Skrivet av: Pär Eriksson | april 17, 2016

Om en lärdom, två vägar och vikten av att bygga det nya samhället

Det var för några år sedan.

Samtal1

Ali var en av mina arbetskamrater och han hade en mycket viktig och central roll i det bostadsområde jag då verkade i.

Han berättade att han en kväll hade mött ett gäng ungdomar som precis som han själv var född i ett annat land och identifierade sig som invandrarungdomar.

Efter lite allmänt prat så frågade en kille vilket projekt eller vilken åtgärd som Ali var med i.

Bostadsområde

Jag kom ihåg att Ali först berättade det här med en portion stolthet eftersom han kunde svara ungdomarna att han var fast anställd och att det här var ett riktigt arbete.

Men jag minns också att Ali var bekymrad. Bekymrad över att bilden av honom som invandrare var att han var del i någon slags arbetsmarknadsåtgärd. Detta skrivet med all respekt för kloka och bra åtgärder som är viktiga för att komma in på arbetsmarknaden.

Han menade av egen erfarenhet att många av de här ungdomarna inte hade någon erfarenhet av att deras föräldrar eller äldre syskon arbetade eller hade en fast inkomst.

Så här många år senare så kan Alis berättelse tyckas trivial men jag lärde mig mycket av Ali under de år vi arbetade tillsammans och jag har också burit med mig mycket av hans erfarenheter.

Migrationsverket

Nu står vi där igen. Sverige har tagit emot mer än 160 000 flyktingar under förra året. En del av dessa är unga killar i åldern 14-18 år. De saknar språket, de har ingen mamma, pappa eller annan vuxen i närheten och kanske de med rätta också känner sig lite vilsna.

Två bilder – två vägar
Om jag ska vara utmanade till läsaren så ska jag måla upp två bilder. Naturligtvis förenklade och något grova.

Antingen så väljer vi att hålla de här ungdomarna tillbaka. De är inte välkomna. De ser inte ut som oss, de bär kanske värderingar och en kultur vi inte känner igen oss i. De är en belastning.

Befolkning

Eller också så förstår vi att vi måste öppna upp vår stad, våra skolor, våra arbetsplatser, våra idrottsföreningar och organisationer och säga;

Välkomna till oss i Eskilstuna. Vi vill att ni är med oss och bygger den här staden tillsammans med oss som redan bor här.

Vår historia andas öppenhet. Hit har tusentals människor kommit under mer än tusen år. Så vi är vana.

Samtidigt vill vi ställa krav på er. Vårt råd är att ni lär er vårt språk, att ni känner in och skapar förståelse för vårt sätt att tänka och leva.

Ni måste ta ett stort ansvar för era egna liv. Vilket ni redan gör. Herregud ni har tagit er över oroliga hav i bräckliga farkoster, gått och åkt över berg, städer, länder och gränsstationer. Lämnat de ni tyckt om. Ni om några vet vad hårt arbete är och vad livet kan utmana.

Läsaren tycker kanske att jag blir väl bombastisk men jag tror att det är så här frågan står.

Det här handlar inte om politik eller religion. Vi kan tycka olika om vad som är en bra och klok flyktingpolitik eller vad som ska prioriteras. Det är också viktigt.

Men jag pratar om här och nu. En slags syn på livet och medmänniskan i stunden.

människovärde

Om vi väljer – vilket några tycks vilja göra – att vi ska hålla borta, försvåra, inte släppa in i samhället – så är priset högt.

Ökade sociala spänningar, motsättningar, otrygghet, svag känsla av gemenskap, ökad brottslighet och än värre en terrorism som hittar nya att rekrytera för sitt dödande och barbari.

Jag är inte blåögd. Jag har levt tillräckligt länge och varit med om tillräckligt mycket för att förstå att det kommer att krävas en sjusärdels övertygelse, energi och engagemang för att skapa det nya Eskilstuna.

Alla kommer inte att vilja vara med. Några kommer att vilja skuldbelägga både samhället och oss som bor här och de nya Eskilstunaborna.

Vikten av att vara människa
Men vi behöver bli tillräckligt många som tror att detta är möjligt. Både vi gamla Eskilstunabor som är födda och uppvuxna här och de nyinflyttade utan språk och nätverk.

Precis just idag när du läser det här så är det mer än 500 ensamkommande ungdomar i Eskilstuna som bor hos en familj eller i ett sk HVB-hem.

Och ni som tänder eld på boenden, förstör och slår sönder, hatar och hotar både verbalt i sociala medier och med knytnävarna – kom med i matchen i stället.

Hjälp och stötta. Bli en kamrat, ett föredöme, någon som de här killarna kan se upp till. Bli en man och kvinna som bidrar.

Bli en Zlatan istället för en…ja vad då…

Fotboll3

Precis just idag så är de här 500 ungdomarna i skolan och lär sig vårt språk och påverkas av vårt samhälles syn på demokrati, humanism och jämställhet.

Precis just i kväll så är många av ungdomarna och tränar fotboll i BK Sport, Ärla, Jäder, Hällby, Skogstorp, IFK, City och våra andra duktiga föreningar.

Jag är så glad att få verka som kommundirektör där det finns en tro på människan och på livet.

Tack till alla er familjehem, boendestödjare, socialsekreterare, handläggare, fritidsledare, lärare, skolpersonal, språk- och flyktingguider, fotbollstränare, föreningsmänniskor, politiskt engagerade, arbetsgivare och enskilda som i praktiken bygger det nya Eskilstuna.

Och jag önskar av hela mitt hjärta att jag kan ringa Ali och berätta att nu pratar vi inte åtgärder, insatser och projekt – nu pratar vi utbildning och arbete.

Vi är skyldiga Ali det. Och Eskilstuna är värt det.

Ha en bra vecka!

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: