Skrivet av: Pär Eriksson | oktober 25, 2018

Veckan som gått – w 43

På jobbet
Det finaste uppdraget man kan få som tjänsteman och kommundirektör är att hälsa de nya kommunfullmäktigeledamöterna välkomna till Eskilstuna kommun och den nya mandatperioden.

Den representativa demokratin när den är som bäst och finast.

Jag delger gärna mina välkomstord med er bloggläsare;

Tack kommunfullmäktiges ordförande.

Det är tredje gången jag getts uppdraget att hälsa det nya kommunfullmäktige välkommen till Eskilstuna kommun. Jag gör det med stor vördnad och respekt och kanske det är än viktigare just den här gången när vi snart skriver 2020-talet.

Ni tar er an det här viktiga uppdraget i en tid då världen tycks vara i obalans med sig själv. 65 miljoner människor är idag på flykt från sina hem, från krig, terror och stora sociala umbäranden. Historien har varit med om 3, 5 ja till och med 7 miljoner människor på flykt men inte 65.

Precis mitt i den rörelsen är ni satta att politiskt leda en kommun. 

Ni tar er också an ert uppdrag mitt i en tid då grundläggande demokratiska och humanistiska värden ifrågasätts och utmanas. I annars stabila demokratiska länder finns idag krafter som använder demokratin för att rusta ner den.

Vi ser tendenser till att domstolar, rättsväsende, myndigheter och public service fråntas sin självständiga roll. Vi får ett annat samhälle än det som vi traditionellt menar med den västerländska demokratin.

De politiska ledarna på världsscenen som vi förväntar oss ska leda oss i en svår tid – de som ska kroka arm och peka ut framtidsvisionerna inte bara om våra liv och samhällen utan också om vår planets framtid – tenderar att snarare skapa ökade motsättningar i en vilsen värld. 

Men ni kliver också in i den här nya mandatperioden i en värld som aldrig getts så stora möjligheter.

Just i morse så har det aldrig varit så många barn som gick till skolan. Det är så hoppfullt. Det har aldrig varit så många flickor som ges möjlighet till utbildning och ett annat liv som just nu.

Trots att vi läser om sexuella övergrepp och våld mot kvinnor så har kvinnornas ställning aldrig varit så stark i världen. Även om kvinnorna ännu inte fyller de politiska församlingarna eller styrelserummen runt om i världen så är det de unga kvinnorna som tar plats och kräver rättvisa. Det är våra döttrar, våra partners, mammor, farmor och mormor, syskon och arbetskamrater det handlar om. Det är så hoppfullt.

Många av de stora folksjukdomarna är på väg att trängas tillbaka. Miljontals människor tar sig ur den rena fattigdomen.

Tekniken och digitaliseringen ger oss oanade möjligheter i framtiden. Det är så hoppfullt. Det är precis i den här kontexten – i den här samtiden – ni kliver in i ert uppdrag.

Även vårt Eskilstuna är i förändring. När historien skrivs om hundra år så är jag säker på att 2010- och 2020-talen kommer att beskrivas som en tid i förändring.

Den stolta fina staden – där det bott människor i tusen år, där vi tillverkat i 400 år och levererat världsledande produkter i 200 år – är på väg mot något nytt.

Jag tror att summeringen kommer att vara att det var då vi tog ner arbetslösheten och skapade fler jobb, det var då den sociala situationen kraftigt förbättrades i Eskilstuna, det var då vi fick inte bara en ny modern högskolebyggnad utan Eskilstuna blev också en universitetsstad.

Det är då vi tog ytterligare steg och blev ett föredöme för andra industristäder i Europa för vårt sätt att tänka miljösmart och ställa om vår stad.

Det var då United vann SM-guld i fotboll och dominerade damallsvenskan under många år.

Det var då man pratade om oss som den jämställda och moderna staden.

Själv är jag på väg att avrunda mitt yrkesliv efter mer än 40 år i tre stora och utvecklingsinriktade kommuner – Örebro, Västerås och Eskilstuna.

De här snart 10 åren i min barndomsstad – som mina hitflyttade norrländska föräldrar lärde mig att både respektera och tycka om – har varit både utmanande och fantastiska.

Tack för att ni politiker och medarbetare gav mig den möjligheten.

Jag önskar att jag kunde få byta liv med någon av er och få vara aktiv i ytterligare 20 år. I en tid som är så viktig för världen, för samhället och för Eskilstuna. Jag är så avundsjuk på er.

Jag pratade om det här att byta liv för en grupp unga chefer för ett tag sedan och fick ett mail dagen efter; Hej Pär – det där med att byta liv som du pratade om verkar spännande. Hur mycket tjänar du?

Jag svarade artigt och fick tillbaka med lite glimten i ögat – det där med lönen låter bra, hur är det att leva med din fru…

Kanske det där livsbytet inte går att genomföra men det går att påverka framtiden även om man som jag snart är 67 år.

Jag skriver en bok tänkte jag. Förvisso handlar den inte om politik men desto mer om ledarskap – Att kliva in i ledarskapet, lite mer förberedd, lite mer orädd.

Det är en brevväxling mellan en äldre erfaren chef och en ung nytillträdd chef.

Jag har skrivit den här boken särskilt till Josefine Helleday, Stefan Bisevic och Intisar Mahmood som en markering att det är er jag nu sätter min tillit till.

Det är ni unga – Josefine och Stefan är födda 1998 och Initisar är till och med på några månader när född på gränsen mellan två inte bara århundranden utan två årtusenden – det är ni som ska ta det här samhället, den här staden framåt tillsammans med den äldre och erfarna generationen. Den kombinationen kommer att bli oslagbar.

Kära fullmäktigeledamöter – än en gång välkommen till Eskilstuna kommun. Bakom mig står symboliskt 9000 medarbetare redo att förverkliga era drömmar och politiska visioner.

Välkommen till en av de mest spännande mandatperioderna i Eskilstunas kommunala historia. 

Välkommen till 2020-talet!

—————————–

Eskilstuna fyllde respektabla 359 år i veckan och vi hade en liten kort men fin ceremoni där kommunfullmäktiges ordförande Ann-Sofie Wågström höll ett tal till vår stad.

Besöksforum träffades den här veckan. Det är som det låter ett forum för näringsliv, kommun och organisationer som kretsar kring besöksnäringen. Mitt uppdrag var att inspirera och synliggöra vår vision 2030.

På scenen agerade också Tunafors SK, Folk och Kultur, Eskilstuna Convention Bureau, Destination Eskilstuna och medarbetare från Kultur och fritid.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Jag är inbjuden till stadsbiblioteket för att prata kring temat ”Mitt Eskilstuna”. Jag kommer att prata både om mina föräldrar och hur dom blev Eskilstunabor, om St Eskil, Oxenstierna, Munktell, Kent och United.

Mina föräldrar kom hit till Eskilstuna i slutet av 1930-talet. Min pappa var lite äldre men mamma var alltjämt tonåring med sina 17 år.


Jag är inte så säker på att mamma skulle uppskatta den här uppmärksamheten – men jag tror att hon förlåter mig…

I någon mening var min mamma dåtidens ensamkommande. Detta skrivet utan övrig jämförelse.

Men de som skulle komma att bli mina föräldrar såg ingen framtid i Norrlands inland. Jobben och framtiden fanns i Mälardalen. Bland annat i Eskilstuna.

Deras ambition som jag fått den berättad var att snabbt skaffa ett arbete, förkovra sig, hitta en bostad och nästa steg efter att de dansat färdigt i Parken var att bilda familj. Och så föddes jag.


Pappa och jag i Stadsparken 1955…

Det var en annan tid. Jag är medveten om det. Men det har var två driftiga norrlänningar som var redo att bli en del av Eskilstuna och deras dröm var att deras son skulle få utbilda sig…bli något.

Den tidens offentliga samhälle var naturligtvis inte så välutbyggt som idag så krafterna fick hämtas hos varandra. Stötta och hjälpa.

Det var tusentals norrlänningar, värmlänningar, östgötar, smålänningar och skåningar som flyttade hit de expansiva decennierna på 1930-1950-talet. Sedan kom finländarna, italienarna, jugoslaverna på 1960-talet och avlöstes av latinamerikaner, turkar och syrianer och senare irakier och bosnier tills dagens studenter, katrineholmare, stockholmare, somalier och syrier.

I den meningen är Eskilstuna en stad vi nästan alla invandrat till. Vi har kommit hit för att arbeta och för att förverkliga våra livsdrömmar.

Samtidigt skaver det. Jobben och bostäderna finns inte alltid där. Kulturer och värderingar krockar och skapar friktion. Som det gör när människor ska leva ihop.

Jag tror att vi kan lära något av mina föräldrar och deras generationskamrater. Dels att de alltid kände sig och blev välkomnade till Eskilstuna. Det är också den berättelsen de förmedlat till mig. Respekten och kärleken till den här staden.

– Eskilstunaborna är ett bra och rejält folk, sa alltid min mamma.

Samtidigt tog de ett stort eget ansvar för sina liv, sin framtid. Det fanns ingen att peka finger emot, att det var någons fel eller att de förväntade sig att någon annan skulle försörja dom.

Livet var annorlunda…samhället var annorlunda men låt oss lyssna på deras erfarenheter innan vi kallar dom ”mossiga”.

Om den här fina staden skall fortsätta att utvecklas under de närmaste åren så krävs en stor portion välkomnande och varmt hjärta mot varandra. Och det krävs ett stort eget ansvar. Vi kan inte bygga vårt samhälle på en arbetslöshet på 11-12% och ännu högre för de som kommit nya till Sverige.

Svaret är utbildning och bildning. Kodordet känner vi och det stavas tillsammans.

Med hopp om att ni inte tröttades av min självspegeling och anekdotiskt berättade om mina föräldrar. Kanske ett uttryck för att jag är på upploppet i mitt yrkesliv.

På hemmaplan
Minsta barnbarnet har skaffat marsvin och husets hund tror att han blivit pappa. Sött.

Helgen fylls bl a av bokrelease av den ledar- och medarbetarbok jag skrivit. Den kom från tryckeriet här om dagen och en liten ödmjuk stolthet infinner sig. Särskilt som svärdottern skrivit en riktigt bra bok tillsammans med den unga afghanska tjejen Fatemeh Khavari. Mycket bokprat blir det i familjen Eriksson just nu.

Annars lyssnar jag på Stray Birds från Pennsylvania i USA. Kanske årets bästa i konkurrens med några andra fåglar – Birds of Chicago.

Ha en bra helg!


Responses

  1. Hej Pär, fick din bok av min kommundirektör och vill bara tacka dig för aha-upplevelser och reflektioner som radas upp som på ett pärlband. För mig var boken klockren och till stor hjälp i mina funderingar kring ledarskap och vart jag är på väg.
    Tusen tack!
    Med önskan om en trevlig helg, Emma

    • Tack Emma för dina rader. Det ger mig energi. Stort lycka till framöver
      Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: