Skrivet av: Pär Eriksson | mars 24, 2016

Veckan som gått – w 12

På jobbet
Varje gång det sker ett terrordåd i världen så gör det ont i hjärtat och kanske också något gröps ur i den vrå där framtidstron finns.


Från Lagersbergsskolan – ett symboliskt hjärta

Vi ser en ökad polarisering, ökade spänningar, terror och våld när det enda vi önskar är lugn och ro, mer öppenhet och mer demokrati. Men vi får inte förtröttas. Vi har bara varandra och vi får kroka arm än mer. Inte splittras.

Det är precis det terroristerna önskar. Få oss rädda.

Vi skriver påskvecka och redan ett kvartal till ända.

Intrycken sitter kvar. Förra veckan var det träff tillsammans med mina kommunchefskollegor ute i landet.

Det som slår mig är vilket oerhört bra arbete som svenska kommuner gjort när det gäller mottagandet av ensamkommande barn och ungdomar.

Socialtjänst, skola, överförmyndare, kultur och fritid, bygglovshandläggare, planerare och tillsynsarbetet, fastighetsbolag, föreningar och enskilda.

Det är möjligt att läsaren tycker att jag tar i – men det här är när det svenska samhället och dess kommuner fungerar som bäst. Och kodordet har varit tillsammans.

Det betyder inte att det inte funnits eller finns problem. Tvärtom skulle jag säga. Men att på några korta månader ta emot tusentals unga människor som inte kan språket, som inte har med sig någon vuxen och kanske är lite vilsen kräver så mycket av bestämdhet, samordning, professionalism och empati.

Det kändes också extra bra att Sveriges kommuner fick det erkännandet av regeringens representant på mötet.

Vi pratade också om läget i svensk skola och fick en bra analys av Skolverkets generaldirektör Anna Ekström. Jag kommer att återkomma till det temat.

Jag tror också att ni kan gissa att regionfrågan diskuterades. Det kändes i luften som att det den här gången skulle vara möjligt att förändra Axel Oxenstiernas länsgränser från 1600-talet.

Den här veckan hade vi besök från Skövde kommun. Jag uppskattar de här initiativen och jag slås över att Eskilstuna är intressant och att det de senaste åren varit många besök som vill lära hur vi arbetar i en kommun där det också till och från blåser motvind mitt i förändringen och förflyttningen.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Jag känner Eskilstunas historia relativt väl. Jag har stor förståelse för att våra far- och morförälder och våra företag från 1800- och det tidiga 1900-talet inte kunde förstå eller hade kunskapen om de stora miljöfrågorna.


Klassiska Tunafors fabriker som nu är bostäder

Avfall och giftiga tungmetaller skickades rakt ut i backen. Vi märker det nu när vi ska bygga nytt eller modernisera. Oaktat om det är en ny arena, ett nytt badhus, bostäder, verksamhetslokaler eller nya fotbollsplaner så står vi inför uppgiften att sanera.

Vi skulle behöva öka förståelsen för det här i Eskilstuna. På insändarsidor och i sociala medier framstår allt så enkelt och okomplicerat.

Kommunen får – ibland med rätta – kritik för att det inte går tillräckligt fort. Slagordet blir att ”det är väl bara att…”.

Jag förstår det sättet att resonera samtidigt som det döljer en portion okunskap.

I det centrala Eskilstuna har vi definierat ca 600 platser som i varierande grad är förorenat. Allt detta behöver inte betyda att det är farligt eller att allt behöver åtgärdas men det påverkar.

Just därför är vårt miljöarbete så viktigt. Jag är stolt över att det i Eskilstuna kommun finns en sådan medvetenhet om miljöfrågans betydelse.

Evolution1

Jag tänker på vår avfallshantering där vi är en av de ledande kommunerna i landet…törs jag skriva världen utan att bli för kaxig.

Jag tänker på hur vårt eget fastighetsbolag Kfast bygger energismart. Jag tänker på att vi har en ambition att miljöcertifiera eller diplomera alla våra verksamheter.

Jag tänker på vår omlastningscentral som samordnar alla transporter till våra förskolor, skolor och vård och omsorgsboenden. Eskilstuna kommun har halverat antal transporter under det senaste året.

Eller vårt ReTuna – ett av världens få återvinningsgallerior.

miljö

Så byggs också en modern kommun. I förståelsen för att det vi gör nu påverkar den här staden och de som lever här om hundra år…eller tusen.

På hemmaplan
Vi anar lite vår i luften även om jag har för mig att Bondepraktikan säger att det ska vara tre vintrar innan våren välkomnas. I familjen Eriksson vallar vi skidorna inför påsken.

Men sedan så är det dags att ta fram mountainbike-cykeln. Startar då vägen mot Cykelvasan i augusti. Bara att jag vågar skriva det här gör mig lite förvånad över mig själv. Vi får väl se om ni får följa min väg…

Annars lyssnar jag på Beatles…when I´m 64…

Ha en bra påskhelg!

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: