Skrivet av: Pär Eriksson | juli 13, 2017

Sommarpärspektiv III 2017

Det är naturligtvis hundratals, ja kanske tusentals små beslut, initiativ och ageranden som förändrar en stad.

Men några beslut är mer övergripande och tar en stad åt ett håll som vi kanske först i efterhand förstår.

Jag pratar om Eskilstuna men skulle lika väl kunna berätta om Strängnäs, Enköping, Västerås, Norrköping, Sundsvall eller Gävle.

Några stora avgörande beslut som gör att flodfåran rinner i en viss riktning.

Det är bl a det här kommunpolitiker och tjänstemän ägnar sig åt på dagarna. Att se mönster, att se system, hur saker och ting hänger ihop.

Jag hör att jag kan låta lite krävande och kanske slår jag an en folkbildande ton. Men jag tror att vi medborgare måste fördjupa vår kunskap att städer byggs, förändras och bevaras av beslut som kanske har ett hundraårsperspektiv. Ibland ännu längre.

Detta skrivet med all respekt för oss alla som ser det där nybyggda äldreboendet eller förskolan, en ny väg eller ny mark som ett intrång i vårt kvarter, i vår hemvävda miljö.

Jag skriver inte de här raderna med någon ironisk underton utan mer för att visa respekt för att förändring är inte alltid är enkel.

Och kanske vi också kan vara lite ödmjuka mot varandra och inse att ingen är emot allt men det finns alltid några som är kritiska i en särskild fråga. Därför att den berör och påverkar oss.

Om politikerna lyssnade på varje nyans och varje andning i detta motstånd – hur litet det än må vara – så är min erfarenhet att det inte sker någon utveckling. Alla kan inte vara nöjda – samtidigt.

Det är därför vi har politiker och partier. Att kanalisera värderingar och idéer. Men också att våga fatta övergripande beslut – efter analyser, diskussioner och samtal – som påverkar oss i mer än hundra år.

Nu i veckan fyllde Mälardalens högskola 40 år. Samma vecka invigdes nya Citybanan i Stockholm.

Det här är två skolboksexempel på vad jag menar med övergripande politiska beslut som förändrar en stad.

Idag är det knappast någon av oss som höjer på ögonbrynen. Det är klart att vi ska ha en högskola och det är givet att vi ska satsa pengar på Svealandsbanan och förbättra våra kommunikationer med Stockholm.

Låt oss vara ödmjuka i stunden. Inget av dessa beslut skedde utan friktion. Som Eskilstunabo minns jag invändningarna.

Vem ska åka tåg till Stockholm? Vi har väl inga sådana behov. Förstöra Forsparken…

Vi behöver ingen högskola. Våra jobb finns inom industrin. Eller mer i närtid – rör inte Sporthallen och Vattenpalatset.

Fullt rimliga invändningar.

Tur då att vi hade politiker och tjänstemän som stod upp för idén om att utveckla kommunikationerna och att Eskilstuna behövde en högskola. Tack till företag och näringsliv som såg bakom hörnet. Tack alla invånare som stött och blött frågorna, vridit på argumenten och landat att vi behöver bygga och forma en ny stad.

Den spännande och utmanande frågan behöver nu ställas till våra unga. De  sena 70-talisterna, 80-, 90- och 2000-talisterna.

Vilka är era viktiga frågor för era liv, era familjer eller blivande barn?

Lyssna gärna på oss äldre. Vi vet en del om livet. Men forma er framtid. Er stad.

Utmana.

Ha en fortsatt bra sommar!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: