Skrivet av: Pär Eriksson | november 4, 2008

Klas Brink – gästskribent

Inledning av Pär Eriksson
Vi pratar allt mer om entreprenörskap i vår organisation. Det kan kanske tyckas märkligt. En stor offentlig organisation sysslar väl inte med sådant? Men det är precis vad vi gör. Entreprenörskap i meningen påhittighet, öppenhet, förmågan att bryta mönster och göra på nya sätt och en stor portion ansvarsfullhet. Det är dit vi är på väg – vi vill bryta upp den klassiska förvaltnings- och myndighetskulturen.

För att göra det behöver vi hitta föredömen. Vi behöver lära oss. Klas Brink är en bra lärare. I så väl sitt yrke som VD för Office IT-Partner och i sin fritidshobby och passion för gamla amerikanska bilar lever Klas entreprenörskapet.

I den här gästkrönikan berättar Klas om hur den digitala världen flyttat in inte bara i hans hus utan också in i hans säng. Frågan är skarp – är det verkligen hälosamt att leva i det där moderna kunskapssamhället och alltid vara nåbar eller…………….?

Livets små vedermödor under en vecka i september

När Pär bad mig att bli gästskribent så blev jag ju både glad och lite skrämd. Det är inte alltid så lätt att uttrycka sig i skrift och jag mindes alltför väl mina torftiga uppsatser i skolan som för all del var rättstavade men helt nerkluddade av MB (meningsbyggnadsfel). Sen var det ju det här med ämnet, vad kan jag tillföra, vad kan jag skriva? Pär hade mumlat något om entreprenörskap, Västerås, IT- utveckling och amerikanska 50-talsbilar. Ja, varför inte någgt av dessa ämnen som trots allt ligger mig varmt om hjärtat. Jo helt enkelt för att det tyvärr finns även andra saker som håller mig vaken om nätterna.

 

Vi lever i en tid av digital utveckling eller katastrof där allt och alla skall tala med allt och alla och man får aldrig vara ifred, inte ens på natten. Till saken hör att jag alltid har haft stora sömnproblem, både med att somna och att somna om och kan inte minnas när jag sov en hel natt sist. Vaknar alltid minst en till två gånger varje natt av toalettbesök, barn, djur mm. Gjorde kanske inte så mycket om man inte vore en sån grubblare och av någon anledning tror att problem löses bäst grubblande i sin säng. Ideérna som man tyckte var lysande när man låg och funderade är sällan bra när man i fullt vaket tillstånd analyserar dem. Låt mig ge er ett utdrag ur hur en av mina veckor såg ut en vecka i september, när det var än värre.

 

Söndag

Jag lyckas somna vid ca 01.10, alltid svårt att sova när man går in i en ny vecka med nya utmaningar.

6.00 min kalender i mobiltelefonen påminner om ett styrelsemöte som jag bokat av hela dagen för. Blir tvungen att jaga rätt på den där förbaskade telefonen som jag alltid stänger av ljudet på då vissa SMSar och ringer i tid och otid. Men det finns naturligtvis någon j..a funktion som säger att om man bokat av hela dagen, då skall det ut ljudliga påminnelser kl 6.00, Jippie precis då jag vill vakna. Säkert en jättebra funktion om man bara vet var man stänger av ljudet eller kan ändra tiden. Min plan var att gå upp 7.00 och att försöka somna om är meningslöst.

 

Måndag

Somnar in vid midnatt. 3.43 vaknar med ett ryck, telefonen ringer..

         Brink

         Hej det är larmcentralen, vi har fått ett fellarm

         Jaha, var garaget, firman ??

         Nej Ragnarök 30

         Jaha, vi ska kolla och återställa det. Vi är förövrigt hemma och det är lugnt här (säger man lagom trevligt)

 

Natten förstörd igen, lyckas efter mycket om och men somna om svärande över att jag installerat det där för….e larmet. Det kostade men var ett krav från tanten då jag reser en del i tjänsten.

 

Tisdag

Efter lite vridande och vändande så dåsar man in. Sover oroligt och vaknar till vid 4-tiden av ngt odefinerbart pip, nä jag måste nog hört fel. Vänder mig och känner att jag är på väg bort, pip, nä f..n det va ngt. Ligger still och lyssnar, pip. Va är det som låter och bara ibland tänker jag halvsovande, pip, åhh ngn av brandvarnarna som har slut på batteri. Jag lyssnar, vilken av dom, pip, måste va den på dotterns rum. Till slut reser jag mig upp och vaknar snabbt till när fötterna når det iskalla golvet. Man stolpar ut mot dotterns rum och tar ner brandvarnaren och plockar ur batteriet. Lagom tillbaka till sängen hör jag det välbekanta, pipet: F…..n, man har ju naturligtvis lyssnat på svärmors varningar och förmananden och hängt upp 4 st på övervåningen. Återigen stilla, lyssnade efter det välbekanta ljudet som kommer alldeles för sällan, ja ni vet, kanske varannan eller var tredje minut. Nu känns det som tio, pip, där va det, köket med viss tveksamhet drar jag mig dit och monterar ner brandvarnare nr 2 och beger mig till sängen numera både vaken och uppretad. Pip av ngn j…..a anledning har jag tagit fel igen, numera mycket vaken och snudd på galen halvspringer jag mot de två återstående brandvarnarna, rycker ner dem och sliter ur batterierna. Varm, kladdig av svett och irritation vänder jag tillbaka till sängen för att lugna mig och få några timmars sömn.

 

Onsdag

Mycket trött efter de sista nätternas härjningar så gör jag ett försök att entra sängen redan vid halv elva förvissad om att kunna sova, känns inte som någon del av hjärnan har kontakt med kroppen.

 

2.18 Tut, tut, tut……….va i h…..e, tyst ja, dåsar, tut, tut, tut, tut…. Grannens billarm, måtte dom komma ut snart och stänga av. 2.40, det tutar med jämna mellanrum och nu kan inte ens min sambo Susanne sova. Grannen, vars billarm nu borde väckt halva Irsta verkar inte ha några problem eller så sover han mellan tutomgångarna, vilket i så fall är skickligt gjort. 3.10 nu börjar det finnas starka funderingar på att gå ut och ta hand om den där j…a bilen, kan nog klara det med lite vilja men inser efter lite övertalning att det troligen inte är någon bra ide. Grannen borde ju vakna själv snart, hela grannskapet borde vara vakna vid det här laget. 3.40, hämtar telefonkatalogen och förstoringsglaset (nyopererade ögon gör att synen är sådär). Jag bestämmer mig för att ringa även om Susanne mer eller mindre sliter i mig för att inte ringa. Jag slår numret och kikar samtidigt ner mot grannens hus för att se om ngn reaktion, inget händer, inga lysen tänds, ingen svarar trots att jag ringer till telefon stänger ner. Lyfter luren och ringer igen, tre signaler går fram och jag får ett mycket sömndrucket hallå, i luren. Jag hinner bara säga er bil, lite irriterat och sen sa det bara klick i luren och en lampa tändes. Jag ser en skugga röra sig fram till bilen för att äntligen ge mig och det övriga grannskapet lite nattro. Väldigt vaken och irriterad går jag bort mot sängen, kanske ännu argare än tidigare efter att fått en lur i örat och inte ens en ursäkt. Nynnar mig till sömns med en gammal slagdänga medan jag tänker på grannen, Vill ha dig i mörkret hos mig, tiden den stannar när jag stryper dig långsamt å jag lättar….., mina tankar på en ny passande fortsättning i texten får mig trots allt att somna in med ett leende på läpparna.

 

 

 

Torsdag

10.00 Nu ska här läsas, nä orkar inte ens försöka, sova det vore nått, men tankarna snurrar runt dagen händelser och tanten är djupt försjunken i sin bok som hon tydligen inte vill släppa. 11.30 äntligen släcker hon och jag har åtminstone en möjlighet att somna.

 

Den digitala väckarklockan står på 3.23 när jag vaknar av ett ihärdigt pipande från köket, jag känner igen ljudet direkt, fryseländet. Det har blivit för varmt och nu tänker den tala om det för mig, hade det inte varit läge att göra det vid elvablecket? Innan jag kliver upp tänker jag på hur klurigt det är att få av det här larmet, drar mig till minnes att man måste trycka på en massa knappar. Men vad värre är dörrkontakten brukar strula och jag bestämmer mig för att det är den som har hakat sig, inte att det är så enkelt som att trycka igen dörren och hitta rätt knapp.

 

Väl framme vid det rostfria eländet som gett mig så mycket ångest tidigare tänder jag lyset och rycker bort panelen under frysen. Ut på golvet far kontakt fjädrar och ett par andra plastdetaljer. Jag känner hur svetten börjar sippra i pannan när Susanne kommer ut i köket och jag samtidigt försöker trycka, banka och slå på kontrollpanelens alla knappar för att slippa ljudet. Jag vet redan att det är för varmt så håll käften tänker jag när Susanne lugnt trycker in en knapp så att det blir tyst och går tillbaka för att lägga sig. Själv lyckas jag med hjälp av ficklampa, knapp, glasspinne och tejp fejka att knappen fungerar. Jag svär att köpa ny kyl/frys utan varningsknappar när jag går tillbaka till sängen och tänker på vilka punkter vi skulle ta på ledningsmötet som börjar kl 8.00.

.

 

Fredag

23.30 Äntligen i säng, trött men ändå lycklig har bytt batterier i brandvarnarna och reparerat frysen efter nattens härjning, nu borde man väl ändå kunna sova. 5.32 rrr, tyst, rrrrr, rrrrtt, va i h….e. Konstigt ljud, var är katten, rrr, rrrr, badrummet, tandborsten nä det är inte möjligt? Jo det låter så, tänder lampan i badrummet, kanon det blev tyst, kanske bara var inbillning ändå. Jag släcker och hinner bara vända mig för att ta ett kliv, rrrrrrrr, nä nu…… Tänder lampan och ljudet försvinner, står helt förstummad och inser att jag inte drömmer, försöker om och om igen, släckt lampa tandborsten går igång, tänd lampa den slår av, märkliga elfel i mina gamla bilar har jag varit med om men detta är nog rekord. Nåja tänker jag och lyfter tandborsten från hållaren, det är ju bara att slå av knappen. Till min fasa upptäcker jag att den dra igång och går inte att stänga av hur mycket jag än trycker på avstängningsknappen. Vid det här laget är jag både pigg, irriterad men samtidigt aningen road när Susanne dyker upp och undrar vad jag pysslar med. Konstaterar efter lite vetenskapliga tester denna tidiga lördagsmorgon, att enda chansen att få s….n tyst är att ställa den i hållaren och låta lyset vara tänt, men jag tål inte tända lysen på natten även om jag skulle kunna stänga dörren. Tankar far genom huvet när jag sliter åt mig tandborsten som genast påkallar min uppmärksamhet genom sitt surrande. Var gör jag av den, slänger ut den, nä den funkar nog imorgon. Efter att ha gått runt i huset och provat ett par ställen så inser jag att enda möjliga stället är nog i andra änden av huset, i källaren. Där har vi tvättstugan och jag begraver den surrande tingesten i en hög med tvätt,  stänger dörren och släpar mig mot sängen.

 

Lördag

00.00, totalt slut efter en hård vecka med alldeles för lite sömn, sover lite i vanliga fall men det här har varit extremt, önskar och ber nästan till en högre makt för att slippa samtal, varningar, mm mm. ZZZZZZZ pip, pip, pip klockan är strax före 2 när jag vaknar till sans, f….n den bärbara telefonen ligger på mitt nattduksbord, klant tänker jag när, slänger ner den i laddaren och den tystnar. ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ.

 

Ja många säger att det var bättre förr och jag är beredd att hålla med, vi skaffar en massa prylar som är bra att ha, som talar om för oss vad vi skall göra och när vi skall göra det. Är man inte styrd av tanten och ungarna så är det prylarna man skaffat. Förr hade man ju bara tanten, barnen och deras kompisar att tampas med och så katten förstås, som ofta kommer hem på natten för att visa upp sitt byte, en blodig råtta eller en halvdö fågel som flaxar runt i sovrummet är ju inte att leka med.

 

Men nuförtiden har tekniken tagit över och styr en stor del av våra liv, både på jobbet och i hemmet och inte ens i sängen får man vara ifred…..vart är vi på väg?

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: