Skrivet av: Pär Eriksson | maj 8, 2016

Om en kung, ett fotbollslag och vikten av att vara orädd

Fearless…we are fearless.

Leicester2

Det är fotbollslaget Leicesters devis och sång när laget kliver in på planen för match. We are fearless.

Var lugna. Det här är inte en idrottskrönika utan snarare en text där vi kan lära i livet, i ledar- och medarbetarskapet.

Men låt mig ändå börja med Leicester för det är en fascinerande berättelse om en industri- och invandrarstad som fått sina haksmällar och spelat fotboll i mer än hundra år.

Förvisso inte utan viss framgång – bl a ligacuptitlar – men ändå lite i bakgrunden av de riktigt stora.

Leicester

Och så händer det. De vinner Premier League i år. Kanske en av de största överraskningarna någonsin i den moderna internationella fotbollshistorien.

Ett lag i moraliska spillror
För så här var det.

Leicester spelade i tredje divisionen så sent som 2009. De tog sig uppåt men problemen i klubben var stora.

Förra året var de på turné i Asien och några spelare skämde ut sig offentligt.

Flera av klubbens spelare anklagades för sexuella trakasserier mot unga tjejer under den här turnén. Det slutade med att tre spelare fick lämna klubben. Skandalen var ett faktum.

Klubbens kultur var minst sagt grabbig – så som idrotten är när den är som sämst.

Leicester5

Ur ett ledarskapsperspektiv så finns egentligen bara två vägar i ett sådant här läge. Lägg ner och ge upp eller bygg något nytt.

Och på ett märkligt sätt så blev berättelsen om Leicester en framgångssaga och också något som Leicesterbona kunde bli stolta över.

Erik Niva – Sveriges i särklass bästa samhällspolitiska sportjournalist – har följt laget och menar att det var flera faktorer som bidrog men den viktigaste var att tränaren Claudio Ranieri med rätt attityd och hjärtat på rätta stället klev in och satte en ny agenda.

En kung återuppstår och ger staden energi
Men innan det. Låt mig ägna några rader åt Richard III. Han var den siste av York-släkten och hans eftermäle pendlar mellan from och hänsynslös.

Den kulturintresserade vet att William Shakespeares teateruppsättning har satt sin prägel på hur vi i nutid uppfattar Richard III.

Leicester4

Men – och här kommer det intressanta – Richards grav och skelett har aldrig hittats. Förrens 2014 – mer än 500 år efter hans död. Och hans reliker hittas under ett p-hus i Leicester.

Det där kan tyckas som en enbart historiskt udda händelse men ni anar vart den här berättelsen tar vägen.

Det är som att Leicesterborna rätar på ryggarna. Leicester får en annan historia, ett annat ljus lägger sig över staden.

Leicester1

Och de mest inbitna fotbollsfansen menar att Richards ande också påverkat laget. Nu får de skärpa upp sig och stå för något annat.

En ny era med nya värderingar
Så där står Claudio Ranieri med ett lag i spillor – både fotbollsmässigt och moraliskt. Med polisanmälningar och uppsagda spelare. En tveksam kultur och krav på att ytterligare spelare borde få lämna.

Och en kungs reliker.

Då väcks devisen We are fearless…we are fearless till liv i sången, på tröjor och flaggor. De är som att den där luggslitna staden blir något annat.

Ranieri väljer att behålla några av de mest ifrågasatta ”punksen” och väljer vägen att det går att förändra beteenden, individer, ett fotbollslag…ja en hel stad.

Samarbete

Det finns alltid en fara att man romantiserar en sådan här händelse där var och en av oss läser in det vi vill läsa in.

Men det går inte att komma ifrån att ett gäng våldsbrottslingar, partykillar och luggslitna fotbollsdrömmare förvandlades till Englands bästa lag.

I en stad som behövde energi och något att tro på. I en stad där historiens vingslag helt plötsligt förvandlade den upplevt tråkiga staden till en av Englands viktigaste – apropå Richard IIIs reliker.

Leicester3

Och både staden, dess invånare och fotbollslag blev just orädda.

Att vara orädd och modig
Och så detta fearless. We are fearless bör inte översättas slarvigt i negation – vi är inte rädda. Det handlar snarare om att vara orädd…att sakna rädsla.

I vår egen organisation pratar vi om att vara modiga. Ett annat sätt att uttrycka oräddhet.

arbetslag

Min erfarenhet i arbetslivet – och för den delen i det privata livet – är att många av våra tillkortakommanden och mänskliga brister hämtar sina rötter ur rädsla.

Det är sällan vi pratar i de termerna och ger ord till vår rädsla. Kanske vi då uppfattas som svaga, osäkra och vankelmodiga när det egentligen är tvärtom.

Att sätta ord på sin rädsla är just mod och fearless.

Rädsla är en naturlig instinkt och skyddar oss mot faror och hot. Både verkliga och inbillade.

Problemet blir när vi möter rädsla med hat, hot, misstänkliggörande eller än värre med våld.

Hjärta4

Och kanske mer vardagligt – rädslan gör att jag inte lever min fulla potential av vad livet skulle kunna ge mig.

Kanske det tar sig uttryck att jag inte säger vad jag tycker eller agerar i linje med mina värderingar utan jag låter rädsla bli min följeslagare.

Rädd för att inte bli omtyckt, rädd för att inte passa in, rädd för att bli negligerad eller avvisad. Rädslan fångar oss och bli en del av vårt sätt att vara och agera.

Det enklaste sättet att hålla sin rädsla under kontroll blir att prata illa om andra, skvallra, misstänkliggöra, raljera, ironisera eller hata och hota.

Det som gapar mest är den räddaste. Den som slår är den som lever i de räddas värld. Det är en viktig livsinsikt.

Vikten av att ha blicken framåt
Vad har nu detta med ett fotbollslag att göra, invänder den kritiske läsaren med rätta.

Kanske jag tagit med er på en allt för filosofiskt färgad krönika. Men jag tror att Leicester Football Club var just ett lag som byggde på rädsla. Om inte annat visade några av spelarna extremt dålig moral och attityd.

Lagets grabbiga kultur färgade också stämningen i omklädningsrummet och på planen.

Leicester7

Kulturen levde också bland klubbens tränare, manager och ledning. Om inte annat fick dåvarande managern avgå innan den här säsongen startade.

Askeungesagor – eller kanske vi inom idrotten snarare pratar om Max Lundgrens böcker om Åshöjden eller den underbara ungdomstidningen Buster – är alltid lite bedrägliga.

I de allra lyckligaste berättelserna döljer sig också nya problem.

Men låt oss nöja oss med det idag och istället ta den här berättelsen för vad den är.

En modern saga som innehåller både kungar, skandaler och stora problem, framtidsdrömmar och beviset att livets yttersta mening handlar om förändringens möjligheter.

Vi är orädda…kanske än viktigare i dessa tider då världen tycks vara i obalans med sig själv i frågor som är större och viktigare än fotboll.

We are fearless…

Och så till den viktiga frågan – är det mer fearless vi behöver i vår egen stad. Orädda att se Eskilstuna med nya ögon.

Orädda för förändringens vindar när den blåser över torg, sporthallar, bad och bostadsområden.

Över näringsliv och stadshus, över skolor och äldreverksamheter. Över föreningar och organisationer. Över oss människor.

Vara stolt över vår historia men ha blicken fäst framåt.

Och den utmanande frågan kvarstår…var är St Eskils reliker? Vi får vara uppmärksamma nästa gång vi gräver för ett nytt p-hus.

Och hur är det med våra fotbollslag? Och vem är Eskilstunas Claudio Ranieri som kommer hem med ett guld?

Frågorna är så många och spännande.

Ha en bra vecka!

 

 

 

Annonser

Responses

  1. Tack, givande!

  2. Leicesterfan…Hans-Erik.

    Alla gillar en underdog.

    Ha det bra
    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: