Dags för skolstart - den där magiska dagen då allt börjar igen och man återser sina klasskamrater. Jag är kanske lite väl nostalgisk men jag minns att jag som elev gillade att skolan var igång.

En sak som slår mig är hur snabbt det offentliga landskapet har förändrats. Det är föga anmärkningsvärt att notera att min egen skoltid präglades av långsiktig planering och förutsägbarhet. Dåtidens skolplanerare, chefer, rektorer och lärare hade i den mening ett lättare uppdrag än dagens. Ska jag spetsa till det så kunde dåtidens skolförvaltning planera skollokaler, bemannig och scheman sju år i förväg. När det sedan var dags att börja skolan så kom det hem en lapp till mamma och pappa som talade om var deras son skulle infinna sig och hur dags. Det var ett bra system och svarade upp mot dåtidens behov och tänkade.

Mer anmärkningsvärt är kanske att det systemet även gällde mina egna barn. Skillnaden mellan 1950-1960-talets skolsystem och 1980-och delar av 1990-talets var i den meningen inte så stor.

Valfrihet och marknadslogik
När vi nu snart skriver slutet av det första decenniet på 2000-talet så har det långsiktiga planerandet och hänvisningssystemet där byråkratin ger eleven en plats ersatts av valfrihet och marknadslogik. Jag tror att det är viktigt att vi alla förstår det - elever och föräldrar, lärare, skolpersonal och rektorer.

Förståelsen finns där och vi gör många bra saker men ibland är jag orolig över att den djupa förståelsen för den förändringen ännu inte riktigt satt sig. Vi lever och agerar alltjämt som om det vore det gamla hänvisningssystemet som gällde. I en slags anda av att klamra sig fast i något som ändock fungerade bra. Om inte annat så kan man som jag själv gör hänge sig åt nostalgiska tillbakablickar över en romantiserad skolgång och skolsystem.

En ny logik - en ny tid
Idag väljer föräldrar och elever inte bara mellan den kommunala skolan och friskolan utan också mellan de kommunala skolorna. Inom gymnasiet ges eleven allt större möjligheter att också frittt välja mellan kommunerna. Den här positiva möjligheten omkullkastar i mycket den gamla logiken. Nu avkrävs ett annat sätt att tänka och förhålla sig. Det som var sjuåriga planeringshorisonter blir till i bästa fall sju månader, sju veckor eller sju dagar. Planering och eftertänksamhet ersätts av snabbhet. Årliga budgetar med givna ramar ersätts av rörliga intäkter där eleven i praktiken har sin skolpeng med sig i skolväskan. Något som kräver snabba och tuffa beslut av rektorer och arbetslag.

Som lärare måste jag förstå att jag inte i första hand är anställd på en enskild skola utan att jag är en del av en helhet - alla kommunens skolor. Som rektor måste jag förstå att jag inte är en isolerad ö utan en del av ett sammanhang där elevval, lokaler och bemanning i grannskolorna är kommunicerande kärl. Likaså måste vi ha politiker som är redo att ta konsekvensen av det system man beslutat om. Det är kanske inga popularitetspoäng politikerna inhystar om de vill diskutera nedläggning av skolor. Något som egentligen handlar om att ta ansvar för att skattepengar används rationellt.

Men precis så här är det. Valfrihetssystemet måste mötas av en ny typ av skolverksamhet. En ny typ av kunskap och förhållningssätt hos en direktör, rektorer, lärare och skolpolitiker.

Bildning och kunskap i fokus
Precis där har vi utmaningen. Lyckas vi inte med det så kommer den kommunala skolan med automatik att hamna på efterkälken. Det betyder inte - och låt mig vara supertydlig på den punkten - att vi i den kommunala verksamheten ska bli som friskolorna eller tänka som de privata företagen. Inte alls. Vi har vår logik, vår mission och vårt uppdrag. Vi brinner för eleven och vi brinner för bildning och kunskap. Ännu mer nu 2008 än tidigare. Men - och det är ett viktigt men- tror vi att det är den gamla skolan som alltjämt gäller där eleven fick hem en lapp i bredvlådan och blev ombedd att infinna sig vid “rätt skola” vid “rätt tid” så hamnar vi fel.

Elevens behov i centrum, mer tid för eleven, mer tid för undervisning, ökade krav på elever och föräldrar, snabbhet i omställning av lokaler och bemanning, nära samarbete med andra kommunala verksamheter, föreningar och företag, stolthet över den kommunala verksamheten och ett djävlar annamma - precis där ligger utmaningen. Just därför är det så kul att skolan startar igen den här veckan. Just därför är vår vision om “Alltid bästa möjliga möte” på riktigt. Vi har allt framför oss!

Ha en bra vecka!

På jobbet
Ägnade mig åt lite omvärldspaning i slutet av förra veckan. Besökte dels David Schanzer-Larsen, förvaltningschef för arbetsmarknadsfrågor och socialtjänst i Köping, dels hade jag ett besök av Marie Vallgårda, chef för primärvården och psykiatrin i Örebro Läns Landsting.

David Schanzer-Larsen, arbetar i Köpings kommun men bor i Västerås.

En sak som slår mig är att oavsett om vi pratar Köping, Örebro eller Västerås eller om vi pratar arbetsmarknadsfrågor, sjukvård eller skola så brottas vi med samma frågeställningar. Hur får vi alla att dra åt samma håll, hur skapar vi ett gemensamt engagemang på alla nivåer i en organisation, hur klarar vi av att leva upp till alla högt ställda förväntningar? Och så blev det naturligtvis en hel del prat om ledarskap.

Annars har veckan stavats “höstupptakt” för mig.  En blandning av individuella samtal och träffar med medarbetare och olika grupper. Jag har sagt det tidigare - jag gillar hösten. Den är fylld av förväntningar och positiva känslor om att nu jäklar ska det bli bra.

 

Marie Vallgårda, erfaren läkare och ledare från Örebro Läns Landsting med rötterna delvis i Västerås.

Var inbjuden till att träffa våra nya fritidsledare på Bjurhovda Fritidsgård. En mycket bra gäng med olika bakgrunder, erfarenheter och utbildningar i bagaget. Under våren vann vi en konkurrensupphandling som innehöll tre fritidsgårdar. Bjurhovda drevs tidigare av ett engagerat privat företag. Vi har nu ett stort ansvar att förvalta deras arbete på Bjurhovda.

Ett bra gäng som ska arbeta på Bjurhovda - Patrik, Göte, Mikael, Gunilla, Susanne, Sara och Assad

Hamnade vid samma fikabord som två av våra bästa mattelärare - Mikael från Wenströmska gymnasiet och proAros utvecklingsledare Helena Lilja. Deras entusiasm smittade även mig och det kändes bra att höra att vi nu förbättrar matteresultaten i våra skolor. Om det är något vi i ABB-staden Västerås ska vara bra på så är det just matte och teknik.

Alla organisationer är beroende av entusiastiska och bra medarbetare som driver på utvecklingen - Mikael och Helena är två bra exempel på det.

I media
Mycket bra att VLT har en artikleserie om alkoholen. I en miljö och en tid då vi vill känna oss kontinentala och slippa förmyndarsamhället är det modigt av en tidning att belysa alkoholens konsekvenser. Och jag tycker inte att VLT (klicka vidare) gör det fördömande eller moraliserande utan snarare fördjupar artiklarna förståelsen och får läsaren att tänka efter.

På hemmaplan
Firade min mammas 87-årsdag. Det är oerhört kul att ha en vital och energisk mamma. Vi sjöng, åt mat och tårta medans hon höll låda hela tiden. Vi brukar skoja och säga att hon blir en tillgång på vilket äldreboende som helst.

Som Mälardalsbo så måste man ju åka till Stockholm eller Örebro för att få se allsvensk fotboll. Jag tog bilen till Behrn Arena och såg kanske årets bästa match i Örebro. Gamla fina ÖSK vann med 4-2 över IFK Göteborg. Barnbarnet blev ÖSK:are på köpet och åkte hem med en klubbtröja.

Sprang 21 km med svärsonen. Kändes oförskämt bra. Han hade en GPS-klocka och efter loppet kunde vi på datorn följa exakt var vi sprungit och hur våra km-tider såg ut. Man behöver snart vara civilingenjör för att ta sig ut i spåret.

Sommarstugan är nog lite förundrad över vart alla människor tagit vägen. Själv njuter jag av sommarens minnen och att växla torrdasset och vattenslangen till en modern toalett med dusch. Vilken lyx.

Ha en riktigt bra helg!

Check it out - tänk er att Västerås Kommunfullmäktige beslutar att inga nya snabbmatskedjor får etableras i staden. En gissning är att det skulle bli ett ramaskri utan dess like. Jag ser mediarubrikerna framför mig - “Skandal”, “Övergrepp”, “Förbudssverige”……..ja, vet vad jag.

Jag lyssnar på ett reportage i P1s “Studio Ett” och det här är precis vad som nu sker i södra Los Angeles. Stadsfullmäktige har beslutat om att inga nya snabbmatskedjor får etableras under ett år. Nya matvaruaffärer och restauranger med ett brett och hälsoinriktat utbud ska däremot få skattelättnader och rabatter om de etablerar sig.

Bilden är enkel - delar av södra Los Angeles översköljs av billig och dålig snabbmat. Hamburgerkedjor, tacoskiosker och ännu lite mer utbud av friterad kyckling trängs på gatorna. Enligt hälsomyndigheterna så är var 3:e Los Angelesbo i dessa områden sjukligt överviktig.

Så uppenbarligen löser inte den fria marknaden av sig själv människors basala behov av bra och hälsoriktig kvalitetsmat. Samhället bör och ska agera menar borgmästaren.

Jag tycker det här är intressant. Det sätter också fingret på en svår fråga - balansgången mellan den fria marknaden, den enskilde individens eget ansvar och samhällets ansvar för medborgarnas väl och ve. Det finns ingen enkel ekvation eller facit för de här typerna av frågor. Men jag menar att det är precis i spänningsfältet mellan dessa tre perspektiv framtiden ligger. Det är så man börjar formera en modern och framåtsyftande välfärdsstat. De som tror på att det bara finns en lösning - oavsett om det är marknaden, den enskilde individen eller samhället - hamnar lätt fel.

Det är heller ingen tillfällighet att det var i södra Los Angeles det för några år sedan rasade upplopp och sociala oroligheter. För det är inte bara ont om bra livsmedelsbutiker i dessa områden utan också ont om arbeten och bra skolor.

Så i någon mening så är maten och hälsan också en del av det sociala klimatet.

I Västerås och proAros är vi mitt uppe i att bygga upp en av Sveriges modernaste och hälsoinriktade skolrestaurangverksamheter. Notera att jag inte skriver skolbespisning eller ens skolmåltidsverksamhet utan just skolrestaurang……

Erfarenheterna från Los Angeles stärker mig i uppfattningen att maten är mycket viktig för barn, ungdomar och våra skolor. Det är bl a sådant den kommunala skolan ägnar sig åt.

Man behöver inte vara kommunanställd för att förstå vad en kommun är och vad en kommun gör och betyder. Jag tror vi alla lever nära vår kommun - man är en del av den och kan identifiera sig som medborgare. Landsting, region, stat eller EU känns lite längre bort.

Om inte annat så använder vi den kommunala servicen och tjänsterna varje dag i vår roll som elev, biblioteksbesökare eller hemtjänstkund.

Varför är det här så märkvärdigt då - tänker läsaren. Jo, jag menar att samtidigt som den kommunala logiken i någon mening är enkel - jag tror också att den har en stark legitimitet bland de breda folklagren - så utsätts kommunen för “tryck”.

In med staten och ut med kommunen
Jag noterar två infallsvinklar, vars exempel jag hämtat från sommarens mediadebatt. Lärarnas Riksförbund (LR) kör nu en nationell kampanj om vikten av att skolan tas ur det kommunala ansvaret och förstatligas. Om jag är lite yvig i min tolkning så bygger argumentationen på att kommunerna inte tar sitt ansvar. Det var bättre förr och med ett förstatligande så kommer kunskapsresultaten att förbättras, lärarnas löner att öka och vi får en likvärdig skola över hela landet.

 

Min tolkning är att LR menar att själva organisationsformen i sig är lösningen på skolans brister. Receptet heter staten. Utan att vara oartig men min erfarenhet är inte att andra statliga myndigheter eller organisationer precis gjort sig kända under de senaste decennierna som moderna och framåtssyftande.

In med det privata och ut med kommunen
Under sommaren kunde vi också ta del av en debatt som handlade om biblioteken. VD:n för Svenska Boklån AB och också några politiker menade att det nu är dags att privatisera biblioteken (klicka). Argumenten är snarlika LR:s. Kommunerna klarar inte av att på ett effektivt och modernt sätt driva bibliotek. Recpetet denna gång är också en ny organisationsform - privatisering.

 
Kommun betyder tillsammans
Jag tror att det är dags att vi på djupet “står upp” för kommunerna. Det är möjligt att någon tycker att det är märkligt. Vem brinner för en kommun? Det struntar väl jag i som förälder, anhörig eller medarbetare. Jag jobbar på i min skola eller mitt ålderdomshem……………..

Läsaren märker att jag sjunger kommunernas lov och jag kan också misstänkas att göra det för att försvara mitt eget yrke och gebit. Men jag är seriösare än så. För mig handlar det om demokrati och självstyre. Man behöver inte vara historiker eller statsvetare för att ana att den svenska kommunmodellen ytterst har som grundläggande idé att vara något gemensamt för medborgaren. Kommun betyder just tillsammans. Något vi alla äger och har gemensamt intresse i. Både som användare och som skattebetalare.

Det kommunala självstyret handlar också om närhet, att finnas nära människorna.  Oaktat vilken politisk majoritet vi har så menar jag att Västeråspolitikerna Elisabeth Unell (m) och Ulla Persson (s) är bättre skickade än staten att fatta lokala beslut om bibliotek och skola som berör Västeråsarna. Å vice versa så finns det naturligtvis frågor som är bättre lämpade att fattas centralt än lokalt.

Det kommunala självstyret handlar också om maktbalans. Det finns en lång och djup tradition i svensk historia där bönder och folkrörelser fått försvara den nära och lokala demokratin. De som någon gång lyssnat eller läst författaren och debattören, numera SACO:s samhällspolitiske chef Gunnar Wetterberg vet vad jag menar.

Nå, slår jag inte onödigt hårt på trumman utifrån de här två exemplen med skolan och biblioteken? Nej, jag tror inte det. Varje enskild fråga är nog inte så hotade i sig men jag ser mönster och tendenser. Det finns en rörelse som vill begränsa det kommunala ansvaret och självbestämmandet. Flodfårorna rinner från lite olika håll - några förordar att staten träder in, några att det privata träder in, några att människor får ordna saker och ting själva - men grundbudskapet är likartat.

Berättigad kritik men fel medicin
Låt mig ändock vara tydlig på en punkt - det betyder inte att kritikerna av hur den kommunala kvaliteten och effektiviteten fungerar har fel. Tvärtom - många gånger så sätter man fingret på en rad ömma punkter. Därför delar jag också en del av LR:s kritik av den svenska skolan. På samma sätt som Svenska Boklån AB säkert pekar på brister i hur de kommunala biblioteken fungerar.

Men - och det är det som är min poäng - lösningen finns inom kommunerna själva. Men det förutsätter att vi förmår tänka nytt, utvecklas och anpassa det vi gör till 2000-talets omvärld. Precis där, precis där har vi vår utmaning.

Lyckas vi inte med det så kommer ropen på förstatligande och privatisering att öka. Just därför är proAros vision “Alltid bästa möjliga möte” så central och viktig.

Vilken härlig höst vi har framför oss!

På jobbet
Det märks att semestertiderna börjar gå mot slutet. Stadshuset i Västerås fylls av återvändare och mina kontakter med verksamheten blir allt fler.

Under åren har jag varit med om olika typer av sommrar. Allt ifrån att det varit stökigt med ungdomsbråk och motsättningar till “vårdskandaler” där något hänt som inte borde hänt.

“Knack, knack ta i trä” men det låter som att sommaren varit bra i Västerås. Bra i den mening att det varit lugnt och att våra viktiga verksamheter flytit på bra. Jag vill återigen passa på att tacka alla våra duktiga vikarier som gjort ett bra jobb med våra brukare och garanterat att vi kan få ledigt.

Till det postiiva lägger jag också att det ser ut som att vi kan erbjuda alla barn önskad plats i den förskola de önskat. Eller i vart fall i “grannförskolan”. Det är bra och vittnar om att vår stora utbyggnad av antalet förskolor 2005-2006 var riktig. Det visar också att den kommunala förskolan står sig stark i konkurrensen.

Om jag ska flagga upp något negatvit så verkar det ha varit en hel del skadegörelse och glasskross runt våra skolor. Jag skrev om det här i en av mina “Sommarpärspektiv” (X).

En utmaning som blir tydlig är att vi nu när höstterminnen startar har ca 450 färre elever i våra skolor. En del av detta har med demografin att göra - dvs att det nu några år finns färre grundskoleelever - men en del handlar också om att nya friskolor har startat i Västerås. Alla förstår att om vi då sitter med armarna i kors och inte agerar så leder det till stora ekonomiska påfrestningar. Det kan låta lite “chefigt” när jag skriver - men vi har en stor utmaning att få både föräldrar, våra egna medarbetare och ibland politiker att förstå det. Alla våra rektorer och skolledare måste vara extra modiga och tydliga i ett sådant här läge.

Men min erfarenhet genom åren är att medborgaren, föräldern och eleven - uppskattar rakhet och ärlighet. Att inte våga agera med motivering att jag inte vill stöta med mig någon är ingen framkomlig väg i ett modernt ledarskap.

De som känner mig vet att jag med en åsnas envishet upprepar slagordet “resurserna ska gå till pedagoger inte till tomma lokaler”. Den devisen gäller i högsta grad även nu detta läsår.

I media
Det är två debattartiklar som fångade mitt intress under sommaren.

Lärarnas Riksförbunds (LR) ordförande Metta Fjelkner och vår lokale ordförande Mårten Lundgren skriver i VLT den 2 juli att skolan bör förstatligas. Jag delar en del av LR:s analys om läget i svensk skola men deras förslag till åtgärder är som jag ser det inne på fel spår. Tyvärr har LR en övertro på att staten skall klara de framtida utmaningar som skolan står inför.

Sveriges Kommuner och Landstings VD Håkan Sörman skriver ett mycket bra svar i VLT där han bl a pekar på att decentraliseringen av skolan i sig inte har något med sjunkande resultat att göra. Sörman påminner också om hur det fungerade under den tiden då skolan var statlig.

En annan debatt som pågått är den om införande av sprututbytesprogram för missbrukare. Politikerna Dan Karlsson (v) och Catrin Strömvall (s) menar att Landstinget Västmanland borde införa gratis sprututdelning som ett led i att förhindra smittspridning och ökade dödstal.

Karlsson och Strömvall drivs av en ärlig ambition. Inte dessto mindre så menar jag att deras förslag saknar stöd i de vardagliga erfarenheterna. Många utvärderingar ger heller inget riktigt stöd för deras resonemang.

Det känns bra att debattörerna också fick svar på tal. Såväl av de två landstingspolitikerna Åsa Coenraads (m) och Mikael Andersson Elfgren (m) samt av Carl-Johan Norström (s) som sitter i Individ- och familjenämnden i Västerås stad, tillika narkotikaåklagare.

Jag känner många fd missbrukare och många anhöriga sedan åren som socialarbetare. Min erfarenhet är att ingen, jag betonar i-n-g-e-n, lyfter vikten av fria sprutor eller t ex ersättningsprogram med Subitex som lösning. Dock betonar alla vikten av en bra vård och en restriktiv narkotikapolitik.

På hemmaplan
Hustun hade en extra ledig semestervecka. Men jag var faktiskt inte särskilt avundsjuk när regnet smattrade på rutan när jag åkte till jobbet.

Barnbarnet ska börja 2:an och vi sitter vid köksbordet och läser vad hans mamma skrev i en bok när hon skulle börja 2:an. Hon skulle jobba med data eller bli fotbollsproffs, gillade Carola och Kylie Minogue.

Själv skall han bli fotbollsproffs eller målare.

Har hållit igång löpningen bra under sommaren. Medelhavets havsband, Ölands kust och Hjälmarens strandkant har nu ersatts av de vanliga stadsrundorna och motionsspåren. Men det finns en tjusning med det också.

Ha en bra helg!