Skrivet av: Pär Eriksson | oktober 28, 2018

Om en grön liten planta, hoppfullhet och det viktiga arbetet för demokrati

Titta noga på Eskilstunasonen Knutte Westers fina skulptur. Den har något att berätta om vi förmår lyssna.

Det här är en viktig text. Jag ber dig att ha tålamod. Läs den. Om inte annat för alla ungdomars skull.

De som följer mig mer regelbundet har säkert noterat att jag oroar mig för den prövning som demokratin utsätts för. Internationella tendenser påverkar också oss.

Jag ser annars stabila länder i vårt eget Europa använda demokratin för att avskaffa viktiga beståndsdelar i det vi kallar den västerländska idétraditionen.

Fristående och självständiga domstolar, rättsväsende, myndigheter och public service politiseras på ett sätt som är främmande för den liberala demokratins kärna. Jag noterar samma utveckling i USA och Ryssland.

Lägg då till att Europasamarbetet och dess viktigaste institution EU är ifrågasatt och utsatt för allvarliga prövningar så försvåras bilden ytterligare.

Å andra sidan så vill jag berätta om något annat. Ett starkt samhälle som präglas av demokrati och humanism.

En kommuns utmaning
Låt oss snabbt förflytta oss från den internationella arenan hem till en kommun söder om Mälaren.

2015 stod Eskilstuna inför en stor prövning. Relativt oförberedda skulle vi ta emot hundratals ensamkommande ungdomar – företrädesvis killar i 16-20-årsåldern.

Utan språket, många utan utbildning, utan föräldrar eller annan vuxen vid sin sida. Något som är än viktigare i just den här åldern. Någon att luta sig emot, någon att ta spjärn emot, någon att få en kram av.

Lägg då till en inflyttning av flyktingfamiljer och invandrare som inte hittat språket eller hittat in i sitt nya land så tror jag att alla förstår att vi tillsammans stod inför en rejäl prövning.

Jag är inte säker på att vi Eskilstunabor på djupet förstår vad vi gjort. Insändarsidorna och samtalen på torget och i lunchrum handlar förståeligt många gånger om annat stort och smått.

Då ropar jag högt i megafonen – tack till den här staden för allt du gjort.

En kommunal organisation som tog det här på allvar och ordnade boende och skola. En arbetsförmedling och ett landsting som anpassade sina verksamheter för att möta det nya läget.

Fastighetsägare och ett näringsliv som bjöd till. Föreningar, kontaktpersoner, gode män, språkvänner i hundratal som ville bidra.

I sin bästa form balanserar det demokratiska samhället mellan olika intressen. Det förutsätter lyhördhet och en vilja till att bidra

Och alla dessa familjehem. Mer än hundra familjer i Eskilstuna öppnade upp sina hem. Jag tror inte att vi förstår den gärning de gjort. Det här är demokrati och humanism när samhället prövas.

Ni som bidragit i denna svåra situation är så viktiga.

Tvåtusen nya barn och ungdomar
Jag hade i veckan förmånen att få en samlad dragning av medarbetare från barn- och utbildning-, social- samt arbetsmarknad- och vuxenutbildningsförvaltningarna.

Medarbetare från Finansdepartementet var på besök, lyssnade och blev nog imponerade. Jag önskar att alla Eskilstunabor också fått varit med.


Stående Fredrik Krait, Pia Andersson och sittande Malin Leijon, Hans Ringström och Karin Holmberg-Lundin föredrog läget i Eskilstuna för Finansdepartementet

Även en kommundirektör som är bra påläst och informerad blir extra stolt när han hör berättelsen över det arbete som gjorts och görs. Mer än tvåtusen barn- och ungdomar har under de här åren tagits emot i förskolan, grundskolan och gymnasieskolan. Tvåtusen…

Idag är betygsnivåerna tillbaka till de nivåer de hade innan det stora flyktingmottagandet. Förstår ni barnskötare, lärare, skolpersonal, socialsekreterare, fritidspedagoger och fritidsledare vad ni gjort?

Jag är inte så säker på det. Många gånger får ni höra att ni inte duger. Ord som också förstärks i sociala medier. Kommunen borde, skolan borde, något fel har begåtts, en brist synliggörs som understöds av en arg insändare.

Rubrikerna och löpsedlarna förstärker budskapet om ett samhälle och en demokrati och en skola i förfall. Antidemokratiska krafter vädrar morgonluft och utan att det är vår avsikt blir vi en del av det budskapet.

Det gör ont i mitt hjärta att ni inte får det beröm och det erkännande ni är värda.

Tro inte att jag inte ser problemen. Jag möter också hopplöshet, uppgivenhet, droger och kriminalitet. Social oro i skolan och i bostadsområden. Jag ser också frånvarande vuxna och unkna värderingar.

Den här krönikan är inte något inlägg i flykting- och migrationsdebatten. Den får andra bättre skickade ta.

Jag försöker beskriva vad en kommun, ett samhälle har gjort i praktiken för att möta läget i världen, för att genomföra demokratiskt fattade beslut.

Många år av målmedvetet arbete
Min bild är att vi nu har 10-20 år av ett enträget och målmedvetet arbete framför oss.

Eskilstuna har gjort det förr. Vi tappade tiotusen arbetstillfällen på 1980- och 1990-talen. Vår arbetslöshet fördubblades 2009 vid den internationella fordonskrisen.

Samma år brann vårt ärorika stadshotell ner som en följd av den organiserade brottslighetens totala okänslighet för människoliv.

Så om gudarna och profeterna vill utmana oss människor så skicka dom till Eskilstuna.

Men kanske vi då borde fundera på att vi starkare ska identifiera vårt läge utifrån en social utgångspunkt. Då blir svaret bildning och utbildning.

Sverige har gjort det förr. Lyft hundratusentals människor i slutet av 1800-talet ur hopplöshet och frustration, supande och kriminalitet till ett av världens bästa länder på 1900-talet.

Hoppfullhet
Vi kommer också att klara det här om vi förmår gå tillsammans. Bli mer förlåtande, mer stödjande. Inte så klandrande och uppgivna där vi pekar finger åt varandra och letar syndabockar.

Vi skulle kunna bli en av de svenska kommunerna som gör något riktigt bra av flyktingmottagandet.

Och jag är så optimistisk och hoppfull.

Titta på den här bilden.

Känner ni henne? Vad rör sig i hennes huvud? Vilka drömmar bär hon? Vem är hon? Är hon ett problem eller är hon framtiden?

Det här är Intisar Mahmoud. Hon är född i slutet av 1999. Hon är ett milleniebarn. Hon kommer från Saudiarabien och har somaliskt ursprung.

Varför jag vågar berätta så personligt är att hon bjudit på sin livsberättelse i ett antal fina och lyssningsvärda program i såväl P1 som Radio Sörmland. Sök gärna upp dom. Den här 19-åringen har något att berätta.

Lyssna på mig – hon är också Eskilstunas färskaste och yngsta kommunfullmäktigeledamot.

Hennes mål är att bli läkare. Eller kanske politiker. Eller varför inte fotbollsspelare.

Okej…jag skickar frågan tillbaka till läsaren – är hon ett problem eller är hon en del av framtiden?

Vi avgör svaret i vår hållning, våra värderingar.

Demokratin och humanismen har en framtid.

Jag är en liten grön planta, skulle Knutte Wester sagt.

Kanske en hel stad kan vara den där plantan…det verkar som vi har tillräckligt många trädgårdsmästare i den här staden som vill bidra.

Det var till er jag skrev den här krönikan. Och till Intisar och hennes generation.

Ha en bra vecka!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: