Skrivet av: Pär Eriksson | januari 10, 2016

Om det goda samtalet, mötet och vikten av att kunna reflektera

Jag tog del av ett samtal mellan skådespelaren Moa Gammel och författaren Ann Heberlein.

Samtal1

De samtalade om samtiden och vad som höll på att hända med vår förmåga att reflektera, att tänka efter, att låta oss påverkas.

De menade att dagens debattklimat – understött av sociala mediers särskilda logik – präglades av en massa reaktioner på varandras åsikter snarare än reflektioner.

Samtal2
Det goda samtalet förutsätter öppenhet

Ann Heberlein menade i samtalet att ”få kan på riktigt tänka en egen tanke – än mindre revidera och förändra den”.

Vi behöver inte till fullo dela den här analysen men jag tror att Gammel och Heberlein sätter fingret på något viktigt.

Förmågan att reflektera
Det är möjligt att jag romantiserar när jag blickar tillbaka till ett 1970- eller ett 1990-tal. Men bilden jag har är att det fördes ett samtal i samhället.

kasam1

Åsikter och värderingar bröts mot varandra. Höger mot vänster. Konservatism mot liberalism. Tron på det starka samhället kontra mer av individens frihet. Ett grönt samhälle prövades mot tillväxt.

Minnesbilden är att mina följeslagare – lokal och nationell media – höll en hög nivå på såväl ledar- och nyhetssidor som i insändarspalter.

Kanske det också understöddes av ett politiskt samtal som förvisso var polariserat men som eftersträvade värdighet och respekt. Och ett samtal som sällan förföll till personliga påhopp.

Kanske jag förtränger och glömmer det som också var dåligt på den tiden.

Jag är medveten om att det finns en fara att det ekar när jag gör de här reflektionerna men det är något kring dagens samtalsklimat som gnager i mig.

Att ha rätt eller skapa förändring
Jag ser det på sociala medier men även i pappersmedia. Oförsonligheten som lyser igenom i annars ganska oförargliga inlägg, insändare eller intervjuer.

Att trycka till, att ge någon en känga, att göra det personligt, att ironisera, att förlöjliga. Eller än värre hota och hata.

Många unga debattörer – framförallt kvinnor – har fått känna av det här de senaste åren. Kanske det också döljer ett unket kvinnoförakt.

Jag ser också en tendens till politikerförakt men som ibland döljer en svag förståelse för hur beslut går till och hur olika frågor måste sammanvägas till en helhet.

Politiker ställs många gånger till svars för allt som sker i samhället. Något att rikta sin frustration mot. Det ansvar som vi medarbetare och medborgare har rannsakas eller värderas inte lika tydligt.

Enkelhet ersätter komplexitet och svåra överväganden.

nyfikenhet
En av människans viktigaste egenskaper – nyfikenhet

Det extrema ersätter förmågan att resonera och väga olika argument. Fokus blir att ha rätt, att få lysa – om än för bara en kort sekund – blir viktigare än att skapa reell förändring.

För inte tror väl någon av oss att vi skapar förändring genom att bli oförsonliga eller raljanta? Att vägra lyssna på den andre.

Egot ställer sig i förgrunden snarare än längtan efter att förbättra eller skapa en verklig skillnad.

Och det är här jag bär min oro. Det här sättet att se på varandra, sättet att föra samtalet smittar. Det smittar in i samhällskroppen. In i våra j-a-g.

Vi blir lite mindre människa.

En modern organisation lyssnar
Har det här med oss att göra? Ja, jag menar det. I vår roll som företrädare för det offentliga samhället – en kommun – är det än viktigare att vi står för något annat.

skola2

I vår roll som kommunanställd – t ex lärare, undersköterska, socialsekreterare, handläggare, kulturarbetare eller chef bär vi ett särskilt ansvar att föra dialogen och samtalet med de vi finns till för.

Vi gör fel och vi har brister men vi lyssnar, vi tar till oss samtidigt som vi står upp för beslut och inriktningar. Även om vi inte alltid gillar det.

Samtal

Vi hjälper och stöttar varandra när det blåser motvind. Vi är måna om varandra. Det är då vi förmår göra ett bra jobb i relation till våra barn och elever, äldre och personer med funktionsnedsättning, brukare, kunder och invånare.

Det är också det Eskilstunaborna har rätt att kräva av oss. Vår förmåga att reflektera, förändra och korrigera.

Förmågan att föra det mogna och värdiga samtalet. Att aldrig låta oss smittas av sociala mediernas logik som alltför ofta präglas av oförsonlighet eller för att använda Ann Heberleins ord – reaktion snarare än reflektion.

äldreomsorg

Det är så man bygger en modern kommunal organisation. I förmågan att sätta mötet mellan medarbetaren och brukaren i fokus.

I förmågan att lyssna på och stötta varandra.

Och vi behöver varandra såväl i dessa turbulenta och svåra tider. Det är det som är kännetecknet på ett modigt och moget ledar- och medarbetarskap. Förmågan att föra samtalet.

Och vi kan pröva oss själva under en vecka – träna på att lyssna, träna på att reflektera snarare än att reagera.

Träna på att skapa förändring snarare än att söka att ha rätt.

Träna på att vara människa. En längtan som vi alla bär på. Våra tillkortakommanden till trots.

Ha en bra vecka!

 

 

 

Annonser

Responses

  1. Tack Pär!
    Du är outtröttlig kommunikativ med närande reflektioner som vi läsare försöker omsätta i egna goda handlingar och värdeord.
    Nyfikenhet, hänsyn och ”förtankar”(reflektion) blev några av mina intryck.

  2. Tack för uppmuntran Hans-Erik.

    Lite stolt är jag nog…går in på 15:e året som regelbunden krönikör. Eller är det 16…eller 17…

    Nåja, några år till blir det. Och budskapen kommer igen om än i ny kontext.

    Allt gott 2016!

    Pär E

    • Frid, kraft och glädje !!

  3. Du ska vara stolt, Pär. Jag har följt din blogg sedan den hette ”Elektroniska handslag” och var en del av Västerås stads Infotorg. Jag tror att det var 1999 som den startade. Det har hela tiden varit inspirerande och lärande att ta del av dina reflektioner samtidigt som den också gett mig flera musiktips genom åren. Jag ser fram emot ytterligare ett år med läsvärda blogginlägg.

  4. Hej Jonas!

    Vad glad jag blir för din hälsning. Det var några år sedan vi träffades.

    Du har bättre koll än vad jag har. Men 1999 stämmer nog bra. ”Elektroniska handslag”…ja en titel som var sin tids markering.

    Passar också på att ge dig ett musiktips så här mitt i veckan – Daniel Norgren.

    Allt gott till dig 2016!

    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: