Skrivet av: Pär Eriksson | december 18, 2016

Om samtalets betydelse, en pjäsförfattare och konsten att inte prata illa om någon

”En konversation bör vara lättsam utan plumphet,
kvick utan tillgjordhet,
frigjord utan oanständighet,
lärd utan förmätenhet,
aktuell utan falskhet”

shakespeare

Det är William Shakespeare som formulerar sig så klarsynt. Och vi skriver tidsbrottet mellan 1500- och 1600-talet.

Shakespeare är kanske historiens störste författare alla kategorier. Han är inte bara sin tid utan han är i dess bästa mening – helt tidlös.

De som läst sin Shakespeare eller sett några av de otaliga filmatiseringarna som finns av hans verk vet att han berättar om frågor som är djupt mänskliga oaktat när vi lever.

Den tidlösa människan
Många gånger så tänker vi att just vår tid är så unik. Och det ligger naturligtvis något i det. Varje tidsepok har sin rytmik, sitt sätt att forma samhället och sina tekniska språng.

grupp1

Och samtidigt så underskattar vi hur det är att vara människa oaktat under vilken era och århundrade vi lever.

I någon mening har människans allra innersta och djupa själ och kroppsliga konstruktion inte förändrats. Vi är samma varelser. Eller för att använda biologernas språk – i grunden är vi samma art.

Vi är samma människa med samma grundläggande behov av värme och kärlek, empati och längtan av att bli sedda och bekräftade.

aldre

Utöver vår längtan att bli kroppsligt berörda av våra föräldrar eller av de vi håller av så behöver vi känna att vi möts av respekt.

Det är precis det Shakespeare fångar i många av sina verk. Och han förstår på djupet att människans viktigaste redskap eller sätt att möta respekt och människovärde är samtalet.

Samtalets magi
Det djupa och problematiserande samtalet är också det som skiljer oss från djuren även om de har sitt sätt att kommunicera – om än inte lika mångfacetterat eller flerdimensionellt som hos oss människor.

rullstol

När Shakespeare skriver sina fem korta strofer om vad som karaktäriserar en konversation så sätter han på ett pedagogiskt och enkelt sätt pennudden mot hur det är att vara människa.

Att vara lättsam men inte plump, att vara kvick utan att vara tillgjord, att vara frigjord utan att vara oanständig, att vara lärd utan att vara förmäten, att vara aktuell utan falskhet.

arbetsplats
När vi pratar om att det hållbara och goda mötet så är det samtalet vi är ute efter

I Eskilstuna kommun så arbetar vi med det vi kallar Modigt Medarbetarskap. Utan att jag tänkt så – men vår grundidé bygger på samma utgångspunkter.

Att se den andres goda intention, att vattna det som växer, att förmå lyssna, att vara nyfiken. Inte trycka till någon, inte ironisera, förminska eller förlöjliga.

Shakespeares enkla ord slår som en ljusstråle rakt in i sociala medier. Jag pratar inte bara om det som är enkelt att genomskåda – haten och hoten. På ett sätt är det så makabert och lätt att avslöja.

Svårare är det förmätna, det dolda, det som antyder att vi ska känna oss värdelösa eller kanske det som skapar rädsla i våra hjärtan på ett mer subtilt sätt.

Det reflekterande samtalet förvandlas
Under året har vi också sett hur det här sättet att kommunicera sakta smyger sig in i det annars värdiga samtalet.

Den blivande presidenten Trumps sätt att prata om sina politiska motståndare och det han inte gillar är väl kanske det mest tydliga.

I sämsta fall växer det fram en ny vokabulär, ett nytt sätt att formulera sig i den politiska debatten. Att kalla en minister för hora är ett tecken i tiden.

Jag möter det ibland också i det offentliga samtalet när grupper eller enskilda vill utöva sin fullt demokratiska rätt att påverka. Man beskriver kommunen som korrupt och tjänstemän beskrivs som mutade. Detta utan att behöva belägga påståenden eller avkrävas saklighet. Gränser förskjuts utan att vi reagerar. Språkets betydelse förändras.

skola2
Värdet skapas i mötet – i samtalet

Vi hör berättelser om hur enskilda eller grupper får hånfulla kommentarer på nätet eller på bussen på grund av hudfärg, sexuell identitet, klädsel, religion, fattigdom, ett politiskt uppdrag, ålder eller att vara ung tjej.

Samtalet går förlorat. Vårt sätt att se och behandla varandra som de människor vi är – med brister och tillkortakommanden – förvandlas till något annat.

Demokrati och humanism förutsätter samtalet
Läsaren tycker kanske att jag drar för stora växlar. Så kanske det är.

Men för mig handlar inte det här om enskilda ord, enskilda kommentarer, enskilda Facebook-inlägg eller oförsonliga och arga insändare.

Det är djupare och allvarligare än så. Det handlar ytterst om demokrati och humanism.

Det demokratiska samhället kräver mycket av dig och mig. I det ingår förmågan att samtala, förmågan att förstå att det är bra och hälsosamt att vi tycker olika, har olika ståndpunkter och kanske roller i samhället. Förmågan att möta det vi inte känner oss bekväma med. Att orka med att beslut går mot det jag själv tycker.

samarbete

Demokrati och humanism förutsätter det Shakespeare tydliggör så skarpt.

Jag tänker tillbaka på mitt liv och försöker hitta de personer som betytt mest för mig bland kompisar och arbetskamrater, chefer, lärare och föreningsledare.

Och det som tornar upp är vänner och kollegor som alltid agerar ärligt och känns autentiska – levande. Och det gemensamma jag ser är att de bär på en talang eller kalla det gärna livssyn – de pratar sällan eller aldrig illa om någon annan.

Det är inte liktydigt med att dessa personer är artiga eller inte lyfter spänningar och motsättningar. Eller inte är raka eller säger vad de tycker. Inte alls.

Men de verkar bära inom sig – och det är kanske också det som skiljer dom från andra – en befrielse från behovet av att hata andra, att vara missunnsamma eller ha ett starkt behov av att trycka till andra.

Till en del tror jag det handlar om att de sällan eller aldrig sätter personen i centrum. När de kritiserar, är besvikna eller arga så är det händelsen, beteendet som röner deras uppmärksamhet.

Det är inte en persons grupptillhörighet, dess utseende eller kön som är intressant utan snarare vad du gjort, vad du gör och vad du tänker göra.

Kanske det också är så att vi alla till och från vandrar i de olika rollerna. Vem har inte pratat illa om någon? Vem har inte varit missunnsamm? Vem har inte varit småaktig? Någon?

Men lärdomen och utmaningen inför 2017 är tydlig. Vi behöver bli lite mer människa, lite mer humana, lite mer demokrater.

shakespeare1

Om hundratusentals, ja miljoner människor ta små myrsteg så blir det till en verklig samhällelig förändring…skulle Shakespeare skrivit.

Och det var väl det han menade när han gav oss berättelsen om Romeo och Julia. Den hade kunnat sluta annorlunda.

Vi kan närma oss varandra på ett annat mer respektfullt sätt. Världen kan vara något annat. Vi kan leva ett annat liv…

Ha en bra vecka!

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: