Skrivet av: Pär Eriksson | mars 26, 2017

Om en väl bevarad hemlighet, en treuddig stjärna och vikten av att vara människa

Du kommer kanske inte att tro mig.

Men när man fyller 65 år så får man reda på en hemlighet om oss människor.

Så förra veckan berättades den här hemligheten för mig samtidigt som jag försäkrade att inte berätta den vidare om det inte var nödvändigt.

Överenskommelsen är nämligen så fiffigt ordnad att man får återberätta den tre gånger i sitt liv för sina barn, barnbarn, vänner eller arbetskamrater.

Så redan efter en vecka så förbrukar jag en av dessa möjligheter eftersom jag tycker att det är så viktigt.

Den treuddiga stjärnan
Så lyssna; vi bär alla en treuddig stjärna inom oss. Den är vass och kan kännas lite obehaglig. Den sitter precis i anslutning till vårt hjärta och påverkar våra inre organ.

Den där vassa och obehagliga stjärnan ligger oftast still och märks inte av i vardagen. Men – och det är det här som är lite jobbigt – den rör sig ett kvarts varv varje gång vi gör något omoraliskt, oetiskt eller när vi sårar en annan människa.

Den fungerar som en signal och påminner oss om att vi är människor och att vi aldrig får skada eller begå våld mot andra.

Problemet är att om vi gör många omoraliska och oetiska handlingar så rör sig den där vassa treuddiga stjärnan ofta. I början åsamkar den oss smärta men till slut så gröper den ur vårt inre så pass mycket att den börjar röra sig fritt och vi känner inte av den.

Vi förlorar vår inre kompass och känsla av att vara goda människor.

En värld som kräver mycket av oss
Jag tror läsaren börjar förstå vart den här texten är på väg.

Vi lever i en märklig och utsatt värld just nu. Krig, terror och stora sociala umbäranden gör att människan inte bara lider utan också har en tendens att bli ond och hatisk. Mot den som inte ser ut som oss själva, den som klär sig på annat sätt, den som tillbedjer en annan gud, som bär en annan kultur eller sedvänja.

Ondskan flyttar också in i vårt eget Europa. Terrorn skall göra oss rädda och återhållsamma. Våra grundbegrepp demokrati och humanism utmanas.

I det lokala möter vi brinnande bilar, dödsskjutningar, våld och kriminalitet.

Vi läser om barn som utsätts för sexuella övergrepp. Kvinnor som är rädda för att våldtas, hatas eller hånas.

Vår förmåga att förbli människa utmanas. Antingen rycker vi på axlarna och orkar inte engagera oss. Kanske vi förväntar oss att samhället återställer något vi känner håller på att gå förlorat. Kanske vi i ren desperation letar syndabockar – samhället, polisen, kommunen, politikerna eller föräldrarna. Det är någons fel.

Kanske vi möter vår ökade ångest och förtvivlan med krav på hårdare tag. Lås in förövarna på livstid eller än värre – skjut dom.

Även om jag inte delar analyserna så förstår jag hur idéerna och förslagen till lösningar växer fram. I brist på upplevda resultat, i brist på trovärdiga förslag och åtgärder växer den egna frustrationen. I brist på framtidsvisioner och nya berättelser. I brist på hopp.

Treudden rör sig allt oftare och förmågan att känna av vad som är rätt och fel utmanas.

Och treudden spelar också fritt hos förövarna. I sämsta fall fortsätter de att våldta, skjuta eller att sälja narkotika.

Vad vi har att göra
Den här krönikan aspirerar inte på att presentera lösningar på dagens samhällsproblem.

Vi förstår alla att om lösningarna vore enkla så skulle problemen redan vara lösta.

Samtidigt ser jag konturerna på ett helhetstänkande. Samtidigt som samhället och vi som lever här måste få skydd från att bli skjutna, våldtagna eller att det säljs narkotika till våra barn så måste vi också förmå fråga oss vad det är för krafter som skapar och underlättar det här.

Vi måste klara av att tänka två eller flera tankar samtidigt.

Barn och unga måste ges de allra bästa förutsättningarna när de växer upp. Att inte bli slagna eller själva utnyttjade.

Vi vet att skolan och förmågan att lära sig läsa, räkna och skriva, förmågan att tänka och reflektera är avgörande för hur det går för var och en av oss.

Vi vet att barn som blir riktigt duktiga på något – att spela fotboll, att sjunga, att rida, att teckna, att spela teater – oftast får ett bättre liv än de som är passiva.

Vi vet att de barn som har kärleksfulla föräldrar, far- eller morföräldrar eller andra släktingar tenderar att klara svåra utmaningar bättre.

Vi vet att de barn som hittar en ”gate-keeper” i livet – dvs en vuxen som kan agera grindvakt och peka ut att det finns ett annat liv att leva än ett destruktivt klarar sig bättre.

Och den där sociala grindvakten är oftast en tränare, föreningsledare, lärare, fritidsledare eller socialarbetare. Det är helt enkelt du som läser den här texten.

Du har alltid varit viktig men just nu när vi skriver 2017 är du viktigare än någonsin.

Och vår hållning, vår moral är tydlig. Vi kommer aldrig att acceptera omoraliska och oetiska handlingar. Aldrig att vi förminskar våldet, dödandet och kriminaliteten. Den dagen vi ser mellan fingrarna eller skyller på andra har vi förlorat vår egen inre kompass.

Men samtidigt som vi är kompromisslösa när det gäller handlingar och destruktivitet så hatar vi inte människan.

Handen är knuten mot beteendet men öppen mot människan.

Min erfarenhet i livet är att människan har en inneboende kraft att vilja bli älskad och själv få älska. Alla har en möjlighet att förändra sig.

Jag är inte naiv. Några vare sig vill eller har förmågan att förändra sig. Den inre treuddiga stjärnan snurrar fritt. De får också ta konsekvenserna av det.

Men min livserfarenhet efter att under många år arbetat med ungdomar som vuxit upp under svåra sociala förhållanden och som också valde ett kriminellt liv var att de flesta av dom ville leva ett bra och värdigt liv. Det ger mig hopp. Det är den tråden, den kraften vi ska fånga.

Kodordet är tillsammans
Det är också det vi nu försöker göra i Eskilstuna.

Vi arbetar på bred front för att öka motivationen till utbildning och att ta skolan på allvar. Vi erbjuder en bra fritid och har ett mycket bra samarbete med våra föreningar.

Vi försöker tillsammans – kommun och näringsliv – skapa fler jobb, praktikplatser och möjligheter att delta i yrkeslivet.

Vi ser att allt fler föräldrar och boende engagerar sig. Kyrkor och församlingar, föreningar och organisationer.

Vårt SFI och KomVux ger inte bara kunskap utan också nödvändig samhällsorientering.

Vi har en socialtjänst som tar ansvar för det allra svåraste. De erbjuder samtal, behandlingsprogram och i yttersta fall omhändertas barn och ungdomar med tvång för att ges möjlighet att få starta om.

Polis, åklagare och rättsväsende gör ett professionellt arbete i en sjusärdeles svår tid.

Och alla barn och ungdomar som lever sina liv i detta turbulenta årtionde. De är värda alla respekt och förståelse från oss vuxna.

Förlåt oss för att vi inte just nu kan ge er en annan värld än den vi har.

Bevara hemligheten men lev efter insikten
Så naivt, invänder den kritiske läsaren. Ja kanske. Men vad är alternativet?

Det finns inte plats att sätta sig på läktaren och peka finger. Du borde, du är inte bra, det här är inte mitt ansvar, polis och kommun är dåliga. Politiker och föräldrar fattar inget.

Jag är ledsen. Vi har inte tid med den attityden. Om den nu finns.

Kodordet är tillsammans.

Och om jag får fortsätta att berätta ytterligare en hemlighet om den vassa treudden. Det hoppfulla budskapet är att om vi människor gör goda moraliska och etiska handlingar i vardagen så återskapas det där inre hjärtat. Det som tidigare spelade fritt återtar sin plats och vi återerövrar vår inre kompass om vad som är rätt och fel.

Vi blir lite mer människa.

Lova att ni bevarar den här hemligheten. Annars försätter ni mig i en svår situation som handlar om förtroende.

Ni kommer själva att få den berättad mer utförligt när ni fyller 65 år.

Jag har förbrukat 1 av 3 möjligheter att återberätta den. Jag valde er.

Nu har jag 2 kvar och de spar jag till framtiden.

Ni är så viktiga.

Ha en bra vecka!

 

 

 

 

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: