Skrivet av: Pär Eriksson | december 4, 2016

Om en rappare, glömda ord, förändring och vikten av förlåtelse

Jag har alltid fascinerats av människor som förändrat sina liv och tagit en annan riktning än det som förväntats.

sebastian1

Jag har mött narkotikamissbrukare som mitt i eländet valt ett annat liv. Jag har pratat med unga människor som stått på gränsen att kliva in i kriminella gäng eller varit aktiva i extrema rörelser som propagerat hat och våld men som ändock tagit ett annat steg, följt en annan flodfåra i livet.

Jag är evigt tacksam för de mötena och de samtalen därför att det också ger mig energi och mod att våga förändra. Att inte stelna, att inte ta sig själv och sin omgivning för givet.

Att söka förändring i sitt privata liv, på arbetsplatsen, i familjen, i staden där vi lever eller i hela samhället är en av meningarna med livet. Det är kanske därför vi lever. Att göra en skillnad, att skapa en förändring till något bättre.

Bakgrundsmusik som grep tag
Av en slump snurrar rapparen Sebastian Stakset på Spotify. Först som lite häftig bakgrundsmusik men sedan fastnar orden. Jag blir sittande. Han talar direkt in till mitt hjärta.

sebastian-s

Det var bara hat, som bränner fram till graderna det var normalt,
vi gömdes bakom masken å mitt tomma skal,
tomma löften, tomma känslor, tomma svar.
Lillebror hoppas att du slipper gå i mina skor,
vägen som vi valde inte de ni tror,
skadan är skedd och jag finner inga ord, jag finner inga ord.

 Vi behöver inte vara några analytiker för att förstå budskapet.

Sebastian växte upp i Stockholmsförorten Bagarmossen. Han berättar själv i intervjuer och i sin bok ”Musiken, brotten, beroendet” att han kände sig utanför och att han inte hade det helt enkelt i skolan där mobbarnas sparkar och slag blev vardag och där en oförstående vuxenvärld bara tittade på.

Han beskriver det själv som att han lockades in i kriminalitetens förlovade land, det blir en revansch, mot mobbarna, mot alla de som aldrig trott på honom. Men kriminaliteten har en baksida, ett mörker, stress och droger. Fängelsestraffen avlöser varandra redan i unga år och den kriminella identiteten cementeras.

Hans hemvist blev senare den klassiska hiphopgruppen Kartellen som verkade mellan 2008-2016. I media klassades de som gangstarap och de beskrevs som en grupp som förhärligade våldet och hatet.

Det blir kanske inget ”cred” för Sebastian att en kommundirektör – en representant för det etablerade samhället – väljer att lyfta upp honom som en god förebild. Men jag tar risken för i mina ögon bär Sebastian en förmåga vi alla borde bli bättre på – förmågan att förändra oss.

Det finns naturligtvis en lång och mer komplex berättelse om hur Sebastians liv tar en ny vändning bort från hatet och det destruktiva till att bli familjefar och en ansvarskännande människa. Sebastian berättar själv i intervjuer om vad en gudstro betyder och jag stannar där istället för att tolka eller ge ord åt hans livsberättelse.

Att återvinna de glömda orden
Men det återstår en viktig del och lärdom.

Ibland försvinner ord ur vår begreppsvärld. Det är som att de drivs iväg ut i intet och glöms bort. Jag tänker på starka moraliska värdeord som tacksamhet och förnöjsamhet.

hjarta

Det är nästan som att vi glömt hur de uttalas och stavas. Tacksamhet blir lätt synonymt med underdånighet, att acceptera orättvisor eller tillkortakommanden. Förnöjsamhet betyder just anspråkslös, att vara nöjd med det lilla. Ni hör…

Men för mig betyder tacksam att vara tacksam för livet, för att få vara människa, att ha familj och vänner, att få vara frisk, att leva i en fredlig del av världen.

Det betyder inte att vi inte ska ställa krav, vara kritiska, kräva förändring – tvärtom.

Jag lyssnar på vår hiphopare och han tillför ytterligare ett ord till min samling av de glömda – förlåt.

Förlåt är kanske ett av de mest radikala orden som finns. Jag vet inte när jag själv sa förlåt sist.

Och kanske det är än viktigare i en tid då sociala medier översköljs av förolämpningar och rent hat. Vi ser ett debattklimat där det är ok bland vanligtvis hyggliga människor att kalla en minister för hora.

Den som känner sig bekväm med att förlåta, den som återerövrar den förmågan i sitt liv och i sitt språkbruk kommer att få ett övertag. Den kommer att klara livet lite bättre än oss andra.

Och de stackare som fortsätter att sprida missmod, söka motsättningar och ytterst hota och hata kommer nästan lagbundet att bli ifrånsprungna. Må vara en president eller en skrivbordskrigare på nätet.

Sebastian Stakset är kompromisslös i sin uppgörelse och förändring.

Förlåt, förlåt, jag vet jag gett massa sår,
I mörkret så svårt å se vart man går,
Förlåt, förlåt, det är lätt att ge vad man får,
vet jag såra dig… Kan du förlåta mig!

En ny hoppfullhet
Det är också här vi bygger en ny hoppfullhet. Min livserfarenhet är att ingen är förlorad i vare sig droger eller kriminalitet. Ingen är förlorad i extremism – oaktat vilken religion eller -ism man tillerkänner sig. Ingen är förlorad som skattefifflare eller i ett omoraliskt agerande mot samhället eller sin omgivning.

glanta

Alla har en annan väg att vandra. Den vägen måste man hitta själv, man måste gå själv men omgivningen kan hjälpa till att peka på vart den där gläntan finns.

Förändringen är alltid vår egen. Det är en smärtsam men en viktig insikt. Detta skrivet med all respekt för politiska beslut, kommuner och landsting, föreningar och organisationer, familj och vänner.

Vad flummigt, invänder den kritiske läsaren. Ja, kanske.

Men jag tror att det här är på allvar. Vi som arbetar i en kommun har ett oerhört stort ansvar att vara den där medmänniskan som kan peka ut den där förändringens glänta där den täta skogen är på väg att öppna sig. Tack Tomas Tranströmer för din vackra liknelse.

Barnskötare, lärare, fritidspedagoger och fritidsledare, kulturarbetare och socialarbetare, föreningsledare och naturligtvis föräldrar. Vår roll har aldrig vart viktigare. Att lotsa barn och ungdomar in i ett gott liv.

Lycka till med livet Sebastian. Jag ser fram mot din nya skiva 2017. Om jag förstått det rätt så heter den ”Ett budskap om kärlek”. Kanske ingen tillfällighet.

Jag ger de sista orden till vår häftige rappare;

”Förlåtelse är det starkaste som finns. Förlåt till alla som jag sårat. Ett förlåt till alla ni unga som jag har vilselett in på mörka vägar utav hat, till era föräldrar, Socialtjänsten, till polisen, brandmännen, skolorna och ambulanspersonalen.

Till min mamma, pappa och min bror. Till min fru och mina barn. Till alla människor i samhället som har berörts negativt av allt jag gjort och sagt. Jag trodde jag visste allt. Men jag visste ingenting. Idag förstår jag att man bara kan bekämpa mörker med ljus och övervinna hat med kärlek.”

 

 

Ha en bra vecka!

 

Annonser

Responses

  1. Tack för dessa ord ! Mycket bra skrivet! Mvh Rune

  2. Vacker analys. Vacker text. Vacker människa! Tack så mycket!

  3. Tack Rune och Sebastian för era uppmuntrande ord.

    Allt gott 2017!

    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: