Skrivet av: Pär Eriksson | november 8, 2015

Om en mamma, en berättigad fråga och vikten av att hjälpas åt

– Hjälps ni åt? Det är min 94-åriga mamma som frågar mig.

människovärde

Vi har precis pratat om läget i världen, hur vi har det i Eskilstuna och hur barnbarnen mår.

Det är en ynnest att få ha kvar sin mamma långt in i livet. Det är få jag kan prata både om livet och döden med, om nuet och historien, om barnbarnsbarn och kompisar som hon känner sedan de var barn och sprang och lekte på vår gata.

– Hjälps ni åt…det är som att hon är orolig för att vi inte håller ihop tillräckligt för att klara det tuffa läget världen och samhället befinner sig i.

Flyktingkrisen4

Hon läser och hör berättelser om krig som inte verkar ta slut, om flyktingar som inte har någonstans att ta vägen, om bilbränder och om kommuner som sliter med att få pengarna att räcka till och har svårt att rekrytera medarbetare och känslan av en försämrad äldrevård.

Även om hon regelbundet skickar ett bidrag till Läkarmissionen och lägger en slant i den unga tiggerskans mugg – ibland tar hon med sig en stickad tröja – så är det svårt att som 94-åring kunna bidra eller förändra samhällsutvecklingen.

Hon måste kunna lita på oss. Och hennes enkla önskan är att vi hjälps åt.

Förmågan att hålla ihop
Och det är precis där vår utmaning står i att vara människa just nu. Vår förmåga att hålla ihop, att hjälpa och stötta varandra när det blåser extra tufft.

hand i hand3

Det betyder inte att vi ska överge våra övertygelser eller trycka bort motsättningar och verkliga spänningar. Inte alls.

Men just nu behöver vi bli lite mer ödmjuka. Lite mer inlyssnande, lite mer förlåtande, lite mer reflekterande, ha lite mer överseende med varandra.

Bli lite mer människa…och lite mindre grupp, etnicitet och social tillhörighet.

Det krävs ett nytt ledar- och medarbetarskap
Översätter vi det till ledar- och medarbetarskapet så vill jag se mer av samarbete och förmåga att kroka arm tillsammans i alla våra svåra frågor.

äldreomsorg

Skolan behöver stödja och prata väl om socialtjänsten och vice versa. Vård och omsorg behöver ta hjälp av våra kultur och fritidsverksamheter. Vårt fastighetsbolag behöver känna stöd av stadsbyggnadsförvaltningen.

Förskola2

Ni förstår mitt budskap – det är tillsammans som gäller nu. Alla måste hjälpa alla nu.

Vi är människor och med det sårbara. Ibland blir vi otåliga, söker syndabockar, pekar finger, söker konfrontation, vill ha rätt, vill stå i centrum…

Det är förståeligt men vi behöver hjälpa varandra och påminna varandra om att det är en annan väg vi ska gå nu om vi ska klara de stora utmaningarna som samhället och Eskilstuna står inför.

Vänd trötthet mot möjlighet
Jag förstår att många av oss är trötta så här på höstkanten. Vi kan känna oss slitna. Så också jag till och från.

Men vi kan inte gå hem nu. Vi kan inte det. Vi måste finnas för varandra och de vi är till för – barnen, eleverna, de äldre och funktionshindrade, de socialt vingklippta, de ensamkommande.

Nu blir han krävande, vår kommundirektör…invänder några.

Malala2
Vi kan söka föredömen och energi hos ungdomarna – här Nobels fredspristagare Malala Yousafzai. Orkar hon så orkar vi…

Ja, det kanske är så att jag är krävande. Men det är nu vi behövs. När det kommer hundratals ensamkommande barn och ungdomar till Eskilstuna, när behoven är större än någonsin i våra verksamheter, när ekonomin är ansträngd, när det brinner i ett tänkt boende eller när våra medarbetare utsätts för glåpord och sönderslagna fönster.

Det är då det demokratiska samhället måste stå där.

Och någonstans går det över. Så är det.

Det finns en annan framtid och det är den vi tar sikte på. Framtidsbilden av Eskilstuna som också utvecklas positivt mitt i allt det som sker. Det är det som är det paradoxala.

gymnasiet

Mitt bland alla utmaningar pågår livet och våra verksamheter. Det är så imponerande.

Kodordet är; tillsammans.

Om inte annat så är det en berättigad och kanske lite anspråkslös vädjan från en 94-årig mamma och farmor som bara har några få år kvar att leva.

– Ni hjälps väl åt…

Bonnie och Ellen2
Det är deras framtid det handlar om

Jag vill så gärna kunna svara med ett rungande JA för att lugna henne, att hon kan sova lugnt och slippa oroa sig för sina barnbarn och barnbarnsbarn men jag dröjer med svaret.

– Alla gör så gott dom kan, säger jag. Vi försöker hjälpas åt i en svår tid.

– Det är bra säger hon och kramar om mig och säger – som hon gjort i 63 år – att hon tycker om mig.

Det är föräldraskap när det är som bäst och när det behövs som mest.

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Är det inte en lika stor ynnest att få ha kvar sin pappa?

  2. Absolut Roy. Det är klart att det är så.

    Jag skrev om mig själv och tyvärr så förlorade jag min pappa för många år sedan.

    Hälsningar
    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: