Häng med så förstår ni vad jag vill förmedla.

matematik1

Vi sitter vid köksbordet och försöker lösa mysteriet med liksidiga rektanglar. A har sidorna 4 och 12. B:s ena sida är 3…vad är då x.

Det är kanske i sig ingen märkvärdig bild jag målar upp. Det löses tusentals ekvationer vid våra köksbord.

Nej, det är inte det som fångar mig. Det som fångar mig är att det är en av all de ensamkommande ungdomarna som kommit till Sverige som sitter bredvid mig.

god-man
Personerna på bilder i den här krönikan har inte något med texten i sig att göra

För mig är han inte i första hand en ensamkommande – jag använder inte det namnet – utan en ung kille med ett namn, en historia, en framtidsdröm och som vill bli en del av det här samhället.

Sökandet efter kompetens och utbildning
Jag tänkte på den här matteövningen när jag besökte ett antal Eskilstunaföretag förra veckan.

Jag mötte engagerade företagare och entreprenörer. Människor som vill göra gott och utveckla den här staden.

Under åren har jag gjort hundratals sådana här besök och ett budskap som återkommer oaktat om vi skriver 1980-tal, 1990-tal eller som nu 2010-tal är sökandet av kompetenta och ansvarsfulla medarbetare.

jobbcentrum4

Det är ett genomgående tema som tycks återkomma i alla samtal – just sökandet efter medarbetare med kunskap och rätt attityd.

Samma sak slog mig när jag i fredags mötte 150 nya medarbetare i vår egen kommunala organisation.

Det var våra nyanställda lärare, undersköterskor, gatu- och parkarbetare, fritidsledare och socialsekreterare, näringslivsutvecklare och ekonomer, administratörer och chefer, kulturarbetare och planarkitekter, fastighetsskötare och tekniker.

Det är en sådan härlig känsla. Här möter jag 150 riktigt duktiga medarbetare som vill bidra till den här staden.

grupp

Och den här gången är 1950- och 1960-talisterna få – om än viktiga. Majoriteten är 1980- och 1990-talister och snart välkomnar vi de första 2000-talisterna.

Det viktiga både jag och våra företagare behöver förstå är att det är inte bara vi som arbetsgivare som väljer medarbetarna efter intervjuer och tester, betyg och referenser.

De väljer också oss.

Vi lever i en tid då samtliga våra 150 nya medarbetare kunnat valt någon av våra grannkommuner. Och så är det också för våra företagare.

Just därför är det så viktigt att vi agerar och lever som moderna och attraktiva arbetsgivare. Ger mandat och förtroende. Agerar sant och ansvarsfullt och blir föredömen om hur det ska fungera i 2000-talets arbetsliv.

Det egna ansvaret
Å andra sidan förstår vi att det är viktigt att ta ansvar för sig själv och sin egen utveckling.

Ansvar1

Det är ingen annan som äger våra liv mer än vi själva.

Det finns ingen att peka fingret mot – även om det är skönt att göra det ibland.

Föräldrar, skola, politiker, en kommun, näringsliv, arbetsförmedlingen, kompisar och vänner är viktiga. Inget snack om saken.

Men de ansvar inte för våra liv, för våra vägval.

Jag vet att jag kan upplevas som att jag kräver mycket av dig och mig. Men det moderna samhället ger oss få andra alternativ än att hårt kämpa för vår plats, våra rättigheter och skyldigheter.

Och kanske livet och samhället historiskt alltid varit så. Förståelsen för kraften i det egna ansvaret.

lena-alwaki1

Och den som läser mig noga och inte misstolkar – det friskriver inte för en sekund arbetsgivaren för ansvaret att erbjuda bra villkor. En bra arbetsmiljö, en lön man kan leva på och arbetsuppgifter som är utvecklande och betydelsefulla.

Det är i den växelverkan samhällsutvecklingen sker. I samspelet och motsättningen mellan oss som individer och samhället i dess breda mening.

Framtid - Utbildning

Tre kommuner i Sverigeklass
Jag kan överblicka snart fyrtio år i tre stora kommuner. Tre kommuner som ställt om från klassisk industristad – om än med olika historia – till något annat.

Det är också tre städer som haft en stor vana att ta emot nya invånare. I någon mening har Örebro, Västerås och Eskilstuna varit Sverigebäst på att härbärgera nya medborgare och inflyttare under mer än hundra år.

Norrlänningar och smålänningar, finnar, jugoslaver, italienare och chilenare. Turkar, iranier och irakier. Syrianer, libaneser och bosnier till dagens somalier och unga stockholmare.

Men också Hallsbergsbor, Surabor och Flensbor.

Och lärdomen är lika enkel som tuff och understryker mitt resonemang. Alla som kommer som nya invånare – oaktat varifrån de rest – har ett stort eget ansvar att lära känna sitt nya land och sin nya stad.

Att fånga de stämningar, den själ och den historia den nya platsen utstrålar.

Läxhjälp

Jag skriver självklarheter – vikten av att lära sig det nya språket. Att fånga in de värderingar den här staden är byggd på. Att utbilda sig, att ta skolan på allvar. Att försörja sig själv. Att ta ansvar.

Samtidigt har vi som lever och bor här ett ansvar. Att förstå varför människor vill bo i just vårt land, vår stad. Att öppna upp vårt samhälle, våra skolor, offentliga institutioner och våra arbetsplatser.

Viktiga vägval
Vi har allt framför oss och klokt agerat så kommer våra nya svenskar att bli en tillgång för samhället. Om vi förmår sätta utbildning och bildning, kompetensutveckling, arbetsgivarens och det egna ansvaret i fokus.

Men då måste vi lösa den där ekvationen. Både i samhället och vid köksbordet.

– Det blir 9…säger den unge mannen.

Jag räknar snabbt som jag lärde mig av mina lärare på Djurgårdsskolan och St Eskil. Han hänger inte med i mitt sätt att ställa upp ekvationen…men jag får det också till 9.

-Mycket bra av dig…säger han.

Vi pratar om nästa veckas lektioner, vi pratar om vilka bra lärare han har. Vi pratar om den värme han känner i sin nya familj och med sina nya syskon. Vi pratar om vikten av språket.

Vi pratar om att bli ekonom, ingenjör eller polis.

Vi pratar om Real Madrid, Manchester United och AFC Eskilstuna.

Vi pratar om livet och jag vill att ni delar den känslan med oss.

Hoppfullheten.

Hjärta3

Två generationer, två olika uppväxter och två olika livserfarenheter men med samma drömmar. Samma längtan efter att få leva ett värdigt liv.

I första hand två människor med samma svar på en av livets ekvationer…9

Ha en bra vecka!

 

 

 

Skrivet av: Pär Eriksson | mars 2, 2017

Veckan som gått – w 9

På jobbet
Vilken härlig start på firandet av Torshällas 700 år.

torshalla1

En härlig invigning följdes av en glädjefull stund i kyrkan med operasångaren Rickard Söderberg.

Och kvällens Burn Out Punks chockade oss med eld, motorsågar och att självaste Germund – som mottog brevet om Torshällas stadsrättigheter 1317 – dök upp i egen hög person. Så det kan bli…

Och så mycket folk. Nu ser vi fram mot en rad fina arrangemang under året. Härligt Torshälla.

Den här veckan träffades kommunstyrelsens arbetsutskott. Och agendan var lika bred som vanligt – investeringar för byggande, fastighetsfrågor, hemsjukvård, riktlinjer för alkoholservering, motioner om kombitjänster och ökad idrott i skolan, årsredovisning, avfallsplan, kemikalieplan, upphandling och fordonsenheten…som en kommun ska vara.

bostader3

Den här gången gjorde vi också besök i ett antal företag. Fokus var byggbranschen. Som en slags markering av vad som sker i Eskilstuna just nu. Jag blir så glad att möta företag som oftast startas av några få och som efter några år vuxit i omsättning och antal anställda.

Vi hade besök av fackförbundet SSR:s centrala ledning den här veckan. Vi hade tillsammans med ordförande Heike Erkers och förhandlingschef Markus Furuberg ett bra samtal om det sociala arbetets villkor, arbetsmiljö och rekryteringsbehov.

Jag uppskattar de här typerna av diskussioner. Här har vi som arbetsgivare och de fackliga organisationerna gemensamma intressen.

Den här veckan tackade vi vår förvaltningschef Sara Schelin på Vård och omsorg. Hon går nu vidare som kommunchef i Köping.

Samtidigt blev det klart att vår HR-direktör Annika Tjernström blir ny generalsekreterare för Svenska Ridsportförbundet. Hon sadlar om och får ett hästjobb…

Det är med blandade känslor vi skiljs åt – vem vill förlora två bra arbetskamrater – men jag tror att alla som känner och arbetat med Sara och Annika bara känner glädje. De går vidare till något nytt och vi i Eskilstuna kommun får känna oss stolta att vi varit delaktiga i att fostra två bra chefer.

Jag bjuder också på berättelsen om att min arbetskamrat Kristina hörde fel när jag sa Ridsportförbundet.

-Nä det var en överraskning. Kan Annika något om bilsport…

samarbete

Den här veckan hälsar vi 150 nya medarbetare välkomna till Eskilstuna kommun. Det är så mäktigt att få träffa alla nya vid ett tillfälle. Jag kommer att prata om hur viktiga de är. Att de kommer till en organisation och en kommun som vill något och att jag förväntar mig att de bidrar med sitt engagemang och sin kompetens.

De kommer att också få en bild av hur vi styrs, hur vi tänker kring medarbetarskapet och Eskilstuna som ort och kommunal organisation.

Jimmy Jansson avslutar och förmedlar de politiska ambitionerna och visionerna.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Det har inte undgått någon att Eskilstuna har starka industrirötter. Det är vår själ efter att det producerats i mer än 400 år i den här staden.

Samtidigt vet vi att konjunkturer, branscher och näringslivet ständigt förändras. Eskilstuna kan idag uppvisa en bredare palett av företag.

mdh1

En sektor som också är viktig är de statliga myndigheterna. Jag tänker t ex på arbetsförmedlingen, försäkringskassan, rättsväsendet och polisen. Och för att inte förglömma Mälardalens högskola. Det är viktiga samhällsaktörer i en stad samtidigt som de ger jobb.

Det är också viktigt för Eskilstuna att vara värdstad för några centrala, regionala och tunga statliga verk. Fortifikationsverket som ansvarar för försvarets anläggningar, Energimyndigheten och Energiinspektionen, Statens Servicecenter som ansvarar för löneutbetalningar samt Trafikverket är sådana exempel.

För några veckor sedan så träffade jag och kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson representanter för några av våra statliga myndigheter.

Eskilstuna ån4

Jag blir glad att höra att de trivs i Eskilstuna. De ser att vår stad utvecklats. De känner att det är lättare att rekrytera medarbetare än för några år sedan.

Och deras önskelista är lätt att förstå – bra lokaler, bra utbildning, attraktiva boendemiljöer och en levande kultur och idrott så att deras medarbetare bosätter sig här.

På hemmaplan
Noterar att jag sett de första motionscyklisterna på vägarna och här om morgonen kom också det första vårtecknet – en morgonlöpare i kortbyxor längs ån. Det blir lite ljusare för varje dag nu.

Att under några sportlovsdagar få umgås med två 17-åringar och en 7-åring ger energi. Lite andra samtal men kanske ändå inte. Vi har löst framtidsfrågorna, spelat Yatzy, pratat om skolans betydelse och löst mattetal. Och åkt skidor…

Annars lyssnar jag på Jens Lekman. Svensk pop-soul när den är som bäst.

Ha en bra helg!

Jag börjar veckans krönika lite storvulet och talar direkt till dig med orden – käre vän, kära stad, kära Torshälla!

700 år är en respektfull ålder. Den här veckan är för evigt inskrivet i din historia.

torshalla-100

Formellt överlämnade kung Birger Magnusson 24 februari 1317 det brev som gav dig stadsrättigheter. I den meningen är du är av Sveriges äldsta och klassiska medeltida städer.

torshalla15

Och så mycket som har hänt. Ditt viktiga läge vid Mälaren lockade både vikingar och det norska helgonet S:t Olof som pryder ditt stadsvapen.

På 1600-talet fylls du av handelsmän och resande och blir en viktig plats för utrikeshandeln. Fram till de mer moderna stål- och järnfabrikörerna som etablerade sig hos dig på 1800-talet. Det betydelsefulla Nyby Bruk finns kvar även i dag om än i nya färger och med andra företagsnamn.

torshalla7

Din stad är unik i att den bär tre samhällen i ett. Den klassiska bruksorten, den småborgerliga stadens kyrka och rådhus med spår från dåtidens frikyrkor och nykterhetsloger och så mitt i det folkhemsbygget runt torget och Krusgården.

Tusental är också de finländare som satt sin prägel på din stad under decennier.

torshalla16

Och så många kulturpersonligheter du fostrat. Georg Nyström, Allan Ebeling, Anni-Frid Lyngstad, Gunnar Sandevärn, Åsa Brandt, Markus Mustonen och Sami Sirviö i Kent, Rolf Berg och Per Dahlberg. Förlåt mig om jag glömt några av dina döttrar och söner.

Får jag också påminna dig om att en av Eskilstunas stora söner Reinhold Rademacher är begravd hos dig.

Du har också varit så viktig för din storasyster Eskilstuna. Även om ni kivats som syskon brukar göra så får jag intrycket att ni tyckt om och respekterat varandra.

torshalla5

Nu står du inför nya utmaningar. Det behöver byggas förskolor och äldreboenden. Jag blir också glad att din befolkning ökar och nya bostäder planeras i den vackra miljön du erbjuder.

Jag noterar också att fler företag etableras och visst är det ett tecken i tiden att där det tidigare producerats världsledande produkter i hundratals år där levereras de allra finaste komponenterna till den prestigefyllda CERN-reaktorn i Genéve.

Kanske det inte är någon tillfällighet att när man tittar på dig uppifrån så bildar de två kanalsystemen ett hjärta. Det om något är Torshälla för mig.

Stort grattis på din 700-årsdag. Du är viktig för oss Torshälla- och Eskilstunabor.

Ha en bra framtid!

 

 

 

Skrivet av: Pär Eriksson | februari 23, 2017

Veckan som gått – w 8

På jobbet
Denna magiska vecka 8 som följt mig genom livet.

sportlov

Sportlov och möjlighet till några dagars ledigt från skolan. Jag har bara positiva minnen av de arrangemang som kommunen, föreningar och våra lokaltidningar då erbjöd oss barn och ungdomar.

När vi nu skriver 2017 så bärs den traditionen vidare – om än i modernare tappning. Jag blir stolt över våra verksamheter – framförallt vår Kultur- och fritidsförvaltning – som tillsammans med föreningslivet och andra arrangerar en rad aktiviteter och evenemang.

En stad när den är som bäst.

Vi har precis avslutat samtalen med våra förvaltningsledningar. Jag har berättat det förut. Vi har en metodik där jag och mina närmaste medarbetare tre gånger per år träffar ledningarna för våra verksamheter.

Under tre timmar går vi nogsamt och systematiskt igenom läget på respektive förvaltning. Fokus är de politiskt beslutade målen men också redovisning av utvecklingsinitiativ, ekonomi och medarbetarläget.

Naturligtvis hinns inte allt sägas men vi får upp en bra bild av både framgång och problem. Jag gillar den här metodiken och jag vet att det sättet att arbeta också används i nästa led i organisationen.

Mitt Torshälla – mitt i Torshälla
När jag skriver under den här rubriken vanligtvis så heter den Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna.

Som alla nog förstår så är det Eskilstuna i meningen dess kommun – dvs både Eskilstuna, Torshälla, alla våra större orter, byar och landsbygd.

torshalla2

Men den här veckan så får rubriken vara just Torshälla.

Den 24 februari 1317 mottog Torshälla sina stadsprivilegier av kung Birger Magnusson.

Om jag kan min historia rätt så färdades Torshällabon Germund på skidor till Nyköping för att motta brevet. Det här var naturligtvis stort.

I den meningen är Torshälla en av Sveriges klassiska medeltida städer.

torshalla16

Och Torshälla har en sådan fin historia som viktig handelsplats och i modernare tid sitt bruk, sina småborgerliga charm runt Rådhuset och kyrkan och folkhemsbygget med torget, Edvardslund och Krusgården på andra sidan ån.

På fredag den här veckan celebrerar vi extra men sedan så sker evenemang under hela året.

Och ska ni känna er som riktiga Torshällabor kom ihåg att det bara är utomsocknes som säger Tors-hälla efter guden Tor.

Det heter Tårsch-hälla eller hur…

På hemmaplan
Efter några dagar på skidor och umgåtts med några av mina barnbarn så är jag tillbaka på jobbet. Ingra brutna ben som tur är.

Melodifestivalen har en given plats i vår familj. Och det yngsta barnbarnet ger högsta poäng till Owe Thörnkvist. Vi måste visa respekt, menar hon.

Annars lyssnar jag på Band of Heatens. Ett americana-band från Austin Texas. Tror att de är på väg till Sverige i vår.

Ha en bra helg!

Skrivet av: Pär Eriksson | februari 19, 2017

Om kriser och allvar och förståelsen för när vi är som bäst

Det är en märklig insikt som kommer över mig.

arbetslag

Och det slår mig att det tagit nästan 40 år av arbete i tre kommuner för att erövra insikten.

Vi verkar fungera som bäst när det är på allvar och krisartat.

Under åren har jag mött kommuner i ekonomisk kris och som övervägt att låna till löner. Jag har mött verksamheter som är tveksamma om de kommer att kunna anställa medarbetare med rätt kompetens.

Men jag har också mött ond bråd död, barn som försvunnit från förskolan, dementa som försvunnit från sitt boende, missbrukare som överdoserat och också allvarliga bränder och skottlossningar.

hander3

Lägg då till de allvarliga händelserna kring Estonia och Tsunamin som påverkade de kommuner jag då arbetade i.

Det är inga vardagliga händelser utan både allvarliga och som tur är ovanliga.

Men min slutsats är viktig – det var då organisationen och dess medarbetare fungerade som bäst.

Att kroka arm i svåra lägen
Låt mig förklara så att läsaren följer mitt resonemang.

I krislägen och vid allvarliga händelser verkar det som att vi krokar än mer arm. Alla är fokuserade på att hjälpa till. Eventuella motsättningar och meningsskiljaktigheter läggs åt sidan.

arbetsplats

Ingen hänvisar till att det är någon annans ansvar. Ingen pekar finger, ingen har tid att vara missnöjd. Alla agerar som att vi är en samlad organisation.

Ibland tänker jag – när jag blickar över de här snart 40 åren i arbetslivet – att vi blivit oerhört professionella i våra yrken. Kvalitetsarbete och att vi kan ta del av forskning och gedigna uppföljningar driver på ett positivt sätt upp vårt kunnande och agerande.

hjarta

Samtidigt ser jag en tendens att vi blivit mer räddhågsna. Rädda att göra fel, att bli uthängda i media, kritiserade av politiker och chefer.

Rädda att bli hånade på Facebook och sociala medier av några som vill hata, hota eller sprida osäkerhet. Nu i dagarna har vi också lärt oss att en del av det där sköts av några som till och med får betalat för att vara arga och missnöjda.

Kanske vi också blir återhållsamma i vårt agerande därför att vi är rädda att bli anmälda eller offentligt kritiserade av någon statliga myndighet.

Allt detta är förståeligt och det är också sunt att vi som medarbetare är eftertänksamma i vardagen. Att vi agerar klokt och avvägt.

ledarkspa1

Men vid allvarliga krislägen och händelser är det som att det händer något med oss. Vi kliver fram, vi är villiga att ta risker och kanske till och med göra fel därför att läget är så allvarligt.

Vi blir inte längre så återhållsamma eller rädda att göra fel. Vi har fokus på uppdraget, att lösa en viktig fråga.

Ett år som krävt mycket
Jag ser det nu när jag tillsammans med politiker, fackliga organisationer och våra förvaltnings- och bolagsledningar summerar året som gått.

hjarta1

Eskilstuna kommun klarade av att ta emot 700 fler barn och elever i förskolan, grundskolan och gymnasiet.

Vi klarade att erbjuda HVB-hem och familjehem. Vi klarade att tillsätta gode män och kontaktpersoner. Vi klarade miljö- och brandtillsyner samtidigt som vi ordnade boenden.

När det var skottlossning i några av våra områden – bl a med ett tragiskt dödsfall som följd – klarade vi att mobilera krafterna och medarbetare fanns ute i verksamheten bara några timmar efter händelserna.

När vi ser behov som upplevs olösliga – t ex behovet av att rekrytera medarbetare inom vård och omsorg inför sommaren och motsvarande lärare och skolpersonal inför terminsstarten så klarade vi det med gemensamma ansträngningar och nya sätt att tänka.

När företag och entreprenörer trycker på för att snabbt bygga nya bostäder så klarar vi att ta fram detaljplaner och bygglov i rasande fart utan att tumma på rättssäkerheten.

Skrytsamt, invänder den kritiske läsaren.

Ja, kanske. Men det är så här jag uppfattar situationerna och kanske jag som kommundirektör har förmånen att se skeenden mer inifrån än vad invånaren och våra egna medarbetare själva ser.

grupp

Jag ser medarbetare och chefer som bjuder till och gör stordåd. Jag ser mer av samarbete. Jag ser en villighet att se den andres goda intention.

Jag ser en verksamhet som är orädd och modig när det blir allvar.

Det betyder inte att vi inte också har problem och svagheter. Det måste finnas en förståelse för det hos medborgaren.

Vikten av att bygga stolthet
Och vi alla 8 500 medarbetare – jag tror att vi snart skriver 9 000 eftersom Eskilstuna växer – behöver sträcka på våra ryggar och se allt det goda som görs. Även om budskapen på sociala medier ibland vill få oss att tro och känna annat.

Vi behöver kroka än mer arm med varandra. Skuldra vid skuldra. Det är inte kris och allvarligt varje dag men kanske vi borde agera som att det vore det.

Särskilt i tider av stor osäkerhet i världen och i samhället krävs att vi går tillsammans.

Så bygger man en modern kommunal organisation och en modern stad. I förståelsen att vi behöver varandra.

Ha en bra vecka!

 

 

 

 

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier