Skrivet av: Pär Eriksson | februari 19, 2017

Om kriser och allvar och förståelsen för när vi är som bäst

Det är en märklig insikt som kommer över mig.

arbetslag

Och det slår mig att det tagit nästan 40 år av arbete i tre kommuner för att erövra insikten.

Vi verkar fungera som bäst när det är på allvar och krisartat.

Under åren har jag mött kommuner i ekonomisk kris och som övervägt att låna till löner. Jag har mött verksamheter som är tveksamma om de kommer att kunna anställa medarbetare med rätt kompetens.

Men jag har också mött ond bråd död, barn som försvunnit från förskolan, dementa som försvunnit från sitt boende, missbrukare som överdoserat och också allvarliga bränder och skottlossningar.

hander3

Lägg då till de allvarliga händelserna kring Estonia och Tsunamin som påverkade de kommuner jag då arbetade i.

Det är inga vardagliga händelser utan både allvarliga och som tur är ovanliga.

Men min slutsats är viktig – det var då organisationen och dess medarbetare fungerade som bäst.

Att kroka arm i svåra lägen
Låt mig förklara så att läsaren följer mitt resonemang.

I krislägen och vid allvarliga händelser verkar det som att vi krokar än mer arm. Alla är fokuserade på att hjälpa till. Eventuella motsättningar och meningsskiljaktigheter läggs åt sidan.

arbetsplats

Ingen hänvisar till att det är någon annans ansvar. Ingen pekar finger, ingen har tid att vara missnöjd. Alla agerar som att vi är en samlad organisation.

Ibland tänker jag – när jag blickar över de här snart 40 åren i arbetslivet – att vi blivit oerhört professionella i våra yrken. Kvalitetsarbete och att vi kan ta del av forskning och gedigna uppföljningar driver på ett positivt sätt upp vårt kunnande och agerande.

hjarta

Samtidigt ser jag en tendens att vi blivit mer räddhågsna. Rädda att göra fel, att bli uthängda i media, kritiserade av politiker och chefer.

Rädda att bli hånade på Facebook och sociala medier av några som vill hata, hota eller sprida osäkerhet. Nu i dagarna har vi också lärt oss att en del av det där sköts av några som till och med får betalat för att vara arga och missnöjda.

Kanske vi också blir återhållsamma i vårt agerande därför att vi är rädda att bli anmälda eller offentligt kritiserade av någon statliga myndighet.

Allt detta är förståeligt och det är också sunt att vi som medarbetare är eftertänksamma i vardagen. Att vi agerar klokt och avvägt.

ledarkspa1

Men vid allvarliga krislägen och händelser är det som att det händer något med oss. Vi kliver fram, vi är villiga att ta risker och kanske till och med göra fel därför att läget är så allvarligt.

Vi blir inte längre så återhållsamma eller rädda att göra fel. Vi har fokus på uppdraget, att lösa en viktig fråga.

Ett år som krävt mycket
Jag ser det nu när jag tillsammans med politiker, fackliga organisationer och våra förvaltnings- och bolagsledningar summerar året som gått.

hjarta1

Eskilstuna kommun klarade av att ta emot 700 fler barn och elever i förskolan, grundskolan och gymnasiet.

Vi klarade att erbjuda HVB-hem och familjehem. Vi klarade att tillsätta gode män och kontaktpersoner. Vi klarade miljö- och brandtillsyner samtidigt som vi ordnade boenden.

När det var skottlossning i några av våra områden – bl a med ett tragiskt dödsfall som följd – klarade vi att mobilera krafterna och medarbetare fanns ute i verksamheten bara några timmar efter händelserna.

När vi ser behov som upplevs olösliga – t ex behovet av att rekrytera medarbetare inom vård och omsorg inför sommaren och motsvarande lärare och skolpersonal inför terminsstarten så klarade vi det med gemensamma ansträngningar och nya sätt att tänka.

När företag och entreprenörer trycker på för att snabbt bygga nya bostäder så klarar vi att ta fram detaljplaner och bygglov i rasande fart utan att tumma på rättssäkerheten.

Skrytsamt, invänder den kritiske läsaren.

Ja, kanske. Men det är så här jag uppfattar situationerna och kanske jag som kommundirektör har förmånen att se skeenden mer inifrån än vad invånaren och våra egna medarbetare själva ser.

grupp

Jag ser medarbetare och chefer som bjuder till och gör stordåd. Jag ser mer av samarbete. Jag ser en villighet att se den andres goda intention.

Jag ser en verksamhet som är orädd och modig när det blir allvar.

Det betyder inte att vi inte också har problem och svagheter. Det måste finnas en förståelse för det hos medborgaren.

Vikten av att bygga stolthet
Och vi alla 8 500 medarbetare – jag tror att vi snart skriver 9 000 eftersom Eskilstuna växer – behöver sträcka på våra ryggar och se allt det goda som görs. Även om budskapen på sociala medier ibland vill få oss att tro och känna annat.

Vi behöver kroka än mer arm med varandra. Skuldra vid skuldra. Det är inte kris och allvarligt varje dag men kanske vi borde agera som att det vore det.

Särskilt i tider av stor osäkerhet i världen och i samhället krävs att vi går tillsammans.

Så bygger man en modern kommunal organisation och en modern stad. I förståelsen att vi behöver varandra.

Ha en bra vecka!

 

 

 

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: