Skrivet av: Pär Eriksson | april 30, 2017

Om en 40-årig kärlek, en högskolas betydelse och vikten av att bygga samhällen och en framtid

Jag vet inte hur jag ska uttrycka min respekt och vördnad – kalla det gärna kärlek – till en 40-åring.

I det här sammanhanget är hon ung. Hennes syskon i Uppsala och Lund är flera hundra år gamla. Och även de mer åldersmässigt närmre syskonen i Umeå, Stockholm och Göteborg är äldre.

Jag pratar om Mälardalens högskola som i år fyller hedervärda 40 år. Ett fortfarande ungt men kaxigt lärosäte i den akademiska världen.

Högskolans betydelse för regionen
Jag vet inte om det går att uttrycka den betydelse högskolan spelar för regionen. För sina värdorter Eskilstuna och Västerås. För näringslivet, för offentlig sektor och för våra unga.

Jag tror att läsaren förstår och ser bilden. Två län och två stolta städer som producerat världsledande produkter och varor i hundratals år. Men som också genomgått klassiska strukturkriser med hög arbetslöshet och krav på omställning.

Det är i den kontexten vi ska förstå högskolans betydelse och jag tackar de högre makterna att vi på 1970-talet hade insiktsfulla politiker, företagare och akademiker som förstod hur man bygger samhällen.

För det var inte helt lätt. Det var inte så att insändarsidorna fylldes av krav på en högskola. Det är inte ens säkert att förståelsen nådde de innersta beslutsrummen i företagens styrelserum eller kommunernas stadshus.

Jag skriver inte det i någon anklagande ton utan mer för att skapa förståelse för att stora och viktiga strategiska insikter ofta växer fram succesivt för att till slut landa i breda beslut.

Tack till alla er som i motvind – även om vi inte ska förstora styrkan i den – tog striden för att etablera en högskola i Eskilstuna och Västerås.

Och läser vi på vår historia så vet vi att dåvarande ASEA – som blev ABB – hade en stor roll i skapandet av högskolan. Inledningsvis så var de också med och finansierade lärartjänster.

Stödet och insikterna fanns naturligtvis också hos andra företag – bl a på Volvo i Eskilstuna – och i takt med tiden så blev näringslivet en viktig aktör för högskolans utveckling. Och är så än mer idag.

Likaså spelade de två värdkommunerna en avgörande roll för högskolans tillblivelse. Utvecklingen av högskolan under det 1990-tal jag själv kan överblicka personifieras också av kommunstyrelseordförandena Åke Hillman i Västerås och Hans Ekström i Eskilstuna.

Jag tror att det är viktigt att vi påminner oss om den här berättelsen därför att den ger svaret på varför högskolan är så viktig för den här regionen och de här städerna.

En industriregion, ett antal stolta industristäder på väg att skapa något nytt.

Vikten av vetenskap och forskning
Men en högskola är inte bara dess kommuner eller dess näringslivs framtid. En högskola är garanten för vetenskap och kunskap.

I det läge världen befinner sig just nu är vetenskapen, forskningen och fakta än viktigare. I en mediavärld där det är svårt att skilja på fakta, information, reklam och propaganda så är vetenskapen, bildning och utbildning motkraften.

Den akademiska sfären blir en del i arbetet för demokrati och humanism.I den meningen så är högskolan än viktigare när vi nu snart skriver 2020.

Våra studenter, medarbetare och ledning
Ytterst handlar högskolan om vår framtid och våra ungdomar. Jag är särskilt stolt över Mälardalens högskola och deras förmåga att dra till sig studenter från sk ”studieovana hem”. Enkelt uttryckt Mälardalens högskolan har en förhållandevis hög andel studenter där deras föräldrar själva inte har någon högre utbildning.

Det är inte bara en lek med siffor. För mig är det här att bygga samhällen, att bygga social rättvisa. Att ge alla samma förutsättningar och möjligheter. Hur vi sedan tar emot dessa möjligheter är upp till var och en av oss.

Kanske siffrorna är gamla men den senaste redovisningen jag tog del av berättar också att nästan 60% av alla Eskilstunabor som har en högskoleutbildning har fått den på Mälardalens högskola.

Jag vet inte om vi förstår vad den här 40-åringen betyder för oss.

Jag har haft förmånen att arbeta i Västerås och Eskilstuna i snart 30 år. Ett antal högskolerektorer har passerat. Alla med passion för forskning och utbildning. Alla med drivet att utveckla vår region. Och alla med en öppen hand och invit till samarbete.

Och alla dessa medarbetare – lärare och forskare, administratörer och chefer. Ni är så viktiga och det jag själv sett av nära samarbete är något vi ska vara rädda om.

Det är också det som är högskolans inriktning och devis – den samproducerande skolan. Det kan låta som en kul men till intet förpliktigande deklaration. Men jag som följt högskolan på dess vandring har sett hur de anstränger sig för att hitta konkreta samarbeten med det omgivande samhället. Med näringslivet, med kommunerna, med landstingen och regionen. Detta utan att tappa sin självständighet.

Utveckling sker i motvind
Och vandringen är inte alltid enkel. Och ska kanske heller inte vara det. Den akademiska världen är inte en historiskt naturlig del av våra två industristäderna. Jämför Uppsalas eller Lunds historia.

Jag förstår att invånarna som kanske inte har den dagliga insynen i högskolans värld kan höja på ögonbrynen och fråga sig vad det är för märkvärdigt med en högskola.

Utan att dra för stora växlar på mina erfarenheter men det fanns också ett motstånd när högskolan skulle bygga ut i Västerås.

Nu bygger högskolan ett nytt Campus i Eskilstuna. Det gamla fina badhuset från 1933 och vår klassiska Sporthall från 1955 får ge vika för något nytt.

Men min lärdom i livet är att strategiska och viktiga utvecklingssteg ofta tas i motvind. Det är nästan lagbundet.

Men det är också i motvind pappersdrakar stiger. Det är därför vi har politiker. Personer med passion, en riktning och ett mod att fatta beslut som påverkar samhällen i hundraårsperspektiv. Det är därför vi har ett politiskt representativt system. Vi begär att några ska se lite längre än vad var och en av oss gör. Att se till helheten bortom vårt eget kvarter.

Vi krokar arm för ett universitet
I år firar Mälardalens högskola 40 år. Jag påminner gärna läsaren än en gång. Från gamla Zimmermanska skolan och de första trevande lektionerna i Västerås. Från ett 70-tal anställda till dagens 900 medarbetare. Från blygsamma 500 studenter till dagens 15 000. Från namnet Högskolan i Eskilstuna/Västerås till det mer klockrena Mälardalens högskola.

Från en utspridd högskola på flera platser till en ny och modern högskola granngårds med Rademachersmedjorna som en del av Eskilstunas stolta historia.

Eskilstuna och Västerås behöver gå i takt med varandra. Vi behöver än mer kroka arm, skuldra vid skuldra. Vi ligger i två län, vi är två självständiga kommuner men vi är för evigt förbundna med varandra.

Vi är två tvillingstäder med ett gemensamt barn och vi ska vara så varsamma och ge henne så mycket kärlek.

Så utvecklar man städer och samhällen.

I helgen installerades Paul Petterson som ny rektor efter Karin Röding. Båda dessa har betytt oerhört mycket i den högskoleledning som så konsekvent drivit att högskolan är en del av regionen och att Eskilstuna och Västerås är två jämlika parter.

Det nu dags att börja driva frågan om att bli Mälardalens Universitet.

Jag har nu fått förtroendet att ingå i högskolans styrelse. Jag är stolt över det och jag tror mig ana att valberedningen ser mig som en värdig röst för mina två kommuner som jag bär i mitt hjärta – Eskilstuna och Västerås.

Här får ni kramen Mdh…hur man nu förklarar sin kärlek till en högskola.

Vi har allt framför oss.

Ha en bra vecka!

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: