Om ett äldre par, en ny medialogik och vikten av rättssäkerhet

Jag var först osäker på om jag ville skriva den här krönikan. Osäker därför att man kan misstolka eller ta ut några lösryckta citat och förvanska mitt budskap. Men snabbt förbyttes min osäkerhet till förvissning och jag tänkte att om inte en kommundirektör i sin tjänstemannaroll vågar problematisera eller stå upp för några grundprinciper vem ska då göra det.

Bakgrunden är följande; Eskilstuna kommun har förekommit på löpsedlarna i föga smickrande sammanhang den här veckan. Ett äldre par där kvinnan är sjuk men mannen relativt pigg vill bo tillsammans. Till och från får alla kommuner den här typen av förfrågningar. Den är fullt rimlig och jag tror att alla kan känna symapti och gillande för idén. Ett äldre par som levt tillsammans hela livet som också vill leva sina sista år tillsammans oaktat att någon av makarna blivit sjuk.

Min erfarenhet efter att bl a varit chef för äldreomsorgen i Västerås är att man löser den här typen av önskemål. Men min erfarenhet är också att det inte löser sig från en dag till en annan. Dvs det är inte så att det står ett antal lediga tomma lägenheter och väntar på att någon ringer. Min erfarenhet är också att det krävs lite planeringstid tillsammans med de äldre och deras anhöriga. Det som i det förstone kan tyckas enkelt kräver diskussion och lite fundering.

En rättssäker kommun i en ny mediavärld
Men den här frågan väcker också andra funderingar och det är egentligen de jag vill fånga. En kommun har ett åtagande att upprätthålla rättssäkerheten. Krasst – ska den kommunmedborgare som får sitt ärende uppmärksammat i media behandlas annorlunda än den vars ärende inte får mediauppmärksamhet? Det behöver inte handla om ett boende inom äldreomsorgen utan det kan handla om något av de tusentals beslut vi fattar varje år i en kommun om detaljplaner, bygglov, försörjningsstöd, omhändertagande av barn, förskoleplats, föreningsstöd, mark- och fastighetsköp etc.

Min erfarenhet med över trettio år i offentlig sektor är att kommunerna överlag är bra på att stå upp för ett antal grundprinciper. Just därför att vi är en kommun som ägs av oss gemensamt och att vi har ett tydligt uppdrag att behandla alla lika utifrån de enskilda behoven.

Det som dock slagit mig de senaste åren är hur den nya medialogiken påverkat och flyttat in i den kommunala verksamheten. I huvudsak till något positivt. Medias roll är bl a att granska och det gör de bra, särskilt våra lokala media. Det betyder att vi i kommunerna förbättrat vår öppenhet och genomskinlighet,  vi är mer raka och tydliga, vi försöker i möjligaste mån svara på frågor och vara lätttillgängliga.

Men jag ser också en mer ytlig journalistik. Enklast uttryckt i ordet mediadrev ofta kryddat med krav på avgångar. Utan någon fördjupad analys och problematisering så avkrävs snabba beslut av myndigheter och organisationer utan eftertanke. Beslut som om de genomförs kan åsidosätta grundläggande principer och spelregler. I många fall så kryddas mediadrevet – så också i det här ärendet som nu är aktuellt – med namninsamling, Facebookande, e-mail och SMS:ande där tonen och atmosfären andas inte bara kritik utan också andra ingredienser. Ord som ”svin” och idiot” som beskrivning av våra tjänstemän ersätter ett sakligt och vettigt samtal för att reda ut svåra frågor.

Jag ser också en tendens till att media flyttar in i vår verksamhet. I Västerås var jag med om att media krävde att få vara med på inte bara föräldra- och anhörigmöten utan också på arbetsplatsträffar. Jag får också berättelser här i Eskilstuna om samma fenomen och även att media kräver med anhörigas påhejande att få vara med i själva mötet mellan brukaren och våra handläggare. Vi håller på att få en helt ny logik – ett helt nytt medialandskap håller på att växa fram.

Den representativa demokratins själ
Mitt syfte är inte att gråta ut med läsaren. Jag är bara mån om att vi förstår att vi nu lever i en annan tidsanda med en ny logik där de sociala medierna sätter en delvis ny agenda. Även i våra lokala media märker jag en ny ton i de e-kommentarer som publiceras på nätet. Ofta osignert och utan adressat beskrivs politiker som korrupta och vi tjänstemän som idioter som inte agerat i en viss riktning.

Jag vet att jag kan missförstås och det var just därför jag var osäker på om jag ville skriva den här krönikan. Men jag är djupt oroad över den här utvecklingen. Inte i första hand för att det är osmakligt eller att våra ansvariga politiker och tjänstemän får utstå förtäckta hot och rena oförskämdheter – nej, därför att det på sikt är ett hot mot demokratin.

Den representativa demokratin har sina fel och brister men den är den form av demokrati vi hitintills i historien känner som mest rättvis. Även om beslutsfattare ibland fattar fel eller okloka beslut så finns det något att hålla sig i. En slags garant för rättsäkerhet med rätt att överklaga och också rätten att ställa de folkvalda till ansvar vid allmänna val.

För vad är alternativet – ska de som har inflytande över media få sina vilja igenom eller de som har pengar och resurser eller de som ropar högst och får en lokal opinion att agera eller de som hotar sig till fördelar eller de som ytterst är redo att ta till våld?

Tuff debatt eller konfrontation
Läsaren tycker kanske att jag drar frågan till sin yttersta spets. Och så är det nog. För att skapa en djupare förståelse så måste vi våga ställa de svåra frågorna. Vilket samhälle vill vi leva i? Hur vill vi att beslut ska fattas? 

Det betyder inte för en sekund att en kommun, stat eller landsting ska agera som en okänslig myndighet där medborgaren står med mössan i hand och finner sig i uppenbara orättvisor. Inte alls. Men jag tror att vi måste tilllbaka till samtalet. Tillbaka till förståelsen och söka en djupare dialog mellan medborgaren och ”samhället”.

Vi lever i en värld och en samhällsatmosfär som karaktäriseras av snabbhet och omedelbar behovstillfredsställelse. Vi vill ha något och vi vill ha det nu. Detta samtidigt som samhällsfunktionerna är uppbyggda utifrån likställdhetsprinciper, se till helheten, konsensus och eftertanke.

Vi lever också en i värld som allt mer karaktäriseras av motsättningar och spänningar. Det goda samtalet ersätts av just misstänksamhet och konfrontation. Den utveckling som skett på nätet förskräcker och jag vill inte ens berätta vilka typer av mail och SMS som våra politiker och tjänstemän tvingas ta emot – i demokratins namn.

Just nu behövs det fler goda krafter som ser samtalet, den tuffa debatten och diskussionen som den väg vi ska ta. Vi måste bli fler som vågar ta en seriös match med den medialogik som andas drevmentalitet. För den som är intresserad så har journalisten Anders Pihlblad just kommit ut med en som jag förstår läsvärd bok om just det här fenomenet – ”Drevet går”

Eskilstuna bär om inte annat på en stolt tradition när det gäller de här typerna av svåra frågor. Jag tänker på Eskilstuna Kurirens chefredaktör J. A. Selander som under andra världskriget stod upp för demokratins värden i en tid då det blåste hat, enkla lösningar och misstänkliggörande. Det är kanske där vi ska hämta inspiration mot fördummningen och näthatet.

Detta samtidigt som vi eftersträvar en bra kommunal service, en bra skola och en bra vård och omsorg som bl a ger möjlighet för ett äldre par att bo tillsammans. Men det förutsätter att vi tror på likabehandling, rättssäkerhet och samtalet.

Ha en bra vecka!

Annons