Skrivet av: Pär Eriksson | augusti 9, 2015

Om en historia som berör, att stå rak i ryggen och vikten av att kroka arm

Den här veckan samlas en ny grupp ungdomar på Utöya i Norge.

En ö vars händelser 2011 för evigt är inskriven i historien. Terroristen Breivik presenterar sig som polisman och ber ungdomarna att samlas för en kort information. Han tar då fram sitt vapen och skjuter hänsynslöst in i gruppen.

Utöya
Jag vet att den här bilden är jobbig att titta på…men den påminner oss och ger oss styrka

Totalt var det 69 människor som fick sätta livet till.

I veckan uppmärksammades också 70-årsdagen av atombomberna i Hiroshima och Nagasaki i Japan. Under krigets slutskede fällde Usa de första – och förhoppningsvis hitintills enda – atombomberna i krig. Ca 150 000-250 000 människor fick sätta livet till.

I början av augusti uppmärksammas också en händelse som brukar kallas ”Zigenarnatten”. 3 000 romer drevs 1944 mot gaskamrarna under den natten.

koncentrationsläger
Vad var deras brott…fel ras, fel religion, fel grupp?

Det är som att historien vill säga oss något. Påminna oss moderna och upplysta människor om hur bräckliga vi är. Hur litet som skiljer ett fridfullt mänskligt liv från terror, krig och stora umbäranden.

Framtidstro förbyts till framtidsoro
Jag är ett typiskt efterkrigsbarn – född bara några år efter 2:a världskrigets slut. Jag är uppvuxen med en stark tro på framtiden. Nu efter freden var allt möjligt. Det var ett budskap som nådde mig och min generation från såväl köksbordet som skolan och det offentliga samhället.

Den här tiden blev också startskottet för befrielsen i tredje världen från kolonialism och apartheid.

Samtidigt byggdes nya murar och nya diktaturer – både militärjuntor och kommunistiska stater – som formade världskartan.

Och så står vi då där ganska nakna 2015 och undrar om vad som sker.

Hatbrott

I veckan kunde vi ta del av att hatbrotten ökar i vårt land. Hatet mot kristna, judar och muslimer. Hatet mot romer och invandrare. Hatet mot homosexuella.

Lägg då till det jihadistiska IS framgångar i Syrien, Irak och Afghanistan som har hatet som grundläggande idé. Det förskräcker och påverkar också oss här i Sverige.

Det är möjligt att vi vuxna kan förhålla oss till det här. Vi kan förstå skeenden och företeelser. Begripliggöra. Bearbeta, prata och samtala. Ge motargument. Agera.

Men hur är det att vara barn i denna miljö? Medias rubriker avlöser varandra i sorlet från TV-nyheterna och till slut vet inte de unga vad som är ett fiktivt spel på datorn, en actionfilm eller verklighet.

Livet blir i värsta fall obegripligt.

Hand i hand4

Vikten av reflekterande mogna vuxna
Det har aldrig varit viktigare att vara vuxen än just nu. I vår roll som föräldrar, far- och morföräldrar. Det är nu barnen behöver oss som trygga och mogna motpoler till en värld som ibland är både turbulent och svårtolkad.

Den mogenheten måste bygga på att stå upp för humanism och demokratiska grundvärden. Vi kan skilja oss i många andra frågor men här måste vi – folkflertalet – kroka arm och gå tillsammans.

Och vilken viktig roll vi som kommunal organisation kan spela. Alla våra tusentals medarbetare inom förskola, skola, fritidshem, fritidsgårdar, kultur- och sociala verksamheter.

lärare2

Att stå upp mot extremism – oaktat vilken form eller ism den ikläder sig. Att stå upp mot hatet.

Att stå rakryggad i vinden.

Det är inga stordåd jag förväntar mig. Men det är ett vardagligt hårt arbete som nu krävs i förskolor, skolor och fritidsverksamheter.

För samtidigt så är det så mycket som är positivt och hoppfullt. Vi har aldrig haft en sådan frispråkig och kreativ ung generation som nu.

Vi har aldrig haft en sådan välutbildad ung generation i världshistorien.

Skola6

Det har aldrig varit så många unga tjejer och kvinnor som tar sin rättmätiga plats i samhället.

Toleransen och förståelsen världen över har aldrig varit starkare. Motsättningar och spänningar till trots.

Det är precis där vi ska ta utgångspunkten. I det friska, i det växande. Det är där källan till framtidstro ligger.

Om inte annat är vi skyldiga Utöya-ungdomarna, alla de ofödda som skulle levt idag i Hiroshima och Nagasaki och de släkter som föstes in i gaskamrarna det.

Och historien är obönhörlig – det ljusa vinner eftersom det tar fasta på människans inre längtan efter frihet. I den meningen är extremismen i alla dess former en historisk parantes.

Ha en bra vecka!

 

 

 

 

 

 

Advertisements

Responses

  1. Ett samlat starkt CIVILSAMHÄLLE behöver träda fram med full styrka! Mitt råd är att skynda på ÖVERENSKOMMELSEN!
    Jämför min kommentar till Jimmy Jansson – på hans senaste blogg.
    Jämför gärna Civilsamhället med ett ISBERG!!!

    Jag läser med allvar vad Du skriver! Med respekt.

    Hans-Erik


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: