Skrivet av: Pär Eriksson | juni 28, 2018

Veckan som gått – w 26

På jobbet
Det är så roligt att få skriva – vi är en av Sveriges bästa miljöstäder.

Det är viktigt för en stolt industristad att få det erkännandet. I veckan så publicerades den årliga miljörankingen bland Sveriges 290 kommuner och vårt Eskilstuna klättrar från en hedersam 35:e plats 2017 till 13:e plats i år. Det är så hoppfullt.

De närmaste tio åren behöver Eskilstuna etablera ca 70 nya förskoleavdelningar.

Så är det i städer som växer.

Jag har stor respekt för medarbetare och föräldrar som med rätta sätter ljuskäglan på bemanning, känslan av stress och upplevelsen av stora barngrupper. Det är här och nu som gäller.

Men ska vi klara av att expandera – att bygga för framtiden – så krävs en helhetsbild av läget. Från arbetet med markupplåtelser, detaljplaner, bygglov och upphandling, via finansiering, ekonomiska beräkningar och kalkyler till en tydlig idé om hur vi rekryterar medarbetare.

En kommunlednings uppgift är att se helheten. Tänka 5 år, 10 år…eller ännu längre. Detta utan att tappa fokus på nuet.

Min erfarenhet av att ha ansvarat för sådana här utbyggnader tidigare är att vi behöver kroka arm än mer. Politiker, chefer, medarbetare, fackliga organisationer, föräldrar, fastighets- och markägare.

Framgången ligger i förmågan till samarbete. De kommuner som förstår det på djupet blir också framgångsrika.

I veckan beslutade regeringen om att Eskilstuna är berättigad till 30 miljoner för att stärka förskolan. Det är välkomna resurser om än bara en liten del av hela vår omsättning.

Utöver utbyggnaden av förskolan ska vi också klara av att de närmaste tio åren etablera ca 6-7 nya skolor och lika många äldreboende. Vi har att göra om nu någon undrade.

Under veckan presenterade regeringen också en nationell satsning på 32 kommuner för att motverka segregation. Eskilstuna är tillsammans med de femton befolkningsmässigt största städerna och ett antal andra med i den satsningen – bl a Katrineholm och Nyköping i vårt eget län.

Det är oerhört positivt och kommer att stärka alla de insatser och goda arbete som redan görs idag. Satsningen är unik i den meningen att den är 10-årig. Detta skrivet av en kommundirektör som genomlevt stolta projekt men som många gånger varit kortvariga.

I praktiken kommer det att innebära en resursförstärkning till Eskilstuna på 11 miljoner 2018, 36 miljoner 2020 och 60 miljoner årligen från och med 2021.

Fokus kommer att ligga på att skapa fler jobb och fler i jobb. Att minska arbetslösheten är en nyckelfråga. Likaså kommer vi att satsa på ett antal bostadsområden för att stärka barn- och ungdomars livsvillkor, bygga upp familjecentraler och andra förebyggande insatser.

De här sista veckorna innan sommarledighet ägnar jag mig åt att summera det första halvåret i individuella samtal med mina närmaste medarbetare. Det som slår sig är att det görs så mycket gott, så mycket bra som inte alltid synliggörs.

Min erfarenhet är att vi förstår problemen, vi ser bristerna och är också vana att få kritik. Men vi är sämre på att lyfta upp det som fungerar, det som vi bara tar för givet.

Vi har en smal spång att gå på. Att medarbetarna och verksamheten förstår det som behöver förbättras är viktigt men jag säger det igen – med en åsnas envishet – se också det goda, vattna det som växer.

Därför ska ni lyssna på min sommarmelodi – tack alla engagerade och kompetenta medarbetare. Ni är så viktiga för den här kommunen och den här staden.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Eskilstuna har historiskt varit en järnvägsstad.


De som en gång byggde vår järnväg – tack!

Anläggningsarbetena för en ny järnväg i Eskilstuna inleddes redan 1891 och öppnades för trafik 1895, med en längd av 90 km.  Och för den historiskt intresserade – SJ tog över banan 1931 och den elektrifierades 1936. Järnvägen bytte skepnad 1994 och ersattes av den idag så viktiga Svealandsbanan 1997.

Jag påminner gärna om det året igen och igen eftersom det markerar starten för det nya Eskilstuna. Huvudstaden blev nåbar på 60 minuter. Och snabbare kommer det att gå. Tro mig även om vi vissa dagar suckar över inställda tåg och Trafikverkets dagliga utmaningar. Pendlingen mer än fördubblades på några få år fram till dagens ca 8000 dagliga pendlare.

Och så detta TGOJ. Vi behöver påminna oss om att Eskilstuna historiskt befunnit sig på en nord-sydlig axel. Vi var en del av Bergslagen som också manifesterades just av TGOJ-banan. Malmen bröts i gruvorna och transporterades från Ludvika via Eskilstuna till Nyköping och Oxelösund.

Nu tar vi nästa steg i utvecklingen och i början av september inviger vi den mäktiga och modernaste av moderna depåer för Mälardalstrafiken. Gredbyområdet lever upp igen efter att under några årtionden fungerat som en lok-kyrkogård. Detta sagt utan att förringa den verksamhet som också funnits i området under åren.

Den här satsningen skapar inte bara jobb utan markerar också att Eskilstuna återigen tar plats på järnvägskartan av viktiga anhalter. Cirklar sluts. 1895 blir 1997 som nu skrivs 2018.

Nu i veckan visas de nya Mälardalstågen upp i Stockholm och snart trafikerar de våra spår. Transporterar oss människor men också varor och produkter. Regionen utvecklas och Eskilstuna går mot en ny era som stavas framtidstro.

Allt har ett rotsystem. Allt har ett syfte. Tack till alla politiker och medarbetare som möjliggjort den här satsningen som kommer att betyda så mycket för Eskilstuna.

Så bygger man också städer. Tillsammans.

På hemmaplan
Det blir mycket cyklande just nu. Behöver få mil i benen och tid på sadeln för att vara väl förberedd inför årets Cykelvasa.

Tur att man har kompisar som tipsar om bra musik. Jim hör av sig och påminner om att Los Angeles-bandet the Dawes kommit ut med en ny platta. Tack för det.

Ha en bra helg!

 

 

Annonser

Läs mer…

Skrivet av: Pär Eriksson | juni 20, 2018

Veckan som gått – w 25

På jobbet
Jag blir imponerad över den här kommunen.

Nu under sommaren tar vi emot 600 ungdomar i våra verksamheter. De får genom sk feriepraktik pröva på att arbeta inom t ex förskolan, vård och omsorg, fritid, parkskötsel, administration och service.

Jag tror att de flesta av oss minns hur viktigt det där första sommarjobbet var.

Utöver det tar vi emot ”ordinarie” sommarvikarier – framförallt inom vård och omsorg men också andra verksamheter.

Lägg då till att vi har ca 1000 (!) medarbetare inom ramen för olika insatser för att stärka individens möjligheter till ett fast arbete. Extra tjänster, traineeanställningar eller arbeten och sysselsättning för personer med en funktionsnedsättning.

Och då har jag inte räknat med alla studenter eller annan yrkespraktik.

Eloge till våra politiker som priorieterar det här och avsätter resurser.

Samtidigt är det några som tar emot alla dessa. Och jag tänker på chefer, medarbetare och handledare. Ni är värda ett stort tack. Er öppenhet, er attityd och vilja till att bidra är värd så mycket. Jag vill att ni ska veta det.

Så bygger man också samhällen och städer. Tillsammans. Ansvarsfullt.

Jag tror inte att det undgått någon regelbunden läsare att jag värnar samarbetet med vår högskola. Det är inte av artighet – vilket också är viktigt – utan av den anledningen att jag ser högskolan som en avgörande framgångsfaktor för Eskilstunas utveckling.

Nu har vi precis tecknat en överenskommelse med högskolan om att starta ett nytt utbildningsprogram kring datavetenskap och digitalisering. Det har fokus på industri, hälso- och sjukvård men också att det ska påverka andra utbildningar på högskolan.

Fabriksföreningen har varit en viktigt pådrivare och på sikt kommer också landstinget – blivande Region Sörmland – att bli en aktiv intressent.

Jag menar att det här är unikt i utbildningssverige. Det här är Eskilstuna när vi är som bäst.

Apropå högskolan – i veckan träffade vi representanter för högskolans studentkår. Det här är ett viktigt samarbete. Jag tror att vi i samband med att nya högskolebyggnaden är klar kommer att få ett mer levande studentliv i staden.

Eskilstuna förändras. Sakta men säkert. Frågan är om vi hänger med?

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Efter en fantastisk majmånad med högsommarvärme verkar det som att juni påminner oss om hur det brukar vara.

En midsommar som kan komma att kännas liten kulen om vi ska tro väderprognoserna.

Men känner jag vårt kynne och starka tradition rätt så står vi där på festplatsen och dansar runt midsommarstången. Äter vår sill och tvekar om vi ska sitta ute eller inne.

Jag tänker på alla dessa tusentals föreningar och sammanslutningar som arrangerar stora och små tillställningar. I det lilla blir midsommar vårt bevis på att vi kan själva.

I mitt midsommarbibliotek bär jag tillställningarna på Djurgården. Jag tror att jag var där alla år fram till jag var ca 15 år. Sedan återkom jag som förälder med mina barn. Några av oss minns nestorn Bengt Larsson som höll i lekarna och musiken.

Sundbyholm är också för evigt inskriven bland mina midsommarminnen. Jag har nog deltagit i både regn och rusk men också i stekande sommarhetta.

Jag minns också alla år familjen åkte till Julita. Mitt i den sörmländska idyllen precis vid den vackra Öljarens strand.

Så njut av årets midsommar. Ett uttryck för längtan efter den där sommaren som snart är i antågande och att vi får umgås och förhoppningsvis hämta kraft i en värld som ibland tycks vara i obalans med sig själv. Men som också är både underbar och fantastisk att leva i.

Särskilt på midsommar.

På hemmaplan
Det går inte att inte bli påverkad av fotbolls-VM. Särskilt för mig som bär ett stort hjärta och passion för fotbollen.

Det är som att hela världens engagerar sig. Det är en härlig insikt att vi delar samma upplevelse om än under några korta veckor. I New York och på kafeérna i Paris, i Damaskus barer och i Johannesburg, i Brasiliens favelor, på Pekings universitet och på Seychellerna. I Flen och i Årby.

Eller hur var det Liverpools ledare Bill Shankly sa; en del människor tror att fotboll är en fråga om liv och död. Jag kan försäkra er om att det är mycket allvarligare än så.

Annars lyssnar jag på den amerikanska gruppen California Honeydrops. Så märkvärdigt det kan bli.

Allt gott till er läsare – ha en bra midsommarhelg!

Jag kan inte riktigt sätta ord på det.

Men det är som att de där skolavslutningarna griper tag i mig.

Kanske det är minnen från min tid på Djurgårdsskolan och St Eskil som väcks till liv. Glädjen, lyckan.

De första årens minnen av att det var en ocean av tid. Sommar var liktydigt med att åka till mormor och morfar. En slag Bullerby-tillvaro för en stadspojke.

De senare gymnasieåren innehöll en större portion allvar men också ren glädje. Allt låg framför oss. Kärleken, studier, arbete, kanske familj och barn.

Jag minns inte att framtidsplanerna var så tydliga då men de låg där och grodde. Det var dags att bli vuxen. Att få ansvar men också att ta ansvar.

Jag tänker på allt det här när vi nu precis haft skolavslutning i Eskilstuna. Och glädjen går inte att ta miste på. Om inte annat så översköljs vi av sångerna på studentflaken. ”Vi har tagit studenten…fy f-n vad vi är bra”.

Dagens ungdomar är de bästa…hitintills
Och låt oss stanna upp där en stund. För det är precis vad jag tycker dagens ungdom är. De är förbaskat bra.

Ibland låter vi oss förledas av rubrikerna och blir nedstämda. Vi tar del av ett samhälle – för att inte prata om bilden av en skola i kris – som bara tycks erbjuda elände. Och mitt i det står våra ungdomar och identifierar sig med rubrikerna.

Jag vet att jag kan misstolkas men utsätter men ändock för den faran.

Vi har aldrig någonsin i världshistorien haft så många barn och ungdomar som går i skolan just nu. Extremister som vill förbjuda flickor att gå i skolan till trots. Utbildningsexplosionen är på riktigt.

Vi har aldrig någonsin haft så låg barnadödlighet i världen. De stora folksjukdomarna är redan besegrade eller är på väg att trängas tillbaka. Läs gärna folkhälsoprofessorn Hans Roslings bok ”Factfulness” i sommar om ni inte tror mig.

Vi har aldrig haft så frimodiga, kritiskt klokt tänkande och mogna ungdomar som just nu. Detta skrivet med stor respekt till alla oss föräldrar, far- och morföräldrar. Det var inte bättre förr även om vi gärna vill tro det.

Det var möjligtvis annorlunda.

Allt detta fråntar inte budskapet att vi också har problem och svårigheter. Vem tror något annat?

Men att lägga skulden och hitta syndabockarna i ungdomsgenerationen är inte bara oartigt utan direkt felaktigt.

Viktigt budskap som andas hoppfullhet
På måndag och tisdag möter jag hundratals feriepraktikanter. Jag ska hälsa dom välkomna till sommarjobb i kommunen.

Jag kommer att berätta för dom vars liv knappt ens har börjat att vi vuxna tyvärr erbjuder en söndrad och konfliktfylld värld. Att vi inte riktigt tagit vårt ansvar när dom tvingas möta mobbing, sexism, droger, kriminalitet, extremism och omoral.

Men jag kommer också att berätta att de växer upp i den bästa av världar. I vart fall vad vi hitintills känner till i världshistorien.

Jag kommer också att berätta att de ska lita på att vi vuxna försöker, att samhället försöker men också att de har ett stort eget ansvar för sina liv.

I bästa fall kan vi vuxna förbereda, kanske kratta manegen, stötta och heja på men matchen måste de själva ta. Ingen kommer att förverkliga deras framtidsdrömmar åt dom. Det är deras ansvar att bli en bra människa i en tuff värld.

Jag kommer att avsluta med orden;

Bestig de högsta bergstopparna
Sök orkanen
S
egla på de djupaste och svåraste haven
Rid de vildaste hästarna
Utmana dig själv och andra

Men…var alltid sann mot dig själv, dina drömmar och grundläggande värderingar
Bli den du är. Bli en god människa.

Precis så kommer jag att säga.

Och dom kommer att undra vad det är för farbror som står där framme.

Och någonstans kommer de att förhoppningsvis bli påverkade, känna framtidstro och tänka att de har allt framför sig. Kärleken, arbete, studier och kanske familj och egna barn. Vänskap och meningsfullhet.

Cirklar sluts.

Ha en bra vecka!

Skrivet av: Pär Eriksson | juni 14, 2018

Veckan som gått – w 24

På jobbet
Vi går mot sommar och med det också tid till att summera första halvåret.

På den internationella scenen står det och väger. Antingen avspänning och förhoppningsvis ett tydligare slut på krigen och konflikterna som tär på oss människor. Eller ökade spänningar med fortsatt terror och eskalerat handelskrig.

I Sverige tycks högkonjunkturen fortsätta med bostadsbyggande, stora infrastruktursatsningar och en förhållandevis låg arbetslöshet.

Samtidigt spår många bedömare en något lägre tillväxt de närmaste åren, ett uppbromsat byggande och en svagare efterfrågan på svenska varor och produkter.

Och kanske det är så här normaltillståndet ser ut – snabbare svängningar mellan hopp och förtvivlan, mellan framgång och motgång, mellan hög- och långkonjunktur.

Jag inleder veckans text med den här spaningen eftersom det direkt påverkar också vad som sker i Eskilstuna. De snabba växlingarna kräver ett mer flexiblet ledarskap – såväl i politiken som bland oss tjänstemän och ytterst i verksamheterna. Snabba kast mellan satsningar och det vi känner av och upplever som neddragningar.

Vi som medborgare och i vår roll som medarbetare behöver lära oss förstå hur det internationella och nationella läget direkt påverkar våra kommunala verksamheter. Om vi inte förstå det så hamnar vi lätt i kravställandets logik. Det är därför det är så viktigt att vi har en ansvarsfull kommunfullmäktige som ser till helheten och kan göra långsiktiga bedömningar 2025…2030…ja till och med 2040.

Och vilken utmaning vi har. Eskilstuna växer och demografiskt blir det fler barn och unga under 20 år samtidigt som de över 80 år också blir fler.

Precis i den insikten ligger också våra framtida utmaningar. Vi behöver etablera 70 nya förskoleavdelningar, 6-7 nya skolor och lika många nya äldreboenden fram till 2030. Man behöver inte vara vare sig statistiker eller ekonom för att förstå att det är en utmaning utöver det vanliga.

Ju snabbare vi förstår det här läget ju bättre kommer det att gå för oss. Där har de politiska partierna och tjänstemannaledningen ett extra stort ansvar men min erfarenhet är också att vi i vår roll som medborgare, brukare och medarbetare behöver fördjupa vår insikt.

Jag lyfter upp det här för att skapa förståelse för vad vi håller med i Stadshuset just nu. Under onsdag och torsdag sammanträder kommunfullmäktige till vad som jag anser är årets viktigaste möte eller kalla det gärna match.

De lokala partierna presenterar, debatterar och argumenterar för att i slutändan besluta om hur de anser att kommunen ska använda de dryga 6 miljarderna som de har till förfogande.

Kan något vara viktigare?

Den här veckan hade vi träff med de fackliga organisationerna. Vi gav oss tid till att resonera om de här utmaningarna och vad det kräver av oss i våra olika roller. Jag har alltid uppskattat relationerna med de fackliga. Vi är öppna och raka mot varandra, vi lyssnar på varandra och förstår varandras roller men vi sitter inte i varandras knän. Om man nu brukar göra det.

Samtidigt är vi också samarbetspartners och dra åt samma håll. Det som är ”våra” medarbetare är de fackliga organisationernas medlemmar.

Tack till alla som engagerar sig ute på arbetsplatserna. Ni är viktiga för Eskilstuna och våra verksamheter.

Den här veckan tecknade kommunen, högskolan och landstinget Sörmland tillsammans med Fabriksföreningen en viktig överenskommelse som bygger på idén att etablera en tydligare satsning på datavetenskap och digitalisering på Mälardalens högskola.

Under en treårsperiod sponsrar bl a Eskilstuna kommun uppbygget av en ny utbildning. Min bedömning är att det här är lite unikt i högskolevärlden.

Jag blir stolt över att det finns en ökad medvetenhet i Eskilstuna om högskolans betydelse.

Har jag skrivit det tidigare…det byggs en ny högskola i Sverige de närmaste 25 åren…och det är i Eskilstuna.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Eskilstuna och Torshälla är mer än sina centrumkärnor, bostadsområden och ytterområden. Eskilstuna och Torshälla är också sin landsbygd.

Ingen stad eller huvudort klarar sig utan sin landsbygd. De två är för evigt förbundna med varandra.

Jag skriver det gärna tydligt – vi har väldigt fina områden. Tillräckligt långt från staden men ändå tillräckligt nära.

Näshulta är ett sådant område. En sockenkyrka från 1100-talet, en ort som nämns i de historiska skrifterna redan på 1200-talet, en skola som har rötterna från slutet av 1800-talet och ett kommunhus daterat 1928 som idag är något annat.

Det går inte att ta miste på den fina historien och att de nuvarande Näshultaborna kan med rätta känna stolthet. Men en bygd kan inte enbart leva på sin historia. Jag skriver då en aktiv skola, 25 föreningar, en levande hembygdsförening, en fotbollsförening och en stor portion framtidstro.

Och det är också därför jag väljer att lyfta upp Näshulta. Veckan efter midsommar 25-30 juni arrangeras för trettonde året de så kallade Näshultadagarna med musik, kultur och underhållning. Håll utkik efter program.

Så byggs en stad och dess landsbygd. Tillsammans och med en stor portion engagemang.

På hemmaplan
Helgen erbjuder stor familjesamling. Om alla är på plats så tror jag att vi mönstrar ett 25-tal. Och som en insikt – både härligt och lite läskig – jag är äldstefar.

Nu kommer äldsta barnbarnen på besök till oss för lite mat och lite prat. Och nu är det bil som gäller. Det känns så rätt…och ändå så främmande. Om dom har bil…hur gamla är då deras föräldrar och hur gamla är då deras…vi nöjer oss så.

Tidigare i år tipsade jag om Sarah Klang. Nu kliver det in ytterligare en sådan där underbar röst på soul- och pophimlen – Annie Angel. Svensk musik stå sig väl.

Ha en bra helg!

 

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier