Skrivet av: Pär Eriksson | november 2, 2008

Om ett nytt offentligt landskap, globala vindstormar och vikten av affärsmässighet och omtanke

På 1980- och 1990-talet kunde jag möta människor som menade att det hade ett egenvärde att offentliga verksamheter överskred sina budgetar. Då visade man politiker och chefer att verksamheten var viktig och kunde äska mer resurser.

Idag hör jag få som resonerar så. Förståelsen och medvetenheten har ökat hos oss alla. Förståelsen för att om inte offentliga organisationer klarar sina ekonomiska åtaganden så får man låna och när man lånar så skall man betala ränta och amorteringar.

Utvecklingen har också gått mot att det finns andra aktörer som är redo att driva skola, vård och omsorg. Det betyder att politiker mycket väl kan ge uppdraget till ett vårdföretag eller utbildningsföretag istället för att anlita den egna kommunala verksamheten.

Ett nytt språk – en ny logik
Istället för äskande – vilket ord – så pratar vi intäkter och kostnader. Istället för årliga givna budgetar pratar vi ersättningar för utförda tjänster. Istället för monopol pratar vi konkurrens. Istället för ”resurserna räcker aldrig” pratar vi långsiktighet och investering. Istället för 5- och 10-års planer i stads- och kommunhus pratar vi snabbhet och omställning. Istället för att någon ”ger oss pengar” pratar vi att pengarna finns i elevens ryggsäck eller hos hemtjänstkunden.

Med ett ord skulle man kunna beskriva den här utvecklingen som att vi gått mot mer av affärsmässighet. Viktiga delar av det offentliga landskapet har ritats om.

Affärsmässighet och ansvar
Många kanske inte känner igen sig. Det var inte den här miljön vi utbildade oss i. Det var inte den här missionen vi drevs av. Jag har respekt och förståelse för det. Samtidigt så är det så omvärlden ser ut. Önskad eller inte. Samhällsekonomin eller kanske snarare världsekonomin, konkurrensen och kraven på mer av individualisering är globala vindstormar som kräver förändring och ett annat sätt att tänka.

Affärsmässighet betyder ansvarstagande för skattepengar. Det betyder ansvar för att förverkliga demokratiskt fattade beslut. Affärsmässighet betyder också att brukarens behov står i fokus – alltid bästa möjliga möte.

Affärsmässighet betyder inte vinst för oss i offentlig sektor. Det är ett viktigt konstaterande. Vi arbetar på uppdrag av de folkvalda. Det är Västeråsarna som är vår ”ägare”. Vi drivs inte av enskildas eller aktieägares krav på avkastning. Det är jag stolt över och det är också själen i den offentliga organisationens logik.

I vår affärsmässighet ingår också att vi har ett brett samhällsuppdrag. Bl a riktar vi oss till alla barn och ungdomar i Västerås. Vi utesluter eller exkluderar ingen. I förra veckan kunde vi ta del av en undersökning där det visade sig att vissa friskolor sa nej till elever med funktionshinder. Jag kan inte hitta ord för hur jag tänker kring det. Aldrig, aldrig någonsin har den kommunala skolan varit viktigare.

Kunskap och omtanke
Och det är det som är min poäng. Samtidigt som vi är affärsmässiga – vi är ekonomiskt ansvarstagande, vi accepterar inte att våra verksamheter drivs med stora underskott eller dåliga resultat – så står vi för omtanke. Det är inte något allmänt ”lull-lull” utan på djupet viktigt för oss.

Allt vi gör ska karaktäriseras av kunskap och omtanke. Kunskap i meningen att vi är professionella i allt vi gör. I hur vi tänker kring ekonomi och omställning, satsningar och framtidsinvesteringar, i allt vi gör i vår vardagliga gärning, i minsta arbetsprocess och agerande på varje förskola, skola, fritidsgård, äldreboende, socialkontor och bibliotek.

Omtanke i meningen att allt vi gör ska präglas av empati och känsla. Den egenskapen går inte att beordra fram. Den måste finnas inne i våra hjärtan. När vi anställer nya medarbetare de närmaste åren så menar jag att det här är kanske den viktigaste egenskapen – förmågan till att leva och visa omtanke i varje möte.

Vår strategi – förena affärsmässighet med kunskap och omtanke
Några säger till mig att de här begreppen – affärsmässighet, kunskap och omtanke inte går att förena. Som om att ekonomiskt ansvarstagande och bra kvalitet inte går att förena. Som om att det var ödesbestämt att offentliga organisationer alltid behöver mer resurser. Som om att det var ödesbestämt att vi har politiker som ska spela rollen av att de inte förstår. Hur många insändare har vi inte läst genom åren som bygger på inställningen att om bara politikerna kom ut till vår verksamhet så skulle de förstå att vi behövde mer resuser? Som om att det finns en inbyggd historisk logik i offentlig sektor som inte går att förändra. Jag menar att det går. Och det måste gå.  

Jag tänker så här – vad har vi för alternativ? Om vi inte lyckas med att kombinera affärsmässighet och kunskap med omtanke så finns vi inte kvar. Inte bara det att våra uppdragsgivare – politikerna – inte ger oss fortsatt förtroende utan Västeråsarna, brukarna, eleverna, äldre, familjer och funktionshindrade kommer med fötterna att välja andra utförare. Så krasst och brutalt är det. Och så vackert och utmanande är det de närmaste åren. 

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Pär!
    I DN:s ledare i söndags citerades vad Franklin Roosvelt svarade, när en av hans vänner efter valsegern -32 sa att om ”The New Deal” lyckas bryta depressionen blir du den störste ledaren i USA:s historia, men om du misslyckas blir du hågkommen som den sämste. Roosevelt svarade: Om jag misslyckas blir jag den siste.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: