Skrivet av: Pär Eriksson | juli 17, 2018

Sommarpärspektiv III 2018

Jag har själv varit med om det men den här gången var det min arbetskamrat Charlotte.

Hon rev en vägg här under våren och hittade en tidning från 1957. Vi pratar över sextio år sedan och jag själv hade fyllt 5 år.

Det Charlotte hittade där i väggen var en tidning som gavs ut av Eskilstuna Kuriren och Fabriksföreningen. En information om Eskilstuna och vad staden stod för. Inte alls olikt de informationstidningar och material som tas fram idag.

Och det som slår mig är att det är en fantastisk berättelse om en stad som lyste med ett sådant självföretroende.

Inledningsvis så lyfts vår nya Sporthall fram som ett exempel på hur viktig idrotten är och att Eskilstuna nu 1957 kan stoltsera med Sveriges modernaste anläggning.

Tidningen låter oss förstå att bostadsbyggandet når nya rekordnivåer där gamla dragiga och utslitna träkåkar med utedass ersätts av moderna lägenheter. Fröslunda får stå som exempel för denna nya modernitet.

Och så skolan. Nya Tekniska – dagens Rinman – få exemplifiera vikten av utbildning och det nya Eskilstuna.

Arbetets ära och glädje på Fristadstorget kommenteras med orden ”här mitt i fristadens centrum där arbetets ära och glädje under generationer varit ledmotivet för stadens yrkesskickliga män och dess näringar. Den nationella berömmelse och internationella ryktbarhet, som staden vunnit, vilar därför på solid grund”.

Ännu syntes inte kvinnorna i berättelserna eller bilderna. Men deras tid skulle komma. Jag minns det väl då min egen mamma klev ut i arbetslivet.

I tidningen presenteras mer än 160 tillverkande Eskilstunaföretag med texten ”detta hårda och målmedvetna arbetet har i stort sett skett utan tillskott utifrån. Stadens industrier har aldrig stått i guldregnet”.

Jag tror att läsaren anar vart den här texten är på väg.

Om vi förstår den här stolta berättelsen förstår vi också oss själva och den här stadens själ lite bättre. Oaktat om vi är födda här eller inflyttade.

Vi behöver förstå ur var vi kommer. Då klarnar också en del av de bilder vi alltjämt bär på. Den stolta staden som har ett tusenårigt rotsystem och som har producerat i fyrahundra år.

Och som – likt andra industristäder – genomgått både kriser och förnyelse.

Samtidigt slår det mig att det som skrevs för sextio år sedan påminner också om dagens berättelse.

Sporthallen har ersatts av berättelsen om en ny toppmodern arena. Fröslunda och bostadsbyggandet benämns idag Munktellområdet och Nätet.

Nya Tekniska stavas Mälardalens högskola. Och de 160 företagen heter idag inte bara BM och Assa-Stenman utan också Volvo CE, Amason och Hexagon.

Det jag möjligtvis saknar är berättelsen om IFK Eskilstuna 1957. Precis den säsongen spelades det allsvensk fotboll på Tunavallen. Idag skriver vi inte bara IFK och City utan också United, AFC och Syrianska.

…vi har byggt på egen kraft…Eskilstuna har aldrig sått i guldregnet…

Eller också är det vi gör nu när vi skriver 2018.

Arbetslösheten minskar- om än från en hög nivå – bostadsbyggandet är igång, Gredbydepån invigs snart, Logistikparken i Kjula fylls med nya företag, vi har en tydlig plan för kommunens utbyggnad av skola, vård och omsorg. Smederna kör för guldet. EGF, GUIF, United och AFC vill framåt.

Vår stad.

Hoppas att det går bra med ombyggnationen Charlotte och tack för tidningen…

Ha en fortsatt bra sommar!

 

 

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: