Skrivet av: Pär Eriksson | december 11, 2016

Om sjuhundra barn och ungdomar, hoppfullhet och förståelsen för vad en stad gjort

Det är en viktig text jag skriver den här veckan.

folkmassa

Lyssna. Tänk er att vi samlar 700 barn och ungdomar på Fristadstorget. Det är så trångt att vi får utnyttja hela ytan. Ända ner mot restaurang Akropolis och upp mot Arbetets ära och glädje.

Senast det var så många var när vi invigde Friidrotts JEM 2015 men då var det ändå bara drygt 350. Nu är vi nästan dubbelt så många.

Det nya Eskilstuna
På torget står lilla Elin från Dalarna. Hon har flyttat hit därför att hennes föräldrar fått jobb på Volvo och Mälarsjukhuset. Där står också Sixten från en av våra grannkommuner. Hans mamma har precis börjat studera på Mälardalens högskola.

eskilstuna-vaxer-2

Och så Magda från Stockholm vars föräldrar är födda i Eskilstuna och som nu valt att flytta hem.

Men där står också Mustafa som flytt från Afghanistan, via Iran och in i Europa och på krångliga och farliga vägar tagit sig till Danmark och Sverige och nu bor i vår stad.

Och där i vimlet på Fristadstorget finns också Yakoub från Syrien som tagit sig över Medelhavet i hopp om en ny framtid. Hans by strax utanför Aleppo är sönderbombad.

Där står Ali från Somalia som bor här med sina föräldrar och syskon sedan förra året.

Den här berättelsen är inte påhittad eller ens ett inlägg i den politiska debatten om svensk flykting- eller integrationspolitik. Det överlåter jag åt andra.

Jag berättar om läget i vår stad.

Läxhjälp

700 fler i våra skolor
Idag – när vi skriver december 2016 – är det 700 fler barn och ungdomar i våra förskolor, grundskolor och gymnasier än vi var 2015.

Jag vill att ni läser om det därför att i den meningen ligger en av de största förändringar och bedrifter Eskilstuna gjort de senaste decennierna.

Jag vet att vi är trötta. Jag möter många medarbetare och chefer som sliter hårt just nu. Jag möter politiker på väg till tidiga och sena möten.

Jag möter i min egen familj ett engagemang som tar både tid och kraft men som också betyder så mycket och ger så mycket tillbaka i form glädje och utveckling.

Jag möter naturligtvis också problem och svårigheter. Spänningar och motsättningar. Värderingar som prövas. Det är ingen klassfest eller afterwork eller att klara av den här utmaningen. Det är ett hårt och målmedvetet arbete.

Samarbete

Många av de här 700 barnen och ungdomarna som symboliskt står på vårt torg har ingen mamma och pappa att hålla i handen. De står där ganska ensamma.

Några somnar också gråtande med vetskap om att de aldrig kommer att återse sina föräldrar och syskon. De försöker hålla tårarna tillbaka men det går inte. Känslorna och minnena gör sig påminda när det blir mörkt och tyst.

Några tröstar – ett familjehem, en medarbetare på ett HVB-hem, en lärare, en fritidsledare, en socialsekreterare, en god man eller en fotbollstränare.

Och lyssna. De här barnen och ungdomarna går idag på en förskola, en grundskola eller i några av våra gymnasier.

GUIF
Så många fina idrottsföreningar i Eskilstuna som betyder så mycket

Alla har någonstans att bo. Många Eskilstunafamiljer har öppnat upp sina hem. Många har en god man, en språkguide eller en kontaktperson.

Och just i kväll så kommer många av de här ungdomarna att träna fotboll med BK Sport, Skogstorp, IFK och City eller med några av alla våra fina orts- och kvarterslag.

Sprid berättelsen
Tack Eskilstuna säger jag. Tack till alla som möjliggjort det här. Kommunens medarbetare, föreningar, organisationer, näringsliv och enskilda invånare och familjer. Ni är värda all respekt.

Jag vill att ni berättar det här. Sprid budskapet. Låt andra höra.

Min känsla är att vi är för få som vet om det här. Vi behöver inte slå oss för bröstet. Det är inte riktigt vår stil. Samma berättelse finns i våra grannstäder Västerås och Örebro, Uppsala och Norrköping.

Vi behöver inte värdera eller tycka så mycket om det här är bra eller dåligt. Det räcker att vi konstaterar att vi är människor och att vi agerar utifrån det som förväntas av oss.

Migrationsverket

Några av de här 700 ungdomarna kommer att lämna Sverige. Några kommer att flytta till en annan stad. Några kommer att bli Eskilstunabor och bli en del av oss.

Några kommer att bilda familj. Några kommer att bli duktiga fotbollsspelare. Några kommer att bli läkare, ingenjörer, lärare och duktiga hantverkare. Ytterligare några kommer att ha svårt att hitta in på arbetsmarknaden och kanske känna sig utanför.

Men det gemensamma är att alla har stått där på Fristadstorget, oroligt och förväntansfullt samtidigt, tittat på oss och undrat om de får vara med.

Jag vill – oaktat vilken riktning deras liv tar – att de kommer att komma ihåg att det var något särskilt med de där Eskilstunaborna. Vi var kanske lite avvaktande, lite blyga och återhållsamma men vi tog ansvar.

Jag har under året mött några av alla dessa ungdomar. Jag har fått höra deras berättelser och det går inte att inte bli berörd. Bortom politiska värderingar, siffror och statistik finns enskilda livsöden.

Hjärta3

Jag säger – också som en slags tröst till mig själv;

– Dina rötter, din familj är naturligtvis viktiga men fokus är inte din bakgrund, din hudfärg, om ditt namn är svårstavat, din etniska bakgrund eller din religion. Om du är från Dalarna och heter Elin eller Yakoub från byn utanför Aleppo.

– Jag är intresserad över vart du ska…jag kommer att se på dig utifrån hur du agerar. Så vill jag också att du tänker på mig. Vart ska vi…

Jag är inte säker på om de på djupet förstår mitt budskap men jag ser att det tänds ett hopp i deras ögon…

Ha en bra vecka!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: