Skrivet av: Pär Eriksson | maj 31, 2012

Veckan som gått – w 22

På jobbet
Den här veckan presenterade de olika politiska blocken sina förslag till budgetar 2013. Det glädjer mig att det finns en sådan tydlig profil på skolan. Min bild efter att ha verkat som kommundirektör i tre år i Eskilstuna är att vi behöver höja oss när det gäller skolan.

Det handlar inte bara om resurser. Min erfarenhet efter att bl a ha varit chef för den kommunala skolan i Västerås är att det också handlar om vilken kutur, tradition och synsätt vi som medborgare och föräldrar har till skolan. Om Eskilstuna skall klara av en allt hårdare konkurrens och om våra elever skall kunna förverkliga sina livsdrömmar så krävs än mer fokus på bildning och utbildning. Och kanske det börjar vid köksbordet. Att prata väl om skolan, att prata om vikten av att ta skolan på allvar.

Apropå skolan så är vi mitt uppe i ett utvecklingsarbete om hur vi utvecklar styrningen av skolan. Bl a analyseras hur vi förbättrar likvärdigheten mellan de kommunala skolorna och friskolorna. Kommunens övergripande perspektiv är naturligtvis fokus på alla elever oavsett vem som driver en skola. Just därför måste vi också ha en modell som tydliggör det vad gäller möjlighet till dialog och uppföljning.

Den här veckan hade vi också besök av Michael Fullan – en världsledande skolforskare från Ontario i Kanada. Han träffade bl våra rektorer. Ontario är en provins som varit särskilt framgångsrik de senaste åren.

Det märks att det närmar sig sommar. Allt mer i min almanacka andas summering och planering för hösten och 2013. En sådan aktivitet är en träff i augusti där respektive kommunstyrelse i Eskilstuna, Strängnäs, Västerås och Enköping möts för första gången i världshistorien (?) till ett gemensamt möte. Oaktat var regionfrågan tar vägen så är det viktigt att Eskilstuna relaterar till sin omvärld och våra närmsta grannar är viktiga.

Temat kommer att kretsa kring var våra kommuner befinner sig när det gäller övergripande framtidsplaner, kommunikationer och Mälaren som är vårt gemensamma barn.

Jag blir alltid glad när jag blir inbjuden till olika aktiviteter i verksamheten. I onsdags så besökte jag Teatern och tittade på Årbyskolans musikal  och återigen fick jag besannat att det finns en sådan kraft och energi i Eskilstuna. ”Efter plugget” var både välregisserad och full av talanger. Bra Årbyskolan. Eskilstuna när vi är som bäst.

Den här veckan så har vi introduktion av nya chefer. Samtidigt som du som ny får ett bra välkomnande på din nya arbetsplats så är det viktigt att se helheten, att kunna sätta in ”sin” arbetsplats i ett sammanhang. Den här introduktionen har just som syfte att spegla upp helhetsbilden och vilka krav vi som arbetsgivare och kommun ställer på våra nya chefer.

Samtidigt som vi inrtoducerar nya så är det också ett flöde av 1940-talister som nu går i pension. På kort tid har jag varit med om att tacka tre nära medarbetare med stark känsla för Eskilstuna – Bibbi Molander, Sven-Erik Tillman och nu i veckan Anita Pettersson. Det som slår mig är att de verkar nöjda med sina yrkesliv och det engagemang de visar ”ända in i kaklet” både stimulerar och värmer mig.

Bibbi och Anita tillsammans med undertecknad

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Sommareskilstuna ler vackert mot oss. Jag påminns varje dag då jag passerar Nybron och möter en spegelblank Eskilstunaå. Jag ska vara ärlig att det tog också mig några år att se Eskilstunas skönhet.

Jag växte upp i ett Eskilstuna där vi familjer bodde lite utanför stadskärnan och där stadens centrum var fylld av industrier. Pappa tog cykeln varje morgon och åkte just ”in till stan”. Titta er omkring i dagens Eskilstuna och ni möter förhållandevis många fd industrier – Tunafors fabriker, Stålpressen, Bok-Öbergs, Assa-Stenman, Fil-Öbergs och Bolinder-Munktell.

I den miljön så fokuserar man inte vare sig som stadsplanerare eller som betraktare på skönhet eller estetik. Det är det praktiska, det funktionella som får råda. Och ändock har omvandlingen gått så bra. Industrierna och fabrikerna är hotell, konstmuséum, högskola, kommunala lokaler och bostäder. Den här omvandlingen är enormt viktig. Det är inte alla städer som klarat av den.

Och så denna vackra å med sin stora vattenspegel. Ursäkta några av våra grannstäder – det är inget dike som rinner genom vår stad utan just ett vattendrag.

Nya Statt börjar växa fram, Fristadstorget får en ny yttre klädsel, nya bostäder byggs, en arena, bad och en ny högskola växer förhoppningsvis fram de närmaste åren. Den som säger att Eskilstuna inte utvecklas har bevisbördan…

På hemmaplan
Jag har precis spelat in mitt bidrag till Radio Eskilstunas sommarprogram. Det kommer att sändas i juli. Det blev mycket Eskilstuna och möjligt att jag ägnade lite för mycket tid till att ta fram vilken musik som skulle spelas. Nå, ni får väl lyssna själva. Spellistan blev Bruce Springsteen, Johnny Cash och Joe Strummer, First Aid Kit, Smiths, Bob Dylan och Joan Baez, Beirut, Jay Z och Alicia Key. Bara det är värd en lyssning.

Helgen fylls av utearbete och förhoppningsvis så hinner jag med ett besök på Tunavallen. Lilla barnbarnet fyller tre år och hennes mamma det tiodubbla. Det går för fort i livet…

Annars lysnnar jag mycket på Kent just nu.

Ha en skön helg!

Annonser

Responses

  1. Jag läser din blogg lite då och då och just idag kände jag att jag vill tacka för att du hjälper mig, och förhoppningsvis andra, att se det positiva och vackra med vår stad, både här och på Twitter. Det känns både spännande och kul att se Eskilstuna (och Torshälla) växa och utvecklas 🙂

    • Hej Elin!
      Om du visste hur glad jag blir av en sådan kommentar.

      Keep on rockin´
      Pär E

  2. Hej Pär!
    Som ”troende” socialliberal med en äkta vilja och känsla för varje ynglings optimala utveckling, trygghet, lycka och sociala framgång i såväl familjelivet som i yrkeslivet kommer jag under de närmaste åren att kämpa för en rättvis samhällsutveckling där individens väl och ve alltid står i fokus för uppmärksamhet och sk ”satsningar”. Ingen skillnad på nyanlända invandrarungdomar och gammaletniska sk borgarbarn. Alla människor är lika värda och alla ska ges lika möjligheter till framgång av alla slag.
    För egen del har jag haft tur i livet på min framgångsresa, Jag har sett och lärt mig mycket om många barn -och ungdomars skiftande utgångsläge i socialt hänseende. Min generation (40-talisterna) har haft och har det bra, men visst har många ”fastnat” i utvecklingen.
    Jag vet hur viktig skolstarten är! ”Ingen får lämnas utanför” låter kanske som en klyscha, men omsatt till handling innebär det mer resurser i skolan till de som behöver. Man behöver inte nödvändigtvis gå i samma skolklass från Åk 1- Åk 9 – G? Individuella skolvägar måste finnas och dessa skall inte ses som ”misslyckanden” vilket lätt blir fallet. En jätteduktig snickare är minst lika mycket ”värd” som en fil dr i litteraturhistoria.
    Varje individ är och skall behandlas som en gudomlig varelse med unika möjligheter. Jag tror på möjligheten att med specialpedagogisk stimulans forma alla människors inre förmåga till vilja och stimulans. Arbetsglädje, studieglädje, familjeglädje o s v.

    Social demokrati och social liberalism bör utgöra grundstenen i varje uppväxande släkte. Viktigt från början, i fortsättningen och i slutet av våra liv.

    Utmaningen blir att få individen att synas, verka och utvecklas på ett hälsosamt sätt i skilda former av kollektiv. Det blir en stor utmaning att få balans mellan offentliga, privata och civila organisationer.
    Socialdemokrater och mittenpolitiker äger ett stort ansvar i kraft av majoriteter att skapa ett väl fungerande samhälle, byggt på socialliberal ideologi och tillhörande värdegrunder. Frihet under ansvar och hänsyn till andra. Det finns stora dolda krafter i samhället som ”väntar” på att frigöras.
    Kriser är ofta utveckllngens moder.
    Lönearbete åt alla måste gälla. Jobb finns i oändlig mängd..
    Jobbpolitiken i sin helhet (inkl. vård- och omsorgssektorn och utbildningen) är den viktigaste utmaningen.
    Klarar politiken detta och finns politiska ledare som förmår att förlösa och samla arbetsstyrkorna?

    Nog finns det utmaningar!

    100 st Pär Eriksson i Eskilstuna vore en bra början!
    och 100 st NN, och 100 st NN1, och 100 NN2….

    Alla borde tänka på det arv – i alla former – som vi lämnar efter oss.
    Det vore trist att ha levt utan att lämna spår.

    Kämpa på och var fortsatt glad, så länge kropp och hjärna hänger med.

    H-E Fredbäck
    socialliberal (FP+S) (hård mot de hårda, snäll mot de svaga)

  3. Hej Hans-Erik!

    Det fanns mycket passion och känsla i din kommentar.
    Ha det bra
    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: