Veckan som gått – w 16

På jobbet
”Fame, I´m gonna live forever, I´m gonna learn how to fly”.

Det är precis där jag måste börja den här veckan. Jag blev både glad och imponerad över St Eskilselevernas uppsättning av den klassiska musikalen Fame. Glad därför att eleverna spred en sådan energi och livsglädje. Imponerad därför att det här var riktigt bra. Och då har jag lyssnat på ett antal elevuppsättningar de senaste åren.

Fame är också ett exempel på när den kommunala skolan är som bäst. Starkt jobbat säger jag till eleverna och lärarna som visat att Eskilstunas gymnasieskolor är att räkna med.

Den här veckan var landshövding Bo Könberg på besök. Temat var Eskilstunas framtidsutmaningar. Vi hann med en ordentlig busstur där vi guidades runt och fick engagerade berättelser om allt som är på gång. Bl a Odlaren, Väster och logistiksatsning i Folkesta och Kjula

Vi besökte också Palatzet i Skiftinge som ett exempel på ett bra områdesarbete och vi besökte också ett boende för ensamkommande flyktingungdomar. Landshövdingen har tidigare visat att han är intresserad av Eskilstuna och att Eskilstuna är viktig för Sörmland. Det här besöket förstärkte den känslan.

Den här veckan hade vi sk ägarmöte – dvs kommunledningen träffar bolagsledningarna för Energi och miljö, Kommunfastigheter och Parken Zoo och stämmer av läget. Jag har skrivit det tidigare – jag är stolt över att Eskilstuna har välskötta bolag. Det här mötet fokuserade på framtiden och det blev tydligt att vi står inför stora ekonomiska utmaningar. Det behövs stora investeringar vad gäller energiproduktion och underhåll och modernisering av våra bostadsområden. Vi får inte tappa bort det perspektivet – det är hela Eskilstuna som skall utvecklas.

En löpedel från 2020

Den här veckan har ledningsgruppen utvecklingsdagar. Vi summerar vårt första år tillsammans. Vi stämmer av hur långt vi kommit i att bli en samlad koncernledning och tar ut kompassriktningen för hösten.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Jag äter lunch nere i Munktellstaden och slås över hur lyckad den här satsningen blivit. Hotell, konstmuséum, restaurang, Munktellarenan, Lokomotivet, Science Park, Folkhögskola och sedan några månader AQ-arkitekter.

För 10-15 år sedan formulerades en vision och idé om vad man ville med det gamla industriområdet. Flummigt och orealistiskt tyckte några. Svaret har vi nu – ett attraktivt och läckert område som bär på ännu mer drömmar.

Jag undrar vad svarvarna, fräsarna, ingenjörerna och montörerna skulle tyckt. En sak är jag dock säker på – entreprenören Theofron Munktell skulle jubla och själv ha ett företag med innovativa förtecken i Science Park om han levt idag.

På hemmaplan
Det borde råda glädje nu när mina lag Djurgården Hockey och GUIFs handbollsherrar spelar för SM-guldet. Men jag mår mest dåligt och lider. Jag vet inte vad idrotten väcker för märkliga känslor. Så oerhört viktigt och ändå så oviktigt.

Mer rogivande är då att umgås med lilla E. Hon skrattar mest åt livet och från Stockholm får jag rapporter om att lilla B börjat ta de första staplande stegen. Som om de var de första barnbarnen i världen.

Jag köpte Ulf Lundells nya bok som också innehåller en CD. Kul kombination. Ulf finns i mitt hjärta sedan många år. Jag passar på att tipsa om en kille från Dalarna som tror att han är Bob Dylan. Oerhört bra – The Tallest Man On Earth.

Min arbetskamrat Tryggve kommer stickande med Fredrik Lindströms nyutgivna diktbok. Bra läsning tycker jag. Lite klurigt, reflekterande och eftertänksamt. Sådant uppskattar jag – särskilt i ett samhälle med så många tvärsäkra ståndpunkter.

Ha en bra vecka!

Annons