännu inte erövrat arbetslivet. I en pärm hade Maria och Christina sammanställt ett material som de använde för att utveckla verksamheten och sina arbetskompisar.

Jag minns att jag blev imponerad och tänkte – vilken härlig kommun jag kommit till. Vilka ansvarstagande medarbetare. Här hade vi några som levde initiativets makt.

Marias och Christinas tankar var så rätt och kloka om än ofärdiga. Och kanske de inte själva såg hur det här budskapet skulle hitta hem.

På ett enkelt och pedagogiskt sätt hade Maria och Christina fångat vad det handlar om. Fokus på mötet, förmågan att lyfta upp det som fungerar, ge beröm och återkoppling. Deras erfarenheter var mina.

Modigt-konceptet föds
Om vi för en stund lämnar våra medarbetare på Trumslagargården och flyttar oss nio år fram i tiden till hösten 2018.

Förra veckan inledde jag för 35:e gången (!) det vi kallar Modigt Medarbetarskap. Under åren har jag och ledningen sammanlagt träffat drygt 9000 medarbetare i Parken.

Syftet har varit att få en gemensam bild över Eskilstunas historia, vårt nuläge och framtida utmaningar.

Om vi ska förflytta Eskilstuna till något nytt så krävs att den kommunala organisationen med alla sina medarbetare förmår utvecklas. Att vi sätter mötet i fokus, att vi vattnar det som växer, att vi förmår samarbeta oaktat vårt uppdrag i vardagen. Att vi ser den goda intentionen hos andra. Att vi tänker vad som är bra för vår stad.

Jag vågar skriva att den här satsningen är unik i Kommunsverige.

Och vem står där på scenen för 35:e gången…jo Maria Andersson. Under några år var också hennes kollega Christina Romeström en regelbunden gäst på Modigt Medarbetarskap.

Jag blir berörd. Kanske är det åldern och att jag nu ska avsluta mitt uppdrag som kommundirektör men det slår mig att det här är Eskilstuna när vi är som bäst.

Våra gemensamma erfarenheter
Marias och Christinas idéer betydde mycket för mig och ledningens beslut att våga satsa på Modigt-konceptet.

Deras tankar och erfarenheter låg i linje med det jag själv lärde mig som medarbetare och chef i Örebro och Västerås.

Att vi i slutändan vågade göra den här satsningen handlade om vissheten att om en organisation skall utvecklas och förflytta sig så behöver vi ett nytt och konstruktivt sätt att kommunicera och samarbeta med varandra.

Att vi också fick ett oreserverat stöd från våra politiker kan inte nog poängteras. Deras tillit till att vi visste vad vi gav oss in på blev en del framgången.

Modigt-konceptet handlar om att vara rak och ärlig utan att såra eller trampa på någon. Det handlar om att ställa krav på omgivningen men också på sig själv.

Och ni som lyssnat på Maria genom åren vet att hon så enkelt och fint berättar om vad ett möte på djupet betyder och också berör. Marias möte är kanske det svåraste av allt vi har att göra i en kommun – mötet med döden.

Hur agerar man i svåra situationer, hur upprätthåller man mänsklig värdighet och har totalt fokus i det svåraste av svåra möten?

Det var den erfarenheten Maria och Christina förmedlade till mig den där vackra höstdagen 2009. Och inte trodde vi då att det mötet skulle bidra till en stor och viktig satsning på ledar- och medarbetarskap.

Historiens fortsättning
Och historien tar inte slut där. Det är som att gudarna vill knyta ihop våra liv, skapa förståelse.

När min mamma är i slutskedet av sitt liv under våren 2018 så är det just Trumslagargården – Marias och Christinas arbetsplats – som är det där trygga ankaret och platsen för min mamma när hon går mot sin sista tid.

Och kanske…kanske är det Maria och Christinas envetna arbete som någonstans påverkat attityder och värderingar som präglar just äldreomsorgen och Trumslagargården.

Det totala fokuset på det goda mötet…det sista mötet.

Jag är så glad att ni tog kontakt med mig den där höstdagen 2009.

Tack för kaffet förresten och stort lycka till alla ni som kommer att bära värderingarna och kulturen vidare. Dessa modiga medarbetare.

Ha tålamod även när det blåser motvind och ni blir ifrågasatta. För det gör det också. Det är en del av livet.

Våga vara långsiktiga. Hoppa inte från tuva till tuva.

Lita på medarbetarnas initiativ. Var rädda om sådana som Maria och Christina. De finns i hundratals…ja tusentals om de ges rätt förutsättningar. Ansvar skapas av tillit.

Håll i färdriktningen för Eskilstunas skull. Det är vår stad värd.

Ha en bra vecka!

Skrivet av: Pär Eriksson | november 8, 2018

Veckan som gått – w 45

På jobbet
Jag är både glad och stolt över att vi i Eskilstuna kommun uppmärksammas för vår matlagning.


Våra prisade förskolekockar – Emma Lund och Therese Andersson

Genom åren har jag ätit på såväl förskolor, skolor som äldreboenden och tycker att vi håller en god kvalitet bland alla våra tusentals portioner. Varje dag…året runt.

Om läsaren ännu inte är övertygad så toppar jag mina argument med att vi de senaste åren fått en rad utmärkelser av det som kallas White Guide. Förra året uppmärksammades Tunavallens förskola som Årets Förskolekök och i år gick utmärkelsen Årets Förskolekock till Emma Lund och Therese Andersson på samma förskola.

Av en tillfällighet – som ser ut som en tanke – var jag och blivande kommundirektören Tommy Malm utbjuden att luncha på Tunavallens förskola tillsammans med barnen.

Jag skriver det rakt upp och ner – det här är Sverigeklass. En väl avvägd meny en vanlig tisdag med fisk och också ett vegetariskt alternativ. Vi får inte bara en god lunch utan också en lektion i matglädje och en genomtänkt idé om hela matsituationen.


Foto Eskilstuna Kuriren på besök i vår verksamhet

Kostchefen Patrik Andersson och förskolechefen Ulla Tedsjö berättade med en stor portion stolthet hur maten är en viktig del av förskoleverksamheten.

Det här är Eskilstuna när vi är som bäst.

Kommunerna i Sverige behöver samarbeta än mer, lösa gemensamma frågor och också gå samman kring olika tjänster. Samarbetet i det vi kallar 4-Mälarstäder – Eskilstuna, Strängnäs, Enköping och Västerås blir allt viktigare de närmaste åren.

Det var bl a mot den bakgrunden vi den här veckan hade bjudit in kommunchefen i Kungsör – Claes-Urban Boström. De har inom ramen för det som benämns KAK-regionen – Köping, Arboga och Kungsör – testat hur tre kommuner kan utföra tjänster tillsammans.

Den här veckan var det också träff med Näringslivskommittén samt ett möte tillsammans med Mälardalens högskola. Båda dessa forum är viktiga och är i någon mening beroende av och sammanlänkade med varandra.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Med hopp om att jag inte tröttar läsaren med ytterligare en historiebetraktelse.

Eskilstuna ligger så fint mellan två av våra stora sjöar – Hjälmaren och Mälaren. Inget skulle geografiskt kunna vara bättre. Lagom nära huvudstaden och Mälardalsregionen och nära fyra stora länsmetropoler – Uppsala, Västerås, Örebro och Norrköping.

Och ändå så har vi historisk snarare varit en del av södra Bergslagen. Malmen bröts i gruvorna och transporterades sedan ner till våra smedjor och de tidiga fabrikerna för att sedan skeppas ut i världen.

Långt in på 1970-talet så var de sk malmtågen från Bergslagen en vardaglig och naturlig del av vår stad och järnvägstrafik.

När vi nu snart skriver 2020-talet så är vi definitivt en del av Stockholm och Mälardalen. Eskilstunas framtid ligger på en väst-östlig axel snarare än den historiskt nord-sydliga.

Därför blir också samarbete mellan de 4-Mälarstäderna men också med de sk Södertörnskommunerna och ytterst Stockholm så viktig.

Vi behöver förstå det här än djupare och också bredda vårt perspektiv. Med all respekt för allt det goda som sker i vår stad men ska vi fortsätta att utvecklas så måste ljuskäglan riktas mot Stockholm.

Det är därför tågförbindelserna är så centrala. Arlandas och Brommas utveckling påverkar oss. Arbetsmarknaden breddas – yrkesutbildning, högskolor och universitet i närområdet blir än viktigare.

Likaså vår förmåga att ta miljö- och klimatansvar. Mälaren binder ihop oss och blir det kitt som gör oss till en Mälardalsregion.

Kulturen och idrotten blir omistliga delar att bygga en ny stad – modernitet.

Mälardalsrådet och Stockholm Business Arena är exempel på forum där Eskilstuna ska vara synliga och driva på. Inte bara för att det kortsiktigt gynnar vår stad utan för att vi har en förståelse för att vi lever i ett regionalt sammanhang. Går det bra för Mälardalsregionen så går det bra för Eskilstuna och våra grannstäder.

På hemmaplan
Efter en helg i Sälen med snö – men där det inte riktigt räckte till för en skidtur – så är familjen tillbaka i ett lite gråmulet november. Som det också ska vara.

Jag blir glad att vårt herrlag i fotboll AFC aspirerar på en allsvensk plats inför nästa säsong. Det är en svår motståndare som väntar – BP eller Dalkurd – men det kan gå.

Kanske också vi Eskilstunabor är mer förberedda än förra gången då AFC var nya i vår stad. I alla lägen har de gjort en fin säsong och jag noterar också att de har höga ambitioner för att bli en del av Eskilstuna. För våra ungdomar kan de komma att betyda oerhört mycket.

Annars lyssnar jag på Malmöbandet Crying Day Care Choir. Lite folkpop så här mitt i hösten. Bra om ni frågar mig.

Ha en bra helg!

Det är magiskt.

Jag har förmånen att vandra mitt i det som kommer att bli Skandinaviens finaste och viktigaste högskola. Som en slags markör att en ny tid nalkas, en ny stad formas.

Lyssna – på den här platsen vi idag kallar Eskilstuna har det bott människor i tusen år. De allra första bosättarna slog upp sina bopålar i området runt det vi då kallade Näria å. Precis i området som vi idag kallar Stadsparken och Fristadstorget.

På den här platsen vi kallar Eskilstuna har det producerats i fyrahundra år. Det har tillverkats världsledande produkter i tvåhundra år.

Och precis som alla andra städer som haft sina utvecklingstoppar så avlöses det lagbundet av kriser.

En stad som tappar arbetstillfällen och självförtroende
Jag har skrivit det tidigare – under delar av 1980- och 1990-talet tappade vi nästan 10 000 arbetstillfällen.

När vi förmedlar att det berodde på att vi var dåliga, att vi hade en dålig kommun eller ett svagt näringsliv så har vi inte tillräcklig förståelse för vad som menas med strukturell kris.

Våra varor och produkter efterfrågades inte på samma sätt som när Eskilstunas stod på topp. Länder i framförallt Asien tillverkade billigare och effektivare.

Det är viktigt att vi som verkar och arbetar i Eskilstuna idag förstår det här rotsystemet.

Eskilstuna är van att ”komma igen” och så gjorde vi också under början av 2000-talet. När vi summerar 2008 så är arbetslösheten i nivå med övriga Sverige. Då var det dags för nästa motgång. Den internationella fordonskrisen slog hårt mot städer som Eskilstuna. Arbetslösheten – något överdrivet – fördubblades från en fredag till en måndag.

Att bygga städer, att förändra och utveckla kräver tålamod och en långsiktighet. Det finns inga snabba vägar. Även om missmod och kritiska synpunkter är viktiga så bidrar de tyvärr inte till framgång.

Framgången stavas förmågan att gå tillsammans, att kroka arm, att hjälpa och stötta varandra. Näringsliv, kommun, offentliga myndigheter, föreningar och organisationer.

Att bli en utbildningsstad
En av de viktigaste faktorerna för framgång för en stad är dess utbildningssystem. Från förskola till högre akademiska studier. Det är så man bygger en stad.

Bildandet och etablerandet av Mälardalens högskola för dryga fyrtio år sedan är kanske tillsammans med förbättrade kommunikationer de enskilt viktigaste åtgärderna för att utveckla vår stad. Jag kan inte nog understryka det.

Och om ni tvivlar på mina argument så låt mig berätta att mer än hälften av alla Eskilstunabor som har en akademisk utbildning har fått den från Mälardalens högskola.

Av landets nästan trettio lärosäten så är vår högskola topp-3 vad gäller studenter som kommer från sk studieovana hem. Med andra ord – deras föräldrar har själva ingen akademisk utbildning.

Jag tror att läsaren förstår vad detta betyder för denna stolta men prövade stad.

En ny stad, en ny tid
När jag nu går runt med bygghjälmen på huvudet bland material och redskap blir jag så hoppfull. Här mitt på Hamngatan, mitt i vår stad – mitt i vårt hjärta.

Här precis där jag själv spelat handboll, följt mina barn och barnbarns musicerande och idrottande växer nu Skandinaviens finaste högskola fram.

Precis här där jag lärde mig simma och tillbringat otaliga timmar förvandlas det klassiska badet från 1933 till det modernaste av utbildningsinstitutioner.

Jag är extra glad att bli guidad av Patrik Ahlbin som ansvarar för hela bygget. Vi har nu mötts ett antal gånger under mina år som kommundirektör.

Först i det som blev Munktellbadet, sedan i det som blev Stiga Sports Arena och nu i det som kommer att bli den finaste av högskolor.

På något sätt symboliserar Patrik och de företag han representerat förnyelsen av vår stad. Utan att veta om det har Patrik stått mitt i det som om hundra år kommer att berättas som en period i Eskilstunas utveckling som var unik. Väl i paritet med det som skedde i slutet av 1800-talet eller 1920-1930-talens och 1960- och 1970-talens framgångsdecennier.

Unik i den meningen att dessa årtionden symboliserar hur man förändrar en stad.

När jag går omkring på byggarbetsplatsen hör jag hur handbollarna far i luften. Jag hör publikjublet och de taktfasta handklappningarna. Jag ser Lill-Blöta, Hajas och Zacke göra mål och kämpa för vårt lag.

Jag hör plasket från lek och stoj i Äventyrsbadet men jag ser också Tunafors SK bärga några SM-guld i vattenpolo. Jag ser mig själv ta de där efterlängtade simborgarmärket.

Jag ser en ny stad växa fram.

Ha en bra vecka! 

 

 

Skrivet av: Pär Eriksson | november 1, 2018

Veckan som gått – w 44


På jobbet
Det är verkligen dubbla bilder som redovisas.

Å ena sidan är det så mycket bra som sker i vår stad och i våra verksamheter. Bostadsbyggande, fler företagsetableringar, de kommunala skolornas betygsresultat för åk 6 förbättras. En stad full av människor som vill något – optimism.

Lägg då till att Smederna behöll SM-bucklan, United gjorde en fin avslutning, AFC slåss om en allsvensk plats och Guifs damer leder sin serie…och vårt hockeylag Linden är också i topp.

Det sjungs och spelas teater, invigs konstutställningar och lånas böcker. Högskolan på Hamngatan växer upp som en markör om att en ny tid nalkas.

Å andra sidan skedde ett mord för några veckor sedan på öppen gata. Jag tar del av berättelser om sociala oro, kriminalitet och drogförsäljning. Medarbetare som blir hotade för att de gör sitt jobb och står upp för grundläggande värderingar.

Samma stad, samma nutid.

Och kanske det är så här komplext och paradoxalt att vara människa just nu. Det är som att det goda och onda lever samtidigt. En slags kamp om värderingar och attityd. Olika syn på livet.

Min erfarenhet genom åren är att det goda vinner även om det ibland kan kännas motigt. Det dåliga – våldet, haten och hoten vinner aldrig de mångas gillande och respekt.  De flesta av oss – kanske alla – vill leva ett liv där vi är omtyckta, har våra barn och föräldrar nära, umgås med vänner, känna glädje och få skratta.

Vem vill ständigt vara på sin vakt, rädd, påverkad och aggressiv?

En tuff attityd mot beteendet och de som förstör för oss men en öppen hand till den som vill förändra sig.

Vi tar ett snabbt skutt in i den kommunala vardagen. Den här veckan var det dags för kommunstyrelsens arbetsutskott och ni känner min respekt för den bredd som politiken har att handskas med.

Årsplan 2019, renhållningstaxa, reglementen för nämnder, plan för digitalisering, vindkraft, parkeringsövervakning, försäljning och köp av mark, motioner om arkitektur, språk, specialkost och krisberedskap, remisser, internkontroll, policy för medarbetare och chefer, arbetslösheten, bostadsbyggande och företagsbesök.

Okej…när det slarvigt sägs att politikerna inte förstår – ibland med tillägget att de inte vet hur vanligt folk har det – låt oss då påminna oss om de här dagordningarna. En slags respekt för demokratin.

Kanske vi alla skulle behöva lite folkbildning i dessa tider. Förmågan att se helheten, att förstå hur en stads utvecklas och styrs.

Det är en ynnest att få vara med i det arbetet.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Den här veckan har jag förmånen att få göra ett ”live-besök” i den nya högskolan på Hamngatan. Sakta men säkert växer den nya moderna byggnaden fram som en slags markör av att en ny tid nalkas i Eskilstuna.

Mälardalens högskola har funnits i 40 år i Eskilstuna och Västerås men det är först nu jag känner att den håller på att ta sin rättmätiga plats.

Efter att ha arbetat i Västerås i nästan 20 år så vet jag vilken resa som gjordes där för att få högskolan att bli en del av sin värdstad. Inget kom av sig själv.

Men i takt med att såväl kommunen som näringslivet på djupet förstod högskolans värde så växte också förståelsen hos Västeråsarna. Idag omfamnas högskolan.

Min bedömning – och jag hoppas att ingen av oss Eskilstunabor tar illa upp – är att vi har en resa att göra i vår egen stad.

Synpunkterna och åsikterna som bars fram för några år sedan håller på att mattas av. Men kritiken av att vi rev gamla Sporthallen och lämnade badhuset finns kvar som en påminnelse av att förändring inte alltid är lätt.

Jag och politiken fick många frågor under den här tiden om varför det var så viktigt med högskolan. Vart skulle våra idrottslag ta vägen och badhuset dög väl bra.

Ansvaret för det var bland annat mitt tillsammans med den politiska ledningen. Kanske en oförmåga att förklara, att sätta in saker och ting i sitt sammanhang. Att begripliggöra vad en högskola betyder för en stad.

Och samtidigt går det inte att bli besviken. De kritiska synpunkterna stod också för något gott. Vi fick tänka efter en extra gång. Slipa på argumenten.

Min lärdom i livet är att det är de som vill förnya som har bevisbördan. Inte de som vill behålla. Det är nästan lagbundet. Det ligger något klokt i det mänskliga beteendet. Det gamla kan inte rivas ner innan vi vet hur det nya kommer att gestalta sig.

Det kan handla om ett torg, en idrottsförening, en ny kultur och attityd eller varför inte en hel stad.

När jag nu går omkring på arbetsplatsen i det som om drygt ett år skall fyllas av studenter, lärare och professorer så tänker jag på att en ny stad är på väg att födas. Ett nytt Eskilstuna.

Och jag tänker vad bra att vi har politiker som vågar fatta beslut även om alla inte jublar. Det är det vi ska ha politiker till.

Tänk om de alltid lyssnade på minsta argument och ville bli omtyckta av alla. Då skulle ingenting ske någonstans med någonting eftersom det alltid finns en kritisk röst.

Det är det som är demokrati. Att lyssna, att våga vara sårbar och osäker men stå upp för det man tror på och förvalta det förtroende man fått av väljarna, att fatta beslut även när det blåser.

På hemmaplan
De minsta barnbarnen börjar bläddra i julklappsbroschyrerna…lite tidigt kanske.

Förra helgen gick i bokreleasens tecken – Att kliva in i ledarskapet. Lite mer förberedd. Lite mer orädd – och jag blir så glad över små kommentarer från kända och okända läsare som skickar en positiv hälsning. Det ger energi och jag tror att jag fångat de unga cheferna och medarbetarna i texterna. Det var för dom jag skrev. Eller vi ska jag kanske säga…vi får inte glömma att det var en brevväxling.

Annars lyssnar jag på Underhill Family Orchestra. Direkt från djupet av Alabama. Och naturligtvis är det riktigt bra. En höstvecka…bara så där.

Ha en bra helg!

Older Posts »

Kategorier