Skrivet av: Pär Eriksson | augusti 13, 2017

Om att leda andra, att låta sig ledas och leda sig själv

När vi tänker ledarskap så är det lätt att våra tankar far iväg och vi tänker på begrepp som att leda andra.

Det är förvisso inte så konstigt eftersom det ofta är så vi definierar ledarskapet. Förmågan att leda andra, förmågan att peka ut färdriktningen för gruppen, förmågan att nå resultat.

Men jag menar att ledarskapet och medarbetarskapet för den delen – eftersom det innehåller en form av ledarskap i klassrumet, på äldreboendet eller i arbetslaget – bygger på fler dimensioner.

Att förstå innebörden i att låta sig ledas
En av ledar- och medarbetarskapets viktigaste ingrediens är förmågan att låta sig ledas.

För den nyinvigde i ledarskapets logik kan det låta ovant men min erfarenhet är att ledare och medarbetare som förmår låta sig ledas blir bättre i sitt yrke och växer också som människor.

Att låta sig ledas handlar om förmågan att lyssna på kloka synpunkter från omgivningen. Från brukare och anhöriga, från kollegor, från fackliga organisationer och samarbetspartners. Att ta intryck, att låta sig påverkas.

De allra bästa cheferna jag mött genom åren har just burit på förmågan att låta sig ledas.

Det betyder inte att jag är ett rö i vinden eller blir svag i mitt beslutsfattande. Tvärtom. I och med att jag öppnar upp mitt sinne, mina tankar så fördjupas min egen förståelse för ett skeende eller en händelse.

Vikten av att leda sig själv
Förmågan att låta sig ledas måste också kombineras med förmågan att leda sig själv.

I många frågor finns inte alltid stöd, råd eller ens en tydlig riktning.

Jag har i tidigare krönikor berättat om fd Volvochefen Leif Johanssons kloka svar till en grupp föräldrar som undrade vad han såg att deras barn behövde för kompetens i det framtida arbetslivet.

Leif Johansson svar är genialt – ”vi behöver chefer och medarbetare som kan orientera sig i otydliga organisationer med otydliga visioner och otydliga ledningar”.

Kanske hade alla förväntat sig ett svar som i sig var tydligt och slog an det gängse synsättet. Snarare vände han på frågan och ställde den uppochner. Du måste lära dig att leda dig själv.

I det moderna arbetslivet finns inte alltid en manual att följa eller en chef till hands som pekar vad du ska göra eller hur du ska göra det.

Jag måste lära mig leda mig själv.

Men då krävs också ett ledarskap som klarar av det. Som ger mandat och litar på medarbetarna. Detta samtidigt som vi som medarbetare måste vara redo att ta ansvaret. Inte skylla på andra. Inte peka fingret åt något annat håll.

Tiden – om den ens funnit – då jag kan hänvisa till någon annans ansvar är i någon mening över. Att hänvisa till ”dom” i skolan, i socialtjänsten, kultur och fritid, miljö och räddning, Kommunfastigheter, politikerna, föräldrarna, näringslivet…blir som ett släpankare för en kommunal organisation som vill vara framåtsyftande.

Om vi ser den här helheten – leda andra, låta sig ledas och leda sig själv – då växer också ett modernt sätt att se på arbetslivet.

Och kanske viktigast – jag spelar huvudrollen i mitt eget liv. Jag blir en del av en helhet och förmår sätta in mig själv och mitt uppdrag i ett större sammanhang.

Så bygger man moderna organisationer 2017.

Ha en bra vecka!

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: