Skrivet av: Pär Eriksson | juni 12, 2016

Om ett foto, mötet med några pensionärer och vikten av nyfikenhet

Jag noterar att hustrun har ett kort av mig på sitt nattduksbord.

Pär E4

Det är ett foto som säkert är taget någon gång på 1970-talet och jag gissar att jag är i 25-årsåldern.

Jag tror att hon har det där för att påminna sig om att den äldre mannen som ligger vid hennes sida en gång i tiden var en ung man.

Jag tänker på det här när jag i veckan mötte ett 100-tal pensionärer. Det är så lätt att se den här gruppen som just pensionärer och att de är intresserade av hemtjänst och vilka initiativ kommunen kommer att ta för att bygga nya äldreboenden.

Bröllop
Bröllopsfotot har ingen koppling till texten – utan mer som en symbol för livserfarenhet

Missförstå mig rätt. Det är också viktigt men faran är att vi bara ser de äldre som just äldre och inte som hela människor med en enorm livserfarenhet och klokskap.

Att se hela människan
Jag minns mina år som socialarbetare och alla hembesök hos trasiga och nersupna människor. Ibland var det lätt att tappa kompassen, att tappa människovärdet. Att glömma att bakom det där sociala eländet så fanns en människa med ett helt liv bakom sig.

hjärta1

Då blev de där korten som stod på byrån en påminnelse. Oftast var det ett vackert bröllopsfoto på två unga människor vars ansikten förmedlade kärlek och framtidshopp.

Bredvid stod oftast några kort på några som – om jag fick gissa – var deras barn och barnbarn.

Jag tror att läsaren förstår vart den här krönikan kommer att sluta.

Vi behöver möta varandra som hela människor. Jag vet att det är svårt. Vi ser det vi ser och det som sker nu tenderar att fånga oss.

Men bakom den där vilsna missbrukaren finns en person som jobbat och haft en familj. En person som någon gång levt ett annat liv.

Även bakom den där stökige och otillgänglige kriminelle finns också en ung man som gått i våra skolor, varit kär och spelat gitarr i något obskyrt punkband.

miljö och klimat

Bakom den där unga tjejen i sin huvudsjal – som vi kanske uppfattar som lite blyg – så finns både styrka och så många minnen och händelser från hemlandet. Och också minnen hon inte vill berätta om för att de smärtar och påminner henne om ett krig som kostat hennes familj livet.

Vi vet ofta för lite om varandra. Men vi är snabba att döma, fördöma eller kanske ha förutfattade meningar.

Att öva på nyfikenhet
Men det där är väl bara lite filosofiska utsvävningar? Vad har det här med oss att göra i vardagen?

Jo, jag tror att vi behöver öva på att vara nyfikna. Att se bortom det vardagliga, det omedelbara.

Vi behöver förstå på djupet att den gamle demente inte ”bara” är en patient, brukare eller ett personnummer eller en han eller hon på rum 7.

Äldre

Den 95-årige tanten har levt ett helt liv. Varit tonåring, ung mamma, fostrat en familj, arbetat i mer än 40 år och konstintresserad.

Den där socialt jobbige 45-åringen spelade fotboll i ett av våra bästa lag.

Den där unga tjejen – som har svårt att hitta vårt språk – bär en dröm om att bli läkare.

Flytta fokus bort från oss själva
I den här svårtolkade världen och ett samhälle där kodordet är ”olika” måste vi lägga oss än mer vinn om att vara frågvisa och nyfikna på den andre. Vi behöver flytta fokus från oss själva och vårt eget mikrokosmos till den andre, till samhället, till omvärlden.

Samarbete1

Inte för att vara inställsamma eller bli onödigt bejakande. Inte alls. Utan för att förstå. När vi förmår skapa förståelse så ökar vår förmåga att leva våra liv, att leva vår fulla potential. Vi blir lite mer människa.

Jag tittar på det där kortet som hustrun har vid sin säng. Jag hoppas att hon bär med sig det genom åren. Även den dagen då hon kanske hälsar på mig i ett äldreboende.

Att hon minns att det en gång i tiden var en kraftfull ung man som hon tyckte var attraktiv.

Eller också ställer hon kortet lite symboliskt i mitt nya rum. Som om hon vill påminna undersköterskorna och sjuksköterskorna att den där gamle mannen på 7:an spelade både fotboll och handboll, arbetade med unga narkotikamissbrukare, var en gång i tiden kommundirektör i den här staden och gillade the Clash.

Ha en bra vecka!

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: