Skrivet av: Pär Eriksson | februari 7, 2016

Om att bygga en stad att vara stolt över, en ny högskola, våld, kriminalitet och tron på förändring

Efter mer än 15 års regelbundet bloggskrivande så har jag naturligtvis en rutin om vad jag ska skriva om.

Blogg

Oftast växer orden fram under veckan utifrån det som känns angeläget.

Ibland får jag ändra och tänka om. Och den här veckan så står jag precis där.

Jag tänkte skriva om…
Jag vill skriva om Mälardalens högskola. Jag vill berätta om att det i Sverige kommer att byggas en helt ny högskola de närmaste 20-25 åren.

Mdh2

I ett läge då tendensen snarare är nedläggning och sammanslagningar så är det på en ort som det satsas.

Jag skulle vilja berätta om att den orten är Eskilstuna.

Jag skulle försöka beskriva vilken oerhört stor betydelse högskolan spelar inte bara för sina värdstäder Eskilstuna och Västerås utan också för Sörmland, Västmanland och hela Mälardalsregionen.

Jag skulle ha beskrivit att nästan 60% av alla med en högskoleutbildning i Eskilstuna har gått på Mälardalens högskola.

Samarbete1

Lägg då till att Mälardalens högskola är en av de lärosäten i Sverige som har högst andelen studenter från sk ”studieovana hem” – dvs där föräldrarna själva inte har någon högskoleutbildning – så tror jag att läsaren skulle ha förstått vilken betydelse högskolan spelar för vår stad.

Jag skulle också ha förmedlat min känsla av att vi Eskilstunabor inte tillräckligt på djupet förstår att högskolan utveckling är den enskilt viktigaste faktorn för Eskilstunas framtida utveckling.

Det är som att högskolan är på besök. Några som gästspelar och mest ställer till bekymmer med sin ambition att bygga nytt på en av vår stads mest betydelsefulla och traditionsrika platser där nuvarande sporthall och badhus ligger.

Jag skulle också ha berättat om att det inte ligger någon skuldbeläggning i det jag ser. Det är en naturlig del i en industristads utveckling.

lärare2
Förskolelärare, lärare, socionomer, sjuksköterskor, ekonomer, ingenjörer…

Jag skulle ha beskrivit att jag såg samma utveckling och attityd under mina tjugo år i Västerås. Från skepsis till ett okey till dagens förståelse om högskolans verkliga betydelse.

Nya bilder växer fram
Men jag skulle också ha utmanat mig själv och mina bilder genom att ge plats för vår kommunikationsdirektör Eva Norbergs erfarenheter.

Hon berättade för mig här om dagen att när man frågat Eskilstunabor i en undersökning om vad som är den viktigaste framtidsfrågan för Eskilstuna så svarar de flesta högskolans utveckling.

Evas budskap får mig att bli både glad och utmanad. Det är dags att vi ger en ny berättelse än den gängse.

Jag skulle ha avslutat veckans bloggkrönika med att knyta ihop utbildningen och bildningens betydelse för vår stad.

Lararinstruktion

Vi behöver ta skolan mer på allvar. Vi behöver fler föräldrar, far- och morföräldrar som pratar väl om skolan, våra lärare och skolpersonal.

Vi behöver fler föräldrar och barn som ägnar mer tid vid köksbordet om vad som sker i skolarbetet.

Vi behöver än fler politiker, rektorer, lärare och skolpersonal, fritidsledare och fritidspedagoger, socialarbetare och sådana som jag som tror på eleverna och deras förmåga. Som tror på Eskilstuna.

Jag skulle i texten betona vilken oerhört viktig roll våra företag, organisationer och föreningar spelar för att utveckla Eskilstuna till en skolstad.

Högskolan

Jag skulle ha avslutat veckans blogg med att skicka ett stort tack till rektor Karin Röding och alla hennes medarbetare och till Mälardalens högskolas ordförande Madeleine Caesar och hennes styrelse som tror på vår stad och fattat det modiga beslutet att bygga en ny högskola.

Men jag fylls av annat
Men det är som att jag inte ger mig själv tiden eller energin att ge högskolan den här uppmärksamheten.

Mina tankar fylls istället av det ökade våldet och kriminaliteten vi sett i vår stad under den senaste veckan.

Rån, hot, våld och nu i helgen skottlossning i Fröslunda.

Jag ser en liknande utveckling när jag tar del av läget i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping eller Örebro.

Jag har svårt att hålla tillbaka mina känslor. Förtvivlan blandas med att jag blir förbannad.

Det är vår stad som förstörs. Jag har kompisar och vänner som bor i Fröslunda. Jag har sprungit där som barn, spelat fotboll, gått på bio, fikat och varit kär i en tjej som bodde uppe på kullen.

Fröslunda var min stadsdel när vi som ung familj bodde i Råbergstorp.

Etik

Jag är allvarligt bekymrad över de som bär våldet och hatet. De som bär narkotikan och kriminaliteten rakt in i våra ungdomars liv och hjärtan.

Fröslundabor, företagare och våra medarbetare i kommunen som arbetar dagligen i området känner sig otrygga. De är trötta på våldet, att känna sig osäker när de går hem.

Det är tufft. Jag vet det. Och jag har inga enkla eller snabba lösningar. Jag vet bara att det demokratiska och humanistiska samhället vinner.

Av den enkla anledningen att människor vill leva i lugn och ro. Bygga upp sina liv, se sina barn utvecklas.

Ingen förälder vill sitt barn illa. Det är också därför kraften finns i civilsamhället.

Polisen och rättsväsendet har en avgörande roll i förmågan att både skydda och ställa de ansvariga till svars.

För att inte prata om de resurser vår egen kommunala organisation förfogar över i form av lärare, socialarbetare, fritidsledare, samhällsplanerare och fastighetsskötare. Och alla bra och viktiga föreningar. Vilken resurs.

Och alla ungdomar, föräldrar, vuxna och boende.

Vi är tusentals – dom som bär hatet och våldet är några få.

Samtidigt är min lärdom i livet efter att ha ägnat många år åt att jobba med det svåraste och de svåraste socialt vingklippta ungdomarna som kanske både gett upp och som samhället gett upp om – det finns en väg ut.

Change

Det finns alltid en möjlighet att välja ett annat liv. Den dörren står alltid öppen för den enskilde. Det är det som är styrkan i det demokratiska samhället – den obändiga tron på förändring, på den enskilda människans ansvar för sitt eget liv.

För vad är alternativet – fängelse, ett inskränkt liv eller i värsta fall kroppsliga skador, livslånga handikapp eller ond bråd död som en följd av uppgörelser och motsättningar?

Kanske det ändå hänger ihop
Och apropå att jag den här veckan ville berätta om det positiva, det som ger energi, det som ger vår stad liv – och jag upprepar; det byggs en ny högskola i Sverige – istället för det mer plågsamma. Våldet, hatet, knarket och kriminaliteten.

Det kanske är så att det hör ihop även om vi i det förstone inte riktigt ser det.

Bildning och utbildning är samhällets mer övergripande svar på det som sker. Det kanske är så att högskolan och deras viktiga uppdrag i Eskilstuna stärker demokrati och humanism.

På ett plan motverkar det våldet och kriminaliteten. Jag tror att det är så.

människovärde

Under tiden krokar vi arm mot våldet och jobbar hårt varje dag – var och en efter förmåga och möjlighet för att bygga det Eskilstuna vi vill leva i. Stöttar och pratar väl om varandra, om den här staden och om Fröslunda.

Vi är skyldiga våra barn och ungdomar det.

Ha en bra vecka!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: