Skrivet av: Pär Eriksson | september 18, 2016

Om en filosof, ett livsavgörande vägval och att vara dömd till frihet

En kollega berättade att han i somras mött en ung kille som figurerade i närheten av ett av de gäng som skapat oro och bråk.

Framtid - Utbildning

Även om han inte var vare sig stenkastare eller bilbrännare så fanns han i en miljö nära sina kriminella kompisar.

Samtidigt berättade min arbetskamrat att vår kille hade kommit in på universitetet på en välrenommerad och statusfylld utbildning.

Låt oss stanna upp där och reflektera en stund.

Att ansvara för sitt egen livsprojekt
Jag har genom åren – kanske än mer när jag var yngre – fascinerats av filosofen och författaren Jean-Paul Sartres (1905-1980) tankar.

sartre

Sartre brukar betraktas som existentialismens fader även om han i sin tur hade föregångare och filosofer som stimulerade honom – t ex Kirkegaard och Heidegger.

Existentialismens grundtes är att människan är en aktiv skapare av sitt eget livsprojekt, sin moral och har ett eget ansvar för sitt liv och är den enda som kan formulera sin mening med livet.

Sartre menar också att människan är både född och dömd till frihet. Och med det också till ansvar.

Ansvar1
Det går naturligtvis att vrida och vända på Sartres resonemang. Och den som är starkt symptomteoretiskt orienterad – dvs att vi alltid agerar utifrån samhällets förutsättningar, att allt är symtom på något bakomliggande – kan naturligtvis känna sig obekväm med existentialismens idévärld.

Samtidigt menar jag att tankegången om vårt eget ansvar för våra egna liv behöver inte stå i motsättning till en djup förståelse för att våra sociala förutsättningar och biologiska arv påverkar oss.

Etik1

Men låt mig ändå utmana er. Jag menar att Sartre sätter fokus på en oerhört viktig insikt i allt mänskligt liv. Insikten att vi förfogar över oss själva och att vi är ansvariga för våra liv. I den meningen är vi dömda till frihet – för att använda Sartres egna ord.

Med ansvar följer att göra val
Även den tyske lägervakten i Auschwitch är ansvarig för sitt handlande. Även om hans handlingsutrymme var strängt begränsat. Precis som våldtäktsmannen, den ekonomiske brottslingen och stenkastaren är ansvariga för sina livsval. Eller den som begår omoraliska handlingar mot samhället eller sin nästa.

Samarbete

Precis som du och jag är ansvariga för våra liv och våra vägval. Hur vi agerar på jobbet eller i våra familjer, vad vi säger och uttrycker på sociala medier.

Må vara att världen är orättvis. Många växer upp under svåra sociala umbäranden där de blivit illa behandlade och också utnyttjade. Kanske till och med av de som ska älska en mest.

Om vi känner oss kränkta eller orättvist behandlade av samhället eller av enskilda personer betyder inte det att det ger oss rätten att själv agera i en anda av hot, hat eller att välja en kriminell bana.

Jag vet att detta inte är enkelt. Jag har förståelse för att våra tankar och vår livsfilosofi lätt drar mot att det är någon annans ansvar. Må vara samhället, politikerna, arbetskamrater, chefer eller föräldrarna och livspartnern.

miljö och klimat

Idén om att det är någon annans ansvar eller fel skänker åtminstone i det korta perspektivet en viss själslig lindring. Att skuldbelägga är djupt mänskligt – om än inte särskilt konstruktivt. Det skapar sällan förändring.

Så ytterst handlar utmaningen om att formulera en idé för livet och också vara redo att ta det fulla ansvaret för sitt liv, sitt eget livsprojekt.

Sanningens minut
Och så står han då där vår unge man. Mitt i turbulensen. Spänningarna och oron i samhället tenderar att öka. Kraven på lojalitet med gänget och dess moral kontra vuxensamhällets och föräldrarnas.

illustration depicting a sign post with directional arrows containing a life choice concept. Blurred background.

Han har allt framför sig. Han kan snabbt bli inskolad i de kriminella livets spelregler…men så var det det där med betygen. Betyg och kunskap som uppenbarligen står sig bra. En plats på en av våra mest prestigefyllda lärosäten.

Det är möjligt att familj, vänner, lärare, fältassistenter och fritidsledare kan ge råd men beslutet det äger bara vår unge man. Naket och obönhörligen.

Så tufft är det att vara människa. Eller kanske tvärtom – så befriande är det att vara människa skulle Jean-Paul Sartre säga.

Ha en bra vecka!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: