Skrivet av: Pär Eriksson | oktober 18, 2015

Om en berättelse, en luggsliten stad och vikten av att förstå det nya

  Jag sitter på tåget mellan Eskilstuna och Stockholm och framför mig ligger SJs tidning Kupé som jag lite pliktskyldigt bläddrar i.

Eskilstuna Kupe

Plötsligt så läser jag om en stad som beskrivs som genom åren lite luggsliten men som nu skiftat både färg och innehåll.

Läsaren förstår redan nu var den här veckokrönikan kommer att landa – i mitt Eskilstuna.

Vårt Eskilstuna
Jag skriver mitt Eskilstuna eftersom jag är född och uppvuxen i den här staden. Jag känner varenda gatsten, gått i de här skolorna, spelat fotboll på de här planerna och dansat på de här nöjesställena. Mina barn har vuxit upp här och jag tycker om människorna som bor här.

Vårt Eskilstuna har en sådan fantastisk historia. Jag är inte så säker på att alla som bor här förstår den berättelsen. Många städer och orter etablerades för 2-300 år sedan. Vi har en tusenårig historia.

Eskilstuna 3

Och under många decennier var vi också en ledande exportstad med ett fantastiskt 1700-tal och ett än bättre 1800- och stora delar av ett framgångsrikt 1900-talet.

Det var därför de som skulle bli mina föräldrar en gång i tiden flyttade hit. Det lite karga jordbruks- och skogsbrukslandskapet i Norrland kunde på 1930-talet inte erbjuda jobb.

Framtiden fanns i Mälardalen. Mina föräldrars drömmar kunde lika gärna ha förverkligats i Västerås eller i Enköping, i Örebro eller i Södertälje men det var Eskilstuna som blev deras nya destination.

Grusade drömmar
Men även framtidsdrömmar grusas ibland. När Eskilstuna stod på toppen av sin utveckling – vi blev lite symboliskt Årets stad 1973 – så började också nedgången.

Årets stad 1973

Under 1980- och 1990-talet tappar Eskilstuna nästan 10 000 – tiotusen (!) – arbetstillfällen.

Inte därför att vi var dåliga eller att vårt näringsliv var dåligt utan därför att industrin då genomgick en strukturkris. Lite symboliskt var det två SAAB i Trollhättan som lämnade Eskilstuna. Vi måste förstå den utvecklingen för att förstå dagens Eskilstuna.

Liverpool

Industristäder förändras och utvecklas

Min erfarenhet – och jag tror mig ha forskning i ryggen – så tar det ca 25-30 år att ta sig ur den typen av kris. Lärdomarna från Liverpool, Manchester och Leeds talar samma språk. Eller ett Detriot, ett Duisburg eller ett Le Havre.

Tack till vårt näringsliv för att ni orkat med de här åren. Tack alla Eskilstunabor, politiskt och socialt engagerade och organisationer som valt framtidstro och vetgirighet istället för att bli passiva och resignera.

Det betyder inte att vi inte har problem och svårigheter. Vi har alltjämt en hög arbetslöshet, vi har ännu inte hittat vår fulla potential när det gäller skolresultat och utbildning.

Till och från tar vi del av en grov kriminalitet som både skadar och utsätter vår stad för stora umbäranden. Lägg då till att alla barn och ungdomar inte alltid mår bra så klarnar våra utmaningar.

Men min bedömning är att vi är på väg – äntligen – ur den djupa krisen. Vi är på väg till något nytt.

Den luggslitna staden som blev något annat
Och det är precis det som den lite oskyldiga men spännande artikeln i tidningen Kupé fångar. Den där luggslitna staden – som jag också tyckt om – är på väg åt ett nytt håll utan att tappa sin själ och sin historia.

Vårt nya Fristadstorg står som en symbol för detta nya. Alla känner inte igen sig men de unga ser och känner en ny vind blåsa.

Arenan1

Ett nytt bad, en ny arena, en av världens första återvinningsgallerior, en ny högskolan, nya bostäder, en ny tågdepå, ett tydligare å-rum och en grönare stad.

En kommunal organisation som för andra gången nomineras till Årets kvalitetskommun i Sverige. Och ett fotbollslag som slåss om det allsvenska guldet.

Det är precis i det läget – i den kontexten – som vi utmanas på nytt. Staden växer, många nyinflyttade med rötter i andra länder knackar på dörren och vill bli en del av Eskilstuna.

Antingen väljer vi att stänga den dörren och blunda. Vara skeptiska och kritiska eller i värsta fall hata och hota.

Eller också väljer vi att öppna upp Eskilstuna och välkomna det nya samtidigt som vi förstår att reell integration skapas av enskilda människor – på arbetsplatser, i bostadsområden, i föreningar – i språket.

I det arbetet har vi alla ett ansvar – vi som är födda här och de som är nya Eskilstunabor. Det finns ingen annan väg än tillsammans.

Eskilstuna växer4

Och om tusen år är det någon som berättar om Eskilstunas stolta tvåtusenåriga historia och att det hände något dramatiskt i början av 2000-talet.

Och kanske det då också finns ett stadsarkiv som någonstans sparat en gulnande tidning som hette Kupè och som stod som symbol för att det växte fram en ny berättelse om den här märkliga och stolta staden.

Ha en bra vecka!

 

 

 

Advertisements

Responses

  1. Bra vittnat Pär!!
    Visst är vi PÅ VÄG TILL NÅGOT NYTT!
    Detta ”nya” skulle jag gärna se att ”vi” (intresserade eldsjälar) utvecklade på ett klokt , neutralt sätt. T.ex. möjlig konkurrensutsättning av ”tjänster”.
    Varför inte påbörja en ”idéstudie”/förstudie som passar förhållandena i Eskilstuna. Givetvis med en generell nulägesbeskrivning.
    En opartisk FRAMTIDSSTUDIE 2020 !?
    Samling mittåt! (Som man säger i det militära)
    Vänligen
    Hans-Erik


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: