Skrivet av: Pär Eriksson | september 27, 2015

Om en fest, förutfattade meningar och vikten av genuin nyfikenhet

Det var några år sedan. Jag var bjuden på fest där jag kände hälften av gästerna och där den andra hälften var nya bekantskaper.

Identitet

Vid mitt bord hamnade två unga personer och efter lite trevande inledning så flöt ändå samtalet på bra.

Den unga kvinnan var svartklädd. Spretigt hår, ringar och tatuering indikerade modernitet och bilderna snurrade runt i mitt huvud av en fd punkare som numer arbetade i något kreativt och skapande yrke.

Hennes kille hade långt hår, lite fransiga jeans och det enda som fattades var en T-shirt med namnet på något hårdrocksband eller någon symbol.

T-shirt

Jag stärktes i min fantasi och min bild av ett ungt par med rötterna i musiken och som numer fanns i yrken som bottnade i någon slags kulturmylla.

Efter en stund så glider samtalet obevekligen in på yrken och livsval. Det är som att det inte går att undvika det.

Och döm om min förvåning när den unga kvinnan berättar att hon är präst och den hårdrockande mannen är lokförare.

Präst

Vi hade en oerhört rolig kväll och det blev också många skratt när jag berättade vad jag hade för föreställningar om deras bakgrund.

Några punkare eller hårdrockare hade de aldrig varit.

Hjärnans logik
Jag minns den här händelsen väl även om åren gått. Och uppenbarligen satte den spår i mig eftersom jag återberättar den för er.

Jag tror att läsaren ser vart flodfåran kommer att rinna i den här krönikans budskap.

Vi är människor och med det också ett behov av att kategorisera. Vi behöver skapa begriplighet och ge det vi ser med våra ögon ett innehåll.

Sortera

Det är djupt mänskligt och ger oss också ett skydd mot överraskningar. Världen och skeenden behöver inte upplevas eller erövras på nytt och nytt. Vår hjärna använder förmågan att sortera och dela upp.

Men i den förmågan döljer sig också en fara. Eller i vart fall något att se upp för.

Att sortera och försöka förstå kan också skapa förutfattade meningar och ytterst fördomar.

Nu kanske inte det är så farligt att tro att en präst och en lokförare också var punkare och kulturella kreatörer.

Vi och dom

Mer problematiskt blir det om vi etiketterar människor efter hudfärg, etnicitet, social- eller religiös bakgrund.

Flyktingar är…muslimer är…kristna är…européer är på ett visst sätt.

Förmågan till nyfikenhet
I en värld som blir allt mer svårtolkad och fylld av spänningar och motsättningar finns en fara att vi möter den osäkerheten med en vilja till att kategorisera.

När vi snarare – än mer i dessa tider – skulle behöva vara mer nyfikna, mer resonerade och reflekterande över skeenden och hur andra tänker.

Det handlar inte bara när vi resonerar om hur världen ter sig utan lika mycket om hur vi agerar mot varandra i vardagen – på våra arbetsplatser.

Just därför att vi har svåra och tuffa utmaningar behöver vi vara än mer nyfikna. Än mer frågvisa för att förstå varandras intentioner.

nyfikenhet

Om vi ska bygga en modern kommunal organisation så behöver läraren var än mer nyfiken på socialsekreteraren. Samhällsplaneraren behöver förstå hur kulturarbetaren tänker och vice versa.

Undersköterskan behöver vara nyfiken på hur fastighetsskötaren tänker om sitt uppdrag.

Chefer och ledare måste i dessa tider vara än mer nyfikna och vetgiriga för att lära sig av medarbetarna.

Medarbetare måste ge sig själv tid för att reflektera över hur politikerna tänker. Politiker å sin sida behöver lyssna än mer.

Unga behöver lära av de äldre och de mer erfarna. De som snart går i pension måste vara öppna för de nyutexaminerade och den nya kunskapen de för in i organisationen.

Det är så vi bygger den där moderna kunskapsorganisationen som tar samhället, välfärden och vår stad framåt.

Ett avslutande samtal
– Vad arbetar du själv med, frågade den unga prästen.

– Jag arbetar som kommunchef, svarade jag.

– Det trodde jag aldrig. Är inte det tråkiga byråkrater? Du verkar vara av en annan sort med alla dina frågor och intresse för oss sa prästen och började skratta.

– Vi trodde att du var journalist eller något annat utåtriktat yrke…

– Lyssna nu så ska jag berätta för er om vad en chef i kommunen gör…

Det blev en bra kväll. Och vi alla tre lärde oss något om livet och oss själva.

Nyfikenhet, att se den andres goda intention, att se den enskilda människan vinner över fördomar, generaliseringar och förutfattade meningar.

Nu om någonsin behövs den insikten. Förmågan till genuin nyfikenhet.

Ha en bra vecka!

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: