Skrivet av: Pär Eriksson | oktober 11, 2016

Den första krönikan i repris – daterad maj 2007

Den regelbundne läsaren har noterat att den tusende bloggtexten publicerades för några dagar sedan.

Jag fick frågan här om dagen om vad den första texten handlade om.

Av naturliga skäl så har en text från 2007 fallit i glömska men sporrad av frågan så letade jag reda på den. Så här kommer den…om nu någon undrar om jag verkligen upprepar mitt budskap igen och igen…

Håll till godo!

Om en kvinna i Köpenhamn, att älska brukarna och vikten av att vattna ledare och medarbetare

Jag vet inte hur många av er som har hört talas om Thyra Frank. Hon är sjukhemsföreståndare för boendet Lotten i Köpenhamn.

thyra-frank1

Hon har gjort sig känd för att gå sina egna vägar. Ibland till glädje för politiken och ledningen, ibland för att hon skapat turbulens och stora medierubriker.

När organisationen säger ”likaprincipen” så predikar Thyra ”olikhetsprincipen”, det vill säga varje boende måste behandlas unikt. När kostexperterna säger näringsriktig mat säger Thyra: De äldre måste få äta det de tycker om.

aldre

När principen är alkoholfritt i de kommunala restaurangerna säger Thyra: Vi dricker och dansar på vårt sjukhem. När kulturen är att man ska ta det lugnt med de gamla så åker Thyras boende till Karibien.

När facket säger att det måste finnas personalutrymmen så säger Thyra: Det här är inte i första hand en arbetsplats utan ett hem. När hennes kollegor kräver mer resurser så tycker Thyra att hennes sjukhem har nog med resurser och betalar till och med tillbaka pengar till uppdragsgivaren. När sjukskrivningstalen är 10 procent i danska vård- och omsorgsverksamheter så är de under 1 procent i Thyras boende.

Att infoga nya delar i sitt ledar- och medarbetarskap
Jag gillar den här typen av människor. Inte för att de alltid är så roliga att ha att göra med. Ofta är de lite egocentriska och har en tendens att strunta i omgivningen och andra röster.

aldreomsorg

Men nästan alltid så står de här ledarna och medarbetarna på människornas sida. Konsekvent och modigt. Sällan är de ”gnällspikar” eller gråter med sin arbetsgrupp. Nästan alltid brinner de för sitt uppdrag och åtnjuter stor respekt. Nästan alltid arbetar de i den offentliga verksamheten och är stolta över sin organisation och sin kommun.

De är ofta raka i sina budskap, gentemot såväl sina egna chefer som medarbetare och kollegor. De törs och de vågar.

Nu inser också jag att vi kanske inte kan bygga vår organisation på att alla är som Thyra Frank. Det finns alltid en helhet att ta ansvar för. Spelregler och policydokument som är demokratiskt beslutade och som ska genomföras. Det måste alltid finnas en lojalitet med uppdraget. Så även jag inser att det krävs en bredd och ett stort ansvarstagande i ledarskapet.

Ung och gammal

Men, och det är det som är mitt budskap: En organisation som vill utvecklas, en organisation som säger sig vilja lämna logiken i förvaltningstänkandet till förmån för själen i en modern kunskapsorganisation behöver fler Thyra Frank.

Eller rättare sagt att det blir fler som infogar hennes inställning till brukaren i sitt eget ledar- och medarbetarskap och sitt eget förhållningssätt. Vi behöver inte förvandla oss till att bli egocentriska men vi kan stjäla delar av deras sätt att tänka och resonera. Kompromisslöst fokuserade på uppdraget och vad som är bra för brukaren.

Vattna de kreativa ledarna och medarbetarna
Jag skriver inte så här för att vara en korrekt eller ”positiv” direktör – jag gör det för att jag tror att det handlar om överlevnad. I en tuffare konkurrenssituation med fler privata förskolor, friskolor och privata vårdföretag så måste vi ta steget från att vara en bra kommunal organisation till att bli en verksamhet i Sverigeklass. Vägen dit går bland annat genom att utveckla än mer fokus på uppdraget och brukarens behov.

forskola

Det går genom att vi behöver bli än mer kreativa och uppfinningsrika. Och det går genom att vi alltid tänker – Alltid bästa möjliga möte. Inte ibland, utan varje minut, timme och dag.

Man kanske skulle flytta till Köpenhamn när man blir äldre, dristar jag mej att säga till hustrun. Hon tittar oförstående på mej. Och hon har nog rätt eftersom jag vet att även vi har våra Thyra Frank i våra verksamheter.

Frågan är bara hur vi vattnar dem till att våga utmana de bestående strukturerna. Precis så tuff och spännande är utmaningen de närmaste åren.

Ha en bra vecka!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: