Skrivet av: Pär Eriksson | april 10, 2016

Om några viktiga möten, en insikt och vikten av att utveckla förmågan till ansvarskännande

Känn på ordet ansvarskännande.

Ansvar1

Reflektera och fundera en stund – är jag en ansvarskännande människa?

Och kanske mer utmanande; tror jag att omgivningen – mina kompisar, familj och arbetskamrater – skulle beskriva mig som en ansvarskännande människa?

Jag fick anledning att fundera på det i veckan.

Pär E3

Jag var inbjuden till att prata inför St Eskils avgångselever. Jag pendlade mellan läget i världen, dess utmaningar och möjligheter, känslan för Eskilstuna och vikten av att förverkliga framtidsdrömmar och att följa sitt hjärta.

Men jag kommer på mig med att också resonera om ansvar nu när de lämnar tonåren och blir unga vuxna.

Med all respekt för föräldrar och samhället i bred mening men nu är det dom och världen. Det finns ingen att peka på. Nu är det du som är ansvarig för dig.

Ansvarsfullhet som merit
Senare i veckan hade jag ett bra samtal med representanter från arbetsförmedlingen, Företagarna och Svenskt Näringsliv.

A guidance counselor and student during an assessment meeting.

Vi diskuterade rekrytering och vikten av att de unga kommer in på arbetsmarknaden.

Och budskapet är så tydligt. Naturligtvis tittar arbetsgivaren på utbildning, kompetens och erfarenhet – vilket i och för sig är svårt att ha som ung.

Men framförallt tittar arbetsgivaren på vår förmåga att ta ansvar.

Kort sagt – det nya och komplexa samhället och arbetslivet – inte bara söker efter ansvarsfullhet utan de längtar efter det.

Vikten av emotionell stabilitet
Jag brukar själv prata om emotionell stabilitet när vi söker chefer och ledare till Eskilstuna kommun.

Emotionell stabilitet
Allt mänskligt handlar om balans med sig själv och sin omgivning

Jag kanske krånglar till det men min erfarenhet är att dagens arbetsliv – och särskilt chefs- och ledarskapet – kräver så mycket i form av känslomässig stabilitet.

Vi måste utmana oss själva när vi blir arga och frustrerade, när vi trycker till, när vi inte har förmåga att se helhet eller söker samarbete, när vi inte bärs av en ärlig vilja att göra gott för vår stad, blir småaktiga eller sätter oss själva i centrum, när vi tenderar att vilja ha rätt, när vi kritiserar utan att själv ta ansvar.

Ibland får jag synpunkter att jag ställer så höga krav. Och jag är medvetet om det.

Vi är människor och med det full av tillkortakommanden och brister. Till och från bär vi alla på drag där vi är långt från att vara den där autentiske emotionellt stabila chefen och medarbetaren.

Det är ok om vi samtidigt har en inre bild av vart vi vill.

Jag tänker på det här när jag lyssnar på arbetsförmedlingen, Företagarna och Svenskt Näringslivs erfarenhet – de söker ansvarsfulla människor.

Det tangerar mina egna erfarenheter.

Att träna och öva på ansvarfullhet
Hur blir vi då ansvarsfulla och ansvarskännande människor?

Ansvar2

Min erfarenhet är att vi behöver öva och träna på ansvarsfullhet. Det är inget som är givet över tid eller en gång för alltid givet.

Ansvarsfullhet övas i vardagen. I sin familj, bland vänner, i föreningen, i bostadsområdet och på arbetsplatsen.

Ansvarskännande människor nöjer sig inte med att kritisera, skriva en insändare, påtala brister, raljera eller ironisera om tingens ordning utan att samtidigt också vara konstruktiva i att söka lösningar. Att vara en del av förändringen.

Och kanske viktigast – är redo att räcka upp handen och säga; jag är redo att ta på mig det här, jag kan ta ansvar för den här frågan.

Eller uttryckt på annat sätt; eftersom jag är den som är mest kritisk till nuvarande situation så är jag redo att bidra med mitt kunnande, med min tid, med mitt engagemang.

Det är så vi formar en modern organisation, ett modernt samhälle och en modern stad så här i början av 2000-talet.

Långt från hatet, hoten, raljerandet och passiviteten. Och oerhört långt från livssynen att det är någon annan som ska ordna åt mig. Må vara en partner, ett arbetslag, en kommun eller ett samhälle.

Ett viktigt möte med två studenter
Och som om jag inte var tillräckligt övertygad eller behövde förstärka veckans kanske triviala men livsviktiga insikt – så träffade jag Milica och Emil.

Mdh3
Kompisar till Milica och Emil – våra blivande medarbetare

De studerar beteendevetenskap på Mälardalens högskola och gör ett arbete kring autentiskt och etiskt ledarskap.

Jag vet inte hur dom hittat mig men nu sitter vi där och de vill diskutera hur man utövar ett levande och ansvarsfullt ledar- och medarbetarskap.

De vill veta hur jag tänker kring vikten av självinsikt och vår förmåga att se på oss själva utifrån.

De pratar om helhet och vikten av att en kommun har ett chefs- och medarbetarskap som präglas av nyfikenhet och att se den andre.

Milica och Emil är 20 och 24 år. Milica drömmer om att bli skolkurator och Emil vill arbeta inom psykiatrin.

Jag vill anställa dom nu…

Jag blir hoppfull inför framtiden och kanske kommer ni att möta Milica och Emil om några år som våra medarbetare och om 15-20 år som chefer i vår organisation.

arbetslag

Eller också är det så att ni själva är Milica och Emil. Det var er jag mötte i samtalet utan att vare sig ni eller jag insåg det.

Ansvarsfulla, ansvarskännande, modiga och reflekterande människor.

Det är precis det världen, samhället, vår stad och den kommunala organisationen behöver just nu när vi skriver våren 2016. I en tid då världen brinner.

Tack alla ni som fick mig att inse det under veckan – St Eskils elever, representanter för näringslivet och arbetsförmedlingen och den där 20- och 24-åringen.

Vi skiljdes åt och önskade varandra lycka till i det fortsatta livet. Vi behövs så väl. Precis just nu. Alla. Skuldra vid skuldra.

Ha en bra vecka!

 

Annonser

Responses

  1. Intressant att Din krönika delvis tangerar dagens budskap i Svenska kyrkans predikotema ”den gode herden”. Betydelsen av ”trofasthet”. Och inre trygghet/stabilitet. Medvetenhet. Tillit.
    Lugna. kloka och trygga medmänniskor!
    Bo Setterlind : ”Det går en bro från tro till ro”.
    Ungefär så!
    Tro på sig själv och göra vad man tror på.
    Sanning och rätt(visa).
    För övrigt anser jag att en Kommun måste fokusera på myndighetsuppgifter och god styrning av externa uppdrag. O-P samverkan.
    Slutligen måste vi omgående studera framtidens innehåll, genomförande och finansiering av ”välfärdstjänster” . Kan, bör, måste – prioriteringsprinciper.
    Nog finns att göra!
    ///Hans-Erik

  2. Hej Hans-Erik!
    Så rätt. Det finns alltid att göra.

    Ingen början och heller inget slut. Bara ett nu. Och fullt av möjligheter.

    Ha en bra vecka!
    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: