Skrivet av: Pär Eriksson | november 20, 2016

Om en angelägen fråga, ett par spöken och vikten av att återerövra uppdraget

– Vet du vad Barnkonventionen är för något?

bonnie-och-ellen2

Det är mina yngsta 7-åriga barnbarn som bara så där helt apropå frågar.

Och jag tänker vilket samhälle vi lever i. Vilken fantastisk skola vi har.

Jag har svårt att tänka mig att jag och min skolkompisar i slutet av 1950-talet överhuvudtaget skulle klara av att formulera en samhällsfråga till vår farfar eller morfar.

Jag är inte ens säker på att mina 1970-talister till barn reflekterade över en sådan viktig fråga när de växte upp.

falkenberg9

Jag tror att läsaren anar vart den här krönikan är på väg.

Lär av Harlem
De som följer mig regelbundet vet att jag genom åren hämtat mycket inspiration från rektorn Lorraine Monroe. Hon var under några viktiga år på 1990-talet rektor för Fredrick Douglass Academy i Harlem New York.

fredrick-douglass

En skola som var fylld av problem och svårigheter. Knark och kriminalitet varvades med oro och otrygghet. Om jag minns rätt så var skolledningen tvungen att installera metalldetektorer och vakter för att återskapa lugn och säkra de vuxnas inflytande över skolan.

Men framförallt så förändrade Lorraine Monroe och hennes team skolans kultur och inriktning. Monroes viktiga budskap var att ”skolan skall inte vara en återspegling av samhället – skolan skall gestalta det samhället vi vill skapa”.

fredrick-douglass2

Läs gärna om det där. För mig handlar det om ledarskap. Det handlar om förmågan att formulera en vision och idé om vad vi vill med skolan.

Jag förstår alla som ivrigt påtalar att det som sker i skolan bara är en återspegling av vad som sker i samhället. Jag kan till och med sympatisera med idén. Inte desto mindre så är det defensivt och tenderar att bli urskuldande.

Jag älskar Lorraine Monroes ansats – skolan skall gestalta det samhälle vi vill skapa. Jag önskar att än fler lärare, skolpersonal, elever, föräldrar, rektorer och kommundirektörer blev impregnerade av det sättet att förhålla sig.

fredrick-douglass1

Och kanske vi också kan lära av Fredrick Douglass Academy. För deras strategi var just att involvera lärare och skolpersonal i visionen och ambitionen.

Och kanske det viktigaste – elever och föräldrar gavs ansvar. Bemyndigades och gavs en roll i den nya skolan. Du är ansvarig för ditt lärande. Du är ansvarig för ditt barns lärande. Vi lovar att hjälpa och stötta men det är du som äger din egen lärprocess.

Resultaten lät inte vänta på sig. Några år senare var skolan en av de skolor i USA som hade högst andel elever som gick vidare till fortsatta studier.

Det här är naturligtvis en förenklad beskrivning och bortom orden döljer sig ett hårt och mödosamt arbete, bakslag och framgångar.

Att prata väl om skolan
Jag tillhör de som tror på den svenska skolan. Jag har varit elev och förälder. Jag har arbetat i skolan och också varit ansvarig för den kommunala skolan och nu följer jag mina barnbarn. Jag har naturligtvis också ett stort ansvar i min nuvarande roll som kommundirektör.

skola2
En lärare jag tror att vi alla vill ha – titta på hennes ansikte…

Jag ser svårigheterna och problemen. Tro inte annat. Jag ser hur lärare och skolpersonal anstränger sig och kanske också med rätta frågar sig om de har samhället och föräldrarnas stöd.

Men jag ser också framgångarna bakom rubrikerna om kris.

Jag skulle vilja se fler vuxna som pratade väl om skolan. Det duger inte att sitta vid köksbordet och ondgöra sig över att lärare, skolan och kommunen är dåliga. Perspektivet måste skifta från ”mitt barn” till hur det går för hela skolan – för alla elever.

Vi föräldrar, far- och morföräldrar måste än mer engagera oss i vad som händer i skolan.

grupp

Vi behöver än fler lärare och skolpersonal, fler fackligt aktiva som utstrålar stolthet över sitt yrke och sitt uppdrag. Detta utan att ge avkall på att påtala det som inte fungerar.

Vi måste återerövra passionen och ”commitment” för lärandet och pedagogiken.

– Vet du vad Barnkonventionen är…frågan står där obesvarad.

Jag hann inte svara innan de där 7-åringarna var i full gång med något annat.

Men jag ska svara dom så fort de hämtat andan.

Och jag ska säga till dom;

– Vad glad jag blir att ni går i skolor och har lärare som väcker er nyfikenhet och som pratar med er om hur barn har det i Sverige och världen. Vilka bra lärare ni har.

– Ni vet att ni är viktiga för mig. Ni vet att jag tycker om er. Och just därför är det så viktigt att ni och era kompisar också får växa upp i en värld, i ett samhälle som tycker att barns rättigheter är något vi ska ta på allvar.

ellen-och-bonnie

Och jag tror att de kommer att skratta och säga att du morfar och farfar du pratar du…jaga oss om du törs…vi är läskiga spöken.

Ha en bra vecka!

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: