Skrivet av: Pär Eriksson | april 25, 2010

Om ett äldre par, en ny medialogik och vikten av rättssäkerhet

Jag var först osäker på om jag ville skriva den här krönikan. Osäker därför att man kan misstolka eller ta ut några lösryckta citat och förvanska mitt budskap. Men snabbt förbyttes min osäkerhet till förvissning och jag tänkte att om inte en kommundirektör i sin tjänstemannaroll vågar problematisera eller stå upp för några grundprinciper vem ska då göra det.

Bakgrunden är följande; Eskilstuna kommun har förekommit på löpsedlarna i föga smickrande sammanhang den här veckan. Ett äldre par där kvinnan är sjuk men mannen relativt pigg vill bo tillsammans. Till och från får alla kommuner den här typen av förfrågningar. Den är fullt rimlig och jag tror att alla kan känna symapti och gillande för idén. Ett äldre par som levt tillsammans hela livet som också vill leva sina sista år tillsammans oaktat att någon av makarna blivit sjuk.

Min erfarenhet efter att bl a varit chef för äldreomsorgen i Västerås är att man löser den här typen av önskemål. Men min erfarenhet är också att det inte löser sig från en dag till en annan. Dvs det är inte så att det står ett antal lediga tomma lägenheter och väntar på att någon ringer. Min erfarenhet är också att det krävs lite planeringstid tillsammans med de äldre och deras anhöriga. Det som i det förstone kan tyckas enkelt kräver diskussion och lite fundering.

En rättssäker kommun i en ny mediavärld
Men den här frågan väcker också andra funderingar och det är egentligen de jag vill fånga. En kommun har ett åtagande att upprätthålla rättssäkerheten. Krasst – ska den kommunmedborgare som får sitt ärende uppmärksammat i media behandlas annorlunda än den vars ärende inte får mediauppmärksamhet? Det behöver inte handla om ett boende inom äldreomsorgen utan det kan handla om något av de tusentals beslut vi fattar varje år i en kommun om detaljplaner, bygglov, försörjningsstöd, omhändertagande av barn, förskoleplats, föreningsstöd, mark- och fastighetsköp etc.

En hand håller en ordförandeklubba som ligger på några papper.

Min erfarenhet med över trettio år i offentlig sektor är att kommunerna överlag är bra på att stå upp för ett antal grundprinciper. Just därför att vi är en kommun som ägs av oss gemensamt och att vi har ett tydligt uppdrag att behandla alla lika utifrån de enskilda behoven.

Det som dock slagit mig de senaste åren är hur den nya medialogiken påverkat och flyttat in i den kommunala verksamheten. I huvudsak till något positivt. Medias roll är bl a att granska och det gör de bra, särskilt våra lokala media. Det betyder att vi i kommunerna förbättrat vår öppenhet och genomskinlighet,  vi är mer raka och tydliga, vi försöker i möjligaste mån svara på frågor och vara lätttillgängliga.

Men jag ser också en mer ytlig journalistik. Enklast uttryckt i ordet mediadrev ofta kryddat med krav på avgångar. Utan någon fördjupad analys och problematisering så avkrävs snabba beslut av myndigheter och organisationer utan eftertanke. Beslut som om de genomförs kan åsidosätta grundläggande principer och spelregler. I många fall så kryddas mediadrevet – så också i det här ärendet som nu är aktuellt – med namninsamling, Facebookande, e-mail och SMS:ande där tonen och atmosfären andas inte bara kritik utan också andra ingredienser. Ord som ”svin” och idiot” som beskrivning av våra tjänstemän ersätter ett sakligt och vettigt samtal för att reda ut svåra frågor.

Jag ser också en tendens till att media flyttar in i vår verksamhet. I Västerås var jag med om att media krävde att få vara med på inte bara föräldra- och anhörigmöten utan också på arbetsplatsträffar. Jag får också berättelser här i Eskilstuna om samma fenomen och även att media kräver med anhörigas påhejande att få vara med i själva mötet mellan brukaren och våra handläggare. Vi håller på att få en helt ny logik – ett helt nytt medialandskap håller på att växa fram.

Den representativa demokratins själ
Mitt syfte är inte att gråta ut med läsaren. Jag är bara mån om att vi förstår att vi nu lever i en annan tidsanda med en ny logik där de sociala medierna sätter en delvis ny agenda. Även i våra lokala media märker jag en ny ton i de e-kommentarer som publiceras på nätet. Ofta osignert och utan adressat beskrivs politiker som korrupta och vi tjänstemän som idioter som inte agerat i en viss riktning.

Jag vet att jag kan missförstås och det var just därför jag var osäker på om jag ville skriva den här krönikan. Men jag är djupt oroad över den här utvecklingen. Inte i första hand för att det är osmakligt eller att våra ansvariga politiker och tjänstemän får utstå förtäckta hot och rena oförskämdheter – nej, därför att det på sikt är ett hot mot demokratin.

Den representativa demokratin har sina fel och brister men den är den form av demokrati vi hitintills i historien känner som mest rättvis. Även om beslutsfattare ibland fattar fel eller okloka beslut så finns det något att hålla sig i. En slags garant för rättsäkerhet med rätt att överklaga och också rätten att ställa de folkvalda till ansvar vid allmänna val.

För vad är alternativet – ska de som har inflytande över media få sina vilja igenom eller de som har pengar och resurser eller de som ropar högst och får en lokal opinion att agera eller de som hotar sig till fördelar eller de som ytterst är redo att ta till våld?


Tuff debatt eller konfrontation
Läsaren tycker kanske att jag drar frågan till sin yttersta spets. Och så är det nog. För att skapa en djupare förståelse så måste vi våga ställa de svåra frågorna. Vilket samhälle vill vi leva i? Hur vill vi att beslut ska fattas? 

Det betyder inte för en sekund att en kommun, stat eller landsting ska agera som en okänslig myndighet där medborgaren står med mössan i hand och finner sig i uppenbara orättvisor. Inte alls. Men jag tror att vi måste tilllbaka till samtalet. Tillbaka till förståelsen och söka en djupare dialog mellan medborgaren och ”samhället”.

Vi lever i en värld och en samhällsatmosfär som karaktäriseras av snabbhet och omedelbar behovstillfredsställelse. Vi vill ha något och vi vill ha det nu. Detta samtidigt som samhällsfunktionerna är uppbyggda utifrån likställdhetsprinciper, se till helheten, konsensus och eftertanke.

Vi lever också en i värld som allt mer karaktäriseras av motsättningar och spänningar. Det goda samtalet ersätts av just misstänksamhet och konfrontation. Den utveckling som skett på nätet förskräcker och jag vill inte ens berätta vilka typer av mail och SMS som våra politiker och tjänstemän tvingas ta emot – i demokratins namn.

Just nu behövs det fler goda krafter som ser samtalet, den tuffa debatten och diskussionen som den väg vi ska ta. Vi måste bli fler som vågar ta en seriös match med den medialogik som andas drevmentalitet. För den som är intresserad så har journalisten Anders Pihlblad just kommit ut med en som jag förstår läsvärd bok om just det här fenomenet – ”Drevet går”

Eskilstuna bär om inte annat på en stolt tradition när det gäller de här typerna av svåra frågor. Jag tänker på Eskilstuna Kurirens chefredaktör J. A. Selander som under andra världskriget stod upp för demokratins värden i en tid då det blåste hat, enkla lösningar och misstänkliggörande. Det är kanske där vi ska hämta inspiration mot fördummningen och näthatet.

Detta samtidigt som vi eftersträvar en bra kommunal service, en bra skola och en bra vård och omsorg som bl a ger möjlighet för ett äldre par att bo tillsammans. Men det förutsätter att vi tror på likabehandling, rättssäkerhet och samtalet.

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Hej Pär!
    Bra krönika! Tack för att du skrev den!
    // Hälsningar Ingalill

  2. Hej Inga-Lill!
    Kul att du uppskattade. Jag tror att vi måste våga problematisera och diskutera. Men som du såg i min inledning så var jag inte säker på att ett sådant här budskap når fram i en atmosfär som bygger på förenkling.

    Ha det bra
    Pär E

  3. Bra beskrivning! Det enda förlåtande man kan ge en del anonyma insändare, är att de kanske aldrig var i skolan när det var samhällskunskap….

    • Hej Jan!
      Ja, du har kanske en poäng. Genom åren har jag ibland förvånats över kunskapen om hur beslut fattas eller hur resurser används. I just det här ärendet verkar problemet vara att vi inte har en tom lägenhet som står och väntar. Beslut om att paret har rätt till boende är ju taget.

      Samtidigt tänker jag att människor måste få ge uttryck för besvikelse och irritation. Det är väl när det går över gränsen med hot och oförskämdheter som fördummnnigen tar överhand.

      Ha det bra
      Pär E

  4. Naturligtvis skriver du en massa strunt Pär och du VET det, eller hur? Som ny på posten som kommundirektör känner du dig kanske manad att ge dig in i hetluften, eller också har Jimmy ”bett” dig. Hursomhelst, du försöker förvirra folk! Lägg av med att försöka blanda bort korten!

    Vad alltsammans handlar om är ju att ansvariga politiker och tjänstemän inte har tagit planeringen för äldre på rimligt och fullt allvar!

    Alldeles självklart måste människors ovillkorliga rätt till självbestämmande styra också i situationen när någon av kontrahenterna eller båda får ett tydligare omvårdnadsbehov som gör fortsatt eget boende olämpligt. Omvårdnad i det egna hemmet, den s k Ädelreformen, har ju gett besparingar som skulle gjort det möjligt att hålla igång en kontinuerlig utbyggnad av olika slags stödboenden, men ni tycks varit helt inriktade på rondeller – dock utan hundar á la Vilks, naturligtvis!

    En annan sak, vad sjutton har tiden man bott tillsammans eller civilstatus att göra med människors rätt till fria val att göra?

    Våga se sanningen, mångfaldsprojektet som drabbar hela Sverige mycket utöver vad ett land med en liten befolkning i omställningsprocess kan klarar av! Både vad gäller kostnader och förändringar. Alienationen sprider sig bland etniska svenskar och assimilerade invandrare, medan nyare PUT-flyktingar känner sig alltmer hemma pga den svenska tacksamheten över vad de tillför landet inkl krav av särbehandling. Usch då, så främlingsfientligt, inte sant? NEJ inte alls, men verklighetsanpassat och garanterat nykter syn på tillståndet i Sverige. Först försvann folkhemmet och nu är demokratin Sverige på väg att helt försvinna…

    Ett tips: Du kanske anar att socialdemokraterna förlorar makten i Eskilstuna kommande val, missa inte att ha ett annat jobb i bakfickan!

  5. Hej Il Padre!
    Tack för ditt mail och det är bra att du säger vad tycker.
    Vi är uppenbarligen inte ense i alla frågor. Poängen med min krönika var att peka på komplexitet istället för förenkling och våga problematisera om hur beslut fattas.

    Min lärdom genom livet är att det är genom samtal och dialog vi tar oss framåt. Det är så det skapas förståelse i frågor som i det förstone kan tyckas enkla.

    Ha det bra
    Pär E

  6. Hej Pär!

    Jag tror inte du tar order av Jimmy:)

    Men visst är det (paret) en komplicerad fråga. Samtidigt när man pratar med folk tycker de flesta (liksom jag) att ”det måste ju gå att lösa, om man vill”. Och uppenbarligen blir det så också.

    Sen de mediala dreven…allmänt uppfattas nog att om en person är vald till en post alternativt har en hög tjänsteställning skall man tåla kritik. ”Problemet” idag i cyberrymden är väl att allt skitsnack syns, det gjorde det inte förr. Om det har blivit värre är det väl egentligen ingen som vet…Det du skrev om att enskilda kan ha media med sig i mötet har jag aldrig träffat på men frågan är väl delikat. Jag brukar säga att brukaren får ta med sig precis vem han/hon vill. Min förhoppning är att det inte påverkar mötet så mycket. Men sen kan man ju också känna på sig att situationen kanske är till skada för brukaren. Å andra sidan måste det väl alltid vara brukaren som bestämmer vilket stöd han/hon vill ha med sig.

  7. Tack Evy för dina rader.
    Du har rätt att frågan är inte enkel och det var det som jag ville resonera om i min krönika.
    Det är bra att allt har löst sig för paret. Det känns helt rätt.

    Och jag är också nöjd med att det skett på ett bra och korrekt sätt. Dvs handläggaren har inte fallit undan för krav på att man ska ”gena” i kön. En komun har ansvar för alla sina medborgare – inte behandla människor olika beroende på mediabevakning eller sk folkstormar.

    Ha det bra
    Pär E

  8. Regeringsformen 1:1 och 1:9 – Huvudet på spiken!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: