Skrivet av: Pär Eriksson | januari 22, 2017

Om kampen om orden, paradoxerna och vikten av att härbärgera ångest

Det pågår en kamp om orden. En kamp om beskrivningen av läget i vårt samhälle.

ord

Väldigt förenklat skulle man kunna beskriva det som att två världsbilder står mot varandra. Antingen så betonar vi krig, terror, våld, fattigdom och svåra sociala umbäranden.

Eller också väljer vi att berätta om de stora sprången som utvecklingen tar i form av bekämpad fattigdom, att de stora folksjukdomarna trängs tillbaka och till och med besegras, att allt fler barn ges möjlighet att gå i skolan och att kvinnornas ställning stärks.

Samma kamp om verkligheten pågår också i vårt eget land. En bild där välfärdsstaten krackelerar, flyktingmottagandet beskrivs som ett stort misslyckande, våld och kriminalitet ökar.

grupp1

Eller också väljer vi att berätta om ett fantastiskt land som är både humanistiskt och demokratiskt, ett land som är en viktig röst i världen och som ständigt skapar nya jobb och innovationer.

Samma typ av kamp om orden pågår i vår egen stad. Antingen lyfter vi upp arbetslösheten, gängkriminaliteten och att vår stad präglas av stora sociala problem och hemlöshet.

Eller också sätter vi ljusskäppan mot det som växer i Eskilstuna. Vi väljer att peka på framtidsoptimismen, de nya jobben som skapas, en högskola som växer, bostadsområden som moderniseras, förskolor och äldreboenden som byggs.

eskilstuna20

Tar vi ett ytterligare steg så sker samma kamp i våra kommunala verksamheter. Det saknas resurser, medarbetare sliter ont och blir sjukskrivna. Barn och ungdomar får inte det stöd de är berättigade till.

Eller också betonar vi att vi aldrig varit så många, aldrig haft så välutbildade och kreativa medarbetare. Att vi aldrig i världshistorien haft så bra och bred kommunal verksamhet.

Att leva med paradoxer
Låt mig vara tydlig – alla dessa bilder är på sitt sätt sanna och beskriver en verklighet. Men vår egen verklighet, vår egen berättelse, våra egna ord delas inte alltid av andra. Ingen har tolkningsmonopol och just därför måste vi lära oss att lyssna på varandra.

Inte i första hand för att övertyga utan för att förstå. Samtalet blir än viktigare i en tid fylld av osäkerhet. Där har vi alla mycket att lära.

Livet och världen är paradoxal. Precis som våra liv och våra egna jag. Att vara människa är att orka leva med dessa dubbla bilder av verkligheten. Att orka härbärgera den mänskliga ångest som uppstår när dessa motbilder möter varandra.

paradox

Min erfarenhet är att vi lätt hamnar i ett antingen eller. Vi blir ytliga i vår förmåga att betrakta och reflektera.

Det finns också en fara att den politiska logiken understödjer den här utvecklingen. För bortom kampen om orden och berättelserna finns också en politisk agenda. Den som inte är övertygad kan följa USAs nye president och hans retorik.

Enkelt uttryckt – några tror sig tjäna på att svartmåla läget. Att skapa en känsla av hopplöshet. Sociala mediers hat och hot förskräcker och visar hur vi människor kan vara mot varandra när vi är som sämst.

Å andra sidan så finns drivkrafter som tenderar att skönmåla. Det finns inga större problem. Viktiga frågor trängs undan och undviks att samtalas om.

Hjärta4

Jag tror att en mogen och på sikt hållbar inställning är att försöka ställa sig över det där. Vi behöver öka våra förmåga att se både styrkorna och svagheterna. Bejaka det som växer och utvecklas samtidigt som vi inte förminskar utmaningarna.

Vi har ett särskilt ansvar
Vi som arbetar i en kommunal organisation har ett särskilt stort ansvar att agera klokt och väl avvägt. Jag tror till och med att medborgarna förväntar sig det av oss.

Vi kan inte i våra roller bli en del av det oreflekterade, det omedelbara, det tillfälliga. Vår roll är att vara sakliga, peka på utvecklingstendenserna över tid. Ta matchen om bilden av vår stad och våra verksamheter.

Socialt arbete

Att aldrig låta oss tryckas ned av de röster som bara ser svårigheterna. De som låter hot, hat och oförsonlighet dominera sociala medier och det vardagliga samtalet på puben, arbetsplatsen, i bussen eller vid köksbordet.

Vi behöver stå upp för allt gott som görs i vardagen. Vara stolta utan att för en sekund blunda för de samhälleliga problemen som vi möter dagligen. Vi finns just för att det finns problem. Det är bland annat därför vi har en kommun. Något tillsammans.

Jag vill se ett än mer emotionellt moget ledar- och medarbetarskap. Att vara anställd i Eskilstuna kommun ska vara liktydigt med att stå upp för demokrati och humanism, att söka samtalet, dialogen. Att klara av att möta de dubbla bilderna och budskapen.

Att se andres goda intention. Att se det goda i vår stad och respektera oss som bor här. Det är vårt bidrag i kampen om ordet.

Det förutsätter också ett moget och ansvarstagande medborgarskap.

Kodordet är tillsammans.

Ha en bra vecka!

Advertisements

Responses

  1. Hej Per! Som alltid är det alltid intressant att läsa dina betraktelser. För att skapa en gemensam bild är det nödvändigt att jag är öppen för att undersöka min egen bild med din bild av verkligheten. Det förhållningssättet ställer krav på självinsikt och mognad i mötet hos berörda parter.

  2. Tack för dina rader Håkan.

    Jag tänker också så – att nyfikenheten och öppenheten handlar och att själv öka sin förståelse. Inte i första hand för att övertala utan för att skapa, som du skriver, en gemensam bild.
    Uppskattar dina uppmuntrande ord.

    Ha det bra!
    Pär E

  3. Sången ”Alla Tillsammans” med Thorstein Bergman uppfattas säkert som naiv och mossig av många nu för tiden, men den är enkel, sann och riktig. Den ringer i bakhuvudet sedan 1970-talet. Med hjärtat strax till vänster kommer man aldrig ifrån den.

    Den bidrog nog till att kommunfullmäktigeberedningens rapport om integration för ca 15 år sedan fick titeln ”TILLSAMMANS är vi Eskilstuna” (fast det vet bara den som var sekreterare åt beredningen).

    Tack Pär för en tänkvärd krönika.

    Filmtips: Michael Moores nya film ”Where to Invade Next”, där USA i stället för att skicka in marinkåren, skickar Michael Moore ut i världen för att som krigsbyte ta med sig goda idéer hem till USA. Till exempel semesterregler i Italien, skolmaten i Frankrike, skolorna i Finland, fångvården i Norge och kvinnomakt i stat och finansvärld i Island.

    Så – för att tillämpa Pärs å ena och å andra sidan-grepp – så känns det väldigt dystert nu, särskilt om man lyssnade på Trumps installationstal och tänker sig det översatt till tyska och ordet USA utbytt mot Deutschland.

    Å andra sidan finns Michael Moore och många andra.

    sven-erik tillman

    • Tack Sven-Erik för din reflektion.

      Kanske texten blir än viktigare i det läge världen är på väg.

      Ha det bra!

      Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: