Skrivet av: Pär Eriksson | december 20, 2015

Julpärspektiv I 2015

Vi går in i juletider och det återstår bara någon dryg vecka innan vi tackar för 2015.

jul3

Jag tar del av Stefan Löfvens, Barak Obamas och Angela Merkels summering av året och alla tre har samma tema. Det har varit ett oerhört svårt och tungt år för världen. Det är som att världen är i obalans med sig själv.

Terrorn och fortsatt krig har lett till en av historiens största flyktingkatastrofer med mer än 60 miljoner människor på flykt.

Lägg då till terrordåden i Paris och på skolan i Trollhättan så är det ett mörkt år.

Jag har upprepat det här under hösten flera gånger men jag tror att det är viktigt att vi förmår reflektera över sakernas tillstånd och läget i världen.

Det finns en fara att vi på djupet inte förstår att det här påverkar våra liv, vårt sätt att tänka, våra arbetsplatser och kanske också våra hjärtan.

julefrid

Det finns en fara att vi agerar som om att inget hänt och att saker och händelser som sker i Sverige, Eskilstuna och i vår egen kommun blir obegripliga.

Ekonomiska svårigheter och utmaningar eller ökat mottagande av flyktingar möts på det gamla invanda sättet – skuldbeläggning på politiken eller samhället, letandet av syndabockar eller peka finger åt andra, ett förstärkt ”vi och dom”.

Stämningen understöds ibland av en kultur på sociala medier som löper amok och understödjer motsättningar, misstänksamhet och ytterst hat.

Jag förstår varför det blir så här. Många känner sig maktlösa och frustrerade. Orden och missnöjet blir det enda konkreta sättet att bli av med – åtminstone kortsiktigt – känslan av otrygghet. Det känns bra att peka ut någon ”ansvarig”.

En annan mer konstruktiv väg är att välja att bli en aktiv ansvarsfull invånare och medarbetare. Vi behöver hjälpas åt att stödja varandra. Att orka med att vara människa i en svår tid.

För mitt i den här svåra tiden så verkar det som att vi människor anstränger oss lite extra. Vi tar fram det där som växer i våra hjärtan vid kriser – empati, förmågan att känna för sin nästa.

Jag ser det i engagemanget för EU-migranterna. Ofta unga människor som vill hjälpa till att förändra.

Jag ser det bland alla Eskilstunabor som väljer att bli familjehem, kontaktperson, språkvän och flyktingguide. Jag ser det bland föreningsaktiva och ideella initiativ som bär humanismens prägel.

julstjärna

Jag ser det bland våra egna medarbetare. Under mina 35 år som kommunanställd har jag sällan upplevt detta totala engagemang att bjuda till, att hjälpa varandra, att se den andres goda intention, att sträcka ut en hand, att var lite mer fördragsam med varandras fel och brister.

En stor eloge till alla som nu bidragit till att Eskilstuna klarat av att ha tagit emot flera hundra ensamkommande barn och ungdomar under året. Detta samtidigt som alla våra ordinarie verksamheter varit tålmodiga och förstående mitt i det svåra.

Ni är värda all respekt – var och en av er.

Jag vet att jag kan upplevas som krävande – men just nu finns det inte plats för att sätta sig vid sidan av och betrakta. Det får vi göra sedan.

Det finns inte plats för hårda ord, en anklagande eller konfrontativ attityd. Och vi kanske alla till och från när vi är stressade och pressade har lätt att falla för det enkla. Bli hårda och dömande, det är någon annans fel, någon annan borde…

Om vi någonsin behövs tillsammans så är det nu. Att vara människor inför varandra.

För det är precis där som Löfvens, Obamas och Merkels slutord landar. Det finns hopp om framtiden och det är den vi behöver berätta om. De nya visionerna.

Kodordet är tillsammans.

All gott den här julveckan!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: