Veckan som gått – w 34

Jag ägnar en del av veckan åt det vi kallar regionfrågan.

Axel Oxenstiernas länsindelning av Sverige från 1600-talet är under omprövning. Nu finns det ett förslag att det bildas en Svealandsregion där Södermanland, Västmanland, Örebro, Uppsala, Dalarna och Gävleborgs län blir ett.

Sex landsting, sex länsstyrelser blir ett.

Det finns naturligtvis för- och nackdelar med det här och det råder också en viss politisk oenighet om det här är klokt.

Efter att snart ha arbetat fyrtio år i tre stora kommuner så är min erfarenhet att något behöver göras. Detta skrivet med all respekt för Axel Oxenstierna.

Nya arbetsmarknadsregioner, nya pendlingsströmmar, teknikens utveckling, behovet av än mer universitets- och högskoleutbildning och behovet av utbyggda kommunikationer sätter en ny agenda.

Lägg då till behovet av att utveckla hälso- och sjukvården och teknikens nästan obegränsade möjligheter inom specialistvården gör att de gamla organisatoriska gränserna utmanas.

Den här veckan träffas kommuncheferna och landstingsdirektören i Sörmland. Vår agenda är fylld av viktiga frågor och det visar att också Sörmland – det lokala och nära – också är viktigt.

Äntligen…äntligen så kan Mälardalens högskola påbörja byggnationen av en ny högskolan. Överklagandet av upphandlingen om vem som ska bygga beviljades inte.

Det här är oerhört viktigt för Eskilstuna. Vi är en stad som behöver en levande och framåtsyftande högskola.

Högskolan har naturligtvis gjort ett bra jobb så här långt men nu ges än mer energi.

Min bedömning är att det byggs en ny högskola i Sverige de närmaste 20-25 åren…och den ligger hos oss.

Vi Eskilstunabor behöver öka vår förståelse om högskolans betydelse. Majoriteten av Eskilstunaborna som har en akademisk utbildning har fått den på Mälardalens högskola.

Högskolan är också ett av de lärosäten i Sverige som har flest studenter från sk studieovana hem – dvs att föräldrarna saknar akademisk utbildning. Det här är på allvar och betyder så mycket för vår stad.

Jag har verkat i Västerås i nästan 20 år och kunnat följa samma utveckling. Inledningsvis en viss skepsis från Västeråsarna…så viktig är väl inte högskolan. De är några som är på besök.

Och debatten i lokaltidningen handlade bl a om att det försvann parkeringar från Arosvallen när VSK spelade.

Känner vi igen oss…

Jag skriver inte det med någon ironisk underton utan mer som ett lärande. Förståelse växer i takt med att vi blickar framåt med högt huvud. Det är då vi förmår orientera oss.

Och vilken start för högskolans nye rektor Paul Pettersson. Han känner högskolevärlden väl och är också bekant med Västerås och Eskilstuna. Och han tar vid det som var förre rektorn Karin Rödings adelsmärke – samarbete. Allt gott till Paul. Du är mycket viktig för våra städer och regionen.

Blir så glad när jag tar del av gymnasieskolans betygsresultat. Sakta men säkert tar vi oss framåt. Bra jobbat alla elever, föräldrar, skolpersonal, lärare och rektorer. Och alla medarbetare som arbetar med sociala insatser och annat stöd till våra skolor. Eskilstuna när vi är som bäst. Kodordet är tillsammans.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Lagom till att OS avslutats så laddar vi för mer idrott – men nu lokalt.

Hösten innebär alltid en spännande avslutning på fotbollsserierna. United utmanar i år inte Rosengård och Linköping men ligger ändock där i topp och slåss för en viktig tredjeplats.

Och för första gången i Eskilstunas historia spelas Champions League på Tunavallen. Vem hade trott det för 3-4 år sedan?

Det stora snackisen i fotbollskretsar är annars den eventuella sammanslagningen av AFC United från Solna och vårt eget City.

Jag tror inte det hänt i svensk idrottshistoria att ett lag flyttat till en ny stad och till en ny arena.

Om vi inte räknar in mitt kvarterslag Östermalm IS som flyttat till Sundbyholm.

Det här är i första hand en fråga för medlemmarna och föreningarna – men vi i kommunledningen har uttryckt att vi kommer att understödja den här processen om den blir verklighet.

Det handlar bl a om träningsmöjligheter och Tunavallens utformning för att klara spel i de högre divisionerna.

Höst innebär också handbollspremiär. Ett nytt och spännande GUIF ställs på benen. Både herr- och damlaget står inför att bygga upp något nytt.

Den kritiserade Skjulstahallen – vare sig lokalmedia eller rösterna på sociala medier har varit nådiga – står nu redo att under en säsong ta emot elitlagen.

Tänk om den här tillfälliga hallen blir en mardrömsarena för motståndarna. För innanmätet är riktigt bra.

Och kanske viktigast – nu står det en ny hall till förfogande för våra idrottsföreningar de närmaste decennierna.

Nästa år står sedan en av Sveriges modernaste idrottsarenor färdig. Det kanske i slutändan inte blir så dåligt.

Tack till alla som stått upp för det här när det blåst som mest. Föreningsaktiva, enskilda supporters, politiker och alla medarbetare som bidragit och jobbat på.

Jag vet att ni vet vilka ni är. Ni har varit så viktiga för oss som arbetat med det här. Det kallas visst för ledarskap när det behövs som mest. Så bygger man också en stad.

En kul idrottshöst blir det i alla lägen.

På hemmaplan
Fina sensommardagar skänker balsam till våra själar. Ibland är det skönt att bara få vara hemma.

Hustrun pratar om att vi är lediga i helgen. Men det har vi ju varit i sommar, invänder jag.

Jaså…kontrar hon.

Annars lyssnar jag på Frank Oceans nya.

Ha en bra helg!