Skrivet av: Pär Eriksson | augusti 30, 2015

Om ett sommarsamtal, två dramatiska händelser i samma sekund och vikten av att förstå vad som skapar förändring

Jag var inbjuden till ett sommarsamtal på Fristadstorget tillsammans med journalisten Emma Gustafsson.

Fristadstorget7

Vi kretsade kring frågor som rörde Eskilstunas historia, min egen uppväxt och hur utvecklingen ser ut framöver med jobb, utbildning och bostadsbyggande.

Emma överrumplade mig med en riktigt bra reflektion – hur kan det komma sig att vi i ena delen av Fristadstorget har minidisco för barnen och i andra ändan sker en knivskärning?

Glädje och framtidstro och våld och fara för ond bråd död samtidigt.

Emmas fundering är inte bara något som gäller Eskilstuna utan kanske en av samtidens viktigaste frågor – hur kan gott och ont, glädje och sorg leva så nära varandra.

Yin och Yang1

Himmel och helvete samtidigt
En mer filosofisk betraktelse är att det är så här livet är. Det är så det är att vara människa. Det är både himmelskt och ett helvete.

Det kanske också det är den här frågan som de stora världsreligionerna, de stora filosofiska och politiska rörelserna söker svar på. Varför ska vi leva? Varför finns vi?

Förståelsen och insikten att gott och ont lever samtidigt och existerar i varandras närhet – kanske till och med betingar varandra – gör att vi ökar vår förmåga att förändra.

Världen och samhället, vår stad, vår arbetsplats och våra privata liv speglar också denna insikt.

Krig

Samtidigt som världen aldrig någonsin varit så hoppfull så växer också oron för krig, terror och sociala umbäranden.

Samtidigt som barn och ungdomar aldrig haft det så bra och barnadödligheten så låg så är orent vatten fortfarande en stor utmaning för världen.

Samtidigt som allt fler barn och ungdomar ges möjlighet till utbildning så förvägras miljontals flickor att gå i skolan.

Samtidigt som vi aldrig upplevt en sådan utbyggd social välfärd i vårt eget land så ställs många människor utanför arbetslivet och upplever missmod och saknar framtidstro. Självmordsfrekvensen är alltjämt relativt hög.

lärare3

Och så är det också på våra arbetsplatser. Vi har både världens bästa och ibland sämsta skola, vård och omsorg. Vi kan till och med uppleva det under samma arbetspass på samma arbetsplats.

Att förstå förändringens mekanismer
Varför detta både och…invänder den kritiska läsaren. Varför är det viktigt?

Jo, om vi förstår de här mekanismerna så ökar också vår förmåga att åtgärda, att förändra, att sätta fokus på det väsentliga.

Det är därför det sällan är särskilt konstruktivt när vi hänfaller åt allmänt klagande, inget är bra eller än värre oförsonlighet och hat.

Change

I bästa fall så skänker det en tillfällig lindring i våra hjärtan – i vart fall är det så vi uppfattar det. Men förändring…nej knappast.

Det är också därför det sällan är särskilt konstruktivt när vi inte vill diskutera och blottlägga uppenbara problem och svagheter. Det är som att vi blir rädda för det svaga eller rädda att prata om det som gör ont och tar emot.

Min livserfarenhet och också min erfarenhet som medarbetare och chef är att när vi förmår se helheten – det är också då det skapas kraft för förändring.

När vi diskuterar Eskilstuna så räcker det inte med allmänna berättelser om att allt är bra men ej heller att allt är så dåligt. Ett mantra som vi ibland låter oss invaggas i.

Att vattna det som växer
Jag älskar den här staden. Jag älskar den här miljön där jag växt upp. Jag älskar skolorna, gatstenarna och varenda fotbollsplan. Jag tycker om de människor som genom årtusenden kallat sig Eskilstuna- och Torshällabor.

Eskilstuna 3

Just därför vill jag att vi blir positiva krafter som vill utveckla den här staden, den här platsen. Vi vattnar det som växer, vi ser den andres goda intention men vi ryggar inte för problemen.

Och kanske Emmas oskyldiga och glädjefyllda minidisco och den allvarliga knivskärningen – som slutade utan att någon dog – är signalen om att vi har både möjligheter och utmaningar.

Kommunen, polisen, organisationer, föreningar, politiken – ja samhället i stort – har ett mycket stort ansvar men vi kan också var och en av oss välja väg.

Vi är fria människor och vi kan välja vår stig och vad vi vill med våra liv och vad vi kan bidra med. Vi behöver bli fler som är aktiva medspelare och färre som sitter på läktaren och betraktar.

Och definitivt färre som väljer oförsonligheten, hatet och våldets väg.

Vi har allt framför oss.

Jag uppskattar din reflektion Emma. Du fick mig att tänka efter.

Ha en bra vecka! 

 

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: