Det är kanske för tidigt att utse årets bästa sommarpratare i P1.
Men jag är ganska säker på att författaren och journalisten Katarina Wennstams program kommer att vara ett av dom som vi minns från sommaren 2018.
Wennstam har arbetat tjugo år som kriminalreporter på SVT och gett ut ett antal böcker på temat utsatta kvinnor. Hon har också fått utmärkelser för sitt författarskap och skrivande.
Det är också kvinnors liv som är det bärande budskapet i hennes sommarprogram.
Med all respekt för alla sommarpratare som berättar om sin barndom och uppväxt, vilka de känner och hur de kommit dit de är idag. Det är också viktigt.
Men Katarina Wennstam använder snarare sina 90 minuter till folkbildning. Vi får en föreläsning som bottnar i en del av kvinnors liv – rädslan av att bli tafsad på, utsatt på skoltoaletten, rädd för sk hedersrelaterat våld, slagen, våldtagen och i värsta fall dödad.
Wennstam som i sitt yrke följt otaliga rättegångar och berättelser är både rak och tydlig i sitt budskap. Det handlar ytterst om mäns överordning av kvinnor.
Låt oss stanna upp där en stund och tänka efter.
Jag är säker på att majoriteten av oss män inte vill ha det så här. Vi har också döttrar, svärdöttrar, systrar, mammor och en mormor och farmor. Vi har kvinnliga arbetskamrater och många har en hustru eller flickvän som vi lever tillsammans med och älskar.
Det minsta vi önskar är att de ska fara illa.
Ändå sker det och just därför behöver vi killar och män tänka efter.
Det finns säkert sedvänjor, kulturer, religioner och politiska ideologier som förstärker det här. Som ser kvinnan som mindre värd eller förvägrar unga tjejer utbildning.
Precis som det finns sedvänjor, kulturer, religioner och politiska ideologier som motverkar det här – dvs som står för något annat.
Men oaktat det så finner vi grunden i mäns överordning av kvinnor. Historiker, socialantropologer, biologer och psykologer kan säkert ge en tusenårig berättelse och beskrivning av varför det blivit så.
Men…vi lever nu och vi har tillsammans ett ansvar – män och kvinnor – att forma ett modernt samhälle som präglas av jämställdhet och allas lika värde.
En sådan utgångspunkt löser inte allt med en gång men det driver frågan åt rätt håll.
Vi män har ett extra stort ansvar. Jag pratar inte nu om någon slags kollektiv skuld som alla män ska bära. Däremot avkräver jag ansvar av var och en av oss.
Fokus måste vara förändring. Att säkra att unga flickor inte känner sig otrygga i skolmiljön eller i sitt bostadsområde, på restauranger, dansställen, badhus eller musikfestivaler.
Jag pratar om att känna sig trygg på arbetet – lyssna på budskapet från den så viktiga #metoo-rörelsen – att känna sig trygg i sitt eget hem.
Det är väl det minsta vi män och unga killar kan lova våra döttrar, systrar, flickvänner och mammor. Att de aldrig ska behöva vara rädda.
För den som vill lära sig något, som vill utmana sig själv och sin världsbild lyssna på årets bästa sommarprogram om ni frågar mig.
Riktig kärlek har sin källa ur det gemensamma och det frivilliga. Aldrig ur hatet, hoten eller våldet.
Det går att förändra och jag tror att vi är på god väg. Men det borde gå fortare och vi män borde vara mer tydliga. Kroka arm med våra unga tjejer och kvinnor.
Tack Katarina att du använde din tid till en så viktig fråga.
Ha en fortsatt bra sommar!
Direktören har ordet 
Kommentera