Om en sång, några ungdomar och vikten av en obändlig tro på förändring

Och så satt jag där och kom på att jag kände en sådan glädje. Jag har varit med om det förr men det är som att det varje gång är en ny upplevelse. Jag pratar engagemang, energi och framtidshopp. Möjligheten till förändring.

Kulturens möjligheter
Den här gången var det elever från Årbyskolan i Eskilstuna. De framförde musikalen ”Efter plugget” och det som slår mig är att kulturen som fenomen är enastående. I musiken, sången, dansen och teatern finns en sådan kraft som få samhälleliga företeelser kan uppvisa.

Kulturen i sig bär på glädje men också en möjlighet att få uttrycka sig både som individ och som en del av ett sammanhang. Kulturen om något hyllar talang före bakgrund.

För om du är duktig så hindrar inte vare sig kön, etnicitet, hudfärg eller dina föräldrars sociala bakgrund dig. Just därför är dansandet, spelandet, sjungandet, skrivandet, målandet så viktigt. Särskilt för våra ungdomar.

Om det är något som kan jämföras med kulturens kraft och potential så är det idrotten. Det är också en företeelse som lever på logiken att talang går före bakgrund. Fråga Zlatan om ni inte tror mig.

Men idrotten i all ära – den innehåller starka drag av konkurrens och den inbyggda logiken om vinnare och förlorare. Kulturen spelar inte på den planhalvan. Inom kulturens spelramar finns plats för alla.

Alla tar en plats – har en roll
Om inte annat så visar Årbyeleverna det. Här är det ca 50 elever i åldern 13-15 år som får en roll och tar en plats. Jag ser både den till vardags lite trulige och klassens informella ledare på scenen. Jag ser både de där populära tjejerna och killarna och de lite mer tillbakadragna. Jag ser elever med invandrarbakgrund som bott kort tid i Eskilstuna och jag ser de som bott här med sina familjer i flera generationer.

Jag ser talanger som om de är villiga att lägga ner tid kanske kan ägna sig åt sången och musiken som vuxna men jag hör också de som sjunger lite falskt men ändock strålar av självförtroende.

Det är så bra och det här är när svensk skola är som bäst. Långt från de krisbeskrivningar som ges om lärare som gett upp och flytt skolan,  elever som struntar i skolan, elever som skolkar sig igenom skoltiden, slitna skolsalar, inga pennor och oengagerade föräldrar.

Jag ser något annat och det är den bilden som gestaltas den här magiska kvällen på Eskilstuna Teater.

Receptet för framgång
Har det här med oss att göra? Är det inte bara en kul tillfällig upplevelse som fångat mig, invänder den kritiske läsaren. Nej, jag tror inte det. För i de här sångerna, i den här dialogen som utspelar sig fångar vi kärnan i vad jag vill att vår skola står för – engagemang, autencitet och framtidshopp.

Den här gången var det kulturen som fick bli katalysator. Och jag tror att läsaren förstår hur jag tänker om kulturens potential. Men min erfarenhet är att det går att bära med sig den här känslan, den här missionen in i skolans övriga arbete.

För vad är det för kraft, vad är det för magisk energi som arbetet med den här musikalen bär? Jo glädje, en stor portion samarbete, allas delaktighet och engagemang, hängiven skolpersonal och stöttande föräldrar.

Jag har svårt att tänka mig att det är några föräldrar som pratar illa om musikalen eller om de vuxna som engagerat sig. Föräldrar har säkert hjälpt till och övat repliker och sångtexter hemma vid köksbordet.

Jag har också svårt att tänka mig att det finns någon missunsamhet från de som inte deltar – lärare och elever – utan tvärtom så peppar de i bakgrunden.

Och precis i den lärdomen, i de orden har vi nyckeln till en framgångsrik skola. För vad är det som hindrar oss från att skapa den här ”musikalstämningen” och förhållningsättet i allt övrigt som sker på skolan? I andra ämnen, i andra viktiga frågor och händelser som utspelar sig i skolans vardag.

Från framtida problem till framgång
Och jag blir så glad att det är just Årbyskolan. För några år sedan så fylldes våra lokatidningar med rubriker om dålig stämning, skadegörelse och bränder. Årbyskolan var nära att bli en skola som förknippades med problem.

Jag har sett en annan utveckling de senaste åren. Jag har sett förbättrade kunskapsresultat, bättre trivsel, engagerade lärare, skolpersonal och en rektor och skolledning som tror på sin skola.

Jag ser ett starkare samarbete mellan skola, fritid. föreningar och socialtjänst.

Jag ser och hör föräldrar och Årbybor som pratar väl om sitt område och sin skola.

Vägen dit har naturligtvis inte varit oproblematisk men tänk om det är så enkelt att det börjar med en sång….”Efter plugget….det ordnar sig alltid”.

Och det fortsätter med en djupare förståelse för att vi behöver gå tillsammans. De som vill prata illa om Eskilstuna, de som vill sänka skolan, de som vill peka finger åt våra bostadsområden blir allt färre men de får inte bli blysänken för oss andra som vill något annat.

Vi måste bli fler som bär på en obändlig tro på förändring. 

Ni är så bra Årbyungdomar. Jag vill att ni ska veta det. Från djupet av mitt hjärta – efter plugget……lova mig att ni kör på!

Ha en bra vecka!