Skrivet av: Pär Eriksson | december 23, 2015

Julpärspektiv II 2015

Ljusbärare – det är ett sådant fint ord.

Ljusbärare1

Det är precis det som behövs den närmaste tiden – människor som är redo att agera och berätta om det som döljer sig bakom dagens händelser.

Jag har en bok jag ofta återkommer till. Den ligger där synlig i bokhyllan och påminner mig om att det finns andra sätt att vara människa än det gängse. Något som motverkar oro, ångest och ytterst hot och hat.

Anita Goldman har ett brett författarskap och skrivande genom åren och det som fångar mig är att hon sällan är anklagande i sina berättelser.

Hon väljer ofta en annan svårare väg. Hennes ord andas ofta försoning, livsglädje och närvaro – autenticitet i de mest svåra livssituationerna.

Jag läser återigen hennes Ljusbärarna från 2008 och jag får både tröst och förnyad energi.

I boken Ljusbärarna berättar hon om olika livsöden som karaktäriseras av godhet.

Hon berättar om koncentrationslägerfången Jaques Lusseyran som hittar ett annat sätt att leva och förhålla sig till sina bödlar och fångvaktare. Och resultatet är att han blir mer motståndskraftig. Mer redo att arbeta för det goda.

Vi kan inte leva våra liv för halv maskin, säger Lusseyran.

I boken får vi också följa Immaculée Ilibagiza, en ung rwandisk kvinna som varit med om det hemskaste en människa kan vara med om – att se sin familj mördas. Och ändå väljer hon försoningens väg trots att hämnden och hatet finns där så påtagligt.

Och resultatet är att hon blir en än starkare kraft för det nya Rwanda.

Jag fascineras starkt av den här typen av människor och ni som följer mitt skrivande eller lyssnat på mig vet att jag ofta lyfter upp Moder Teresa – som numer är helgonförklarad – Mahatma Gandhi och Nelson Mandela.

Inte därför att jag tycker att vi ska bli som dom. De bär på krafter och övertygelser som är beundransvärda men svåra att leva.

Ljusbärare

Nej, min fascination bygger snarare på att vi kan ta ett litet uns av deras mod, deras syn på livet, deras syn på att vara människa.

Det räcker gott.

Och mitt bland oss i vardagen är det fullt av ljusbärare. På förskolor och skolor, i vård och omsorgsverksamheter, i våra kultur- och fritidsverksamheter, på kontor och arbetsplatser och just ny på våra boenden för flyktingar…ja i hela vår organisation finns det ljusbärare.

Inte alltid och jämt. Och det är inte ens säkert att det är samma person från dag till dag.

Jag ska också avslöja en hemlighet…ibland är det du. Ibland kanske du inte ens vet om det.

Jag tror nämligen att ljusbäraren finns i våra hjärtan. I de stunder vi förmår sprida glädje, hoppfullhet, stödja och uppmuntra varandra, se varandras goda intention, vara lite mer fördragsamma med varandra och förstå att alla gör så gott dom kan i en svår tid.

Flummigt invänder den kritiske läsaren. Må så vara, men vad är alternativet? Mer hot, hat, oförsonlighet eller längtan efter att trycka till någon. Att drivas av att få rätt snarare än att nå förändring.

julstjärna

Och kanske det är hoppet och ljusets möjlighet som är julens verkliga budskap. Bortom julklappar, tomtar och julbord.

Hoppet om att det finns en ljus framtid för oss människor som präglas av demokrati och humanism.

Kodordet är tillsammans.

Ha en riktigt fin julhelg!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: