Skrivet av: Pär Eriksson | maj 7, 2017

Om våra ungdomar, en gyllene fråga och vikten av att fånga framtidsdrömmar

Jag har genom åren haft förmånen att arbeta med och träffa många ungdomar.

Under 1980-talet som socialarbetare, under 1990- och 2000-talen som ansvarig för den kommunala skolan, fritidsgårdarna och socialtjänsten och nu som kommundirektör.

Jag har mött hundratals ungdomar – kanske kan jag skriva tusentals – i olika samtal om livet, skolan, föräldrar, fotboll och kärlek. Det som slår mig är att nästan alla verkar längta efter att få prata allvar, att få prata om det som betyder något.

Med all respekt för oss i våra roller som föräldrar, far- och morföräldrar, lärare, fritidsledare, tränare och körledare – men det är som att vi ibland har svårt att prata med våra tonåringar. Kanske vi förmår ställa frågorna men är inte tillräckligt uppmärksamma på svaren.

En del av det är förståeligt. Att vara tonåring eller att ha en tonåring nära sig är svårt. Det är något som värker att vara ung. Osäkerhet blandas med tvärsäkerhet. Det lilla barnet finns också i tonåringen, precis som den unga kvinnan och mannen finns någonstans i slumrande.

Att förstå våra ungdomar
Min livserfarenhet är att vi måste förstå det här. Det är inte alltid enkelt som förälder eller lärare. Man lever med vardagen så starkt inpå sig. Kanske upplever vi oss stressade eller att vi saknar tillräckliga resurser eller kunskap. Fokuset blir på något annat än oss själva.

Under alla mina år i samtal med ungdomar så har jag alltid haft en stående fråga – en slags gyllene fråga som ofta öppnar upp ett samtal. Detta oaktat om jag suttit med nedknarkade ungdomar, skoltrötta elever, fotbollsungdomar eller välmotiverade tonåringar.

– Vad gör du om tio år…

– Vad menar du…

– Vad bär du på för framtidsdrömmar…

– Okey… du är den förste som frågat mig…

För ett antal år sedan var jag ansvarig för den skolverksamhet som tog emot nyanlända barn och ungdomar. Jag minns särskilt ett besök i en klass med ett antal 12-14-åringar.

Det var knappt att de psykologiskt hunnit landat i sitt nya land och sin nya stad. Det var knappt att de fångat vilken kultur och vilka värderingar, vilka spelregler som gällde. Men de satt där i sina skolbänkar och läste svenska och löste mattetal.

Jag minns att både jag och dom var lite blyga inför situationen. Vad hade vi att säga varandra?

– Vad gör ni om tio år…vad är era framtidsdrömmar?

Och plötsligt förvandlades den upplevda tystnaden till ett sorl och vinkande armar.

Och förslagen avlöste varandra där familjebildning blandades med drömmar om att bli snickare, lärare, läkare, ingenjör, jurist och fotbollsproffs. Vi blev sittande hela lektionen.

Jag påmindes om det här samtalet när jag nu i veckan träffade ett gäng Eskilstunaungdomar i åldern 14-16 år.

Samma samtal, samma drömmar.


Det är kanske ett tecken i tiden att norska ungdomsserien Skam är så populär – den handlar om livet och hur det är att vara ung i det nya samhället. Det är på allvar. Precis som ”Bullen” var på 1990-talet.

En tid som kräver att vi lyssnar
Den kritiske läsaren tycker kanske att jag blir väl filosofisk och psykologisk. Dagens värld och samhälle är fylld av så mycket spänningar. Vi tar del av stök och bråk i våra skolor. Fritidsgårdar tvingas stänga på grund av förstörelse och hot. Unga tjejer känner sig osäkra och rädda för att utsättas för sexuella närmanden.

Statistik talar för att fler ungdomar omhändertas av socialtjänsten. Knarkhandel blandas med kriminalitet och våld.

Detta är också sant. Om detta må vi också samtala, agera och reagera.

Men det är inte huvudströmmen – även om sociala media lätt kan få oss att tro det. Huvudkraften är ungdomars längtan efter att få leva ett bra liv. Att få växa upp tryggt, få vara glad och njuta av livet, klara skolan, utbilda sig, skaffa ett jobb, bli en bra vuxen.

Vem vill gå omkring och hota och hata? Vem orkar?

I den meningen skiljer sig inte dagens tonåringar från när du och jag var unga.

Att hitta människans inre kärna
Min lärdom är också att även de mest hårdföra och extrema längtar efter något annat. Den insikten betyder inte att vi vare sig förstår, negligerar eller förminskar att deras beteende skadar andra eller hotar delar av samhällsgemenskapen.

Men insikten är viktig därför att den förmår skilja på beteendet och människan. I allt arbete med ungdomar måste vi vuxna vara konsekventa mot oacceptabla beteenden och värderingar men öppna mot den enskilda människan.

Och tro mig…jag har arbetat med många ungdomar som förändrat sina liv. Några har jag kontakt med än idag.

Om inte några vuxna – en förälder, en lärare, en tränare, en fritidsledare, en socialarbetare – lyssnat på deras framtidsdrömmar och tagit fram den innersta kärnan i deras mänsklighet – så hade de varit döda eller suttit i fängelse idag. Vilket många också gör.

Vi ska också lyssna på alla de ungdomar – oftast pojkar – som upplever sig som förlorare i dagens värld och samhälle. De oroas över arbetslöshet, främmande eller nya värderingar, känslan av att inte platsa, bli sedda.

Samtidigt som vi är tydliga med var vi står när det gäller värderingar så ställer vi samma fråga – vad är dina framtidsdrömmar?

Och min erfarenhet är att du får ungefär samma svar…jag vill leva ett bra liv.

Vår roll som vuxna är att bli livscoacher eller kalla det sociala grindvakter där vi hjälper och stöttar våra ungdomar att bli vuxna och ta sig igenom den märkliga perioden i livet som vi kallar tonåring. Kanske den både svåraste och härligaste perioden för oss människor.

Vår roll är att ställa frågorna, peka på alternativ, stå upp för grundläggande mänskliga värderingar – och lyssna på deras svar.

Men vandringen måste de göra själva. Så tufft och underbart är det att vara människa.

Vår roll i en kommunal organisation har aldrig varit viktigare.

Så bygger man också moderna städer och samhällen. Och kodordet är det samma – tillsammans.

Förlåt oss kära barn för att vi inte kan erbjuda er en bättre värld än den här just nu. Det kommer att bli bättre. Vi tycker om er.

Ha en bra vecka!

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: