Skrivet av: Pär Eriksson | juni 19, 2016

Om 600 ungdomar, framtidsdrömmar och vikten av att fokusera på vart du ska

– De måste lära sig passa tider, säger någon.

Feriepraktikanter1

– De ägnar för mycket tid vid mobilerna, de måste vara fokuserade på arbetet, tillägger ytterligare någon.

– De kan inte festa så mycket i sommar, säger en tredje.

Det är tre kommentarer jag får när jag berättar för några i min egen generation att jag ska möta 600 ungdomar i 17-18-årsåldern.

Det är som att de i all välmening vill skicka med några kloka ord från vuxenvärlden med betoning på egna erfarenheter av hur det är att vara ung. Att vara precis i steget mellan tonåring och ung vuxen.

Jag ställer samma fråga till mitt äldsta barnbarn som snart är 17-år.

– Nej, morfar…de där budskapen vet vi. Vi förstår att man måste passa tider och att vi ska skärpa upp oss, börjar han.

Tillsammmans

– Berätta istället om hur spännande det är att bli vuxen. Prata om Eskilstuna, livet och att vi är viktiga, fortsätter han.

Och naturligtvis har han rätt. Jag får utgå ifrån att föräldrarna har stått för den grundläggande uppfostran och värderingarna. När de möter en kommundirektör måste de får höra om något annat.

Om framtidsdrömmar, om vikten av att följa sitt hjärta.

En bortskämd generation eller…
Och så stå jag då där inför 600 ungdomar som under några veckor skall sommarjobba hos oss i kommunen. 600 tonåringar som bara för 4-5 år sedan lekte på gården, spelade Bamsespelet och trodde att världen var det lilla kvarteret. Naturligt obekymrade över vad som i övrigt skedde i världen.

Sherry Turkle1

Ibland får dagens ungdomsgeneration höra att de är bortskämda, att de är ”curlade” av överbeskyddande föräldrar. Att de inte tar skolan på allvar, att de är sämst i Europa, att de mår dåligt, att de drogar och skär sig…

Allt detta må vara sant men sant är också att ingen ungdomsgeneration hitintills i historien varit så öppen, så frispråkig, så demokratisk, så frikostig, så miljömedveten.

Samtidigt växer den här generationen upp i ett oerhört tufft samhällsklimat. Spänningar och motsättningar på världskartan, krig och terror som vi aldrig mött det tidigare och 60 miljoner människor på flykt.

Samarbete1

Dagens ungdomar möter konsekvenserna av det här spända läget mitt i klassrummet, på fotbollsplanen och i bostadsområdet. Kanske långt mer än vad vi vuxna gör som ibland har en tendens att diskutera på någon slags allmän nivå.

Dagens ungdomar lever mitt i det här samhället. Mitt i detta spänningsfält och de gör det så bra utifrån sina förutsättningar och sin förståelse.

Jag tror att vi äldre behöver förstå det och också ge dom bekräftelserna, berättelserna och bilderna. Detta utan att för en sekund vara inställsamma eller att inte våga ge kloka råd och använda vår livserfarenhet. Det är inte artighet våra ungdomar behöver – det är mod och uppmuntran.

Vikten av vuxna förebilder
Jag menar också att vi äldre har ett extra stort ansvar i våra roller som föräldrar, far- och morföräldrar, idrottsledare, lärare, fritidsledare och liknande.

Vi behöver agera som föredömen. Vara vuxna ”role-models” som de kan se upp till och kopiera.

Vuxna som står både för värme och empati men som också kan ge det där motståndet, några att mäta sig och ta spjärn mot.

Lararinstruktion

Kanske läsaren tycker att jag är ute på djupt vatten men min livserfarenhet är att det är vi män som måste kliva fram.

Många – kanske de flesta – barn och ungdomar har en fin och ömsint relation med sin mamma. Det är något visst med den relationen. Det är hon som burit fram dig.

Vi män är ibland i ett annat läge. Det är som att vi söker en slags identitet och inte riktigt hittat hem. Jag skriver inte det för att misstänkliggöra manligheten eller för att hylla kvinnan men vi behöver hitta en ny modern manlighet.

Jag är tillräckligt gammal för att våga skriva – det duger inte med aggressiva och våldsbejakande män eller att bära på unkna värderingar som inte ser kvinnor som jämlika.

Min erfarenhet är att majoriteten av alla män är schyssta och bra människor men det är vi – världen över – som är fotbollhuliganer, bär mc-västar, fyller fängelserna, slår, hotar, våldtar eller kastar stenar mot ambulans och räddningspersonal.

Fråga kvinnorna i Indien eller dagens Syrien. Eller de unga kvinnorna på Finlandsfärjorna eller de familjer som förlorat en dotter pga av dödsmisshandel.

Jag skulle vilja se fler äldre män som är redo att agera och leva som föredömen. Och vi är så många.

Det är det våra 17-18-åringar behöver. Ansvarsfulla mammor och pappor. Mogna vuxna.

Världen är så hoppfull
Och lyssna. Världen är så hoppfull. Mitt emellan alla krig, all terror och våld växer utbildningens och bildningens kraft.

Det har aldrig någonsin i världshistorien varit så många barn som kunnat läsa, räkna och skriva.

Skola6

Utbyggda kommunikationer och internet håller på att omforma en hel värld.

Det är de unga kvinnorna som går i bräschen. De håller inte i vapnen, de sitter kanske inte i styrelserummen eller parlamenten men det är dom som är den progressiva och framåtsyftande kraften i dagens turbulenta värld.

De fyllde Tahirtorget i Kairo, de stod på Majdantorget i Kiev och de utmanade den kinesiska regimen i Hongkong. Det är de unga kvinnorna i Indien som kräver att det får vara nog nu med sexuella övergrepp och trakasserier. Det är så hoppfullt.

arabiska våren

Det finns inget hotfullt i det här eller något som är farligt för oss män. Tvärtom.

Det är så spännande att få vara ung 2016. Och jag skulle vilja byta liv med dom därför att jag tror att det är så hoppfullt framöver.

Jag vet att kriget kommer att ta slut. Flyktingströmmarna kommer att avta och människor kommer att kunna återgå till sin vardag, till sina liv. Historien är obeveklig i sina erfarenheter.

Det viktigaste budskapet
När jag nu står där inför de 600 ungdomarna och är på väg att avrunda mitt anförande kommer jag på att helt glömt att ta upp det allra viktigaste budskapet – det viktiga är inte var du kommer ifrån utan vart du ska.

Framför mig sitter unga killar och tjejer. Långa och korta, mörka och ljusa. Några är födda i Somalia, Irak och Afghanistan. Några är födda i Kjula, Hällby och Torshälla. Några är hitflyttade från Flen och Katrineholm.

Alla bär med sig viktiga livserfarenheter. Minnen – både smärtsamma och glädjefulla. Det är viktigt och samtidigt så oviktigt.

Framtid - Utbildning

Oaktat vår bakgrund och rotsystem så handlar allt om vart jag ska. Resten av livet. Vi lever nu.

När jag säger det ser jag att det tänds ett litet ljus, ett slags hopp om framtiden, i deras ögon. Jag slås över att det verkar som att ingen riktigt på allvar pratat till dom på det viset. Allt har av förståeliga skäl handlat om var de kommer ifrån.

Jag avslutar med Kent och berättar också för alla nyinflyttade vad de betytt för oss.

Pär E3

”Vårt motto var länge; ta ingen skit.
Men du kom på ett bättre;
var lite snällare än du måste vara nu…”

Långt från – om än viktiga – budskap om att passa tider, lägga ifrån sig mobilen, inte dricka eller festa för mycket.

Tack alla ungdomar att jag fick vara med er och lycka till med sommarjobbet.

Vi ses om 10-15 då några av er jobbar hos oss eller har barn i förskolan eller far- och morföräldrar inom vård och omsorg.

Och bra barnbarnet F att du fick mig på andra tankar.

Ha en bra vecka!

 

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: