Skrivet av: Pär Eriksson | februari 21, 2016

Om en viktig berättelse vintern 2016 och betydelsen av att formulera en framtidsvision

Frågorna på löpsedlarna och i nyhetsflödet konkurrerar om utrymme.

Löpsedel

Och det är onekligen många viktiga framtidsfrågor som är under diskussion och avgörande.

Vi skriver vintern 2016 och för bara ett år sedan är jag osäker på om jag ens kunnat förutspå någon av de frågor vi idag har att förhålla oss till.

Och läsaren känner dom – inställda fredsförhandlingar i Syrien, allvarliga motsättningar mellan Turkiet och Ryssland, bombningar av kurdiska områden och syriska sjukhus, ett IS som alltjämt skördar framgångar, europeisk oenighet om flyktingmottagande, förhandlingar om Storbritanniens framtida EU-medlemskap och Donald Trump som tänkbar ny amerikansk president.

Och hemma i Sverige diskuterar vi statsrådens lägenheter och den framtida lönesättningen för nyanlända.

Polisen1

I vårt eget Eskilstuna så blandas nyhetsflödet av social oro i några bostadsområden, nivån av skolpengen, fontänen och våra elitlags ekonomiska svårigheter.

Att berätta om något annat
Jag tror läsaren förstår mitt underliggande budskap. Det ser onekligen tufft ut.

Missförstå mig rätt. Alla dessa frågor som fyller våra sinnen är viktiga och en del av den värld och det samhälle vi just nu lever i.

Att mitt i det flödet diskutera framtids- och nutidshopp är svårare. Att måla upp en trovärdig bild av något annat låter sig inte enkelt göras.

Jag slås av det här när jag summerar min egen arbetsvecka.

Jag har haft ynnesten att under några dagar samtala med våra förvaltningsledningar.

Och samtalet har naturligtvis också präglats av det allvarliga läget i världen, Europa, Sverige och i vårt eget Eskilstuna och Torshälla.

ESEM8

Men mitt i analyserna, bland siffrorna och orden så lyser och hörs också något annat.

Jag hör berättelser och beskrivningar om en kommunal vardag jag blir både glad och stolt över.

Mitt i budskapet så hör jag att skolan och kunskapsmålen går åt rätt håll. Trots stora utmaningar och många nya elever som inte har svenska som modersmål.

Industri

Jag ser siffror som bekräftar att allt fler som genomgår yrkesutbildningar får ett arbete. Jag noterar att utbetalningarna av försörjningsstöd minskat jämfört med 2014.

Jag tar del av att antalet besök på muséer, mötesplatser, bibliotek och fritidsgårdar ökat.

Andelen ungdomar som fått stöd av socialtjänsten och sedan inte återkommer eller ”återfaller” är också högt.

Vi klarar utryckningstiderna vid allvarliga bränder och kriser.

Antalet resande med kollektivtrafiken har aldrig varit högre.

Jag förstår att antalet personer som getts möjlighet till ett äldreboende ökat. Nöjdheten bland personer med ett funktionshinder håller alltjämt en hög nivå.

äldreomsorg

Jag möter erfarna och kloka medarbetare som varit med förr och utgör en nödvändig stadga i vår organisation.

Men jag möter också många unga oerfarna medarbetare och chefer som gör starkt intryck på mig. De utstrålar att de tror på Eskilstuna och det de gör på dagarna.

Naivitet eller början till en framtidsvision
Jag tycker att det är svårt att berätta det här. Det är som att jag håller mig tillbaka. Rädd för att missförstås eller att några ska tycka att jag är en naiv och blåögd kommundirektör.

Som om jag efter snart 40 år i offentlig sektor inte skulle förstå att vi också har stora utmaningar. Känslan av att inte räcka till, behovet av mer pengar och fler verksamheter. Fler anställda. Onda ryggar och trötthet.

Jag har den djupaste respekt för de som vill att vi ska spegla problemen och svagheterna. Vi ska hitta en balans som känns trovärdig och sann.

Far och son5

Men jag är rädd för att  tar på sig rollen att lyfta det som fungerar, det som lyser, det som skapar framgång. Mitt i en värld som är i obalans med sig själv. Mitt i en värld med krig, terror, extremism och sociala orättvisor.

Jag tänker – om inte en kommundirektör gör det vem ska då göra det?

Tacksamhet för allt gott
Därför säger jag till er – tack för allt gott arbete som görs just nu i våra verksamheter i denna svåra tid.

Tack till våra politiker som dagligen orkar fatta svåra beslut när samhället är i spänning och fylld av svåra motsättningar. Ingen kommer att gilla allt ni gör.

Men er roll och viktiga uppdrag är att ta i det svåra. Att balansera helheten. Inte söka bekräftelse eller att bli omtyckt utan snarare visa ansvarsfullhet och vinna respekt.

Tack till alla våra chefer som ska både förvalta och utveckla mitt i en svår tid. Ni ska genomföra svåra beslut.

Framtidstro

I någon mening är det ni som har det tuffaste läget. Klämd mitt emellan medborgaren, brukaren och era uppdragsgivare och arbetsgivare.

Nu om någonsin prövas ni i er förmåga till emotionell stabilitet.

Och stort tack till alla våra medarbetare som dagligen skapar resultat. Ni som tagit emot alla hundratals ensamkommande ungdomar, familjer och vuxna.

Ni som står där varje dag mitt i mötet och ser till att Eskilstuna fungerar. På förskolor och äldreboenden, i hemtjänst och på skolor. Ni som säkrar att vi har el, vatten och värme och att våra fastigheter fungerar.

Tack till våra fackliga organisationer som påtalar svagheter men som också är konstruktiva och öppna för att vi har ett svårt läge att hantera tillsammans.

Tack till alla som gör stora frivilliga insatser. Ni är beundransvärda.

Och ytterst tack till alla Eskilstunabor som förstår att det är ett exceptionellt läge och att vi behöver hjälpas åt.

Nu är det sagt.

Kodordet är tillsammans
Om detta måste också berättas. Mitt i det utmanande läge.

Samtidigt ska vi lyssna på de som är förtvivlade, de som ser baksidan och det som inte fungerar.

De är viktiga röster för att ta oss framåt.

Men – och det är viktigt – när vi är missmodiga och bara ser problem och brister är vi inte de allra bäst lämpade att vara de som målar framtidsvisionerna.

Vi behöver hjälpa varandra att se det långsiktiga. Att se världen, Sverige och vår stad i ett historiskt kontinuum.

Eskilstunaån

Eskilstuna kommer att finnas om hundra år, om tusen år.

Och historien om oss som lever nu kommer att skrivas. Var så säkra.

Det vi är skyldiga är att peka på det goda, det framåtsyftande. Förmågan att formulera en framtidsvision om det nya samhället, det nya Eskilstuna – den nya kommunen.

Hatet, våldet, extremismen, det missmodiga får aldrig ta över.

Om inte annat för våra barns skull.

Om detta må berättas. Och vi kan börja idag. Att var och en av oss formulerar en positiv tanke om vårt arbete, om den här staden, om det här livet.

Etik

Särskilt när det ibland tar emot och motvinden tycks blåsa lite hårdare än vad vi är vana vid.

Då om någonsin behöver vi varandra. Nära. Att bli lite mer människa.

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Efter ha läst detta kommer mina steg vara lite lättare på måndag morgon då jag går till jobbet. Tack själv👍

  2. Härligt Annica och hälsa till Strängnäs.
    Ha en bra vecka!

    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: