Skrivet av: Pär Eriksson | november 11, 2018

Om en kopp kaffe, det svåraste mötet och vikten av att ta initiativ

Jag hade bara jobbat några månader som ny kommundirektör 2009 när Maria Andersson och Christina Romeström tog kontakt med mig.

De berättade att de arbetade på äldreboendet Trumslagargården och ville träffa mig. De hade ett viktigt budskap att förmedla och de lovade också att bjuda på en kopp kaffe.

Lite nyfiken som jag är så tyckte jag att det lät spännande och om jag minns rätt så blev det också lite hembakt till det där kaffet.

Vi skriver 2009 och Power Point-bilderna hade ännu inte erövrat arbetslivet. I en pärm hade Maria och Christina sammanställt ett material som de använde för att utveckla verksamheten och sina arbetskompisar.

Jag minns att jag blev imponerad och tänkte – vilken härlig kommun jag kommit till. Vilka ansvarstagande medarbetare. Här hade vi några som levde initiativets makt.

Marias och Christinas tankar var så rätt och kloka om än ofärdiga. Och kanske de inte själva såg hur det här budskapet skulle hitta hem.

På ett enkelt och pedagogiskt sätt hade Maria och Christina fångat vad det handlar om. Fokus på mötet, förmågan att lyfta upp det som fungerar, ge beröm och återkoppling. Deras erfarenheter var mina.

Modigt-konceptet föds
Om vi för en stund lämnar våra medarbetare på Trumslagargården och flyttar oss nio år fram i tiden till hösten 2018.

Förra veckan inledde jag för 35:e gången (!) det vi kallar Modigt Medarbetarskap. Under åren har jag och ledningen sammanlagt träffat drygt 9000 medarbetare i Parken.

Syftet har varit att få en gemensam bild över Eskilstunas historia, vårt nuläge och framtida utmaningar.

Om vi ska förflytta Eskilstuna till något nytt så krävs att den kommunala organisationen med alla sina medarbetare förmår utvecklas. Att vi sätter mötet i fokus, att vi vattnar det som växer, att vi förmår samarbeta oaktat vårt uppdrag i vardagen. Att vi ser den goda intentionen hos andra. Att vi tänker vad som är bra för vår stad.

Jag vågar skriva att den här satsningen är unik i Kommunsverige.

Och vem står där på scenen för 35:e gången…jo Maria Andersson. Under några år var också hennes kollega Christina Romeström en regelbunden gäst på Modigt Medarbetarskap.

Jag blir berörd. Kanske är det åldern och att jag nu ska avsluta mitt uppdrag som kommundirektör men det slår mig att det här är Eskilstuna när vi är som bäst.

Våra gemensamma erfarenheter
Marias och Christinas idéer betydde mycket för mig och ledningens beslut att våga satsa på Modigt-konceptet.

Deras tankar och erfarenheter låg i linje med det jag själv lärde mig som medarbetare och chef i Örebro och Västerås.

Att vi i slutändan vågade göra den här satsningen handlade om vissheten att om en organisation skall utvecklas och förflytta sig så behöver vi ett nytt och konstruktivt sätt att kommunicera och samarbeta med varandra.

Att vi också fick ett oreserverat stöd från våra politiker kan inte nog poängteras. Deras tillit till att vi visste vad vi gav oss in på blev en del framgången.

Modigt-konceptet handlar om att vara rak och ärlig utan att såra eller trampa på någon. Det handlar om att ställa krav på omgivningen men också på sig själv.

Och ni som lyssnat på Maria genom åren vet att hon så enkelt och fint berättar om vad ett möte på djupet betyder och också berör. Marias möte är kanske det svåraste av allt vi har att göra i en kommun – mötet med döden.

Hur agerar man i svåra situationer, hur upprätthåller man mänsklig värdighet och har totalt fokus i det svåraste av svåra möten?

Det var den erfarenheten Maria och Christina förmedlade till mig den där vackra höstdagen 2009. Och inte trodde vi då att det mötet skulle bidra till en stor och viktig satsning på ledar- och medarbetarskap.

Historiens fortsättning
Och historien tar inte slut där. Det är som att gudarna vill knyta ihop våra liv, skapa förståelse.

När min mamma är i slutskedet av sitt liv under våren 2018 så är det just Trumslagargården – Marias och Christinas arbetsplats – som är det där trygga ankaret och platsen för min mamma när hon går mot sin sista tid.

Och kanske…kanske är det Maria och Christinas envetna arbete som någonstans påverkat attityder och värderingar som präglar just äldreomsorgen och Trumslagargården.

Det totala fokuset på det goda mötet…det sista mötet.

Jag är så glad att ni tog kontakt med mig den där höstdagen 2009.

Tack för kaffet förresten och stort lycka till alla ni som kommer att bära värderingarna och kulturen vidare. Dessa modiga medarbetare.

Ha tålamod även när det blåser motvind och ni blir ifrågasatta. För det gör det också. Det är en del av livet.

Våga vara långsiktiga. Hoppa inte från tuva till tuva.

Lita på medarbetarnas initiativ. Var rädda om sådana som Maria och Christina. De finns i hundratals…ja tusentals om de ges rätt förutsättningar. Ansvar skapas av tillit.

Håll i färdriktningen för Eskilstunas skull. Det är vår stad värd.

Ha en bra vecka!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: