Skrivet av: Pär Eriksson | juli 29, 2015

Sommarpärspektiv XII 2015 – sommarsummarum

Jag är kanske inte den där inbitne globetrottern.

Eskilstuna6

Tvärtom så längtar jag många gånger hem. Hem till Eskilstuna. Och det är kanske både en styrka och svaghet.

Svaghet i den meningen att jag kanske tappar nyfikenheten och förmågan att fånga nya intryck.

Men jag tror att styrkan av att vara hemkär vinner. Jag är född och uppvuxen i Eskilstuna och jag tror mig känna varenda gatsten. Här bor mina vänner, gamla kompisar och en stor del av min familj.

Och för mig är det här platsen på jorden. Ibland får jag kritik när jag formulerar det så. Några kritiker är snabba att påminna om arbetslöshet och sociala problem. Som om det var fel på oss Eskilstunabor, att det bor fel människor här.

hand i hand3

Men för mig är Eskilstuna just oss alla som bor, lever och verkar här. Det är blandningen av människor, vår stolta historia och våra framtidsdrömmar som formar vår känsla och bild av Eskilstuna.

Det betyder inte att vi inte ska prata om eller ge oss på de problem som en större stad brottas med. Och det är just det som är en del av livets mening – att förändra, att göra skillnad, att påverka, att förbättra.

Det är därför det behövs fler som vill vara med att utveckla Eskilstuna. Det behövs fler som tror på den här stan, dess företag, organisationer och som tror på oss. Precis som vi är.

Nu om någonsin behöver vi kroka arm. Världen känns otrygg och osäker. Under sommaren har motsättningarna skärpts. Vi tar del av fler krig, fler spänningar, mer terror.

Under sommaren har vi också påmints om det synliga våldet i vårt eget land. Vi har kunnat läsa om handgranater, skjutningar, mord och våldtäkter.

Då om någonsin behöver vi varandra.

Min egen sommar har blandats av både välbehövlig vila och en portion fjällvandring och en ny upplevelse – mountainbike.

Men det som gjort störst intryck på mig är en välkomponerad utställning om Afrika på Louisiana i Danmark.

Bakom den gängse bilden av sjukdomar, hunger och inbördeskrig så visades upp ett annat Afrika. Kodorden stavades snarare demokrati, en ny typ av gemenskap och utbildning.

Sommar 2015

Det är så hoppfullt och ger mig energi inför höstens utmaningar i vår egen stad.

Sommar för mig betyder också att umgås med barn och barnbarn. Det är en ynnest att få ha dem så nära.

Vi har hunnit med att vara i Eskilstuna tillsammans. Ett fint och välordnat Parken Zoo – frågan är om inte Parken just nu är ”best ever”. Säger jag som levt med och besökt Parken i 60 år…

Sommar 2015a

Och vi har så många smultronställen som inte alltid uppmärksammas. En dag blev det en liten skogs-, ås- och kohagevandring till Sigurdsristningen.

Så bra och så lärorikt. Apropå vår fina och stolta historia.

Och så ett friidrotts JEM mitt i det där. Eskilstuna visade sig på sitt allra finaste humör. Jag är så stolt över alla engagerade, alla tävlande, föreningar, sponsorer, vår egen kommun och friidrottsförbundet.

Friidrotts Em2

Men den största elogen skickar jag till alla frivilliga som ställt upp. Jag blir så glad. Det här är värdskap när det är som bäst.

Jag kan inte undanhålla er ett samtal med Jocke Modh – och jag tror att han bjuder på det.

Jocke är en av våra engagerade medarbetare i kommunen men också med ett stort idrottshjärta – alltid med en vilja till att ställa upp.

Jag träffade Jocke när tävlingarna precis var på väg att avslutas och jag frågade vad han tyckte.

– Jag har inte sett något av tävlingarna. Jag har varit ansvarig för parkeringsplatsen i fyra dagar…

Respekt Jocke och du får symbolisera alla frivilliga som är så viktiga för Eskilstuna.

Hur är det då med sommarböckerna och sommarmusiken, frågar sig de som känner mig väl. Det blev ovanligt lite läst i år.

Göran Häggs ”Medici” och Teju Coles ”Öppen stad” konkurrerade med olika böcker om bra vandringsleder.

Och musiken…jag vet inte vad som hänt. Det har nästan varit knäpptyst till hustruns stora glädje.

Okey då…kunde inte hålla mig ifrån Leon Bridges. Bäst just nu.

Nå, det var min sommar.

Bonnie och Ellen2

Om jag tappar färdriktningen och energin så påminner jag mig själv för vilken generation det är vi anstränger oss…

Vi ses både i verkligheten och i sociala mediesfären.

Allt gott till er – nu kör vi!

 

Annonser

Responses

  1. Alla grupper organisationer och samhällen behöver en religiös funktion. En tro på den egna förmågan, varandra och en framtid tillsammans. När jag följer det som pågår i Eskilstuna så ser jag en positiv utveckling som ett resultat av en mänsklig mobilisering

  2. Tack för dina hoppfulla rader Håkan.

    Ha det bra
    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: