Skrivet av: Pär Eriksson | juni 26, 2016

Om ett spöklandskap, rallarros, en dov ton av allvar och vikten av att förstå läkandets kraft

Jag står och blickar ut över ett spöklandskap.

Väsmanlandsbranden4

Förkolnade träd, fallna stammar, ingen växtlighet, rötter och stenar dominerar den märkbart sårade och livlösa marken. En karg stenöken.

Jag fylls av en överväldigande känsla av sorgsenhet. Jag påminns om människans litenhet och vår oförmåga att stå emot naturens krafter.

Västmanslandsbranden2

Det är kanske är en ovanligt märklig inledning på veckans krönika. Men ha tålamod.

Efterkrigstiden är över
Det är onekligen en omvälvande tid.

Brexit och Zlatanexit och kanske mer lokalt – badhus- och sporthallsexit. Inte ens Fristadstorget ser ut som det alltid gjort.

Mitt syfte är inte att skoja bort vad som nu sker. Tvärtom.

I både det stora och lilla så står vi inför stora förändringar. Det är som att efterkrigstiden är över på alla tänkbara sätt. Och ända är 50-60 år inte så lång tid.

förändring

Det som slutade med att miljontals människor fick sätta livet till på slagfälten och i de makabra förintelselägren skulle bli en ny startpunkt för världen.

Och det började så bra. Välfärdssamhällets idé vann allt fler anhängare. Fattigdomen byggdes bort, utedass och gamla dragiga träkåkar ersattes av moderna bostäder.

Vi barn skulle få utbilda oss oaktat våra föräldrars bakgrund och efternamn.

Kolonialismen föll, diktaturer gick under och ersattes av liberala demokratier.

Långvariga krig tog slut.

Första människan landar på månen och tekniken tar fantastiska språng.

Berlinmurens fall

Några decennier senare faller Berlinmuren och hela Sovjetsamhället.

Demokratierna blir allt fler. Många av de stora folksjukdomarna trängs tillbaka.

Och det är under den här tiden EU bildas som ett fredsprojekt. Det var så hoppfullt.

Men någonstans mitt bland framgångarna växer också nya problem. Det är nästan lagbundet.

Framgångarna dolde nya problem som inte fick sin lösning.

jordglob

Spänningarna i Mellanöstern avtog aldrig. Känslan av vanmakt växte i takt med att vapnen blev fler.

Nya krig i Europa. De som tidigare var grannar tvingades till ställningstagande. Religion och etnicitet blev de nya markörerna. För eller mot.

Globaliseringens fördelar – mer av frihandel och samarbete – blir också till nackdelar för människor som inte får del av de resurser som byggs upp. Vi får en ny social fattigdom.

Möjligheter vänds till rovdrift på människor, råvaror och natur.

Nya krig och nya motsättningar – och historien är obeveklig – det är folkmajoriteten som är förlorare. Det är barn och kvinnor som lider i vardagen och det är de unga männen som offras.

Flyktingkrisen4

FN:s flyktingorgan bedömer att det är 65 miljoner människor på flykt från sina hem i världen just nu.

De västliga demokratierna och välfärdssystemen – som byggts upp under decennier – utmanas och prövas.

Den så hoppfulla arabiska våren vänds till något annat.

Värderingar och kulturyttringar mäts och ställs mot varandra.

En ny tid kräver eftertanke
Det är möjligt att läsaren tycker att jag slår an en dov och tung ton så här mitt i sommaren 2016. Och så kanske det är.

Mitt syfte är inte att sprida missmod. Men jag tror att vi alla behöver reflektera över sakernas tillstånd.

Krig

Och då tänker jag inte så mycket på vare sig politik, religion eller hur vi tänker kring invandrings- och flyktingfrågan – vilket också är viktigt – utan mer på hur vi som människor förhåller oss till denna nya exit-tid.

Antingen så blundar vi och låtsas som att det inte berör oss.

Kanske vi blir frustrerade, börjar hata, få ur oss den där krypande känslan av vanmakt och börjar leta syndabockar. Människa ställs mot människa. Grupp mot grupp.

grupp

Eller också försöker vi hjälpa och stötta varandra som de människor vi är. Accepterar våra tillkortakommanden, pratar väl om varandra och ser den andres goda intention.

Det är precis nu vi behöver varandra som mest. När världen känns märklig och svårtolkad.

Det behövs inga hårda ord just nu. Vi vet redan att vi är otillräckliga.

Det är hoppfullheten som behöver växa och ges utrymme. Detta utan att för en sekund trycka undan verkliga spänningar och motsättningar.

Men vi behöver alla förstå att vi lever i en ny värld och att det påverkar oss i vårt jobb, våra familjeliv, i vår vardag, i vår stad.

Vi behöver fler modiga och mogna vuxna som kan vägleda de unga.

skola2

Vi behöver fler lärare, barnskötare, socialsekreterare, fritidsledare, vård- och omsorgspersonal, chefer, administratörer…ja alla vi…som är redo att ta i lite extra just nu. Tänka efter lite mer än vanligt.

I den meningen är en kommunal organisation extra viktig den här svåra tiden när det blåser motvind.

För det blir bättre. Tro mig.

Ett nytt landskap växer fram
Och apropå den där märkliga inledningen på veckans krönika.

Då står jag då där och blickar ut över det där märkliga öde spöklandskapet. Som en metafor, som en slags påminnelse.

Jag hade förmånen att förra veckan bli guidad några timmar i det stora området runt Virsbo och Ängelsberg i Västmanland som brann 2014.

Den största branden i Sverige i modern tid.

Min guide och folkbildare var Kjell Gustavsson som hade direkt insyn i krislednings- och räddningsarbetet på plats.

Hans berättelse är fascinerande. Både om vad ledarskap handlar om och också om hur alla dessa hundratals medarbetare i räddningstjänsten, administratörer och frivilliga – bl a från Eskilstuna – drar åt samma håll med samma mål och vision i en extremt svår situation.

Men Kjell berättade också om vad som händer i ett område som motsvarar 25 000 fotbollsplaner som härjats av elden.

Västmanslandsbranden1

Först händer ingenting synligt för ögat. Sedan kommer den vackra rallarrosen, svedjenävan och mosippan.

Sedan kommer grönskan. Nya insekter, djur och växter tar plats och ersätter det gamla.

– Är det inte en vitryggad hackspett där på trädet…och jag tittar storögt…

Kjell berättade att biologer, zoologer, naturvårdare, forskare, universitet, höskolor, länsstyrelse och kommuner nu i det förstone har ett 2-5-årsperspektiv samtidigt som de blickar mot ett 25-, 50- och ett 100-årsperspektiv.

Och lärdomen är så hoppfull – både naturen och människan har ett inbyggt DNA att läka och byggas upp igen.

Så också fotbollslag, badhus och sporthallar och det viktigaste…hela samhällen.

Bakom Brexit och exitkänslan växer något annat.

Ha en bra vecka!

 

 

 

 

 

 

 

Advertisements

Responses

  1. Hej Pär!
    Dina tankar ger alltid ”näring”!
    …mogna och modiga…, ” diktaturer gick under och ersattes av liberala demokratier”..

    Ersätts sociala demokratier med liberala(moderata) dito?

    Sammanfattningsvis är min tanke. ”Behövs mer av kvalificerade majoriteter”?
    Från 51 % —> 67%? Fler sidor på mynten??

    Regn och värme på G i Kinda

    ///Vännen Hans-Erik

  2. Tack Hans-Erik för ditt trogna läsande av bloggen och kloka reflektioner.

    Trevlig sommar!
    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: