Skrivet av: Pär Eriksson | november 28, 2010

Om att livet är svårt, en psykoanalytiker och vikten av att vara modig

Livet är svårt. Det är tufft att vara människa. Ju tidigare i livet du inser det – ju lättare blir det att leva.

Fritt översatt så är det ugnefär så psykoanalytikern Scott M Peck inleder sin bok ”The Road Less Travelled”  – ”Den smala vägen” på svenska. Jag minns att jag läste den i mitten på 1980-talet och den kom att påverka mig starkt och kanske i någon mening förändrade den min syn på livet och mig själv.

Det kan tyckas som en trivial insikt men jag tror att Scott M Peck fångar livets innersta väsen. Detta skrivet i en tid som så starkt hyllar hedonismen, det unga och njutningsfulla. En tid då här-och-nu och omedelbar behovstillfredsställelse är norm.

För jag tror att det är så – dvs att livet är svårt. Det är tufft att vara människa och kanske det också är vår utmaning som människor att trots detta leva vår fulla potential.

Behov av en djupare insikt
Många gånger agerar vi och utgår ifrån att livets själva logik är enkel. I våra allra ensammaste stunder tror vi till och med att världen finns för just var och en av oss. Dvs som om samhället och livets centrum kretsade kring just mig eller dig. Om vi har den tesen och lever efter det synsättet så blir vi också väldigt krävande mot andra. Det är omgivningen som ska förhålla sig till oss. Vår familj, våra arbetskamrater, vår chef, våra vänner, kassörskan och receptionisten ska förhålla sig till mig. Det är djupt mänskligt att känna och agera så. Problemet blir när vi gör det till vårt enda sätt att agera. Det blir vår livsstil. Om vi agerar som vi vore universums medelpunkt och referensram så ökar också intolerans och misstänksamhet. Empatin får ge vika för egenintresset.   

Jag tror att vi på ett djupare plan behöver reflektera över hur vi själva är, hur vi agerar och hur vi är mot andra. Och kanske utgå ifrån att livet är tufft, det är svårt att vara människa och just därför behöver vi se varandra med andra ögon.

Den insikten gör oss mer ödmjuka, gör oss mer nyfikna på andra och gör att vi snarare söker den andres goda intention än letar fel. Det gör oss mer benägna att ha en förlåtande och hjälpande attityd. En slags fördragsamhet med varandra och oss själva.

Bäring på vårt arbetsliv – ljuset på mötet
Flummigt, invänder den kritiske läsaren. Ja kanske, men jag tror att det här har bäring inte bara på våra liv utan också på vårt arbetsliv – om vi förmår sätta ljuskäglan på själva mötet.

Låt mig vara tydlig för att undvika missförstånd – tid och resurser är viktiga. Känslan av stress och otillräcklighet är ingen bra mylla för det goda mötet, ökad insikt och förståelse. Men detta till trots så måste vi våga reflektera över oss själva och vår arbetsgrupp.

Hur sätter vi än mer fokus på själva mötet – mötet mellan läraren och eleven, mellan sjuksköterskan och den äldre, mellan socialsekreteraren och familjen, mellan oss, brukaren och kunden? Hur säkrar vi att alla våra hundratusentals dagliga möten håller hög kvalitet – inte bara då och då när vi har lust utan alltid, varje dag och minut? Jämt!

Samtidigt så är mötet inget ensidigt. Mötet är ett möte i ordets rätta bemärkelse. Genom åren har jag också mött krävande föräldrar och anhöriga, brukare och kunder som ställt orimliga krav på oss som medarbetare. Som om vi var något man alltid kan skälla på. Jag tror ingen vill agera så men situtionen och läget formar oss.

Just därför är mötets själ dialog och ömsesidighet, en aktiv relation där vi alla tar ett ansvar. Både vi som utför tjänsten och den som tar del av den. En av ingredienserna i kunskaps- och tjänstesamhället är att brukaren själv är medskapande i resultatet. Det är eleven som lär sig, det är den funktionshindrade som ansvarar för sitt liv, det är missbrukaren som tillfrisknar.

Det moderna samhällets kännetecken är samarbete och insikten att vi måste gå tillsammans. Tiden då det offentliga agerar som en myndighet och talar till människorna uppifrån och ner är över. Tiden då medborgarna enbart agerar kravställare är över.

Ju snabbare den insikten vinner insteg  ju snabbare kommer vi också att kunna modernisera Eskilstuna och modernisera vår kommunala organisation. Kodordet är tillsammans och för det krävs också ett ledarskap och medarbetarskap som på djupet förstår det och lever det budskapet.

 

En vision om det modiga ledar- och medarbetarskapet
Vi i tjänstemannaledningen har en vision om en kommunal organisation som är i takt med tiden. Det har också varit en styrka genom decennier i Eskilstuna – förmågan att ställa om till det nya.

Världskartan ritas om så här i början av ett nytt sekel. Region- och Eskilstunakartan håller också på att omformas. Den nya mandatperioden signalerar en förändringsvind i Eskilstuna. Inte för att något tidigare varit dåligt utan just därför att omvärlden ser annorlunda ut. För första gången  i Eskilstunas politiska historia så är det tre partier som utgör den sk majoriteten. Många av de nya folkvalda tillhör en ny politisk generation. Allt detta ställer nya krav på oss. Frågan är utmanande – är vi förberedda?

Jag tror det. Det finns en bra grund i Eskilstuna kommun. Engagerade chefer och medarbetare. Vi står också inför en stor utmaning där många erfarna och kloka medarbetare går i pension. Nya, entusiastiska och välutbildade men oerfarna medarbetare kliver in. I den växlingen har det aldrig varit viktigare att vi lyckas förmedla det nya, de nya kraven och vår vision om det modiga ledar- och medarbetarskapet. Men också att vi äldre och erfarna förstår att vår klokskap är ovärderlig men aldrig att vi får bli släpankare eller trötta 1940- och 1950-talister som hänvisar till att det där går aldrig, det där har vi prövat förut.

Och kanske vi kan hämta inspiration och insikter från Scott M Pecks ”livet är svårt”. Det finns inga enkla genvägar, det finns ingen lättja – det finns bara hårt men utvecklande arbete.

Ska vi tro Scott M Peck så handlar det just om mod. Mod att vara sig själv, mod att vara nyfiken och hjälpsam. Mod att gå tillsammans. Mod att erkänna att man är rädd och osäker men ändå vågar. Vågar sätta mötet i fokus.

Scott M Peck skickar också några enkla råd till den som vill försöka leva och agera modig – klara av att skjuta upp belöning, se långsiktigt, acceptera och ta ansvar, inte skylla på någon annan eller omständigheterna, att alltid hålla sig till sanningen och att hålla balansen mellan sig själv och organisationns krav, mellan arbete och fritid och mellan återhållsamhet och framfusighet. Så enkelt och så svårt är det.

Ha en bra vecka!


Svar

  1. Livet, det som händer där utanför, är svårt och vårt mod att agera och ta makten över våra liv avgör hur svårt det blir för oss.
    Om mod; http://kommunchef.com/2010/11/mod/

  2. Bra hemsida Mattias. Du ligger ett steg före.

    Ha det bra
    Pär E

  3. Utvecklingens motor är och har varit samarbete. Darwin hade fel!

  4. Intressant vinkling om Darwin, Mikael.

    Det finns ju allt fler forskare, tänkare och debattörer som för fram idén om att de arter som överlevt är de som förmått samarbete. Lasse Bergh – som bl a skrivit ”Gryning över Kalahari” lanserar ju just idén om att människan historiskt är driven av samarbete.

    Ha det bra
    Pär E

  5. Hej Pär
    det är precis den insikten som krävs av alla oss som arbetar med människor. För att kunna hjälpa som socialarbetare t ex måste man också ha rätt att också våga ställa krav på individens egen förmåga att ta ansvar för sitt eget liv och konsekvenserna av de vägval man gör i livet. Ju snabbare människor inser att de själva besitter makten, desto fortare och lättare kan de ta kontrollen själva.
    Jag tror också att en ökad takt, med ökad arbetsbelastning som följd i organisationerna tappar vi ibland tron på detta och vill ha något att skylla det på. Medarbetarna tappar orken att hålla i och hålla ut. Det tycker jag som ledare i offentlig verksamhet är en utmaning och en mission. Att gjuta mod i sina mdarbetare att stå fast vid sin övertygelse att människor har en egen unik förmåga att själva ta kontrollen över sina liv, bara de ges möjlighet och utrymme till det, genom bland annat ett ärligt förhållningssätt från oss.

  6. Tack Marianne för din kommentar.
    Du pekar på något mycket viktigt – förmågan att hålla ut och håll i. I en tidsanda som kräver snabbhet finns en fara att vi just tappar tron och på förändring och börjar utanförlägga och leta syndabockar.

    Hoppas att allt är väl.

    Ha det bra
    Pär E

  7. […] empait och inlevelse underlättas av vår acceptans att livet är svårt, eller som Pär Eriksson citerar på sin blogg. Livet är svårt. Det är tufft att vara människa. Ju tidigare i livet du inser det – ju […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: