Skrivet av: Pär Eriksson | oktober 9, 2016

Den tusende krönikan – från 2007 till oktober 2016

Egentligen ville jag bli journalist men floden tog mig åt ett annat håll. Eller kanske inte.

par-e-bloggbild

Jag har alltid skrivit. Det är som att jag och pennan trivts ihop genom åren. Från småskolan till dagens roll som kommundirektör.

Nu är det dags för den tusende krönikan. I vart fall i den här bloggformen.

Egentligen började det tidigare när jag på 1990-talet var chef inom socialtjänsten och senare områdeschef i Hammarby-Råby i Västerås. Jag skrev en text på fredagar och kopierade texten på papper och la den på mina medarbetares skrivbord.

hjärta1
Jag tänker hjärta när jag skriver mina bloggtexter men försöker också se svårigheterna, det  som bekymrar mig. Mitt mål är att en bred grupp av människor ska kunna läsa det jag skriver och få ut något konstruktivt

I takt med tekniken under 2000-talets första år utvecklades också sättet att kunna publicera krönikor, texter och information via internportaler och web-sidor. Så under mina mer än 25 år som chef har det nog snarare blivit 2 000 texter.

Men låt oss ändock stanna upp här vid tusenjubiléet.

Det finns en stark symbolik om vad den här tusende krönikan ska handla om. Det slår an tonen om vad det är jag bär i mitt hjärta.

Ni som följer mig regelbundet – och jag vet att det finns en och annan som följt mig genom åren i såväl Västerås som Eskilstuna – vet att temana, erfarenheterna och människorna kommer tillbaka.

Om tre städer
Det vore naturligt att den tusende krönikan handlade om Eskilstuna, Västerås och Örebro. Tre städer som är själva byggstenarna i mitt yrkesliv. All jag kan har jag lärt mig i dessa tre kommuner.

Eskilstuna ån4

Men…nä en krönika om tre städer. Det får anstå.

Om politiken och medborgarna
Men hur är det med mina uppdragsgivare – politikerna och ytterst medborgarna – borde inte de få lysa i en tusende krönika. De som känner mig vet att jag som tjänsteman trivs i det samhällspolitiska landskapet.

Jag har stor respekt för den kommunala demokratin och under mina år har jag mött hundratals kloka och engagerade folkvalda som är värda en eloge för sitt engagemang. Särskilt i tider då politikerföraktet, hoten och hatet tenderat att öka.

kommunfullmaktige1

Men…nä…även om det här perspektivet är viktigt så får det plats i framtida krönikor.

Om våra företagare
En tusende krönika borde sätta ljuskäglan på våra företagare. Vårt näringsliv är omistligt för en stads utveckling. Eskilstunas historia och framtid är för evigt sammanbundet med dess företag.

foretag

Men…det får vänta.

Om det civila engagemanget
Borde inte det civila engagemanget få lysa i en tusende krönika? Alla goda krafter i föreningar, organisationer, kyrkor och församlingar. Alla hundratals möten jag haft genom åren med folkrörelser och folkbildare, fackliga organisationer, engagerade idrottsledare, författare och kulturarbetare, samfälligheter, boende- och intresseföreningar.

De som utgör en form av socialt kitt i vårt samhälle. Ofta oavlönat och som inte alltid får det beröm de är värda.

Socialt arbete

Nja..kanske inte den här gången.

Om alla goda grannar och samarbetspartners
Eskilstuna lever inte i ett vakuum. Vi är starkt beroende av vår omgivning. Är det inte våra grannstäder, Sörmland, Mälardalen och huvudstaden jag borde lyfta fram?

Och alla goda samarbetspartners som stått mig så nära under alla år. En arbetsförmedling, en polisorganisation eller den högskola jag hyser sådan respekt för.

För att inte prata om lokalmedia vars uppgift är både att vara informativ och granskande. Och de gör det bra. Jag har umgåtts nära media i mer än 30 år. Och jag kan gärna namnge dom – Nerikes Allehanda, Örebro Kuriren, VLT, Eskilstuna Kuriren, Folket, lokalradion och TV.

Det kan låta inställsamt men jag och mina närmaste medarbetare har alltid bemötts respektfullt.

borlange8

Viktiga men ändock inte i den tusende krönikan…

Om de vi är till för
Men alla barn, ungdomar, äldre och personer med funktionsnedsättning – det vi i pluralis brukar kalla brukare – är det inte dom som ljuset borde lysa på i en tusende krönika?

Absolut. Och det är för alla dessa vi jobbar varje dag. I den meningen är vi medborgarnas tjänare. Hundratals ansikten fladdrar förbi. De unga missbrukarna i Örebro, eleverna som jag mötte i Västerås eller de äldre som jag träffat vid så många tillfällen här i Eskilstuna.

skola2

Viktigt…mycket viktigt…men det kommer texter även framöver med det tema.

Om familj och vänner
Till och från skriver jag om min familj. Om min mamma och pappa, om mina norrländska rötter. Min hustru, mina barn, barnbarn och mina vänner får till och från också spegla skeenden och händelser jag väljer att skriva om.

Ellen och Bonnie1

Men lite väl internt blir det…

Om medarbetarna
Egentligen är det bara en grupp kvar. Vi pratar om medarbetarna. Alla de tusentals jag arbetat med, alla de tusentals namn jag fortfarande minns.

Jag hoppas att ni känner att jag menar allvar. Utan medarbetarnas vardagliga jobb, utan alla dessa dagliga tusentals möten med brukare finns ingen kommunal organisation.

Stads- och kommunhus, förvaltnings- och bolagsledningar är viktiga men värdeskapandet sker i mötet mellan medarbetaren och brukaren.

Kvinnor

Det är inte alltid medarbetarna får den uppskattning de är värda. Vare sig av ledningen, invånarna eller av brukarna. Många gånger får man ta emot kritik och synpunkter som handlar om annat än det arbete som utförs.

Medarbetarskapet är allt.

Men…det här temat brukar jag lyfta upp till och från…så nja…

Om dig…
Jag tror att läsaren redan börjar ana åt vilket håll det här är på väg.

Den tusende krönikan är ställd till dig. Till dig som läser det här. Det är du som är föremål för min tusende bloggtext.

Min bild är att du som läser de här krönikorna är intresserad både av vad som sker i Eskilstuna, vår region och kanske i världen. Och vad som sker i en kommunal organisation. Och kanske vad som rör sig i en kommundirektörs vardag.

Du vill lära dig något, är nyfiken, tycker om att få något att reflektera mot.

Det handlar inte om att hålla med, vara okritisk eller återhållsam kring mina ord. Tvärtom.

Jag skriver för att jag vill påverka. Men lika mycket för att själv lära.

Så länge du läser så skriver jag. Fanns inte du var mitt skrivande tämligen ointressant.

Därför är den tusende krönikan din.

Vad är väl en bal på slottet mot tusen krönikor…och ytterligare 200 oskrivna.

Ha en bra höst!

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: